Nostalgi

Operation städa skrivbord avklarad!
Egentligen skulle jag ha putsat fönster och hängt upp julgardiner men som vanligt (när det handlar om mindre fascinerande saker) så fastnade jag i annat. Denna gång i skrivbordets alla skåp och lådor.

Det blev lite sorgligt när jag hittade alla gamla papper från SBK tiden. Alla kompendier och overheader med kursmatrial om div infallsvinklar, metoder, läror och tankesätt vad gäller hundträning. Det var många timmars grubblande, iordningställande och skrivande som åkte ner i sopkorgen. Men tiderna förändras, metoderna förfinas, läradet utvecklas och nya sätt att träna och tänka uppdagas.

Hittade också några gamla kursdiplom från begynnelsens tider. Och kan ni tänka er, ett var faktiskt för en genomförd agilityutbildning. Ha,ha ja i bland har man visioner. Inget illa menat åt agilitysporten. Men den är nog inte ämnad för en trögtänkt, slö och osmidig person som mig.

En liten bunt med tackkort och brev från kursdeltagare som funnit mina föreläsningar och kurser intressanta och diskussions främjande gjorde mig varm i hjärtat. Kan sakna de där stimulerade feedbackandet när det gäller att tänka och träna hund ibland. Nu har jag turen att ha träningskamrater att göra det med men då var det oftare, med många fler, på olika nivåer, i olika konstalationer och i flera olika specialämnen.

Snefördelat

I förmiddags tog vi en tur i det nya hundförar bältet och man kan säga att hundarna hade lita olika tekniker för att ta sig/mig framåt. Lexa använde mindre muskelgrupperna, bringa, bog och överarmar. Medan Jovi nyttjade de större. Rygg och lår. Kanske kan ni gissa vem som tog slut först?

Förövrigt är det också så de ser ut i arbete. Lexa i en karaktäristiska BC stil. Framåt hukande med sänkt huvud och böjda armbågar medan Jovi är mera rätt uppstående.

Jovi tog sitt, förhoppningsvis för året sista dopp. Knäpplisan trodde att den blanka isen skulle bära henne över de vattenfyllda diket. Men med ett kras så brast den och hon fick ganska förvånad bråttom upp på torra land igen, ha,ha,ha :-) Sen var det en som noggrant hoppade över eller sprang runt.


Hemma på gården igen upptäckte jag...........................  :-o


.................. åh, nej inte i år igen!!!!  :-(

Måste nog investera i en ny adventsgran uppsättare! En med inbyggt vattenpass!!

I ur och skur

I dag var det grått, blåsigt och regningt. Men, har man bestämt träning så har man. De första passen gick i riktigt grisigt väder. Inte ens kameran kunde fokusera, hi,hi.

Men efter hand blev vädret bättre och så även bilderna.

Här lille Birk 6 månader

Lexas pass blev inge bra inte bra. Hon kändes intensiv, ofokuserad, ojusterbar och spänd och jag fick aldrig någon vi känsla. Det blev bara ett evigt kämpande. Tycker bilden nedan är rätt talande.

I min bubbla är det bara JAG!





Då var Jovis bättre. Första passet ägnade jag åt raka, stabila fösningar. Andra passet blev ett delningspass och det tredje en mix av det första och andra men med mera energi och flöde. Och banne mig lyckades jag inte få ner lite mera drag under galoscherna.

Fick en hel del bra insikter och åsikter av mina kamrater och jag tackar och tar emot. Några satte vi på plats, andra får vi jobba mera på. Och en sak är säker. Jovi kommer, mer och mer :-)


Och apropå kamrater med åsikter..................................



........................dom här tre verkar ha en och annan, ha,ha,ha  :-)

Killervissla

Har haft en kanon träning hos Peter.
Vi odlade lite planer för framtiden och tog ett stadigt grepp om nuet.

