Ser inget, hör inget

I dag var jag och dogsen till Grabbarna Samulesson på lite träning.
Majsan, Rex, Lennart och hans boys deltog också.
Det skulle visa sig vara en riktigt påfrestande lektion hundarna skulle igen.
3 sprättiga tackor på ett fält med grönskande tät vall, högt ovan hundarnas näsor gjorde att hundarna varken såg helhet eller hörde signaler särskilt nämnvärt. Det gällde att de mer förlitade sig på visslans hjälp, en hjälp samtliga hundar tackade och det bestämdaste nej till och bara var lydiga, något som heller inte ligger för en hund som är van att jobba i relation till djur och under förutsättning till känd påverkan. Jisses vad jag slet för att inte gå upp i limningen av frustration då Lexa deklarerade att hålla koll och kontakt med djur i denna täta djungel av timotej var viktigare än att styra ut och riskera att bli vilse.

Nästa svårighet var singling. Det fanns en grå och två bruna får. Gissa vem skulle singlas bort? Och gissa om hon visste. Hur man än vred och vände på flocken så lyckades hon hålla sin "hamburgare position". Dvs inkilad mellan de två bruna. Och lirkade man för mycket med henne borrade hon ner huvudet och tryckte sig än tätatare mot sina bruna kamrater. Svårt, men inte omöjligt och väldigt lärorikt. Rompa var nog den för dagen som utförde den snyggaste singlingen av dom alla. Som en het kniv genom ett kallt smörpaket. Vi lyckades också få till några fina men för oss måste luckan vara tydlig annars.....................

Till lilla Jovi hade Ewa ordnat ett upplägg i en mindre hage. Hon jobbade fint lilla fialottan däremot har jag svårt att fatta mig. Blir grå och blaskig och flummar mest omkring. Fick "lite" ;-)  kritik för det och lovar att bättra mig.

Släktträff

I dag blev det lite av en släktträff i vallhagen på Skräddars.
Helen och Marie kom förbi med sina hundar för lite träning
och för att ge lite feedback på mig och Jovi.
Vår trogna kamrat Ewa kom också tillsammans med sin lille Rom.
Rom, som just kommit hem från en vallresa i Skottland där han erövrat en prispokal för bästa delning och fålla. Häftigt! Stort Grattis på er.

Som sagt, så ville jag ha lite åsikter om Jovi som vallhund. Har inte känt mig helt 100 med henne. Mest kanske för att hon är så olik Lexa, och Lexa är den enda referens jag har. Kanske inte den bästa referensen, enligt somliga men jag gillar den. Nu fick jag även chansen att se lite Jovi syskon och gillade vad jag såg. Och Jovi är inte det minsta olik dom. Det är en grå sten som lättat från mitt hjärta. Visst är hon olik Lexa, men på ett positivt sätt. Jag har äntligen sett det!! Nu åker vi!!!!!!!!!

Fina systern Maggan var riktigt på hugget.



Maggan var snabb och intensiv men lugnade ner sig och jobbade fint



Brorsan Badger tog det lugnare

och balanserade upp fåren fint

Finaste Jovi mamman Ella lite olydig ....
men vad gör det när man ändå vallar med finess





Storebror Just jobbade på storflock.
Och banne mig om det inte hände ett och annat där :-)

Någon (troligen en trogen kamrat) roade sig med att fota min "snälla, ordentliga, lugna" Jovi. Jo, jag tackar jag! Undar just vad jag fått det ifrån, hi,hi men jag kan inte påstå att jag ogillar vad jag ser.

Tack snäll kamrater för idag. Har fått en "ny" bild av min hund och en säkrare känsla i min handling.
Tyvärr, måste jag meddela att Lexas tå inte klarade påfrestningarna som håll och stakethund åt dom små.
Jag hoppas att det går över fort och att hon är tillbaka på banana igen om några dagar.

