Fruktstund

Så har julen 2013 passerat och nyåret 2014 ligger i startgroparna.

Julafton blev lugn och mysig.
Julbord och klapputdelning med familjen och sedan fika med "eftersnack" hos svägerskan. Och apropå klappar så illustrerade dessa hur olika mina söner tänker om sin mor, trots samma uppfostran och föräldrar.

Av Erik, en social teoretiker som gillar sitt liv i storstadens myller med mode, fester, sport och  umgänge fick jag ...........

Vem vill ha en mamma som luktar ladugård?

Av Gustaf, en praktisk naturmänniska som gillar att vistas i skog och mark tillsammans med sin bössa, skida långturer, arbeta fysiskt eller fiska fick jag...........

Användbart på landet utan neonljus och gatlampor

 

Ha ha, ja, de tänker på mig i alla fall, (gulligt) bara på lite olika sätt.

Själv köpte jag mig också en julklapp och har nu konverterat till något mer fruktigt.

Hade tänkt vänta, men då androiden börjat ge upp och storstadspojken, som för övrigt är en riktig hejare på äpplen var hemma och kunde bistå med förevisningar passade jag på.

Något annat jag tänkt passat på att göra under julledigheten var att massträna Gemma i vallhagen. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt. På julaftons morgon skar sig lillan illa i tassen och hoppar nu runt på tre ben. Trist. Nu får hennes träning vänta men istället har Jovi fått mera tid, och det är ju inte heller så dumt. I går var vi tex först till Ewa och tränade vallning och sedan vidare till brukshundklubben och körde lydnad och i morgon åker vi till uppfödarmorsan och tränar igen.

Till sist vill jag önska alla ett riktigt gott 2014!

Själv hade jag tänkt ägna 2014 åt en sundare livsstil med nyttigare mat och mera rörelse.
Men med tanke på en annan julklapp jag fick, litervis med rött och massor av choklad (coachen vet vad adepten vill ha) tror jag det året får starta lite senare.

GOTT NYTT ÅR!

Hälsning

Till er alla..............

.... från oss alla    

Julbestyr i träningsveckan.

Ledig vecka innebär en hel del hundträning men också lite julförberedelser.
Måndagen ägnades helt åt julklappshysterin och även om vi dragit ner på antalet så springer slantarna fort iväg.

På tisdagen var vi till Ewa och Birk och tränade. Det var inte så mycket snö i stora hagen men då det börjat töa var det tungsprunget och hundarna blev rejält stumma i benen. Fåren däremot, behövde inte röra sig särskilt mycket eftersom vi mest tränade flanker, utgångar och delning. Ja, det finns en del att förbättra, kan man kort summera dagen med. Kvällen ägnade vi åt julköttbullerullning. Eller..ja..., jag rullade och stekte medan hundarna tiggde åt sig lite färssmet.

 

I går var det lydnadsträning på programmet. Vi är ett gäng som träffas en gång i veckan och kör ihop. Jätte nyttigt för Jovi som till största delen tränat hemma i köket och är ovan andra hundars/förares närvaro. Vi startade inomhus på en yta på ca 15 kvadrat. 5 hundar samtidigt och det var svårt för Jovi att hålla fokus. Men hon ansträngde sig bra och försökte hålla koncentrationen på vårt även om det var svårt när andra tjoade och klickade. Efter en halvtimme var hon helt färdig och ögonen rullade i skallen på henne, ha,ha. Gemma tränar jag bara hemma än så länge hon har fullt sjå att hålla koncentrationen där. Men hon har börjat samla sig och förstå principen så snart är det väl dags att även hon får följa.

I dag när jag slog upp mina blå hade nästan att snö försvunnit och isen blänkte grå i värmen. Typiskt, jag som tänkt vallträna lite. Fick bli var sitt pass inne i fårboxen. Gemma skötte sig fint. Ingen stress ingen oro och fåren flyttade sig fint. Jovi däremot ställde till det lite för sig. Hon pressade och höll i lite för ojämnt och ställde tackorna gång på gång. Hon fick ett tufft pass att reda ut situationen. Provade, provade och provade. Snappade lite och hoppade undan. Men insåg att det inte var en bra lösning. Sen provade hon att ta ut frustrationen på någon annan men inte heller det funkade. Ruschande skapade bara oreda och tillfällig förflyttning och passivitet gav inte heller önskat resultat. Så småningom provade hon att stå kvar, trycka, släppa, lirka lite med "blickflanker" och kroppshållning och då löstes spänningarna i tackorna upp och de gick fint undan resten av passet.

