Varför? - Därför!

Så var semestern slut och jag har återvänt till vardagen.
Ja, i alla fall nästan ;-)
Har ju kvar en planerad Skåne/Danmarks tripp.

I går var det KM i vallning, men eftersom jag jobbade hela eftermiddagen/kvällen så var vi inte på plats och kunde delta. Grattar i stället alla duktiga kamrater här för fina prestationer och visat intresse. KMét var förövrigt slutet på en fyradagars intensiv kurs på både får och nöt för Peter Helén, som vi också missade :-(
bara för arbetets skull. Grrr... Tar igen det senare ;-)

Har i alla fall hunnit tränat en del.
I tisdags var jag till Ewa J och i onsdags var vi till Sarah. Lexa börjar mer och mer att hitta rätt i sitt lugnare tempo men stökar väldigt i utgångarna. Hon stannar, kan vända tillbaka och ser allmänt förvirrad ut. Hade samma problem i fjol och nu börjar jag se ett mönster. LÖP! Kan det vara så att det är hormonerna som sätter "spöken" i hennes huvud? Ja, jag tror det i alla fall. Tråkigt, men ack så skönt för mig att veta. Har haft en hel del bryderier i hennes plötsligt konstiga infall. Nu släpper jag det, konstaterar och jobbar vidare.

Hos Ewa gick hon i alla fall kalas! Men så är det heller inte så stort. Hos Sarah var det betydligt större och vi fick möjlighet till långa hämt, långa framdrivningar och långa fråndriv. Kalas bra träning!!
Ewa S och grabbarna var också med och fick även de en nyttig och läraktig träning. Sarah och Grå går framåt och det är så himla kul att se. Det har hänt mycket på ganska kort tid och dom är verkligen flitiga.

Avslutar med lite bilder på "Lillan" som börjar på att......................

Kattgöra

Vad gör en katt när:



..vädret är grått





...regnet öser ner





och det är blött överallt?





Lägger sig på golvet och stirrar i taket...





eller hänger över fåtöljen och glor i golvet?





Nej, vår katt löser gåtor,





övar torrdykning





och leker med hundarna.





Trodde regnväder  =  sovväder för katter ;-)



Slutet

Sista veckan på semestern. Känns sorgligt :-( Men jag har ju ett jobb som ger mig lediga veckor lite då och då så jag överlever nog. Denna vecka har vi ägnat en hel del tid i fårhagen. Vi började redan i måndags med att hjälpa till att valla in kommande veckas kurs och KM får hos Erika. Invallningen gick bra. Några tackor bråkade mer än lovligt men övriga flyttade sig fint. Lilla Jovi fick sig en genomkörare hos Samuelssons grabbarna. Dom fåren kan redan akta sig för hund.

I tisdags separerade vi bagglammen från tackorna. Det gick riktigt smärtfritt och de har börjat accepterat sitt nya hägn utan mammor och systrar. På kvällen åkte jag till Ewa J och släppte Jovi. Med och tittade var Lena från Grängesberg. Det var kul att träffa henne och att få träffa hennes nya BC valp Jazz. Jovi skötte sig bra. Och om nu bara jag kan sköta mig och mitt så blir det hela ännu bättre.

I går hade jag en intressent på fåren här. Ja, jag måste sälja undan några tackor och lamm för att få plats till vintern. Hon bestämde sig för 4 tackor och en bagge. Jätte kul att veta att de får leva vidare, reproducera och ha det gott. I morgon lämnar de Skräddarsgården för att se världen från en annan del av Dalarna.

I dag hade jag och Lexa bokat träning hos Christine på hennes låååånga åker. Tyckte fåren verkade stabila nog för att även få lilla Jovi i hasorna. Hon skötte sig fint och gick långa sträckor drivning/fösning. Kul. Lexa och jag övade raka fråndriv. Det gick inte lika bra. I alla fall inte till en början. Jag tajmade lite tokigt, Lexa hade svårt med vänster släppen och stoppen efter kort vänster flank. Gick och nötte det en stund och sedan gick det, inte bra men i alla fall bättre. Liggen var också oviktiga. Liksom GÅÅÅÅÅ :-( Hann inte fila på det ordentligt så det har vi kvar till på Lördag då vi ska ut igen.