För Jovis del var träningen en helt ny upplevelse.
Plötsligt köpte inte mamma hennes ynklighet och plötsligt gick inte det inte längre att manipulera henne.
Men den nya upplevelsen fick henne inte (som jag kanske varit rädd för) att sluta jobba, trots att jag vid ett tillfälle fick hämta tillbaka henne in i hagen igen. Nej, hon ansträngde sig bara lite mer......... att försöka få mig att framstå som ett mjäk. Men när det inte lyckades, fogade hon sig och påbörjade ett samarbete. Fint! Nu gäller det bara att få till det, även utan Peter stöd. Rak, tydlig, svart och vit.

En tydlig episod som visade vad hon egentligen har bakom masken uppstod när hon lyckades singla bort en tacka från övriga gruppen. Tackan blev stående, hotande och tänkte rakt inte foga sig. Men Jovi var envis. Hon backade tackan meter för meter och när tackan gjorde sina anfall studsade hon retligt undan och gick sedan på igen. Fast besluten om att inte ge sig. Efter en stund beslutade vi att ta upp övriga gruppen för att lättare få tackan från sitt "bo". Men se Jovi hade rakt ingen lust att lämna tackan och försökte flera gånger att vända om och försöka igen. Skulle inte kalla en sådan hund för djurvek eller omotiverad.

Med Lexa är planen en annan. Hon kan ibland ta över och strunta lite i att det är jag som bestämmer. Därför bestämde vi att lära in en killer vissla. En vissla som bara ska användas i nödlägen och på tävling.

Visslan är svår för mig att blåsa. Så det krävdes en del träning. Men när jag fick till den och fick det förklarat för hunden att det var bäst att fly fältet och ge upp så såg jag en Lexa jag inte sett mycket av. Hon gav sig.... för mig!!! :-) Men jag kan avslöja att det inte var givet och det var nära att det blev en hospitalresa med hundbett och stelkramp spruta som resultat. Envis är hon den rackaren.

I övrigt så är det inte så mycket hunden som ska förändras. Det är dyng stacken vid stolpen (jag). Jag är på tok för såsig och sen. Måste in i matchen, se, coacha och agera, hitta känslan, vara alert, fatta raka, snabba beslut och vara engagerad. Hi,hi här får Peter en utmaning att ta sig an. Och jag med, är jag rädd ;-)

Eye of the tiger

Tralla, la, tiddelodoo, tjohoo!!!
Är så glad!!

Hämtade upp Ewa J och Irja för lite träning hos Christine idag.
Båda har ju anmält sig till VP och kände lite behov av att bla träna hämt.
Själv valde jag att ge Jovi lite egentid och lämnade därför Lexa hemma.
Träningen gick bra och jag tror vi alla var rätt nöjda.
På väg hem kände jag att NEJ!, vill nog köra lite till. Stannade därför till hos Ewa plockade ut hunden.
Ewa har nyss byggt en liten 25:a så jag tänkte att den blir nog bra åt Jovi. Hon har faktiskt inte jobbat så mycket på mindre yta och knappt alls på riktigt trångt. Har inte sett det som ett behov. Hon hanterar fåren hemma i stora hagen bra och med tanke på hennes återhållsamhet, försiktighet, lydighet och lugn har jag varit lite restriktiv med stänga in henne trångt utan plats och utrymme. Tänk om hon skulle tycka det blev otäckt och pressat. Nej, då har hon det bättre på stort. Där kan hon gå med sina milda rådjursögon och sakta men stabilt trycka undan djuren samt själv välja ett behagligt avstånd.

Men oj!!! vad fel jag haft!!