I kväll har vi möte i vallklubben men innan dess tänkte jag hinna med lite bakning, klä granen och köra ett kort lydnadspass. Till helgen far jag och Jovi på lydnadsläger. Ska bli så kul. Det var länge sedan jag andades lydnadsteknik en hel helg tillsammans med andra.

Men en andedräkt som skulle få gamar att avundas.

Lilla Gemma har under en längre tid haft en taskig andedräkt.
Vet att jag redan vid ettårs-vaccinationen bad vet. kolla munhåla och hals för att se om något var onormalt. Men de fann inget konstigt. För en månad sedan tröttnade jag och körde på henne lite plaque-off i hopp om att göra hennes närvaro lite mera angenämare. Men det hjälpte inte heller. Det hela blev bara mer och mer outhärdligt. Tillslut kunde jag knappt vistas i hennes närhet och när jag i helgen kände den kräknings framkallande doften av var fick jag nog.

Upp med henne i knä och under ett starkt lampsken bände jag upp käkarna och började sondera terrängen i munhålan. Snart hittade jag orsaken till odören. En tand!! Mörk, rutten och otroligt illaluktande satt den där i bakre överkäken och vickade. Konstaterade snabbt att den måste bort. Och det är fort.

I morse ringde jag djursjukhuset för att boka tid men tyvärr svarade de hade ingen tid förrän nästa vecka. Nästa vecka!!! Så länge hade jag inte tänkt vänta. Ringde en annan klinik och kunde få en tid redan nu på onsdag. Förklarade att hunden redan var i fasta, luktade värre än en hyena och uppfattades något allmänpåverkad. Sköterskan rådgjorde med vet. och undrade om jag hade möjlighet att komma på stört. Absolut!!, svarade jag tacksamt och kastade mig i bilen och tutade iväg glad att äntligen bli kvitt stanken.

Väl framme konstaterad vet. att tanden förmodligen blivit skadad, dött och var på väg att ramla ut. Han föreslog att vi skulle prova med att ge henne enbart lugnande och dra ut den. Skulle det visa sig att inte gå eller vara mycket var och elände under kunde de söva henne och operera. Bra tänkt!, tyckte jag.

En liten spruta i skinkan.
Somna av.
In på operationsbordet.
Fram med tången.
Dra.
Plopp!
Spola, slipa, KLART!

Enkelt!

Nu hoppas vi kunna njuta av hennes närvaro igen och vem vet, en och annan puss kanske vi också kan stå ut med ;-)

I väntan på att bli pömsig.

Zzzzzzz...

Tillbaka efter ingreppet

 

 

Glugg, var det här!!

Lukt-orsakaren

Färgad....

... av gårdagen.


Grått upptäckande

 

Trefärgat spratt



Gult muskelspel

 

 

 

Svartvitt fokus

 



Film(på)stjärna?

I helgen var vi på kurs för Frida Greis.
Fick en hel del tankar och idéer med mig hem.

I dag var vi till Ewa J och tränade.
Ewa både filmade och fotade oss.
Här kommer ett filmsmakprov.

Resten av filmerna, de också på Gemma (som fick vara dagens Moviestar)
finns på hemsidan under knappen film.

Fotona har jag ännu inte hunnit sortera så de får vänta på publikation.

Håll Bore borta!

Snart är löpen över.
Förra gången synkade hundarna det samtidigt men denna gång blev det mera utspritt. Gemma, som väntade tills Jovi var färdig med sitt är inne på sina sista dagar och vi kan räkna framåt för planeringa av HD-röntgen. Tänk så fort det går. Snart ett och ett halvt år gammal och på väg in i vuxenvärlden, även om hon kan se bra valpig ut ibland.

 

Än har ingen snö fallit och backen är inte helt isfrusen heller så det går att träna bra. Tog en runda på förmiddagen och här kommer lite bilden från den.

 

Blir mer och mer samspelt med Jovi i vallhagen och det är jätteroligt. Börjar hitta sättet att köra henne och kan reglera, styra, stötta och hålla i henne på ett helt annat sätt än tidigare. Dessutom börjar jag också se både större tillit och tuffare i tag från hennes sida. Det är nästan så man går och småmyser i förnöjsamhet, ÖVER JOVI!!! hi,hi,hi.