På söndag är det dax för Jovi. Ewas 25'a är bokad. Sen åker vi och kollar på alla modiga nötvallare som ska kursa i Borlänge.MU-HU-HU, HU-HU :-o

PS. Om ni undrar varför det inte går att titta på alla vallfilmer här på hemsida så beror det på ett error mellan mig och YOU-TUBE. Håller på att ordna till det ;-) Måste bara fixa och trixa med annat också. Typ vindskydd åt baggarna, förbättra vinterhagen, träna, andra gårdssysslor, familjeunderhåll och annat smått och gott. DS

U(r)k na

Hemkommen från Smålands djupa skogar.
I lördags morse drog jag och Ewa till Ukna för att tävla.
Tävlingsplatsen visade sig ligga  lite avsides men efter en lång, mörk och guppig väg, rakt in i skogen öppnade sig landskapet. Fält, stugor och  får!! Ur bilen, ner mot veterinärkontrollen och ta en kik på helgens banor. Kände direkt en oro. En ganska liten bana på ett trångt fält med uppenbara fällor. Men innan man sett får och först ekipagen var det svårt att säga något bestämt.

Men min oro skulle besannas.
Fåren, från en ny besättning var blandfår och rätt ojämna i "humöret". De kändes inte så vana olika hundtyper och hade bestämda åsikter om trygghet i sina femgrupper. De hade drag åt alla håll och ville minst av allt vara kvar på banan. Inte helt plätt lätt, alltså. Ett av dragen var svårare att hantera än övriga. Dels för att hund och får försvann ur förarens synfält, dels för att det låg i en vinkel med lador och uthus och inte gav tillräckligt med utrymme och dels för att det låg rätt nära banans linjer.

Dax för min första start. Hade innan haft lite bryderier om vilket håll jag skulle skicka. Till vänster var det trångt, bitvist dolt och draget till ladorna låg åt höger. Till höger lutade uppför och hunden behövde nästan vara inne i publiken. Bestämde mig ändå för höger. (Vilket de flesta gjorde.) Men på väg till pinnen sa Lexa tvär NEJ!
-Jag vill inte gå höger.
Lyssnade på hundens instinkt och skickade vänster.
Fin utgång -1p
Fint Upptag -1p
Fin framdrivning.................tills........ fåren kom ner till mig. Där strulade det rejält! Full fart på fåren. Hit och dit och ingenstans.
Ut på först benet. Lite av men rätt OK.
Sen var det dax för crossen, mot det förskräckliga ladu-hörn-draget. Orkade inte hålla djuren lugnt på linjen, missade grind och linjer och styrde kosan mot delningsringen. Den visade sig ligga mitt i en virvel av drag. Fick efter mycket möda och stort besvär kvar flocken i ringen. Såg en lucka, in med Lexa, höll upp och på bara dom få sekundrarna drog övriga tre bakom lada-hörn stället medan de andra drog ner mot uttaget. Vände de som var på väg ut och skickade Lexa bakom hörnet. Här såg jag ingenting om vad som hände, men enligt uppgift hade hon försökt bra men fåren var starkare och tog sig ut runt husen och iväg bort och jag är glad att inte Lexa följde efter. Har jobbat hårt med att få hennes bränder att slockna och vill inte försätta henne i situationer så hon uppmuntras att ta till dumheter igen.
Resultatet blev tappad flock. Men de 48p vi hade skrapat ihop dit hade räckt till en 11 plats. Då förstår ni att dagen skulle bli tuff för många.


Dag 2 blev inte ett dugg bättre för oss. Såg det redan när djuren ställdes ut. Två bastanta damer skulle åt ett håll och tre finullare höll tresamvaro.
Utgången fin -1p
Upptaget OK -3p (damera hade inte släppt sin tanke och drog snett)
Framdrivningen blev svängig och vi bommade grinden -10p
Sen skulle vi ut på första benet som i dag låg längs med det beryktade ladu-hörnet. Höll ner tackorna djupt ner på banan, helt av linjen. Men ville inte tappa upp den bakom ladan. Fåren gled ner lite för långt och enda möjligheten att  få upp dom var att lätta på hundens tryck från dragsidan. Men det visade sig vara dagens första misstag. Så fort fåren kände fri lejd mot draget drog de. Och det gick fort. Flyttade över Lexa men då jag inte ansåg att hon tog i och ut ordentligt kom misstag nr2. En stopp/hör upp signal = fåren hann då bakom hörnet och jag bröt. Ville inte riskera något.

