Mot nya mål

Då var det dax igen. 

Genrep?

Om dagens pass var ett genrep inför helgens äventyr (som förresten inte blir det äventyr jag pirrat för) får jag nog se mig i stjärnorna efter några pluspoäng. 

Vi övade på långa fråndriv i starka drag och i hård motvind. Ja, det sista tror jag inte påverkade men det känns bättre att ha något att skylla på ;-)

Att köra den lilla var som att köra lådbilen på en alldeles för hög växel i en längre motluta med ett gäng elefanter gungade i lasten. 

Trögt, tungt och svajigt och dit det bar, bar det oavsett hysteriska visslor från mig. Det var som om hon inte hörde, inte vågade chansa och inte hade några som helst planer på att låta djuren gå ur sitt låsta grepp. Att släppa vägen mot draget var inte att tänka på. Suck, här har jag en del förtydliganden att informera damen om. 

Jossan däremot gick fint. Det var riktigt roligt att träna med henne och nu har jag en plan även för henne. He, he.

(Planen, för den som är ord viss, döljer sig i den sista meningens sjunde ord.)

Klura på det ni. 

Köksrenoveringen

Golvet är nu bestämt. Och masoniten lag. Bara att invänta mattläggaren. 

Köksön är borttagen och endast lådhurtsarna är kvar. 

 Några skåp är redan urrivna och skafferiet lika så. 

Vedspisen är belamrat med div verktyg. 

Måtte det inte bli vinter innan detta är klart. Lever i en "rölbo" just nu. Det är grejor än här och än där. 

Nya underlag

Nu har baggarna flyttats till ett nytt bete. Lite skogsmark under klövarma killar fint. 

Inne är väggar o tak målat. 

Nu ska bara passande golv väljas. 

Uppfyllelsen av en följares önskan

Efter att någon frågat mig om hur en blogg fungerar och om det finns regler kring själva bloggandet. Tex åtagande, förpliktelser och ansvar gentemot läsare fattade jag vinken. Denna någon, ansåg att ett par inlägg i månanden inte var riktigt var vad som förväntades. Ett mer frekvent uppdaterande önskades. Uppskattat, att det finns de som fortfarande läser/följer min blogg och kul, att de också vill ha den uppdaterad oftare. Annars är det ju så att, efter att de sociala medierna typ FB, twitter och instagram kommit i allt större utsträckning och omfång så sker det mesta av händelse, tyckande och känslo uppdateringar där. Dock i lite kortare format och kanske inte lika fri språkigt och personligt.
Hur som blev jag glad att läsaren i fråga framförde sin önskan men kan inte lova bättring. De sociala mediernas enkelhet gynnar en uttrycksblind, tidsbesparare som mig, men jag kanske kan ändra mig. Och jag har ju dessutom en bloggapp i telefonen för lite smidiga korta uppdateringar som jag kanske kan börja använda.

Helgen som var styrde ju lådbilen oss till Hudik och deras välarrangerade valltävling. Som vanligt blev det en trevlig tillställning med härliga människor, bra får, fina banor, och hjärtlig stämning. Extra roligt blev det förstås också när resultatet av min och hundens prestation gick högt över egna förväntning. Första dagen var Gemma lite förundrad över fåren. Hon är ju inte så rutinerad ännu och hade det lite klurigt innan hon kom på tekniken. Fåren var av den tyngre sorten som snabbt genomskådade ev. brister och svagheter hos hunden, visade tydligt missnöje över oacceptabelt beteende och var rätt angelägna om gräsets smak och konsistens i munnen än att hålla en enad front. Det blev lite onödiga stopp, trevande upptag, ojämn föring och gissningar på håll. Själv skötte jag ju mig galant. Som vanligt! (or not?! Ha,ha) Vi slutade på en 7:de placering av ca 35-40 startande. Dag 2 hade Gemma kommit på hur fåren funkade och vi, fråga mig inte hur, rasslade till med en andra placering. Dag tre gick hon lika bra men råkade ut för en förare som lika gärna kunde ha låst in sig i husbilen med en soppåse över huvudet. Slarvade bort massor av poäng på ren dumhet!! Vi slutade ändå på en 11:e plats och det kan jag bara tacka hunden för.

Vår medresenär Lennart och hans Märta gjorde, tycker jag, bra i från sig. Även om han själv var besviken kunde vi glädjas åt en förbättring för var dag. Märta hade större problem med fåren än Gemma. Inte så att hon inte fick rull och styr på dom men hon gav dom lite för mycket plats i sina flanker och fick ideligen starta tåget igen. Det resulterade i sen styrning och dåligt flyt. Sista dan hade både hon och Lennart ändrat körstil och gjorde en fin, fin runda.
Vi hade en hel del diskussioner ang regler och bedömning också. Vad får man göra och inte. Vad ska kosta och hur mycket. När startar och slutar ett moment osv. Det är lätt att stå från sidan och tycka och ingen vill väl medge att ens hund var värd avdrag. Inte heller att de gjort de ev avdrag domaren dömt eller avvikit från reglernas styrande osv, osv. Men i mitt fall handlade det kanske mera om värdet av totalen och då inte avdragen utan behållningen. Känslan var en annan liksom. Men... man dömer ju inte känsla utan utförande och handling. Så kanske var vi inte så pjåkiga i alla fall då??

