Abrupt uppvaknande.........

........ efter månader av vinter vila och en djupdykning i brister.
Så kan man kanske sammanfatta dagen träning.

Då vi, efter överenskommelse bestämt att satsa på "bästa häst" är det Rom som står i första led när vi träffas jag, Ewa och alla hundarna för träning. Efter att ha följt hunden sen valpsben och hört Ewas beskrivningar, känslor och upplevelser har jag en hyfsad god bild av honom som vallhund. Brister har de flesta och för att bli bättre är det min övertygelse att man på ett ärligt och öppet sätt måste jobba med dessa. Så därför hade jag, förstås, planerat dagens övningar efter Rom och Ewas brister.

Det blev svårt. Väldigt svårt men jag tycker det krigade på bra.
Men man ska också veta att trots att de jobba på bristerna idag har de också många, många styrkor. Styrkor som, gott och väl väger bra mycket tyngre än bristerna. Det är lätt att glömma.

Är ändå rätt, detta låter lite illa, glad över att ha tydliggjort, belyst, sett och övat svårt idag.
Nu kan de bara fokusera på att bli bättre. Och om jag gissar rätt är det precis vad som kommer att ske.

Jovi och jag kämpar också med vårt och det sköna är att jag accepterar det.
Gemma kämpar hon också på sitt vis.
Nöjd med alla tre hundarna idag!
Och extra nöjd med han som kämpade,
trots att mjölksyran i benen sprutade och hjärnan skerk av syrebrist.

Valleri, vallera

Det blev en heldag med vallning idag.
Först ut Jossan.
Dela av, flytta ut djur till träningshagen, hålla bort och trycka till.
Sedan kom Caroline med sin unghund. En fin och mjuk tik med många goda egenskaper.
Ska bli roligt att se dom utvecklas tillsammans.

Sedan kom Lena med sin Gina. Dom har inte vallat på evigheter, men kunde lugnt och stabilt ta upp
utbildandet från där dom senast slutade.

Där efter dax för Gemma. Jo,jo hon kommer den lilla damen. Inga pysningar alls! Lugn, stabil, fokuserad och ett fint flöde på djuren. Kul! Dessutom!!!!!! Hon la sig ner nästa varje gång jag sa ligg. Vilken tajming!

Sist men inte minst Jovi, igen. Fåren skulle hem från träningshagen och vi passade på att träna lite draghållning på fältet mellan hemmet och 25:an innan de fåren fick återgå till sitt trygga hem och resten av flocken.

I morgon väntar nya utmaningar. Ewa med Grabbarna Samuelssons på ingång. Undrar just vad vi ska hitta på då? Bana- ja, förmodligen, planerade fällor - mmm, är nog inte så dumt, handlingteknik - yes, kan man nog inte öva nog på, avståndsbedömning - absolut viktigt. Ja, vi får väl se vad dagen bjuder. Hoppas Ewa tömmer filmkameran på valpmys och laddar batterierna för en inspelning av världsklass.

Den galne, den präktige och den flumme

Efter att ha blivit inspirerad av kamraternas vallträning i Söndags tog jag och hundarna en tur i hagen i går. Var först  in med Gemma i fållan och hon uppförde sig lugnt och behärskat. Bra! Då provar vi ute på det öppna nästa vända, tänkte jag.
Jovi fick också starta i fållan och hur hon uppförde sig är väl nästan överflödigt att ens skriva.
Men så fick Heléne en snilleblixt. Ja, hon får sådana ibland. Håller sig inte alltid till planen utan svävar ut både här och där. Det är knappt så hjärnan hinner med emellanåt.
Har ett längre tag funderat och pulat på metoder för att få Jovi att se delningsövningar på det sätt jag ser dem och önskar att hon agerar efter, utan större resultat. Men i går testade jag lite i den lilla fållan och banne mig fick jag inte det att, åtminstone se ut som det gör i mitt huvud. Hunden ända in mellan grupperna mot  huvudena och möt upp! Lysande. Eftersom fåren stod som de gjorde, de ena framför och de andra bakom lekte jag lite lookback också. Kul tyckte jag och maffigt tycktes Jovi tycka.

Sen var det dags för lilla Gemma att äntra fältet. Linan var givetvis på som stöd och hjälp. Men, kunde jag konstatera det var för tidigt. Blir lite för mycket gas, intensitet och pys i planeten som hon inte riktigt klarar att kontrollera ännu. Så tillbaka in på mindre ytor. Bra, då vet vi det!

Jovis andra vända bestod av en övning jag påmindes om när Ewa/Rom tränade.
Hämt förbi en fålla med får. Svårt trodde jag. Det gällde ju att styra av/täcka drag men ändå ha fåren i draget.
 L ?????????? . . . . . . Ibland vet jag inte om Jovi är osynligt begåvad eller om hon bara har ren flax för så värst svårt såg det inte ut att var. Fåren tittade knappt åt draghållet utan knallade lugnt och tryggt rakt mot mig med en ”lufsande” Jovi på sidan.