Lilla? Gemma utvecklas hon med. Där råder inga tanke konflikter över vikten av lugn djurhantering, regelmässigt förfarande och gör/hörsamhet. Full rulle bara, lite hit, lite dit åsså runt en liten bit. Åh, vad jag längtar tills jag får styrning på! Nej, nu var jag elak. Men, jag är helt enkelt inte byggd för att springa runt, hitta position och placera mig rätt ;-)

 

Skrev innan om att vi tagit upp lydnadstränandet på lite mera allvarligare plan. Eftersom Gemma löpt och jag inte bestämt huruvida hon ska bli en lydnads hund eller inte har det varit Jovi som fått vara i centrum under dessa pass och hon har utvecklats jätte bra. Sist fick vi kritik över hennes felfokus på konerna i rutan. Detta har vi jobbat med och på veckans sammankomst fick vi tummen upp. Vi blev även kommenderade genom en lydnadsetta med gott resultat. Enda stora missen var kvarståendet i ställandet men det hittade vi övning för som genast gav stora resultat. Det som vi måste jobba hårt med är gruppmomenten. Eftersom vi  mest tränat för oss själva och Jovi inte har någon större tillit eller trygghet i vare sig själv eller till andra så är detta svårt. Just nu försöker jag jobba på uppdrag "haka stilla i backen" i platsen för att ta bort fokus på det runt omkring. Får se hur det går. Sittande i grupp har jag ingen strategi för ännu, för klura på det.

Snart står det inte på förrän snö, is och kyla sätter käppar i hjulet för vår utomhusverksamhet.
Blir till att vara inne och längta till våren, solen och värmen!

 

So long, för denna gång!
I morgon vakas det vallningskurs, för båda brudarna :-)

När magen får bestämma.

I söndags var Ewa och jag till Bråfors och tränade. Tyvärr hade Rom blivit krasslig och kunde inte följa med och det var naturligtvis sorglig. Så det blev bara Four, Jovi och Gemma som skulle tränas. Lite tomt var det och vi saknade den högbente killens grace i hagen. Nu håller vi alla tummar och klor att grabben snabbt blir frisk så att ordningen blir återställd.

Jovi gick fint. Övade hämt med styrning i utgångarna och intag på linje i framdrivningarna och jag blev förvånad över hur bra hon svarade på alla konstigheter.

Four var lite överentusiastisk till en början men efter ett tag sansade han sig och började få både fin känsla och ett annat driv. En härlig liten valp som jag tror Ewa kommer att få mycket kul med.
Deras avslutande pass blev en lång promenad med fåren runt hela hagen där enda "felet" var att vända får. Mmmm... des såg riktigt lovande ut.

Gemma gick också bra, hon har bra koll, bra driv och ett gott förutseende. Dock fick jag stora problem med flankerna. Vänstern något bättre,  men högern!!???.. Nej, fina flanker är sannerligen inte hennes grej. Och ärligt talat är det inte min heller ;-) Fick lite förmaningar och goda råd av Ewa och vi försökte och försökte men............... Nej, det lossnade inte ändå. Kändes snarare sämre. Hon låste sig, vägrade gå fram och tänkte bara bort. Provade några olika varianter men kände inte att vi just där och då inte kom till rätta med vare sig förståelse eller flyt. Får klura vidare.
Vi avslutade så som Four med en långpromenad med fåren inklusive lite rännpassager genom en hanteringsanläggning som stod uppställd längst bort i hagen. En kvarleva sen tävlingarna där för några veckor sedan. Inga problem där i alla fall.

I dag var jag ut igen och provade med  flankrörelser men nej, hon förstår inte. Tränade på en stund och testade med olika energier, varierande tryck och i mängder av situationer  men tillslut sa min magkänsla att detta inte var vägen. Gemma blev bara mer och mer osäker och frågande. Kändes faktiskt inte alls bra. Vi lämnade övningarna och återtog vår "vanliga" träning och genast kom hon igång och började jobba igen. Jag är egentligen inte så orolig över hennes flanker och tror att vi kommer få till det så småningom men just nu får dessa ta sin lilla tid att mogna fram.

Jovi däremot överraskade som bara den. Hon som absolut inte jobbar med någon annan hund och icke tar får från andra heller drog gång på gång ut och styrde upp fåren under Gemmas träningspass. Fick säga åt henne på skarpen att gå därifrån, men icke. Vid varje pysch ljud kom hon farande som en raket och antingen tog djuren till mig eller höll dom rakt åt Gemma när hon inte flankade ut ordentligt. Ha,ha det var precis som om hon kände att hon var så mycket bättre och borde ta över rodret. Jo, jo ibland är den enes undergång den andres segerdans.

