Rolig problemlösning

I dag var det kurs i tävlingslydnad med Jovi igen.

Denna gång var hon mera fokuserad på själva görat än på vad som händer runt i kring. Det är så klart att hon påverkas av de andra hundarna, deras mattar/hussar och deras träning men det var ändå betydligt mindre denna gång. Även jag störs av det begränsade utrymmet, den höga volymen i rummet och av att inte kunna agera och röra mig som önskat. Man får ta det för vad det är, lära av det och anpassa övningarna därefter. Dessutom är det en en superbra miljö/störnings träning om man bara väger uppgift och krav därefter.

I dag gick vi i genom apportering och tandvisning samt jobbade vidare med linförighet och platsliggning. Vi är en blandad skara med både erfarna och mindre erfarna hundtränare. Somliga har tävling som mål medan andra ser det mera som en kul grej att sysselsätta sig och hunden med. De har kanske inte regler och bedömningsnormer som riktlinje. Själv skulle jag inte få nått gjort om det inte fanns en strikt ideal att förhålla sig till.

Dagens träning gav mig flera funderingar kring olika detaljer som behöver sättas,ändras eller förbättras. Bla är jag inte helt nöjd med halterna i linförigheten. Har inte riktigt förstått "felet" men i dag gick det upp ett "liljeholmens".
För Jovi är halten ett moment. Nämligen sitt. Sitt har vi toktränat från stå som, såsmåningom ska bli en fjärr. I fjärren vill vi ha stilla bakben vilket innebär ett bakåt sättande. Hon följer bra i position men eftersom sittet sker med bakåtrörelse hamnar hon lite för långt bak i halten. Hmmmm...här får vi tänka om. Lustigt,... har noterat flera andra egenheter som bygger på liknande fenomen. Hon lägger tydligen stor vikt vid det motoriskt utförande av en rörelse. Kan vara bra att veta.

Gruppmomenten är något vi nästan inte alls tränat och det märktes förra veckan på kursen. I veckan har vi övat flitigt och jag såg en tydlig förbättring idag. Jag har mina idéer på hur jag vill ha det. Jag vill bla att hon ligger aktivt och engagerat  dock jag är inte helt övertygat om Jovi förstått den delen i uppgiften. Hmmm.... får grunna på det. Av en händels... eller...?  nej, den var rätt planerad ställde jag upp bakom hunden och såg hur hon nästan vred halsen ur led för att håll koll på var jag var. Nej, så vill jag inte ha det. Hon ska ligga stilla, med front och nos riktad framåt oavsett min position. Lite som ett framåtsändande/framförgående fast i stilla liggande ställning. Ja!, just det...så kanske vi kan tänka.... hmmmmm.... nja.... jo.... borde funka. Här kanske jag kan dra nytta av hennes förståelse för exakta rörelser. Frågan är bara hur jag ska få henne att förstå att huvudet ska vara stilla och riktakt framåt. Nyttigt också för kommande Z:at. Blicktarget??? Mera att fundera över alltså. Kul,kul! 
 I apporteringen har vi en del fart och distinkthet att jobba med. Har valt att arbeta lugnt och tydligt i början för att undvika hets, slarv och tugg.

Tandvisningen blir nog bra när hon förstått att det handlar om en gemensam uppgift och inte ett socialt spel mellan henne och en främling.

Har nästan glömt hur vansinnigt roligt det här är. Tur att Jossan har samma inställning.

Kallträning

Lagom till det att markunderlaget bjöd vallträning satte Kung Bore in nästa stöt.
Kyla!
Det har varit kallt. Så pass kallt att även fåren huttrat och fått vila inne några dagar. Men nu verkar det ha vänt igen.