I dag nalkades lydnadsträning utomhus. Det var länge sedan. Men återigen märkte jag inte Gemma var mogen ytorna och alla störningar som sker utanför husets trygga väggar. Hon har liksom inte fattat vikten av att koncentrera sig och lyckas jag få till det, kommer det alltid en fågel, ett löv eller ljud som distraherar.
Jovi däremot, var duktigt. Fokuserad, målinriktad och tog verkligen i. Kul! Sen är det kanske inte så moment rent. Men det kommer bara jag får tränat.

Dom är bra olika mina senaste tre hundar. Sett ur mänskligt perspektiv skulle man kunna stämpla följande:
Lexa som var högt och lågt. Lärde snabbt men ansåg inte ordning och struktur var viktigt. Arbete framför allt. Kvantitet för kvalité.
Jovi- Fröken riktigt och rätt. Ordning och reda. Gör inte mer än vad som krävs och handlar därför inte förhastat, ogenomtänkt eller med risk för ev felbedömning.
Gemma-Lite av en intensivare flower-power modell. Har inte riktigt koll på sig själv, omgivningen eller hur saker och ting hänger ihop. Och ärligt talat tror jag inte ens hon försöker. Det blir som det blir bara det är kul, underbart och flyter på. Så himla noga behöver man väl inte vara. Och att hjärnan vilar är ju bara normalt.

Bra, va?

Det har blivit en hel del vall träning den senaste tiden.
Mestadels har vi varit på bortaplan men nu har snön och isen äntligen
släppt från mina egna åkrar och hagar så att vi kan träna här hemma.

Var på en föreläsning/förevisning om unghundsträning i början av april och
blev inspirerad. Det var många bra tankar, idéer och metoder som presenterades.
Mitt huvud gick på högvarv och jag kunde inte låta bli att anamma lite av den träningsfilosofin.

De senaste veckorna har jag tänkt till, klurat, handlat och planerat lite annorlunda med båda hundarna. Det har inte varit enkelt, men jag tycker ändå att det gett resultat i den riktning jag tänkt.

En av svårigheterna i min ”nya” träning har varit att lära sig jobba med lina och jobba med den på ett stärkande, positivt och medvetet sätt. Jag som knappt kan hålla reda på var jag sätter fötterna skulle plötsligt också lära mig använda ett handredskap mjukt, väl tajmat och pedagogiskt. Ha,ha det var inte lätt. Men jag har i alla fall kommit en bit på väg och ser inte linan som en irriterande trasselfaktor längre.

Föreläsaren fick mig också att tänka, träna och handla i lite nya, eller kanske, andra banor och sånt tycker jag är super kul och jätte motiverande. Saker och ting behöver inte vara som de alltid varit bara för att det funkat hittills. Att tänka utanför boxen!  Kanske kan saker anpassas och utvecklas till det bättre. Så också ens sätt att träna och tänka hund.

För Gemmas del har träning handlat mycket om att lära sig får och hennes egen påverkan på dessa, hur man kontrollerar, flyttar och styr dom lugnt och tryggt utan massa förmaningar, hot och verbala regler från mig. Den som hindrar det hela från tokigheter är linan. Själv är jag med och stöttar och berömmer alla fina upptäckter hon gör. Träningen har gjort henne betydligt lugnare, mer koncentrerad och tryggare med sig själv. Det är väl bra?

Med Jovi har jag också ändrat lite i träningen. Eller kanske rättare sagt ändrat synen på hennes sätt att föra djur. Försöker att inte pressa fram något som inte finns där utan att ”lura henne” att plocka fram det själv och sätta henne i situationer där det fyller en mening. Klurigheten är att dessa meningar inte alltid uppfattas lika av henne och mig. Det känns rätt skönt att äntligen kunna (eller i alla fall försöka) släppa mitt prestationskrav på hunden och mer försöka utveckla henne utefter vad hon är, kan och vill. Syn förändringen de senaste veckorna har gjort att hon har börjat tagit för sig mera och tar i mer. Hon har till och med fått lite stil ;-) Det är väl bra?

Vi har således inte tränat så mycket på tekniska färdigheter, momentsutförande och styrnings detaljer som kanske är brukligt för en tid då tävlingssäsongen i antågande. Men jag har prioriterat detta och valt att tekniken fått stå bi för grundernas utveckling. Bättre sent än aldrig. Det är väl bra?

I dag väntade mera träning. Dock inte så mycket för mina egna jyckar som för andras. Ett skogsbolag anordnar ett jippo för skogs och lantbruksintresserade på kristihimmelsfärdsdag. De ska bla ha gallringsvisning, maskinparksutställning, lerduveskytte, häst och vagn åkning, blomförsäljning mm och klubben har fått frågan om att visa fårvallning. Därför kom Eworna och Lennart hit så att vi kunde planera och träna för ett sådant då det blir deras uppgift att visa med hund och mitt att prata/förklara för publiken.

Tror faktiskt att vi fick till en bra plan dock var det väl lite si och så med själva utförandet. Både hundar, får och förare var aningen ringrostiga. Men vi har några veckor på oss att slipa till formen.
Det är väl bra?

Här är några bilder från dagen.

Jag kan!....ibland...

