Filmad

Dagens träning blev förevigad ;-)

Ewa hade kameran redo och fimade oss..... i smyg, fniss.

Nedan ser ni resultatet.

Jovi körde tempopass. Handbroms ur och fullt ös.
Målsättningen var att hon skulle släppa loss, sudda ut allvaret och holdbacken och vara öppen för direktiv. Hade byggt en liten bana i 25:an som jag hade tänkt tuta runt henne på. Men jisses så ringrostig jag var vid rodret. Har inte kört bana på hur länge som helst, och en kan jag säga. Känsla för att köra hund rostar. Så mitt råd är........... TRÄNA!

Lilla Gemma överraskade. Hon kom tydligen i håg ett och annat från sist och vi hade nästan,  inga diskussioner alls. Och de få som blev var korta och med samma segrare varje gång, nämligen JAG!

Barmark, tack!

Tiden går och jag börjar få smått panik.
Gemma växer, tävlingssäsongen för vallning närmar sig och lydnadsträningen haltar.
Allt jag vill bara går inte. Måtte våren sätta fart NU!

I lördags hade jag, i egenskap av utbildningsansvarig träff med SDV´s instruktörer.
Det blev en givande stund med massor av idéer och förslag. Kul!
Efter mötet vallade vi, så gott det gick bland snö och skare i Lennarts hage.
Upptäckte både det ena och det andra i Jovi.

Söndagen spenderades i sittande ställning inomhus. Fullmäktigemöte i SVaK.

I går var det äntligen dax för lite nytta. I Ewas lilla hage var underlaget träningsvänligt
och jag skulle äntligen få utlopp för min panikångest.
Både Gemma och Jovi fick slita hårt för mattes godkännande.
Gemma med sin attityd och Jovi med sina flanker. Men till slut så var hon nöjd.
I morgon kör vi ett par tre pass till och jag hoppas de minns min envishet från sist.

Torsdag-fredag åker vi ner till Lekeberga.
Det är dax för mig att påbörja min instruktörsutbildning i vallning.
Det ska bli spännande!

Önskar er alla en Glad Påsk!

Sommarmode i kylan

I går klipptes fåren.
Tyckte jag valt en bra tidpunkt, mitten på mars. Vår och värme!
Vad man inte visste då, var att Kung Bore vägrat att släpa sitt tag om kylan
och jag tyckte lite synd om de frusna hungriga tjejerna som mötte mig i morse.
Själv är jag då långt ifrån att ens tänka bikinimode ;-)

Jovi håller noga koll på borsdskicket.

Katten inspekterade från ovan...........

både här..............

..och där......

Fick beröm av fårklipparen också! Det var roligt. Dels tyckte han att fåren var i jätte bra skick. Fint hull (fått kritik för viss stadighet förut) och fina klövar. Dessutom tyckte han att jag hanterade dom väl. Och det är klart, det underlättar att vara klippare om man serveras lugna och trygga djur. Jag tackar och tar emot. Dock var jag lite orolig över själva flytten från ladugården till logen där klippningen skulle äga rum. Det var nämligen väldigt, väldigt halt. Hade sandat dagen innan för att gruset skulle hinna sätta sig i isen men kylan hade inte hjälp mig i det avseendet och kallsnön som sedan kom på natten gjorde inte saken bättre. Nu visade det sig inte vara några större bekymmer. Mycket tack vare den lilla hunden jag har. Jovi hanterade fåren varsamt och klokt. Jäktad inte på dom och höll dom stadigt på den sandande vägen. När två av tackorna drattade på rumpan väntade hon lugnt på att de skulle resa sig och få fäste innan hon manade på dom mot logöppningen. Det är vid sådana här tillfällen man känner extra för sin kamrat.

När klippningen var klar sopade jag ihop all ullen i en fin liten hög och tog en fika med frisören. När jag sedan kom ut igen för att flytta tillbaka tackorna till ladugården såg det ut så här!

Verkar som om någon/några saknade sina "kläder". Nå ja, lite merarbete spelar kanske ingen roll.

Efter morgonens utfodring fick hundarna busa runt lite i den kalla snön.

Men.......... Den som gapar efter mycket.........

.... mister ofta hela stycket! Hi,hi!

Ett litet dagsgalleri.

Det har varit några härligt soliga dagar. Det enda missnöjet har varit temperaturen. För även om solen värmt har det varit på tok för många minusgrader i luften för att snön och framförallt isen ska smälta. Hade tänkt ta ut tackorna på fältet i dag och damma av hundarna lite. Men utan broddar under klövarna är risken på tok för stor för olyckor och fall så vi får vänta ett tag till. Längtar så efter is fria och snörena marker att träna på.

I torsdags var vi i alla fall till Peter och fick nånting gjort.
Gemma plockades ner ytterligare och tyckte det här med racevallning inte var så himla latjo lajbans trots allt. Hi, hi, så kan det gå när man väljer att inte uppföra sig.

Jovi gick så där. Hon får jobbigt när hon känner dominans, övertag och hökblick från utomstående. (Eller kanske är det hur det påverkar mig) Men vi fick lite små tips och råd om hur vi kan jobbar vidare. En tröst är att även om hon blir lite låg och tillbakadragen kan jag få henne ur den sinnesstämningen och jobba vidare. Det kunde jag inte för ett halvår sedan. Jag tycker överlag mycket har hänt hos henne på sistone. Många positiva saker och sakta en säkert börjar mitt förtroende och hopp för henne att öka. Det känns kul!