Sist vill jag skicka ett Stort Grattis till Ewa och Irja som varit i Norge och tävlat Norska Kelpiemästerskapen. Resultatet blev Godkänt Norskt Vallprov och Kelpie Mästare, HURRA!!!




Skamsen :-((

I dagarna två har jag och hundarna varit på Finnbogård och kursat.
Instruktör var Sven Sonevik och för värdskapet stod Mats och Maria Knutas Olsson.

Sven

Det var två trevliga dagar med kluriga övningar, spännande får och hjärtliga deltagare.

Med Jovi var tanken att få en liten värdering. Vad tyckte instruktören? Hur såg han på hennes utveckligspotential och vad och hur skulle jag tänka med henne fortsättningsvis? Fick en del svar att ta med hem och jobba med. På den avslutande summeringen ställde han en fråga som verkligen fick mig att vakna.
-Tycker du inte om hunden??

- Jooo, det är så klart jag gör!!
-Visa henne det då. Du blir lite för passiv i ditt engagemang. Tro på henne, jobba med henne, stötta henne, och visa henne tilltro.

Oj, vilken "käftsmäll" ;-) funderade i vilket hål skulle man gräva ner sig i.

Några av deltagarna

Oui

Sara får det förklarat

Maria och Ice

Ice, bara 14 mån gammal fullt koncentrerad

Med Lexa gjorde vi flera kluriga övningar där det verkligen gällde att hålla tungan rätt i munnen, hunden lugn, ha rulle på fåren och fina korta flanker. Marias Ryor var superkänsliga och väldigt lätta på foten, så det blev en verklig utmaning´för oss. Men vi klarade det rätt så bra. Det största bristen var nog att jag inte riktigt orkade hålla i och koncentrera mig hela vägen. Något jag får jobba vidare med.

Sandra och Rapp

Linda med en av unghundarna

Lindas lilla valp och släkting med Jovi på farfars sida

Stackars lilla Jovi ♥ , har en matte som inte visat tilltro nog. Får bli ändring på det!

Summerar jag det hela är jag jätte nöjd med Lexas insats och såååå himla tacksam över att Sven vågade säga mig ett sanningens ord. Hans tycke ang Jovis vallning var goda. Lagom tempererad, vaken, fin djurkänsla och bra balans.

Energi-smart?

Studenten avlöpte finfint.
Först firande i skolan

och därefter mottagning hemma i ladan med ett 30-tal släkt och vänner

innan de ny examinerade fortsatte firandet på egen hand.

Hundarna har blivit rätt åsidosatta ett tag.
Idag tänkte jag återgälda det.
Började förmiddagen med en rejäl skogspromenad.
Lexa for, som vanligt fram likt en tornado i skogen.
Hon gör allt med buller och bång den hunden.
Jovi hängde också på, men på ett mindre framfusigt sätt.
Efter en och en halv timmes skogsröj var Lexa ordentligt flåsig och sprang raka vägen in på gården och lade sig platt i skuggan. Jovi däremot trippade in genom grinden, hittade en leksak och undrade vaket om inte Lexa ville ha lite dragkamp. Nu är det så att Lexa aldrig säger nej till aktivitet. Hur utpumpad hon än är.

Så det blev ytterligare en stunds röj-röj.
Själv passade jag på att damsuga och tvätta lite medan hundarna roade sig. Trodde jag skulle få göra det i fred, men se det tyckte inte Jovi. Fattar inte charmen med att försöka stoppbita i damsugarmunstycket.

Efter lite lunch och kaffe besluta jag mig för att bjuda doggsen på ett vallpass i hagen.

