Vår i luften

Våren verkar äntligen ha kommit även till min del av Sverige. 

Och jag har passat på att njuta de lediga stunder som blivit. 

I övrigt är det väntans stunder i stugan då även lilla Gemma är konstaterad dräktig. 

Det skiljer ca tre veckor mellan töserna och man kan tydligt se skillnader. 

Man undrar ju om Adak verkligen bara har hundvalpar i sin mage??

Fårens magar börjar också bli trinda så det blir nog bäbisar där med. 

Det är nog bara min som är tom, 

om ni nu trodde något annat, ha, ha. 

Jäm(n)t fullt upp

Det rör på/i sig vid brofästet i Svärdsjösocken och jag flaggar för en fullspäckad vår.

Gemma är ju parad men App














och förhoppningen är att det finns valpar i lilla magen.




Fåren är förhoppningsvis också dräktiga. Men inte heller där, vet vi säkert ännu. Har i alla fall förberett med lamboxar, värmelampa, latexhandskar och lammnäring. Dessutom kommer tackorna att klippas fina i nästa vecka.
Men trots sina tillstånd måste ändå en del transporter utföras,  allt i lugnt mak förståss.



Däremot finns det något vi nu mera vet!
Valpar blir det!!
Och en rätt rejäl kull, om man får tro veterinären.



Adak (http://www.viagras.se),  mamman till unghundarna vi har ÄR dräktig igen.

 

Nu väntar en vår full av pyssel, och inte bara av smått.
Själv har jag återigen fått förtroendet att engagera mina celler i min inkörsport i hundvärlden. Falu Brukshundklubb! Ska bli riktigt rolig att återta kontakten med mina gamla klubbkamrater (om där finns några kvar) och få ny inspiration och kunskap från de nya. Än lever SBK och förenings tanten i mig.
JA, MÅ HON LEVA                 .............. i alla fall några år till :-)

Tantvarning?

Ja, happ, och här var det väluppdaterat ser jag.................
..eller inte :-(
Vet inte riktigt hur jag ska bli bättre på den fronten.
Förr hade jag rutiner och tid där bloggandet ingick, nu...??... varken eller.


Har sedan senaste inlägget klivit ett steg närmare 50-års strecket.
Jisses, kan inte fatta att jag ska bli 50!!
Blir man tant på riktigt då? Får man krämpor och besvär, blir gnällig och gaggig eller blir man sur och grinig? Ja, jag tänker då inte sluta med att försöka leva livet glatt, enkelt och humoristiskt och jag tänker då inte heller sluta med att känna mig långt ifrån något tantåldrande.


Årets födelsedag blev en jätte överraskning.
Hussen hade i hemlighet ordnat en 10 rätters inkl. spa och övernattning på Högbo Bruk. Jätte härligt och jätte gott. På menyn fanns bla torskkind, lamm, vaktel och dillglass. 

Det sistnämnda provade jag dessvärre aldrig. Efter 9 rätter var det jusom stopp. Ja, det rann till och med över!!


Tack hussen för en underbar födelsedag.
Gemma fick också följa med. Hon passade på att gotta sig på rummet när vi var och käkade.

Lite träning har det också blivit, och lite ångest över träning har det också varit.
Hemma nöter vi på med delningar och upphållanden och jag tycker nog det blir bättre och bättre. Måste vara riktigt usel på att förklarar för hunden vad vi ska göra annars borde hon ha fattat vid det här laget. Men...............?? det ser ut att vi får öva mera innan polletten trillat ner ordentligt. Kanske har min träningspedagogik fått åldersrelaterade krämpor.


Förra helgen hade jag, Lennart och Ewa en träningsträff.
Så mycket kul vi hittade på!!
Vi startade med att slipa lite på framdrivningarna och crossar.
Lugna, raka och långa skulle de vara. De gick rätt bra skulle jag vilja påstå och jag hade nog lutat mig tillbaka och varit nöjd om mina eminenta vänner inte påtalat att där minsann fanns brister att ta tag i.
Ha, ha, det är gött att ha vänner med skarp syn och jag uppskattar att dom vågar använda den. Vi blir knappast världsmästare i simning på torra land.