Släppte in henne i 25:an och hon trampade på fint utan att bekymra sig särskilt över att det inte fanns plats. Hörnen i fållan var förstärkta och det gav mig en idé. Jovi har aldrig packat in får i hörn. Det måste jag testa!! Ja, ni hör väl!! Först är jag orolig att en 25:a ska hämma henne sedan bestämmer jag mig för att hon ska trycka in får i hörn. Hur tänker jag egentligen?? ;-)

Började som en drivning. Och jag kan säga att både jag och får stod som i ett skruvstäd. Såg på Jovi att hon växte med uppgiften. Körde vidare med att hon fick knö sig in och plocka ut fåren från hörnet, gå in i mitten av hopen och dela. Packa i hop och dra i sär, plocka in och ta ut. Hela tiden märkte jag att hon taggade och stärktes. Ewa föreslog att vi skulle fösa in dem i hörnet, packa ihop och hålla dom där. Lika dumt det med tanke på tidigare. Men!!............
 Det var då det hände!! Ögonblicket jag väntat på.
Stunden då rådjursögonen skulle ändra form och blicken av ett rovdjur träda fram.

Är väl lite tokig men jag gillade sååååå vad jag såg. För att inte tala om känslan och energin hon förmedlade. Lugn, kall, trygg och menande. MOVE!! Och när en av tackorna bestämde sig för att utmana klev hon fram, markerade och ställde sig hotfullt stilla och spärrade  MAKE MY DAY!!
Det var första gången jag såg den blicken och jag ville bara låsa stunden och njuta. Tror nog att Ewa får måånga och lååånga besök av oss i fortsättning. Jävlar vad gött det var!!!  :-)

Dragen av en bagge.

Är oerhört glad över mitt hundtorkar rum.
Det är ingen höjdare att få in hundarna i huset efter ett träningspass eller en promenad den här tiden på året. Leriga och skitiga är bara förnamnen. Önskar att jag hade en groventré med hunddusch och golvvärmande klinkers. Men i brist på den lyxen fick den gamla klädkammaren duga.

I väntan på att torka.



Dagens träning gjorde mig glad. Lexa visar mer och mer att hon finner en viss bekvämhet i sitt nya lugn. Nya högervisslan sitter benhårt och de stående stoppen håller på att fall på plats så sakteliga. Även ingångarna i delningarna är tryggare. Kul! Jovi visade också att hon snappat ett och annat. Som tex innerflanker och att komma in i luckor och hålla avdelade får. Det är visserligen en bit kvar men hon visar i alla fall att hon tagit till sig det jag har försökt att undervisa och handlar i rätt riktning.

Dagen promenad däremot var inget vidare. Mina hundar går sällan  koppelpromenader och är därför inte så värst väluppfostrade i sådana sammanhang. Något man kanske borde ta tag i..??? 
Fördelen med dragandet är ändå att jag får lite farthjälp i uppförsbackarna och därför tänkte jag som så.
Om de nu ändå vill dra kan de göra det på riktigt utan att slita på mina armar och axlar.
Har därför beställt ett baggenbälte så nu kan det snart bli åka av, ha,ha,ha

Med andra(s) ögon

Att se på saker och ting från ett annat perspektiv är inget jag kommer på så där alldeles av mig själv. Och idag var inget undantag. Det är man är glad att man har goa träningskamrater som hjälper en med sånt. Idag kom Ewa S med grabbarna, alla 3!!! Jo, även Mr Bud him self fick följa med. Något som inte händer så där särskilt ofta. Och det var allt en nedrans tur, eller kanske var det en mening med att han var plats en dag som denna. Bud är ju hunden som Ewa använder som vaktmästare. En sån som håller reda på djur och ser till att dom inte far all världens väg när nya, unga hundar spänner sin båge i syfte av att fånga vallningens gåta. Dessutom är han duktig på att känna andra hundars energier och släpper inte till hundar med fel attityd.

Och gissa vem han fick äran av att jobba med idag??
Fel, fel, fel. ;-)
Nej, inte Jovi. Lexa!!

Bud agerade hållhund till oss när vi övade vida, fina utgångar.
Första utgången = skit!
Och, som farbror Bobby sa. Görs det dumheter så att jag får lov att korrigera kommer det att kosta.
Andra utgången mycket bättre och tredje kanon och fjärde lysande! :-)
Men det roliga i det hela var att Bud i det andra och i det tredje ovilligt ville släppa taget och låta Lexa ta djuren medans han i det fjärde lugnt lät henne lyfta djuren och komma med dem i en framdrivning. Hmmmm.. kan detta tyda på att det finns orenheter i upptaget?? Ja, om du frågar Bud är svaret solklart.  