Om man nu ska se något positivt i det hela så var jag glad över att inte utgångarna spökade som de gjorde i höstas, att upptagen var renare och lugnare och att Lexa och jag harmonierade bättre. Det sista har vi mycket kvar att jobba med och kommer så att göra men vi kände i alla fall en öppning ut (ha,ha symboliskt) denna helg.

För Ewa och Grabbarna Boys gick det heller inte något vidare även om Zeke lyckades få ett resultat, men en hel del ljus i mörkret hade de i alla fall. Tex det att "Mr Zeke-stannar i drag och blir vid som en sqweardance kjol" hade FULLT!! på utgången och höll igen framdrivningen med öronen öppnade. För Rom, den oerfarna ungdommen del blev det bara för svårt (med all rätt). Men han kämpade tappert och höll en uppskattad show med Jovi under prisutdelningen.

Vi hade i alla fall roligt. Trevliga tävlingsmänniskor, tillmötesgående arrangörer, fint väder, lyxigt boende och en trevlig kvällssamvaro med vallkamrater.

Fotognisk

Ha,ha, ha!!!
Kollade runt på lite hemsidor och fann följande från Jumsta gård.

Ut på första benet

Jaha ???, tror vi håller på att dela.

Ett karaktäristiskt kort. Elgemyr eyar in tackorna i fållan. Ha,ha,ha

Fotona tagna av Frida Greis

Outsträckt

Gårdagens träning gick kanon. Lexa och jag tog alla djuren, tackor och lamm och promenerade över de nyslagna åkrarna. Hon är så fin på stor flock. Då finns ingen stress, inga spänningar. Hon pendlar än på den ena och än på den andra sidan och puttar ihop och fram flocken. Stannar och avvaktar om en tacka eller ett lamm blir orolig. Ger dem plats och utrymme att fundera och vända samtidigt som hon lugnt och stadigt stänger vägen bakåt. En riktigt fin bondhund.

Med Jovi åkte jag till Ewa och tränade. I hennes lilla hage. Hon gjorde också bra ifrån sig. Hon började hitta ut i flankerna och rakt på i fösningen. Även om det är sååå mycket enklare att hålla sig nära och stoppa alla vägar. Märker att jag fortfarande är lite tam med henne. Har svårt att trycka till henne på riktigt. Tror det beror på hennes milda, mjuka uppsyn. Hon gör ju en del fel, med de är inte lika fula som Lexas och då släpper jag igenom dom eller morrar lite försynt. Vilket inte alls uppfattas. Grå varning på mig alltså :-(

I dag kommer Marie och Sara tränar. Undrar vad de ska hitta på. Jag gissar på fösning och korta flanker. Men kanske jag överraskar med något annat. Kanske ska de jobba på hela flocken??? Att flytta den kräver annat än fart och avstånd, he,he,he.

Nu till den konstiga blogg rubriken. Men är man över 170 cm lång och sover i en bil som bara är 140 cm så förstår ni nog. Ja, jag och Jovi-kolsyremaskin hade "öva trygghet i bil" i natt. Det gick bra. Lite dreggel just vid inhoppningen, sedan somnade jag och vaknade av att en torr, odregglande Jovi sträckte försiktigt på sig och hälsade mig välkommen till ytterligare en härlig dag.

Orolig

Har setat hela morgonen och fört över och kastat gamla sparade arbeten, bilder och dokument från gamla datorn till den nya. Jisses, vad med skräp man spar. Det var den gamla hemsidan från Tyra-tiden, massa Overheadbilder från instruktörstiden, protokoll och andra arbeten från tidigare föreningsliv, mm, mm.  Nu är det i alla fall rensat och jag tror inte jag kommer att sakna något.

Rubriken utropar orolig och det är inte annat än att jag blir det. Lexa är inte sig lik. I och för sig löper hon och jag vet att jag brukar tro att hon är sjuk då. Men ...????  Hon är hängig, mager, lite frånvarande och apatisk. Ser inte hennes vanliga glimt i ögonen. När hon dessutom började slinga med bakdelen i går kväll blev jag riktigt rädd. Jag hoppas att det inte är något fel utan bara hormoner som spökar. Får hålla lite koll. Petade i alla fall i henne lite avmaskning och extra näring (bulle och korv, hi,hi).