En annan rolig grej som hänt senaste veckan är att Jovi och jag kommit med i en träningsgrupp i lydnad. Kul! Kanske jag äntligen kan utveckla oss, få fingrarna ur och träna och möjligen komma till skott och tävla lydnad igen. :-)

Storflocksutmaning och payback-time

I går var jyckarna och jag till Helen och tränade. Helen har lite fler får än jag så därför passade vi på att träna hantering, förflyttning och hämt av många djur samt att se till att få med alla i ett svep och hålla gruppen i rörelse hela tiden. Inte helt enkelt när man inte är van men båda tjejerna jobbade bra och hittade fungerande metoder.
När det hela blev tillsyntes för enkelt försvårade vi uppgiften genom att gå i lite stökigar terräng där gruppen naturligt splittrades av stenar, fallna träd och div holer. Klurigt och nyttigt.

Jovi och jag övade också vidare på vår hämtträning där uppdraget är att få ett bättre djup. Men f-n vad svårt jag har att se. Vi ett flertal tillfällen tyckte jag att hon höll ut bra. Men inte då :-( fick ta hjälp av en trädhol som hon måsta runda bakom för att få djup men det var knappt jag såg hund i förhållande höjd till hol. Djupseendet är inte vad det borde, grrrrrrrrr. Men mycket nyttig träning blev det och det var två supertrötta brudar som åkte med mig hem.

I dag var jag och hämtade Ewa och Birk. Har läst lite på Ewas blogg och FB sida att de skulle vilja träna saker de inte har möjlighet till där dom bor, som tex skogspromenad/arbete i terräng med får och långa hämt. Här på Skräddars däremot, finns den möjligheten. Och med tanke på all bra unghunds tränings möjligheter hon har erbjudit oss kändes det gött att kunna bjuda tillbaka med lite terräng och yta.

Vi började med ett par kilometers fösning genom skogen och avslutade med hämt på dryga 300 meter. Jovi fick också några långa hämt, och var det något som sken idag (vilket inte solen kan anklagas för) så var det hundarnas olika brister.
Birk hade tex inga som helst svårigheter att ta sig ut till djuren men att sätta igång dom låta dom rinna på. Nej tack!
Jovis djup var rätt OK,  men.....................
1, varför vara extra djup när man kan vara extra vid?
2, varför trycka in dom på framdrivnings linjen direkt när man har 300 meter på sig?
3, lyfta djuren i en cross, glöm det! Djuren ska mot matte!
Ha,ha,ha ibland kan man inte annat än att skratta åt eländet.
Ja,ja vi har lite att jobba på, igen då!

Kan vi mer än vi tror vi kan?

Det har varit två intensiva men otroligt roliga dagar i Peters vallhage.
Vi har tränat både svårt och tekniskt.
Jovi växer mer och mer och lilla Gemma är riktigt fin nu.
Båda undarna har utvecklats jätte mycket och jag har blivit rejält utmanad.
Skit kul!! Sån träning gillar jag. Det behöver inte alltid gå så himla bra bara man har en ärlig chans till att försöka.

Jovi tex fick prova att hämta både långt och dolt och snett i varierande terräng. Fick både vända om, dra in och flytta ut henne. Och jo, efter lite trickande så fick vi i alla fall ner fåren. Sortering och ta från fålla var andra moment vi micklade med. Liksom att kunna förflytta och ta fram henne i olika tempon och på olika djur.

 

 

Gemma har hittat rätt i fösningen, men har lite svårt att släppa för flank. Där fick vi tänka till lite innan vi hittade ett bra sätt att jobba på. Delningarna var något hon gillade och höll upp avdelad flock bra.

 



 

Till Peters hund lyckades vi också hitta klurigt svåra övningar.

 

Ett par topp dagar helt enkelt. Önskar jag hade sådan varje dag!
Nu är jag mer än sugen på träning igen och bäst av allt nöjd och trygg med mina hundars vallning.
Stor tack Peter, för utmaningen, peppningen och framförallt möjligheten.
Vi kanske inte är några ess och vi kanske inte gör allt så rätt och snyggt.
Men vi tog i alla fall utmaningen och löste uppgiften. För mig räcker det...............än så länge ;-)

 

Från yra till tillit

Med risk för att vara tjatig, men.....................
vi har tränat igen!! :-)

I dag var det dags för lite mera kritiskt tittande. Coachens hökögon!!
Fåren som skulle vallas var bagglamm av modell "spring-för-livet-det-rör-sig-i andra-änden-hagen" får. Jo, lite så var det faktiskt.