I Jovis träningen behövde jag någon som med ord kunde förklara hur det såg ut. Så bort med Bud (nej, han kan inte prata. Ännu!) och in med Ewa (hon kan prata, hi,hi). Hon förklarade ett och annat och gav mig rådet att se det från fårens perspektiv och inte från hur hennes moster skulle agerat. Nyttigt och intressant. Ty trots att de inte spänner och eyas så har fåren full respekt för den lille. Fick också lite bannor för min gråhet och mitt överseende som vi sedan jobbade med att förändra. Bra feedback och tydligt förklarande observationer. Sånt gilla jag! Sen är allt upp till mig.

Stackars Zeke blev halt efter sina pass. En tidigare skada verkar gått upp igen och jag hoppas innerligt att han kryar på sig och att det inte är något allvarligt. Rompa däremot verkade tämligen oberörd av att ha stygn under magen att tampas med.

-Orättvist!, sa katten

Ser något jag inte känner? :-o

Både i går och idag har vi varit ner på åkern tränat.
Det gäller att ta vara på dagens få ljusa timmar.
Tyvärr så känner jag en uns av trytande motivation. Det är inte bra :-(
Får liksom ta i och verkligen anstränga mig där ute på fältet.
Blir lätt slarvig(are) och grå. Hoppas på att få lite ny energi och inspiration snart.

Men Lexa jobbar jag fortfarande!! (det har vi gjort i 5 år nu, hi,hi) på att få ner tempot. få in lugnet och avslappningen men ändå vara alert och lyhörd. Det går väl si så där med övervikt åt si-hållet :-)

Hon har taggat ner, saktat in och slappnat av men tappar i alerthet och kraft. Det känns lite som hon går in i en sorts koma/trans vilket gör att hörbarheten blir noll ;-) Klurar på den!

Stående stopp är ett nytt moment vi tränar. Lexa är en natur läggare (nej nu ljög jag). Men när hon väl stannar väljer hon att göra det i liggande ställning. Förmodligen för att det är lättare för henne. Då kan ben och huvud gå ändå liksom, hi,hi utan att matte blir tokig för att hon fysiskt förflyttat sig ;-) Smart hund!
Att stå stilla! är bland det svåraste Lexa vet och därför är lina ett måste vid inlärningen.
Linan ja, en nya 55 meters linan är toppen!!............när man väl trasslat ut den. Tog mig 15 minuter av hysteriskt pillrande sist, grrrrr.

Jovi går väl också framåt (ironin i den meningen förstår ni snart). Observera att jag använder order väl. Jag vet fortfarande inte riktigt var jag har den lilla damen, hur hon tänker, vad som är drivkraften eller vad hon känner. Svårt! Och om jag är grå utåt i träningen med henne så är det inget mot hur jag upplever det. Tror jag håller på att bli färgblind ;-) Önskar ibland att jag vore mer av en motoriks momentstränare och kunde lägga den känslomässiga energikopplingen åt sidan. Men jag är jag och Jovi är Jovi. Vi får försöka kompromissa :-) Med Jovi övas kommandoordens betydelse in. Fram, ligg, stanna sitter bra. Men höger och vänster är värsta grekiskan så vida jag inte pressar från uppenbar punkt. Men då går hon bara på min positionering. Och min positionering är tydligen något som är viktigt i hennes värld. Hon går alltid utanför eller bort i från mig vilket trasslade till det rejält när jag övade innerflanker åt mitt håll idag. Sen är det något som spökar i fösningen. (Och här kommer ironin) Även om träningen går framåt så gör inte hon det, fysiskt sett. Det finns en ovilja att trampa i och trycka på djuren framåt. Hon blir stående och hållande. Gärna strax framför mig. Jag känner mig som en hämmare och kan inte få ner kraft och energi till hunden. Frustrerande!  Detta är något jag tänkt att min begåvade träningskamrat ska få äran att ta sig en funderare på nästa gång vi ses, som förhoppningsvis blir på lördag :-)

En klassisk Jovi stil

Även solen har fläckar ;-)

En som inte tycker att livet är särskilt rättvist (se föregående blogginlägg) är Sabaton.
Han letar fortfarande SINA presenter!