Efter lite trickande och pillande var det dax för nästa övning.
Vi ställde ut tre grupper på rad i ett hämt där det gällde att dra in eller styra ut hunden på gruppen i mitten, lägga ut fåren på en sned framdrivning och förbi den grupp som stod närmast föraren.
Kul, och svårt om inte hunden (läs Four) var väldigt öppen i huvudet.


Vi avlutade träningen med att ta varsin grupp. Körde grupperna kors och tvärs i både möten och med den andres flock och bredvid. Vi nötte crossar, fråndrivningar och hämt där det hela tiden gällde att hålla i sin grupp, strunta i den andres grupp och hålla upp så att de inte gick ihop. En kanon nyttig övning för "splitvision, ta alla!! fåren" Gemmma.


Den ångestfyllda delen i vår träning är betten.
Att bita får är inget en vallhund ska pyssla med och jag har väldigt noga (utan tanke på pedagogiken) förklarat för Gemma att det är absolut förbjudet!!
Men ändå...............

...låter jag henne göra det.


Hur pedagogiskt är det?? ;-)


Sist i detta inlägg kan jag avslöja att.....




... det kanske blir Gemma bäbisar i vår.

Hon är parad med "App" 

så nu är det bara att vänta och se.

Och hon är inte den enda i huset som är parad.
Även hussens jämte Adak går i väntans tider.
Så, är ni valpsugna är det bara att höra av sig! ;-)

Ingen hänger ensam

Äntligen har kylan släppt sitt grepp om den fagraste platsen på jorden. Men nu är halkan en ständig risk. Aldrig är man nöjd ;-)

I stugan är julen ett avslutat kapitel. Tomten och granen har fått krypa till kojs för att ge plats åt nästa högtid, påsken!!

Ja, det är visserligen ett tag kvar, men tiden går ju allt annat än sakta nu mer tycker jag. 

Tyckte inte alls det var så länge sedan mitt liv tog en ny vändning. En vändning som gett mig många nya erfarenheter, kunskaper och insikter. 

En väldigt speciell ny erfarenhet är förståss, ett för mig helt nytt sätt att nyttja hund. Nämligen inom jakten. Användandet av hundens jaktbeteenden är mig inte obekant men att nyttja det fullt ut och i sin helhet är jag inte bevandrad med. Och att dessutom få göra det med för mig två tämligen "obekanta" raser (det är klart att jag vet och träffat jämtar och Norrbotten spetsar förr, men inte så nära att jag fått insikt i deras drifter och egenskaper) och jägaren (också en tämligen obekant ras) som nyttjar dom har gett en hel del nya kunskaper. 

Tex fick jag nyligen äran att göra älgspårprov med två av valparna och i helgen blev jag ärad igen. 

Första gångerna hade jag verkligen ingen aning om vad vi höll på med. Hundarna gjorde visserligen ett bra jobb, men jag!!? Men nu, tredje gången var jag bättre förberedd och kunde vara mer med i vad som hände, läsa hund och terräng liksom  lite av älgens framfart. Vid flera tillfällen kände jag, liksom hunden också att jag hade en uppgift. Inga stora mirakel men ack så viktigs i en ung hunds bana mot toppen. Så som att tex stötta, underlätta och ge bekräftelse där det som bäst behövs. 

Även denna gång gick spårövningem bra. Hunden med bravur godkänd och jag en erfarenhet rikare. 

Många grenar inom hunderit har jag provat men är långt i från lika berikad som trädet nedan. 

Vallningsträningen har legat nere ett tag. Kyla, is och dräktiga tackor har satt stopp för träning. Hann med ett pass hos Ewa innan väderomslaget. Ser nu att snön vräker ner utanför fönstret så kanske, om den fäster i isen kan vi få till något litet pass till veckan. Annars hade jag en tanke på att starta upp lydnadsträningen på lite mera allvar. Vi får väl se hur det går med dom planerna. 

