Glömskans mörker

Jaha så blev det plötsligt mörkt. Omställningen till vintertid gjorde verkligen dagarna kortare. 

I lördags slöt Ewa och Lennart med hundar upp i min hage. Det var länge sedan vi tränade ihop och det kändes härligt att äntligen få köra hund ihop med dom igen. Idéerna haglade liksom feedbacken på träningsracen. Inte en rörelse lämnades åt slumpen.

Dagen därpå fyllde Jovi 4. Men tror ni jag kom i håg det??? 

Nä! 😟 Det var allt en himla tur att hennes kennelmamma påminde mig så att jag snabbt kunde ställa till med kalassnaks och presenter. 

 

I måndags var det avslutning på lydnadskursen och jag förärades med denna fina blomma från eleverna. Tack snälla!

Nu ska vi ta tag i den egna lydnadsträningen och jag hoppas på att hinna tävla mera nästa säsong. Och kanske då med två!! 😮 

 

Inga kalla fötter

Ledig vecka igen och det känns skönt-
Även om inte vädret bjuder på några uppmuntrande stunder så ser jag fram emot lite utevistelse med dogsen.

Katten tycker dock inomhusmiljön är betydligt skönare.

Veckan som gott har de visserligen hundarna luftast ändå, men inte av mig och inte med sådan aktivitet jag tycker är kul.

Veckan som gott har Nelly varit här på vallträning. Och medan jag kört henne på fåren har hennes husse tagit mina hundar på springturer. Och även om turerna varit över milen långa och till viss del uttröttande så kunde inte Gemma låta bli att ta en lekvända på gården efteråt. (För att få ut det sista springet i benen, liksom)

Nellys utvecklingskurva för veckan slog i taket. Hon var jätte duktig och gick från den ena klarheten till den andra. Vi jobbade mycket med själförtroende, tillit, trygghet och känsla både i förhållande till djur och i samarbetet med mig. Saker som jag kan tycka är svåra att förklara i ord men så mycket lättare i handling. Jag hoppas Nellys matte kunde se utvecklingen och förstå lite mera av hur jag, och Nelly med för den delen tänker och känner i vallningen.

Fick denna ljuvliga höstbukett av Nellys matte

Lydnadskursen jag håller i Borlänge börjar lida mot sitt slut och när vi i måndags tränade för näst sista gången ihop värmdes mitt hjärta av den utveckling som skett. Att träna hund kräver både medvetenhet, närvaro och eftertanke. Saker jag tryckt mycket på under kursens gång och som verkligen satt sig hos deltagarna. De tränade målmedvetet, noggrant och med öppna sinnen. Härligt!!

Sonens jaktvecka började bra.

 

Det är väl, om än kanske liten-stort att få fälla. Och nu pratas det om (hör nu här mr. anonyme kommentarskribent) att skaffa en jämte. 

I går var jag till Peter och tränade. Det blev en jätte bra träning med flera bra tankar att jobba vidare med under vintern. Denna gång låg fokuset på mig. Mitt sätt att agera, mina tankar, mina känslor och min kunskap/erfarenhet sätter en del käppar i hjulet och det är hög tid att ta tag i dessa nu. Stort tack till Peter som denna gång fick agera mera som mental coach till föraren än som teknisk tränare av hunden.

Det kom ett trevlig, överraskande paket med posten.

Eftersom inte vi tar reda på ullen själva är det extra roligt när den kommer andra till nytta.
Och denna kvinna blev tydligen så glad att hon skickade oss ett smakprov.

Höst rusk och byteshandel

Efter funktionärshelgen i Avesta då det emellanåt var T-shirt väder har hösten slagit till på allvar.
Löven från träden har dalat.

Regnet har öst ner

och temperaturen har sjunkit rejält.

Betet sjunger på sista versen och fåren behöver tillskott.

Vildfåglarna har också fått sitt.

Katterna vistelse inomhus har ökat

och min garderob har fyllts på med både långkalsonger, varma tröjor och tjocka strumpor.

Glädjande nog är nu köket i princip klart,

hundarnas nya koppel har kommit

och nya höns har anlänt till gården.

 

Í helgen inledde jag ett samarbete med Caroline. Hon behöver hjälp med sin hund i vallningen och mina hundar behöver kondition träninas. Eftersom jag hatar konditionsträning, älskar vallträning och Carolines man gärna springer runt i skog och mark gjorde vi ett byte. Jag tränar Nelly medan Per springer nån mil med mina jyckar!! Deal!!
Första passet med Nelly gick över förväntan och kan vi bara jobba på så, så tror jag att det här går fortare än planerat.... öh! ..... vilket innebär att jag själv måste konditions träna Gemma och Jovi :-(  

I går var jag och Gemma till Ann-Jeanette i Pellbo och tränade. Fåren var bra och markerna fina. Träning blev kanon och massor av brister lyste med sin närvaro!! Jo, jo lillan har minsann ingen lust, eller kanske snarare ork att ta styrning i framdrivningar med framåt drag. Full fart rakt hem var svårt nog.
Att glida upp i draget på fråndrivningarna och bara upprätthålla kontroll över djur och inte riktning är också sånt som behöver stärkas. Och vi såg en hel del sådana situationer denna dag. Kul!