Önödigheter

I dag var jag på stan och gjorde massa måsten.
Ett var att klippa mig och ett annat var att köpa present åt min farfar som fyller 90 !! år i morgon. Grattis, hurra!! Jag hoppas att jag också får vara lika pigg och fräsch som han när jag fyller 90. Vad köper man då åt en farfar som levt så länge och skaffat sig allt det en farfar behöver och vill ha för att trivas med livet? Ja, det var den svåra nöten att knäcka. Det blev en korg med diverse godsaker i. Tex en flaska päronkonjak, choklader, smakrika ostar, div special teér, ett par naturhistoriska DVD filmer, vetenskapliga magasin och lite annat smått och gott.

Hittade också ett par saker till mig själv.
Onödiga saker som jag egentligen inte behövde men som jag bara inte kunde låta bli att köpa.

Det första var ett halsband.
Är ingen smyckes brud men jag gillade det här.

Det andra stod bara där och sa, - Köp oss!, köp oss!
Så det gjorde jag ;-)

En socker skål och en gräddkanna

Hundarna fick också lite presenter.

Pipisar och tuggben gör livet uthärdligt mellan träningspassen.
Både för två och fyrbenta ;-)

Efter stadsbesöket fick doggsen en välbehövlig "kuta runt" vända i skogen som avslutades med var sitt kort vallpass innan det fördömda mörkret kom och satt stopp på roligheterna

Little bugger

Så har vi varit på kurs igen.
Denna gång för Bobby Dalziel.
Hade lite svårt att förstå varje ord skotten sa. För han sa så mååånga. Men ett och annat snappade jag i alla fall upp ;-) Önskade att i första hand få lite hjälp med Lexas utgångar och upptag. Ett problem som följt oss sedan valpstadiet. Bobby konstaterade snabbt att hon skulle vidgas, bli djupare bak och presentera sig lugnare, självsäkrare och stadigare. Jo,jo. Här skulle vi få något att bita i.

Med långpiskan i högsta hugg meddelade Bobby lugnt att han inte tänkte slå hunden utan bara markera vem som hade övertaget och intelligensen i processen. Han stövlade fram mot Lexa, presenterade sig och klargjorde hierarkin. Lexa svarade artig med djup stämma och ett bländande Pepsodent leende att hon inte var med på noterna. Bobby höjde rösten. Var på Lexa svarade med ett snappande tand-ihop slag och en ogillande min.
-Your little bugger, svarade Bobby sen ven pisken.
-Åhå!, svarade Lexa förskräckt. Du menar så! Hon strök öronen bakåt och blidkade sin överman.
-Visa mig hur du menar då. 
Bobby, som var en snäll man visade henne lugn och metodiskt hur han ansåg en utgång skulle se ut
Sakta men säkert började Lexa fatta och mot slutet av dag 2 såg det riktigt bra ut.
Det intressanta i träningen var att problemet/svårigheten i utgången inte låg där jag trott utan betydligt tidigare. Ungefär (för de som känner/sett Lexa) där vi får dom fåniga vändningarna/undringarna "vad gör jag nu??"

Här instruerar Bobby Helen om vallningens ädla konst

Och se, brorsan går ju riktigt fint.

Jovi fick också ett pass. Men hennes reaktion på farbror skotte var en helt annan.
-Otäck farbror, vill hem! :-(
Vad som var lite spännande med Jovis pass var att Bobby hade en liten annan bild av hur hon skulle tränas än tidigare instruktörer hon gått för. Och ja, kanske kan det ligga något i det. Får suga lite på karamellen ett tag. Annars sa han precis som andra. Förar vek, osäker, känslig, bra attityd mot djur, hanterar inte press, vill och kan flytta djur hyfsat, har koncentration (stil) men behöver förstärkas.