Jovi är dock pigg och glad. Bet sönder ytterligare ett par foppatofflor igår, (fjärde eller femte paret, tror jag) stal ett skinkpaket ur kylen och hade race med katten så mattor och stolar flög. Hon gjorde dessutom ett par tre inrusningar i fårflocken och nöp en tacka i rumpullen. Där vilar inga ledsamheter.

Högbo Bruk

I helgen arrangerade klubben IK-1 tävlingar på Högbo Bruk i Sandviken.
Det blev en trevlig tillställning för mig och Jovi i goda vänners lag. De tävlande gjorde bra ifrån sig, på inte helt lätta banor och stämningen var på topp i det strålande vädret.

Krilles Race

Anna och Flynn

Suveräna Cliff med matte Yvonne erövrade segern båda dagarna

Ylvas Sid

Annes Cocoz

Vilja o Glenn fixar tratten

Tillsammans med Lennart, Ewa, Majsan och Ann-Jeanett övernattade vi på Högbo mellan tävlingsdagarna . Vi fick en trevlig kväll ihop med mycket hund snack och dråpliga skämt. Hundarna funkade utmärkt i hop och det var härligt att se alla åtta fara fram över åkrarna lekandes.

Dryck och lite snack av den allvarligare graden

Lennart fixar

Träning inför kommande utställningskarriär

Laburintspel

A-J provar ingången till sitt nya tält





Planer som sprack

Hade tänkt hårdköra hundarna i hagen denna vecka.
Men, det blir inte alltid som tänkt.
Värmen har satt stopp för det mesta av tänkta göromål.
Nog för att hundarna klarat det (det finns ju badbaljor) men fåren (de är inte så bara att stoppa ner i en badbalja).Vi fick i alla fall till ett fint pass i onsdags. Kanske inte vad jag planerat för Lexa men nyttigt nog ändå. Jovi börjar på att komma mer och mer vilket jag är glad för. Hon har bättre koll på helheten och börjar flytta in djur som "vinglar". Nu hoppas jag att nästa vecka ska ge lite bättre träningsväder, även om jag personligen inte lider av sol och värme. Behöver verkligen sätta framdrivningen och få ner tempot på madame Fort-fort Kan-själv. Nyttan med vädret har varit att höet nu är inne och att pooltemperaturen nått upp till mina 28 bad grader

I morgon packar jag och Jovi väskan och styr mot Sandviken. Klubben har tävlingar och vi hjälper givetvis till. Stackars Lexa får stanna hemma. Meningen var att hon skulle agera utställarhund. Men löpet satte käppar i hjulet för det. Synd, tror att det har varit en kanonsyssla för henne.

Det här med datorer är inte så bara.
Eftersom vår stationära dator började bli båda trött, seg och gammal beslutade vi att investera i en ny. Då, när den gamla var ny var det inte tänkbart att investera i en bärbar dator då de hade så mycket sämre prestanda. Idag har laptopen kommit ikapp och finns i en mängd utföranden och storlekar. Faktum var att det fanns flera smidiga bärbara datorer att välja bland än det gamla otympliga stationära. Snacka om att inte hänga med i utvecklingen. Men redan i affären började problemen hopa sig. Ny dator = nyare programvara = Helene måste lära om = gillar inte. Det är inte klokt vad man är inrutat. Känner mig som en gammal tan..., menar kärring. Det ska vara som det alltid varit!

Nästa dilemma. Alla mina foton, min hemsida, MITT liv. Allt inlåst i den gamla datorn i gamla, fådda, nerladdade program. Mina minnen, min historia, mina sagor, mina ord. Skulle jag få börja om från 0. Som tur var hade en min gamla brukshund kamrat hemside programmet kvar och i går såg vi till att lägga in det i den nya datorn och tanka ner min hemsida. Pust, en sten föll från hjärtat. Förstår hur folk som råkat ut för brand eller dylikt känner sig. Nu återstår bara att lära sig det nya fotoprogrammet och har ni otur blir inte det förrann solen gått i träda och temperaturen sjunkit till under barfota gräns.