Appropå betäckta tackor så är nu baggen slaktad, och han slapp hänga ensam. Jägarn i huset fixade denna lilla goding som sällskap. <3

Den som inga byxor har....

Och vips så vart det nytt år!

Jul och nyårshelgerna har passerat och nu får vi vänta ända till påska.

På hundfronten har det har det både tränats och meriterats.
Gemma har fått några finfina pass som verkar satt sig och hon känns stabilare än på länge. Kul! 

Sen har vi dom små jämtvalparna Gröna och Denita, som förresten inte är så små längre.
10 månader, ja snart 11 har de hunnit bli!
Förutom att jag har gjort anlagsprovet för viltspår med godkänt resultat med båda har den ena också ställts ut med fin kritik som resultat. 

Dessutom har dom tillsammans med mig gjort älgspårprovet med godkänt resultat.
För flickorna var det nog rena barnleken men för mig var det en helt ny erfarenhet. 

I korthet handlar det om ett prov där hundens förmåga att greppa och hålla ett spår under 30x30 min med en passiv vila där i mellan. Man bedömmer hundens tempo, arbetssätt, självständighet och koncentration liksom hur den löser ev problem som kommer under resans gång. Jag som bara har erfarenhet av bruksprovens spårtävlingar där man på en angiven maxtid ska ta sig från A till B och under vägen plocka "bevismaterial" (spårapporter/pinnar) som intyg på att man gått i det persongådda spåret klampade i väg i snabb takt. Domaren, som går med hela tiden fick hejda mig och påtala att högt tempo var inte det som prioriterades. Här var det noggrannhet och ljudlöst smygande som gällde.  (Fniss)Till skillnad från viltspårprov, där en person/domare dragit en klöv och droppad blod spårade vi nu levande älg. Detta innebär att spår måste säkerhetställas och det gör man säkrast med hjälp av snön. Men det får inte var för mycket snö. Ett lagom täcke, bara så att spår kan fastställas är godkänt och vi hade tur som gick när vi gick. Ty dagen efter snöade det ymmningt och snödjupet blev snabbt för stort. Jag fick lära mig en hel del den dagen. Bla hur en älghund jobbar och hur en älghundsförare med hjälp av hunden utläser vad älgen haft för sig i skogen. Var den vilat, var den betat, om det finns luftburen vittring osv. Spännande och lärorikt på många sätt. Det roligaste av allt var ändå att båda tjejerna klarade provet galant. Trots att de hade noll hjälp av sin novisa förare. 

De fick mycket beröm av domaren. 

Men nu verkar det vara både slutvallat och slutspårat på ett tag. Snön har fallit liksom temperaturen utomhus. Tvi vale vad kallt det varit ett par dar. Närmar 30 minusgrader faktiskt. 

Jag och hussen hade en vadslagning härom morgonen när vi åkte från jobbet. 

Vadet handlade om hur kallt det var på den kallaste platsen från jobbet och hem.
Under -30 trodde hussen.
Inte under -30 trodde jag.
Den som förlorade fick sitta med rumpan bar i snön.
Tror aldrig jag varit så glad åt att siffran 29 inte lät sig besegras, ha, ha.

Jag gick i alla fall till sängs med en varm stjärt. Värre var det H.


Avslutar med en hälsning om ett...

Rosa i juletid

Äntligen ser Adak ut att läka i hop fint.
Såret är stort

men kulan är borttagen

och i och med det blev det också säkerställt att den inte kom från hussen bössa.

I morgon tar vi stygnen sedan väntar en tid stillhet så att den skadade ryggkotan får chans att läka. Dock vet vi ännu inte hur den kommer att påverka hennes duglighet så som jakthund.

I dag passade jag på att gå i genom korten från Skottlandsturnén i våras.
Ha,ha. Bättre sent än aldrig ;-)
Här kommer några:

Till sist måste jag bara få visa mitt senaste kap (!?)

Hi,hi, får aldrig nog av tillbehör och  attiraljer :-)