Lexas övriga rörelser och tankar var han rätt nöjd med.
-Se till att få till första biten så blir det här pretty good, blev hans slutord. 
Och för Jovis del ungefär:
-Har sett en del osylischa hundar vinna mästerskap. Ni i Sverige har ju en ;-) (Ja, Bobby gillar starka hundar med stil. Sänkt huvud och tung, stabil gång) Hon kan bli bra, men du får jobba för det.


I går var det dax för träning med kamraterna.

Lennart och Ewa bygger fålla



Tunga, tröga, stadiga får var beställda och var hittar men bästa sådana om inte i Bråfors :-)
Ewa och Lennart ville öva hämt och att styra tillbaka till linjen på just sådana djur.
Det skulle visa sig bli en dag fylld av upptäckter och saker vi måste öva mera på.

Bråfors djuren är de mest coola djur jag råkat på. Inte mycket stressar eller pressar dessa damer.
Lexa singlade en tant och höll henne från flocken i säkert 20 min utan att hon så mycket som höjde halsen av osäker ensamhet eller gjorde försök till återgång. Kanske var hon en ensamvarg. Nöjd att vara hemifrån en stund och upptäcka världen med en hund, fniss.

Lexa brukar inte gilla denna typ av får. De plockar fram djävulen i henne. Hon får för lite respons, för dålig respekt och hon har svårt att sätta darr i dem. Vilket gör henne galet frustrerat. Men i går skötte hon sig bra och tappade inte huvudet en gång.
Jovi fick också ett par pass på tanterna och hade inte lika svårt för deras stabila uppträdande som sin moster. Därför hade hon energi kvar för lite hyss när vi kom hem.

Eller så var det så, att hon tog ut sin frustration på bia bädden!?

Hund (?) tricket

I går var vi till Ewa J och tränade.
Bägge hundarna skötte sig bra liksom Ewas två.
Lexa hade lite bekymmer i sin högra korta flank. Men vi jobbade på den och efter en stund släppte det. Började också lägga in ett stående stopp. Och om ligga still är svårt så kan ni tänka er hur ett stopp i ståendeposition är. Oj,oj, oj vad det snurrade i storans skalle. ;-)
Jovi jobbade på bra och jag tycker faktiskt hon börjar på att komma mer och mer nu. :-)
Irja behöver påminnas om lydnaden. Ewa har ju varit sjuk ett längre tag så det har inte blivit så mycket tränat för dom. Och då kommer olydnaden som ett brev på posten ;-) Lille Birk har jag inte sett på väldigt länge. Han såg härlig ut men behöver lite hjälp från sin matte om hur rörelserna ska se ut.

I dag var vi ut igen, här hemma. Fortsatte med Lexas stopp efter kort höger. Hon har fortfarande inte fattat. Däremot sitter nya högervisslan. Att stanna stående var minst lika svårt idag men jag anade tendens till någon form av förståelse i den lilla hjärnan.
Jovi pinnade på bra. Fick till och med på några riktigt gåpåiga fösningar.
Efter vallpasset tog vi en motionstur i skogen så nu hoppas jag på en lugn och lekfri kväll.
Ja, det förståss... katten! Han brukar dra i gång små jaktlekar med hundarna på kvällarna.
Och apropå katt kommer här en bild på en kattunge vi väntar på. En lugn och mjuk kisse, sägs det.

Får jag presentera Slash Hudson!!



Men jag tror att vår "den ger oss gråa hår" katt, Sabaton ett och annat att lära ut.

Frågan är bara.
Ska en hund göra katt trick??

I morgon styr bilen söder ut. Vallkurs för Bobby Dalziel. Ska bli spännande.
Hoppas bara min knaggliga engelska funkar ;-)