Under den kalla veckan har vi ägnat tiden åt lite lydnadsträning.
Jovi och jag startade en kurs i ämnet och har avverkat gång ett som hade temat linförighet och platsliggning. Det gick väl så där. Det var lite svårt att fokusera i den nya miljön. Vi var i en hall, stor som ett klassrum ungefär. Där tränades sju ekipage i blandade åldrar och med skilda förkunskaper samtidigt, så ytan var rätt begränsad och stökig. Tyckte ändå Jovi gjorde det bra. Det är inte helt enkelt att ligga stilla och koncentrerat eller gå fot med full fokus och rätt attityd när man plötsligt krockar med en rottis eller när man får en sniffande stor hundnos i baken eller om man inget annat hör än en glatt skällande berdis. Vi fick i alla fall lite konkreta tips och en sjuhelvetes störningsträning.

Gemma då???

Ja, hon har övat på annat under veckan.

Tex.
Hur tåligt ett sängöverkast är....

eller..

om soffkappor är finare med hål.

Hon har också kommit på hemligheten med att komma åt saker på ett bord när stolarna är inkörda under bordsskivan och oklättringsbara! Man drar i bordsduken!! Så numera är duksnibbarna upprullade på skivan. Snyggt, eller hur?

Annars har det blivit mycket lek och letaövningar inomhus. Tur man inte är noga med inredningen.

För husfridens skull

I dag bjöd stora hagen på hållfast strävt underlag.
Träningsmöjligt med andra ord!

Utan Lexa fick Jovi göra grovjobbet.
Sortera och flytta.
Hon tog sin uppgift på största allvar och höll bra koll
och ordning fåren ner till hagen där Gemma väntade.

Efter träningspassen, som för övrigt gick framåt
var det dax att rensa upp lite i hönshuset.
Det har varit lite stökigt och stöddigt där ett tag
så det kändes hög tid att skapa lite lugn.

Hur skapar man då lugn i ett hönshus??

Ja, vi gjorde så här.............

.... slaktade ungtupparna  :-o

Chanslös

Knappt en cm nerpackad kallsnö på rå is.
Nej, då hade inte ens ett par söndertuggade icebugs en chans.

Avbröt promenaden efter att darrbent ha halkat omkring som en vante
efter vägen. Till och med jyckarna vurpade flera gånger.

Vände i stället hem och provade lillan i fårhuset.
Jo,jo nu var vi inte så stursk längre.
Fåren kunde inte springa bort, det blev trångt och närgånget.
Dessutom kunde matten nå henne i ALLA lägen.
Och tillslut fattade hon galoppen..... tror vi  ;-)

Och det bästa.....................
Minst lika, om inte mer, nöjd och trött Zzzzz..........
som efter en långpromenad.

Pella svanslös

Träning i dag igen!!
I Ewas hage var det hård isfri snö som bar både hund och får och gjorde det möjligt för en välbehövlig sammankomst där utvärderingen av en träningsfattig tid kunde summeras.

Jovi var först ut. Hon har verkligen ändrat sig. Till det bättre. Hon var på, med, vaken, allert och öppen. Så himla kul! Nu kunde vi äntligen fokusera på hennes tekniska brister i stället för de mentala. Och tekniska brister fanns det flera. Jag har inga problem med det. Snarare tvärt om. Tycker bara det är kul med sådan klurerier. Vi jobbade mycket med delning, att hålla en grupp från en annan under förflyttning och hejda flyende djur ur drag. Svårt, svårt. Jovi hade flera konstiga och merjobbs lösningar på problem som uppstod. Här fick vi slå i kunskapsbanken på riktigt, och när vi inte hittade bra alternativ fick vi gissa. Men förslag på övningar kom vi i alla fall på.

Sen var det dax för Rom. Han startade ringrostigt men så snart han smort vallningscellerna i den lilla hjärnan så var han tillbaka igen. Även där hittade vi tekniska brister, visserligen inte lika stora som Jovis men lite av samma typ. Djurkänslan VS Snabbhet/effektivitet. Spånade i lite övningar som kan hjälpa honom sortera bland valen. Det vara inte bara Rom som var ringrostig kan jag skvallra, en viss matte drog gång på gång in sin hund på helt fel plats, hi,hi.