Nya erfarenheter

I helgen var det meningen att vi skulle avsluta säsongen med en tvådagars IK-2 tävling i Avesta.
Så blev det också men inte riktigt på det vis jag planerat.

Då Gemma skadade en trampdyna på träningen förra måndagen och denne inte ville vara färdigläkt till helgen fick vi stryka vår tävlingsstart och i stället ägna dagarna åt att hjälpa till i hanteringen.

Med bandagerat ben tryckte hon villigt ihop djuren och hjälpte till att ta ut dem till utställarna.

 

 

Min huvudsyssla var se till att hela tiden ha färdiga grupper om 5 djur varav två märkta redo i fack för utställning till de tävlande. Men då de övriga i handteringen också tävlade, blev det ibland lite glest med funktionärer i hanteringen och jag/vi fick rycka in på flera platser. Både nyttigt, lärorikt och då och då ganska stressigt.

 

 

Kastade in Jovi i hateringsfållan att packa får, då jag inte hann minska fållan vartefter fårantalet krympte medan Gemma hjälpte till att ta ut grupperna. Sedan springa ner, stoppa undan Gemma (Som jag inte ville ha i fållan dels pga de kletiga underlaget, såret och bandaget och dels för att hon inte kan vara stilla och lugn bland djur så som Jovi) Fålla in 5 nya, ut med Gemma, trycka ut djur, tillbaka, fålla, märka osv. Som tur var kom de tävlande funktionärerna tillbaka efter sina race och då kunde vi jobba i ett lugnare tempo.

 

 Madde o My ställde ut djur.

 Dag 2 var vi först på plats. Hämtade alla 180 - 200 djur från betet och fållade in dem i hanteringsfållan. Såg under transporten till hanteringen att en dam betraktade oss på avstånd. När fåren var infållade kom hon ner hälsade och presenterade sig som den veterinär som skulle besiktiga djuren. Hon sa att hon hade tittat på djuren när vi transporterade dem och bedömde dem som fina, friska och välmående. Hon hade dessutom passat på att iaktta vårt arbete med djuren under förflyttningen och berömde Gemma för fin djurhantering och välplacerade rörelser. -Det där skulle aldrig gått utan hund!!!, utropade hon. Kunde bara leende bekräfta. När hon såg att Gemma var lindad frågade hon om skadan och erbjöd sig att titta närmare på den. Vi lindade av, hon pillade, klämde och kände. Konstaterade att fliken dött och skrumpnat och att ytan under börjat läka fin. Hon drog bort den döda fliken, ordinerade en försiktighet i användande men ingen vidare bandagering och fullt frisk!! Yippi!!! Och TACK snälla veterinären för ditt engageman i min hund! 

 

Fåren visade sig dag 2 vara lite mindre medgörliga. Kanske var det att de tagits från de grönskade betet, min och Lennarts stress i hanteringen eller bara ha en dålig dag. Efter lite diskussion med domare och tävlingsledning togs de förbrukade fåren tillbaka till hanteringen och flera erfarna funktionärer kom till undsättning. Fåren lugnade i alla fall ner sig och resten av dagen flöt på bra.

 

Sörmlands trygga hanterare Krille, tog över sysslorna i hanteringen

 

Jag och Gemma fick prova på att ställa ut djur. De första flockarna var hon lite ivrig på att själv ta och blev lite förvånad när jag tillät en annan hund att gå i väg med dem. Men hon lärde sig snart, höll sin kant, väntade på att den tävlande hunden tog kontrollen och frågade ivrigt om det inte var dags att ställa ut en ny flock.

 

 

Kan summera helgen som så:

Inget plus på kontot tävlingserfarenhet men en massa på kontot fårhatering och utställningsteknik.

Tack Westmanland för att vi fick chansen och tack alla duktiga funktionärer, Madde, Gunnel, Marianne, Lennart, Krille mfl för råd, tips och trevlig samvaro.

 

Vill också skicka en grattis kram till mammi Ella, halvbrorsan Just och mormor Helen för segrar och fina placeringar. Samt till "farbror" Lennart som både hjälpte oss i hanteringen och tävlade med fina resultat.

 

Sist kommer här ett kort på det nästan färdiga köket.

 

 

Fattas lite mattor, nya stolar, ett hörnskåp, gardin och lite bling på väggarna. Sen så!!

Nu mot duschen med Jovi! Hon luktar nämligen allt annat än gott :-(