I bland blir jag riktigt imponerad av mig själv!!
I dag var en sån dag.
Lyckades på ett lugnt, metodiskt och otroligt pedagogiskt sätt förändra min hunds sätt att hantera och tänka, i en för henne svår situation. Yes, yes, yes!!

-Såja, såja, förhäv dig inte nu, Heléne.............
-Nej då, jag vet nog att efter sol faller regn. Men det kändes så skönt att äntligen få "slå i spiken i kistan". Och det komiska i det hela, jag tror inte åskådarna på sidan märkte förändring i lika stor grad som jag kände den. Och det metodisk, pedagogiska i det hela var att Jovi själv tog initiativet till förändringen.

Japp, det var träning hos Ewa J på schemat. Egentligen hade både jag och hon, som delade tiden med Christine bokat träning hos Peter i dag men eftersom han insjuknat så bestämde vi oss alla tre att träna ihop hos Ewa istället.

Christines nya hund Tine, gick riktigt fint och kommer att bli en bra arbetskamrat i ladugården.
Ewas Birk har kommit som tusan nu på siståne. Från att i tisdags ha problem i vissa situationer bara gå in och leverera. Gemma har mognat. Vet inte om det beror på ändrade träningsmetoder eller annat sätt att tänka. Skit samma, bra blir det i alla fall. Och Jovi........ ja, hon är ständigt mitt wildcard. Men idag fick vi till det!

Sista passet släppte jag loss både Birk och Jovi på fåren. Två trygga själar med stor djurkänsla och fin djurhantering. Och ja,  jag kan ju säga att dom löste uppgifterna lite olika......... hi,hi

I väntan på ................

10 april och en morgon temperatur på -13 grader!!

Önskar sätta i gång vallträningen på allvar men när underlaget ser ut så här är det bara att vänta.

Dock retar det mig att, som ni ser på fotot, grannens åkrarna nästan är bara.
Jag undrar om nån där uppe försöker straffa mig?

Istället för träning fångade jag förmiddagen med kameran.
Bollägarmatch mellan dogsen.

Ingen tröst

Ännu har inte vinterns grepp om denna del av världen släppt.

Att vi har rekord i soltimmar är föga tröst.
Vill ha värme, halkfritt och justa träningsförhållanden.
Just nu har jag ingendera.

I påsk var jag på Lekeberga gård i Örebro och gick första steget på en instruktörsutbildning för vallhundsklubben. Många nya ansikten, god mat och trevliga diskussioner. I helgen bär det av dit igen. Men då i ett annat syfte, dock med vallhund som tema.

Apropå kurs, så fick vi på instruktörsutbildningen en hel del tips på övningar som en god instruktör borde kunna och känna sig bekväm i att hantera. Så vad passar bättre i dessa bistra vintertider än att öva dessa.

Övning 1 - Lilla rundfållan.

I den kan man (faktiskt, hi,hi) göra massor. Jovi tränar tex in och uttag, press, flanker och att hålla djur.
I går när vi övade var en av tackorna extra besvärlig och omedgörlig något Jovi inte har problem med på öppet. Men i det trånga utrymmet som är i en fålla finns det inte plats för hennes specialiteter om vördnad och respekt. Hon fick det lite hett om öronen kan man säga ;-) Det är inte ofta man ser henne tappa kontrollen. Men hon flippade totalt. (totalt i Jovis mått mätt är förmodligen bara en bråkdel av vad ni föreställer er, fniss)

Gemma övar på att röra sig runt lugnt, tryggt och inte bitas samt att balansera.

Över till nästa "gnäll område". Vatten.
Då vår floden sätter fart brukar vi få problem i brunnen. Stora mängder vatten trycker på och yt vatten letar sig ner. Ett par veckor på våren brukar vi få stå ut med ett lite missfärgat och illaluktande vatten. Men nu har det varit brunt och sandigt. Efter mycket pysslade och felsökande har vi konstaterat att det förmodligen handlar om att brunnsväggarnas betång rör rört på sig och inte håller tätt för trycket utifrån. Suck!
Som tur är har vi en källa nära gården med ständigt rinnande källvatten. Den har vi nu besökt dagligen och fyllt div dunkar med färskvatten. Och i dag var inget undantag.

Valde att ge mig iväg redan på morgonen medan snön och skoter spåren ännu var hårda. Hoppa upp på fyrhjulingen och drog i väg, fyllde dunkarna och vände hemåt igen. Gemma är ännu inte så van vid att förhålla sig till fyrhjulingen och får då och då en idé om att springa i och försöka bita i däcken. Man får se upp. Och se upp, eller rättare sagt se bakåt och åt sidorna var precis vad jag gjorde. I min iver att se till att hålla koll på hunden och samtidigt snabbt ta mig hem igen styrde hjulingen ut i kornsnön och fastnade. FAN! Försökte få upp den men den bara grävde ner sig mer och mer. Jag kan säga att jag höll mig för skratt. Var bara att stänga av fanstyget och gå hem efter hjälp.

Hundarna tog det dock med ro och lekte på som om inget hänt.

Tror jag har ett och annat att lära från dessa två.