Gemma var först ut och när coachen höll fram linan, som jag inte tänkt sätta på insåg jag svårigheten. Gemma - springfår - svårt - panik - tappa huvudet - ..................
Men tji fick vi. Hon skötte det riktigt bra. Försökte bromsa, röra sig lugnt och inte så yvigt. Och det gick faktisk hem. Även om baggarna sprang väldigt så var det ingen panik och Gemma hade hela tiden koll och kontakt. Bra!! Coachen såg omedelbart första bristen. Flankerna! Jobbade på dom och tror vi har en plan för att komma vidare.

 Sen var det dags för lille Four. Där gick det undan! Men lyckades i alla fall få några kort som inte är helt suddiga. De rörliga baggarna var inte enkla för en liten hund som `"fyran" men han gjorde så gott han kunde och då blev placering och rörliga ben hans val. Vilket funkade ypperligt, ett tag, så länge baggarna var springglada. Ju längre dagen led desto stadigare blev de och då krävdes annat än ben för att flytta dom. Det blir den unge gossens uppgift härnäst. Fokus och tryck användning.

Nästa Jovi!............ Och där slutade baggarna springa.................

 

Vi övade sortering. Något coachen är grym på. Det ser så jä-la enkelt ut när hon gör och när vi gör är det bara ett enda kaos. Men och andra sidan har varken Jovi eller jag tränat den övningen speciellt mycket och övning ger färdighet sägs det. Ha,ha ja det får vi hoppas. Har varken koll på mig själv eller hunden. Vet bara var jag vill att fåren ska åt för håll.

Rom gick ut sist.........och där någonstans gav all baggyra upp. Lunga och trygga trippade de helt enligt den självsäkra hundens anvisningar. Gåshudsvarning!! Det så jäkla enkelt ut. Men där slutade vi fån le. Dags att TRÄNA hund! Svåra övningar och övningar som inte var som det brukade rörde om ordentligt i hundens huvud och ett tag trodde jag ögonen skulle fastna i kors på honom. Tråkigt nog läste jag just på hans mattes blogg att det inte var ögonen som skadats utan ett framben. Hoppas hältan blir kortvarig så att de kan fortsätta sitt fina arbete i vallhagen.

Undrar om det var så här fåren såg Rom när de plötsligt bara gav upp och anpassade sig?

Höstdag med både det ena och det andra

Det blev en heldag utomhus i det klara soliga höstvädret idag.
Lite krattande, räfsande och grävande i trädgården, urstädning och installning av husbilen, hagstädning, halmning, däckbyten och diverse ihop plockande. Förberedelser inför Kung Bores ankomst alltså.

På eftermiddagen kom Bosse och Boriz förbi och tränade med oss. Det blev mest fokus på Boriz (ja, en hel del på hans husse också, fniss) som snart ska prova vingarna på VP. Ekipaget är inga oerfarna nybörjare, de har flera års fårjobbande bakom sig. Men att utföra ett godkänt vallprov inom de ramar och regler som gäller är inte helt lätt för den fluffiga berdedcollien med de jobbar envist och betar svårighet på svårighet. Just idag var det utgången och upptaget som var den tuffaste utmaningen. Men både Bosse och Boriz slet på bra och lyckades med flera. Lycka till nu grabbar!!! Vi håller tummarna för er.

Tjejerna fick också ett par pass och Bosse var snäll och fotade oss.
Jovi var först ut:

Tränade på att släppa i flankerna inför delning.
Ja, ni ser ju själva....
Gick inget vidare ;-)

Ful fokus

 

Gillar hur fåren "hör in" hunden med trygg respekt

Flanksläpp ? igen. Vill ha henne höger men hon ser tydligen luckan :-)

Fråndriv med bra tag är bra när hon som här här bromsar ner djuren

Trycker in tacka nr2 som tänkte för mycket vänster,
vilket också ledde till att första tackan rätar upp sig.

 Sen var det dags för lilla Gemma:

Börjar få kläm på det där med dragplaceringen i fråndriv.
Men hur vore det om vi lärde oss att trycka tillbaka fåren också,
inte para ligga och passa i draget.

Full fokus

Börjar lära sig bromsa, :-)

Fös, fös, fös......

och fös, fös fös



Men givetvis några flanker också..

..samt ett och annat hämt.