I går gjorde jag också de sista i fårhuset. Nu står det tomt, rent och städat i väntan på höstens invasion. I dag blir det en tur i hagen med dogsen. Har byggt en, hör nu! fålla till Jovi. Jag är inte den som är bekväm med att jobba i fållor men eftersom "håll hunden"  Lexas tå spökar och Jovi inte klara fåren på stor yta blev jag tvungen att lösa situationen så.

Het årsdebut

I veckan var det dax för årets första valltävlingar.
Platsen var Jumsta Gård i Södertälje och liksom förra året
bjöd SMHI på värmebölja.
Jag hade en hel del förväntningar på tävlingen. Lexa har visat fin form och gjort stora framsteg på träning. Skulle vi lyckas få till det även på tävling nu, mån tro? Svaret skulle strax komma.

Första dagen ett 300 m hämt, 140 m första ben, en lurig cross linje, en tajt sväng in mot sista benet, delningsring nära utsläpp och öppen fålla. Japp, mot start pinnen!

Skickar ut på ett vänsterhämt. Lexa går aningen grunt.
Blåser stopp, och ut vänster igen. Hon tar det fint.
Kommer upp bakom djur, blåser ligg, blåser ligg, blåser ligg, blåser ligg......... SKRIKER LIGG!!! Då, lägger hon sig. Halvvägs ner i framdrivningen och med en hel del krokar på vägen. Ner mot mig gick det lite långsammare med jag fick hålla emot som bara den. Vänder runt fåren och ut på första benet. Lexa hade känt draget och bestämt riktningen. Nu var det bara så att hennes val inte var det rätta och när jag försökte övertyga henne om att min linje var den rätta började hon tvivla på min styrning. Crossen gick förvånansvärt bra. En pinne bort och på sista benet hade vi alla hemma. Inne i delningsringen var fåren svåra att få i sär. Många före oss hade haft det kämpigt. Fåren var folkkära och tajta. Lade upp en strategi som inte höll och när vi plötsligt hade luckan (som jag inte gjort och inte var medveten om) kom hunden in och jag famlade i ovisshet. Kommentar = Bra in. Dålig kontroll. Den säger rätt mycket om min sätt att föra. Fållan, inga problem. Ett litet stopp innan öppningen men sedan gick de in snällt.

Det låter ganska bra, när man läser. Men känslan och flytet var det motsatta. (Och värre skulle det bli)
Jag fick kämpa hårt för att hålla ner hunden, få henne att ta kommandon och öppna upp. När jag klev av flåsade jag rätt häftigt trots att jag knappt rört mig en meter.

Dag två vet jag knappt var jag var. Slet som en tok. Blåste och skrek. Blev bara argare och argare. Hade Lexa haft fingrar hade hon visat fyra långfingrar på rad! OCH lipat samtidigt. F-n vad frustrerad jag var!
Hur som helst lyckades jag i alla fall tråckla fåren genom alla grindar, singla bort en och ränna alla. Men det var varken roligt, upplevelse höjande eller särskilt sevärt.

Slutsatser av tävlingen kan man dra många. 1, 2 och 3. Men jag nöjer med att konstatera. Vi behöver träna vidare. Kanske som vi gör nu men med lite ny infallsvinklar och fokuseringar. Vi är trots allt inte alls "gamla i gården" och behöver både erfarenheter och lärdomar.

Bilder från tävlingasdag 1.

(Tog en liten kaffe paus i skrivandet. Då slog det mig att framdivningen är ett återkommande problem. Hmmm..?... måste nog....??... tänka....)

Djuren och fältet

Lunchmingel

Ewa och Rom i djup konsentration.
Rom som startar sin första IK-2 tävling fick det tufft.
Varmt, stort, dragigt och knepiga djur.
Men dom gjorde det och kan nöjda gå vidare.

Mats och Dell runt pinnen....

..och ut på första benet.

Jovis pappa Sweep med hussen Chrille

Sweep

De gjorde dagens bästa runda och vann!! Hurra!!

Jovis mamma och Lexas syster Ella hämtar

Helen delar

får luckan

och Ella kommer in.

De gjorde också en fin runda.
Slutade på 7:de plats placeringen före mig och Lexa.

Enligt Helen har Ella svårt för att komma in i luckan och
tittar man någa på den här bilden kanske man kan förstå varför, hi,hi