Sist ut..........Gemma............... och nu kommer vi till den valda rubriken, som jag i övrigt inte är ett dugg stolt över. Det vet vi väl alla att det inte känns särskilt bra när ens hund går över gränsen och skadar ett får. Även om det sker på ett icke menat, försatt i en situation sätt. Men ibland händer det, oftast för att vi inte kan eller förstår bättre. Det blev lite hett, rörigt, springigt och tröttsamt. Borde brutit, tänkt till och gjort annorlunda men ...................... och det kostade en ungtacka hennes svanstipp :-(

Små lätta moln....

.... ser jag på min himmel...

Jiiihaa!! Äntligen!!
I dag har vi tränat!
Var ner till Peter och fick en genomkörare.

Än en gång öste han beröm över mig och Jovi.
Oh, vad roligt!...... och lättande.
Jovi, har ju för den som varit här och läst inte varit en helt enkel resa.
I dag känns beslutet jag tog, att hon ska stanna hos oss och att hon ska valla, rätt.
Det var ju inte för så länge sedan jag tvivlade, tvivlade både henne och min egen förmåga att få det att funka. Men idag var det annat. Inte bara för att vi fick beröm, det kändes också bra. Jag fick bra respons av hunden. Vi timade, harmonierade och jobbade målmedvetet tillsammans. Riktigt gött!

Lilla Gemma fick också beröm. Men även en del pekfinger viftande varningar. Hon börjar tända i mera och ser inte mina tillsägelser/hjälper som värdefulla att åtlyda. Den lilla råttan tänkte till och med nypa mig i näsan i hopp om att komma ifrån mig och vidare mot fåren. Jo, jo, där hotade hon förstås fel person. Hon får valla så mycket hon vill, bara hon gör det just och med en bra attityd. En regel lillan MÅSTE lära sig. I det stora hela är hon rätt bra med djur men då och då uppstår det situationer där jag inte hinner med och då tillta´r det förstås i hennes huvud. Kan inte begära annat.

Jag är inte bitter...

... bara lite småsur av avund.

Läser på bloggar och tidslinjer om träning på barmark.
Här finns varken barmark eller träningsmöjligheter.

Först kom det snö ända upp till knäna.
Sedan regn plask och halka.
Nu kyligare skare och knölar med hård is.

Hundarna bränner energi efter bästa förmåga.

Katterna fördriver det musfria föret på bästa sätt.
Sabaton drygare är drygast...........

medan Dio putsar på skalet.

2013 har väl inte börjat så där jätte bra.
Två unga människor och ett barn i vår bekantskapskrets har gått bort.
Tragiskt och på tok för tidigt. Har svårt att sätta mig in i hur oerhört smärtsamt det måste vara för deras efterlevande samtidigt som jag själv fick en tankeställare om att uppskatta tiden som är här och nu. Jag har annars lätt för att tänka, sen, då och framöver.

Vargen/vargarna som huserat i trakten har heller inte varit en rolig inledning på året. Det enda positiva är att jag oftare och längre själv måste ut och motionera. Koppelpromenader i tid och otid är något mina hundar inte är bortskämda med direkt. Jag hoppas den nya livsstilen även visar sig på kroppsomfånget. 2012 års smärta och sorg har satt sina spår. Heléne har nämligen en ful ovana. Bota lidelse med kalorier.  :-(

Visst har vi tränat en del. Men det har blivit korta, utrymmesbegränsade och ganska oseriösa pass. Servisundrehåll skulle bilverkstaden kalla det.

Till och med lydnadsträningen har fått ge vika för vintervädret. Lite sporadiska pass som saknat både passion, eftertanke och målsättning har det blivit. Illa, illa :-( Men nu har Brukshundklubben bokat ett ridhus några datum framöver så jag hoppas vi kan få ordning på den träningen igen. Första gången var i Lördags och då var vi på plats. Så mycket teknisk träning blev det väl inte, så där första vändan hundar var i ett ridhus fullt med andra hundar av icke Bordercollie ras. Men så snart miljön sjunkit in och nymodighetens nyfikna hjärna landat orkade de i alla fall fokusera på lättare uppgifter. Sen är ju Jovi och jag anmäld på kurs i slutet av januari så då blir det säkert åka av igen.