Fruktstund

Så har julen 2013 passerat och nyåret 2014 ligger i startgroparna.

Julafton blev lugn och mysig.
Julbord och klapputdelning med familjen och sedan fika med "eftersnack" hos svägerskan. Och apropå klappar så illustrerade dessa hur olika mina söner tänker om sin mor, trots samma uppfostran och föräldrar.

Av Erik, en social teoretiker som gillar sitt liv i storstadens myller med mode, fester, sport och  umgänge fick jag ...........

Vem vill ha en mamma som luktar ladugård?

Av Gustaf, en praktisk naturmänniska som gillar att vistas i skog och mark tillsammans med sin bössa, skida långturer, arbeta fysiskt eller fiska fick jag...........

Användbart på landet utan neonljus och gatlampor

 

Ha ha, ja, de tänker på mig i alla fall, (gulligt) bara på lite olika sätt.

Själv köpte jag mig också en julklapp och har nu konverterat till något mer fruktigt.

Hade tänkt vänta, men då androiden börjat ge upp och storstadspojken, som för övrigt är en riktig hejare på äpplen var hemma och kunde bistå med förevisningar passade jag på.

Något annat jag tänkt passat på att göra under julledigheten var att massträna Gemma i vallhagen. Men ibland blir det inte riktigt som man tänkt. På julaftons morgon skar sig lillan illa i tassen och hoppar nu runt på tre ben. Trist. Nu får hennes träning vänta men istället har Jovi fått mera tid, och det är ju inte heller så dumt. I går var vi tex först till Ewa och tränade vallning och sedan vidare till brukshundklubben och körde lydnad och i morgon åker vi till uppfödarmorsan och tränar igen.

Till sist vill jag önska alla ett riktigt gott 2014!

Själv hade jag tänkt ägna 2014 åt en sundare livsstil med nyttigare mat och mera rörelse.
Men med tanke på en annan julklapp jag fick, litervis med rött och massor av choklad (coachen vet vad adepten vill ha) tror jag det året får starta lite senare.

GOTT NYTT ÅR!

Hälsning

Till er alla..............

.... från oss alla    

Julbestyr i träningsveckan.

Ledig vecka innebär en hel del hundträning men också lite julförberedelser.
Måndagen ägnades helt åt julklappshysterin och även om vi dragit ner på antalet så springer slantarna fort iväg.

På tisdagen var vi till Ewa och Birk och tränade. Det var inte så mycket snö i stora hagen men då det börjat töa var det tungsprunget och hundarna blev rejält stumma i benen. Fåren däremot, behövde inte röra sig särskilt mycket eftersom vi mest tränade flanker, utgångar och delning. Ja, det finns en del att förbättra, kan man kort summera dagen med. Kvällen ägnade vi åt julköttbullerullning. Eller..ja..., jag rullade och stekte medan hundarna tiggde åt sig lite färssmet.

 

I går var det lydnadsträning på programmet. Vi är ett gäng som träffas en gång i veckan och kör ihop. Jätte nyttigt för Jovi som till största delen tränat hemma i köket och är ovan andra hundars/förares närvaro. Vi startade inomhus på en yta på ca 15 kvadrat. 5 hundar samtidigt och det var svårt för Jovi att hålla fokus. Men hon ansträngde sig bra och försökte hålla koncentrationen på vårt även om det var svårt när andra tjoade och klickade. Efter en halvtimme var hon helt färdig och ögonen rullade i skallen på henne, ha,ha. Gemma tränar jag bara hemma än så länge hon har fullt sjå att hålla koncentrationen där. Men hon har börjat samla sig och förstå principen så snart är det väl dags att även hon får följa.

I dag när jag slog upp mina blå hade nästan att snö försvunnit och isen blänkte grå i värmen. Typiskt, jag som tänkt vallträna lite. Fick bli var sitt pass inne i fårboxen. Gemma skötte sig fint. Ingen stress ingen oro och fåren flyttade sig fint. Jovi däremot ställde till det lite för sig. Hon pressade och höll i lite för ojämnt och ställde tackorna gång på gång. Hon fick ett tufft pass att reda ut situationen. Provade, provade och provade. Snappade lite och hoppade undan. Men insåg att det inte var en bra lösning. Sen provade hon att ta ut frustrationen på någon annan men inte heller det funkade. Ruschande skapade bara oreda och tillfällig förflyttning och passivitet gav inte heller önskat resultat. Så småningom provade hon att stå kvar, trycka, släppa, lirka lite med "blickflanker" och kroppshållning och då löstes spänningarna i tackorna upp och de gick fint undan resten av passet.

I kväll har vi möte i vallklubben men innan dess tänkte jag hinna med lite bakning, klä granen och köra ett kort lydnadspass. Till helgen far jag och Jovi på lydnadsläger. Ska bli så kul. Det var länge sedan jag andades lydnadsteknik en hel helg tillsammans med andra.

Men en andedräkt som skulle få gamar att avundas.

Lilla Gemma har under en längre tid haft en taskig andedräkt.
Vet att jag redan vid ettårs-vaccinationen bad vet. kolla munhåla och hals för att se om något var onormalt. Men de fann inget konstigt. För en månad sedan tröttnade jag och körde på henne lite plaque-off i hopp om att göra hennes närvaro lite mera angenämare. Men det hjälpte inte heller. Det hela blev bara mer och mer outhärdligt. Tillslut kunde jag knappt vistas i hennes närhet och när jag i helgen kände den kräknings framkallande doften av var fick jag nog.

Upp med henne i knä och under ett starkt lampsken bände jag upp käkarna och började sondera terrängen i munhålan. Snart hittade jag orsaken till odören. En tand!! Mörk, rutten och otroligt illaluktande satt den där i bakre överkäken och vickade. Konstaterade snabbt att den måste bort. Och det är fort.

I morse ringde jag djursjukhuset för att boka tid men tyvärr svarade de hade ingen tid förrän nästa vecka. Nästa vecka!!! Så länge hade jag inte tänkt vänta. Ringde en annan klinik och kunde få en tid redan nu på onsdag. Förklarade att hunden redan var i fasta, luktade värre än en hyena och uppfattades något allmänpåverkad. Sköterskan rådgjorde med vet. och undrade om jag hade möjlighet att komma på stört. Absolut!!, svarade jag tacksamt och kastade mig i bilen och tutade iväg glad att äntligen bli kvitt stanken.

Väl framme konstaterad vet. att tanden förmodligen blivit skadad, dött och var på väg att ramla ut. Han föreslog att vi skulle prova med att ge henne enbart lugnande och dra ut den. Skulle det visa sig att inte gå eller vara mycket var och elände under kunde de söva henne och operera. Bra tänkt!, tyckte jag.

En liten spruta i skinkan.
Somna av.
In på operationsbordet.
Fram med tången.
Dra.
Plopp!
Spola, slipa, KLART!

Enkelt!

Nu hoppas vi kunna njuta av hennes närvaro igen och vem vet, en och annan puss kanske vi också kan stå ut med ;-)

I väntan på att bli pömsig.

Zzzzzzz...

Tillbaka efter ingreppet

 

 

Glugg, var det här!!

Lukt-orsakaren