Nu blickar vi fram mot nästa utmaning. Och den lär inte gå av för hackor om man får tro ryktet. Inget för orutinerade unghundar har jag hört. En ganska annorlunda bana, skrivs det. Svårt och klurigt även för dom mera erfarna, säger några.
Jo, jo har man tagit sig vatten över huvudet nu.
Ja, kanske?
Alldeles säkert!
Men förhoppningsvis drar vi lärdom av det, får nya erfarenhet och insikter vi kanske annars inte fått. Vi ska i alla fall prova och vi ska ha roligt och njuta oavsett.

På hemma fronten går tankarna åt ett helt annat håll är den omtalade utmaning.
Projekt köksrenovering har startat.
Tak och väggar är målade, luckor och bänkar beställda och snar är också golvet bokat.
Lovar......... (lite vagt) att uppdatera med bilder under resans gång. 

Söker DET, men var är det?

 

 

Än är sommaren inte slut även om det blivit både lite svalare och lite mörkare på kvällarna. Passade på att klämma in ett par läger till innan "behagligt väder"säsongen sätter helt stopp för sånt.

Det blev ett i vallning med Gemma och ett i lydnad med Jossan.

Sent om sider upptäckte jag också bokens tjusning. Har aldrig varit någon slukare av böcker. Har liksom varken tid eller ro att sätta mig ner och läsa. Dessutom har jag en tendens att antingen somna eller sväva iväg i tankar så fort ögonen ska fokusera på text. Det blir liksom bara att börja om från förstasida hela tiden. Men nu provade jag en annan variant. Lapa bok med örat. Dvs ljudbok. Har redan på bara några dagar plöjt en bok. 11,5 timmars lyssning och jag behövde inte ens vara still!! Toppen! Vid alla, icke hjärnaktiva tillfällen åkte den på. När jag städade, lagade mat, åkte till jobbet och gick promenad med hundarna. Tillfällen som normalt ägnas åt att tänka -pust vad tråkigt, -måtte jag vara klar snart, -gasa gubb jä-el, osv blev genast mycket trevligare.

I går var jag och tränade lydnad med Caroline och Johanna. Johanna och Saxe som var en ny bekantskap för oss på lydnadsplanen hade lite knutar som hon ville ha hjälp att lösa. Vi klurade lite ihop och hittade några förändringar som kanske kan hjälpa. Caroline och Nelly ska snart ut och tävla och jag ser inga, absolut inga brister som kan hindra dom från målet. Sen kan allt hända men de är så förberedda, så momentstrygga och så fina ihop. De har verkligen gått framåt. Så roligt att se! Jovi och jag trasslar fortfarande med friaföljet. Även om det ser ok ut får jag inte till det i känslan. Lilla Gemma fladdrar på som vanligt. Gör allt och inget liksom.

I dag kom Ninnie förbi och tränade. Vi körde några hämt, första ben genom grind och ett par delningar. Även här har det hänt saker!

I morgon blir det ytterligare ett lydnadspass med Jossan. Vill så gärna hitta DET! Sen lägger jag lydnaden på hyllan över helgen och ägnar i stället dagarna att vara på vallhundstävling. Minst lika roligt det!!

Vardag igen

Då är semestern slut och vardagen har infunnit sig igen.
Kan inte klaga på semestervädret. Sol och värme var eviga dag. Det gillar ju jag! Det enda som varit lite bristfällig är träningen. Har inte riktigt kunnat få ut det jag tänkte. Alla har vi fått anpassa oss till värmeböljan. Kört korta pass på lämpliga tider och dagar. Och de har inte varit många.

Sen kom den hemska branden i Sala. Fy, vad jag lider med dom som bor i området. Även här har vi drabbats. På inga vis så allvarligt som de men stinkande rök och sot nedfall har satt sina spår. Hoppas innerligt att dom får bukt med branden och att inga, vare sig människor eller djur kommer till skada.

I dag är vädret dock ganska gynnsamt så jag ska nog ta ut Lillan  i hagen och se vad hon minns och orkar. Hon har inte riktigt varit sig själv i veckan. Lite loj och tillbakadragen och äta är inte på tal. Kanske lite vallning kan muntra upp henne. I eftermiddag blir de nog ett lydnadspass med Jossan också. Har fortfarande inte riktigt hittat rätt i vissa moment. Framsteg syns dock, även om de är väldigt små. Får väl ge det lite tid kanske?


4 jobbarnätter kvar till ledig vecka.
Sen dags för ytterligare en tripp med lådbilen!