Lexa och jag sorterade ur lite tänkabara individer till Jovi att jobba med.
Tyvärr visade det sig att en av tackorna med lamm inte tyckte att Jovis uppträdande var särskilt just och bestämde sig för att sätta henne på plats. Jovi anade hennes plan och såg till att hålla sig på bra avstånd från den humorbefriade ullmamman. Beslutade att det var lika bra att plocka bort tackan från träningen och här fick Lexa dagens stora utmaning. Ty nu var tackan både misstänksam, grinig och hotfullt beskyddande sina lamm. Lexa fick backa henne hela vägen. Från ena ända av hagen till den andra där resten av gänget vilad lugnt. Men jag måste faktiskt säga att hon gjorde det bra. Det här är ju ett moment som verkligen testar Lexas bristande tålamod, påhopp, rusningaroch tjuvnyp inte är ovanligt. Även om det inte var helt fläckfritt så måste jag säga att jag är mäkta imponerad över hennes jobb. Hon tog det så lugnt, arbetade så metodiskt och var (för att vara Lexa) onormalt tålmodig och bestämd. Bravo, hjärtat!  ♥

Lilla Jovi jobbade på bra. Hon har lite svårt att hålla ut sidorörelserna och plocka med alla djur men med Lexa som rörligt staket tappar vi inga djur ;-) Och åter igen måste jag berömma Lexas insats. Vem skulle tro att den hunden kan agera rörligt staket och bara flanka tillbaka djuren mot Jovi?

Efter vallpasset var Lexa åter helt utpumpad medan lillan piggt undrade om det redan var slut.

Snacka om att använda sina energidepåer på olika sätt.

Förberedelser

Just hemkommen från jobbet (22:30)
Dax att sätta fart.
Normala människor kanske går och nattar så här dax.
Men här har vi en student som ska firas på fredag och det är massor kvar att gjöra.
Handla
Laga mat
Pynta ladan
Städa av det värsta
Ordna med tårta
Fixa blommor och nalle runt halsen
Ordna skylten
Hämta björk ruskor
Blåsa ballonger
Duka
Och lite annat smått och gott
Jag hoppas att det blir en trevlig och minnesvärd dag för pojken.

Nya begåvningar

I går var vi, Ewa J och jag bjudna att träna hos Sara och Grå.
Eftersom jag inte visste om hennes får och marker var lämpliga för liten Jovi så
åkte jag lite tidigare till Ewa och släppte lillan. Hon börjar ta sig nu den lilla och
intresset blir starkare och starkare för var gång vi är inne hos fåren.

Det visade sig att Saras får och hage visst var anpassad även för liten okunnig valp
så Jovi fick jobba loss ordentligt denna dag. Och hon gjorde det bra.
Lexa tryckte ner gasen i botten (som vanligt) första vändan. Fåren reagerade genast
och gjorde allt för att slippa ha den hunden i hasorna, dvs kutade för allt de var värda.
Fick gå in och dämpa hunden och då gick det genast lite bättre. Men............. hon har börjat slarva,
IGEN den lilla tokan. Inte en, enda fin släppflank :-( . Hörbarhet 100 men lydnad...???? =0
Och vi som ska tävla snart!! Ha, ha, ha, ha  :-(

Ewas Irja gjorde fina rundor. Inte direkt oväntat. Det som stack ut mest var Ewas utveckling.
Både som samarbetspartner och arbetsledare i vallhagen. Jösses!,  vad bra de jobbar!

Sture och Marie går bara från klarhet till klarhet. Det är jätte duktiga och jätte ambitiösa
och kommer att bli ett härligt star-team i vallhagarna framöver. Ge dem bara lite tid.

Saras hund Grå kramade mitt hjärta direkt. Somliga hundar har den förmågan. Jag såg så mycket i
den hunden hunden som inte riktigt hittade ut att jag inte kunde låta bli att ta över honom en stund.
Förlåt Sara!

Till er som inte var där!
Har sett SDV´s nya stjärnor :-)

Dagen avslutades hos grannarna med nygrillade hamburgare och ett par glas rött.

Kan också meddela att "någon" envisas med att skicka otäcka ;-) SMS från Skottland.
Det står att de har de bra, vallar på hillsen, utvecklas och trivs.
Avundsjuk???
Inte alls ;-(