Efter vallträningen var det bara hem, äta, byta fokus och hämta grejor. Dax för Jovis lydnadskurs. Hon, ja, jag med var rätt trött i huvudet efter vallningen men vi åstadkom i alla fall flera fina saker. Nu skulle jag vilja sätta lite fart och fläkt på det hela bara. Något som är svårt i kurslokalen bland alla de andra hundar och på hala golv. 

I dag har jag ägnat förmiddag åt lite fotografering. Resultatet ser ni nedan. Nu på eftermiddagen har klipp platsen för fåren ställts i ordning. Fårklipparen kommer på onsdag. Sen har jag ägnat mig åt att lapa lite sol och funderat över morgondagens möte. Vallklubben har styrelsemöte och jag har en hel del på agendan att ventilera. I kväll blir det en slappar kväll framför tv´n och årets final av mellon. Har ingen självklar favorit men oavsett vem som vinner vet jag vad det står på löpsedeln i morgon ;-) Men först ett sista ryck innan solen går ner och kallgraderna kryper in i benmärgen.


Dagens fotoskörd.

Genombrottet

Dagen träning blev en riktigt höjdare.
Birk och Ewa gör stora framsteg, Jovi flödar som aldrig förr och Gemma förstod vart "skåpet skulle stå". I bland är det härligt att vara vallhundstränare!

Ja, Birk och Ewa har verkligen fått upp farten i sin utveckling. Står inte på förrän de går om och springer förbi. Men håll en koll i backspegeln Ewa, vi är fler som är på G! Den stora utmaningen för Ewa är att släppa på kontrollen, ge hunden utmaningar, vara tydlig, energigivande och tuff samt hela tiden sikta framåt. Och jag är övertygad om att hon fixar det. För Birks del handlar det mycket om att ta tag i sin uppgift och handla fullt ut. Något jag inte heller är särskilt orolig för. Som det såg ut i dag är frågan inte om det sker. Snarare när! Och känner jag dom rätt blir svaret.......... Ganska snart!

Jovi var riktigt på bettet i dag. Full av energi och kraft. Såna här dagar är hon bara hur kul som helst att träna. Hon hade bra sprutt i sina flanker, tryckte till ordentligt, höll upp avdelade djur fint och gjorde flera fina, egna delningar mot staketet



Foto: Ewa Jakobsson

Det är inte lätt att hålla koll på vilka vilka tassar som ska vara var.

En typisk Jovi är sällan spänd. Ser ni den avslappnade fram tassen?
Var muskel har sin tid ;-)





Med Gemma har jag haft lite bekymmersamt att bryta igenom. Jag tycker överlag det är svårt att veta hur mycket man kan pressa och hur mycket man kan gå på sin unghund utan att det varken blir för tamt eller för hårt. Vill inte successivt höja ribban för vad hon kan ta samtidigt som jag inte heller vill skrämma eller hämma. Lagom är ju svenskens hedersord. Men när man inte vet vad som är lagom då?

Hon har lite problem med attityden till fåren. Fåren har inte bett om att bli jagade och de har definitivt inte bett om att ha en röjig valp hängande i svansarna. Har provat med att gå på henne. Men jag har varit på tok för tam. Hon fintar mig och kör på ändå. Förra veckan åkte pisken fram och jag tyckte nog att jag fick en reaktion. I dag släppte jag alla mina hämningar och jag förklarade både det ena och andra för den lilla damen vad jag tyckte om hennes sätt att hantera fåren. Och när hon inte ville förstå förklarade jag lite till och för säkerhetsskull ytterligare ett par gånger innan jag henne förtroendet igen. Då ni......... var det en liten ynklig hund som först  lomade i väg till Ewa och sökte tröst, sen tittade hon på de andra hundarna för att få stöd och när ingen ville försvara hennes beteende drog hon en suck, infann sig och vallade på JÄTTE fint och med en mycket bättre attityd till djuren och jag behövde inte bråka så hårt för att bryta feltänk. Nu tror jag inte att Gemma kommer vara lika öppen igen nästa gång. En gång är ingen gång i hennes värld. Men jag tror eller vet nu att jag kan bryta igenom och att hon tål att pressas.

Sen är det ju också mycket enklare när hon bromsar och korrigerar sig själv.
Se själva.



Vår i luften

Mars månad är här och våren gör sig påmind.

Avslutade vintermånaden med en envis influensa som fortfarande sitter kvar i kroppen och stör samt vallklubbårets avslutande årsmöte.

Fick förmånen att agera prisutdelare och det är alltid roligt att få glädjas med våra duktiga medlemmar.

Årsmötet utsåg också en del nya uppgifter för mig. Ser fram emot att ta tag i dom och fortsätta min ambition om att bidra med vad jag kan till en klubb med härlig gemenskap och glädje i gemensamma intressen.

Fick också till ett härligt vallpass i solsken och med planer för framtiden innan månadsskiftet. Och det fick sätta punkt för vintern 2012/2013, för nu ÄR det väl i alla fall VÅR!!!!?

Eller??
Vaknade i morse av att snön föll tätt..........
...men efter bara en timme sprack det upp och solen började åter att lysa och värma. Härligt!!
Passade på att lapa lite sol och fota djuren som njöt av värmen solen gav.

Och tur var det.............. för nu............. som för vårväder är brukligt.......... har det vänt.
Solen i moln, vinden har börjat vina och en regnskur drog just förbi.