Försägning

I dag var det drag under galoscherna hos den lille!

Eller..    :-o     oj!!   nej!!, vad skrev jag nu???
Menar, idag gick det lugnt och fint med Jovi.
(Hoppas inte ... läste första meningen)  ;-)

Lexa gjorde fyra fina hämt, utan minsta krångel i utgången.
Och jag som var så välplanerad och förberedd.
Men känner jag henne rätt så.................
Ibland blir man inte riktigt klok på den hunden :-)
Men söt är hon i alla fall ;-)

En resa med nya perspektiv och en massa erfarenheter

Det hela började en fredag morgon. Klockan ringde 03:30.
En dusch och lite frukost innan bilen packades för avfärd till Stora Skedvi och hämta upp våra resekamrater Ewa och pojkarna Samuelson. Nu kunde vi äntligen börja rulla!
Första anhalt: Knutby Prästgård :-o (känn på den) och NN-2 start för Zeke.

Höll tummarna hårt för att Ewa och Zeke skulle plocka ytterligare några SM-poäng men tyvärr hade hunden soppatorsk på högerflanker så inga kval poäng denna dag.

In i bilen igen. Nästa anhalt: Skåne.
Närmare bestämt Christinehofs Slottspark och EM i fårvallning. Det var verkligen en upplevelse att sitta på läktar platån och titta ut på alla superduktiga ekipage. Vilka hundar!!! Och här går vi och harvar på tillsynes pytte banor med stor svårighet. Snacka om klass skillnad!

Även om man kände sig rätt liten i förhållande till dessa giganter så gav de en ny men positiv dimension på vallträning. En fortsättning, ett nytt mål, nya perspektiv och en helt ny insikt. Flanerade runt, shoppade och njöt i fulla drag.
När EMét var över och Norge tagit storslam fortsatte vår resa ännu längre söder ut.
Dax att lämna Sveas rike, ta broarna mot Jylland och Holstebro i Danmark.
Vi hade bokat vallbesök hos Peter Helen (f.ö. EM-femma, Hurra!!!) och Anna Östman.

Hos Anna och Peter fanns det möjligheter vill jag lova.
Hagar på tiotals hektar och får i hundratals mängder. Jisses Amalia skulle vi klara detta?
Vi deklarerade för värdparet att vi gärna hjälpte dem i deras jobb och provar gärna på sådant vi inte har möjlighet att prova hemma. Och, vad vi fick prova!!!
Vi fick samla får för avmaskning på stooora stooora beten och vi fick flytta får från ett bete till ett annat via byns vägnät. Som tur var åkte Anna före och stoppade alla trafik, så vi  lugnt kunde lotsa fåren mellan bilar och vägrener. Himla roligt och himla erfarenhetsrikt. Vi fick också tid för egen träning i flera av de många beteshagar som fanns. I en av hagarna tex gick det ca 600 bagglamm och hagens areal var på ca 40 hektar.
Så varför inte ta chansen att samla alla till en enda stor flock :-) Det tog lite tid och en hel del hund kraft, men samlade blev de. Det var en mäktig syn vill jag lova.

Vi kanske inte tränade så mycket på sånt vi borde men att få göra dessa praktiska övningar var verkligen en upplevelse och en stor insättning på erfarenhetskontot för fortsatt utveckling.
Tack snälla Anna och Peter för att ni gav oss möjligheten. Vi kommer gärna tillbaka.
Inför hemresan, som blev en lång 14 timmars stjärtnötning i bil var hundarna rejält svullna i sina lår och var rätt nöjda att få vila sina ömma muskler. Jag som trodde att Danmark var platt ;-)

Flera bilder från både EM och Danmark finns på hemsidan http://elgemyr.se

Fläskläpp och huvudbrydderi

Det känns som om jag varit med om en rejäl boxningsmatch och fått rejält med däng. Men jag har "bara" varit hos tandläkaren och lagat en tand. Även om det syns så känns både läpp, kind och tunga som om de kom från yttre rymden och saknar normal dimension. Måtte bedövningen gå ur snart.

Helgen har, inte helt ovanligt spenderats på ett fält ute i obygden sittandes och stirrandes på en massa får och delikata framträdanden av div duktiga vallande bordercollies. Det blev rätt länga dagar då det bjöds både IK-1 och IK-2 tävling samma dag. Naturligtvis provade även jag och Lexa lyckan. Vi skötte oss hyfsat, tycker jag nog. Lexa är inne i sina "hallå!, nu fattar jag ingenting-utgångar" igen och då kan poängen inte bli så bra. Men förutom dom, som jag återkommer till jobbade hon helt OK och även jag känner mig mer och mer hemma på tävlingsbanan. Ta en sån sak tex som att jag kan börja tänka, planera, lägga upp och pausa, ha,ha. Även om vi inte är några ess, så har vi i alla fall otroligt roligt och det är också viktigt. Läser vi helgens protokoll kan vi konstatera att hämt...-Nej, tack. Delning, fålla...-Inte helt fel ;-).

Och apropå hämten. De har ju varit vårt dilemma under hela vår tid tillsammas. Men vi har jobbat på det och löst många svåra knutar. det som nu spökar tror jag hänger mera ihop med Lexas löpcykel. Det ser i alla fall så ut när man tittar på när, i vilken tid hon krånglar. Har grubblat fram och tillbaka på hennes utgångar. I början på säsongen var det kanon, men nu liksom i fjol efter löp är de KATASTROFALA!!! Trodde ett tag att jag gjort något fel, tränat fel, förklarat otydligt, varit för hård eller något i den stilen men eftersom jag kan mönstar beteendet till en viss tid i löpcykeln tror jag att i alla fall en av orsakerna är hormonelltbetingat. Överväger nu kastraktion. Inte enbart för att inte hämten funkar. De är bara ett av flera konstigheter hon visar efter löp. Det finns andra acpekter, mera hur hon mår i allmänt som ä mycket viktigare att ta hänsyn till. 

Lite kort från Vallsta. Flera finns att se under knappen FOTON - VALLNING på hemsidan

Sam, en ny stjärna som bara väntar på sin tur.

Domaren övervakar varje ekipage noga

Anita håller sin sida.

Zeke på väg bortåt med fåren

Härligt sällskap på tävlingsplatsen. Här har vi Monika.

I dag har vi träffat kelpievalpen Birk.
En söt liten varelse som visade fina anlag för framtiden.
Han ska nämligen bli vallhund när han blir stor.

Blött, blött, blött

Idag hade vi, Ewa S och jag bokat in oss på Uddens stora fält.
Vädret var kanske inte det optimala. Ösregn hela dagen, men det gick ingen nöd på oss för det. Härliga marker, olika typer av får, en stor kanna kaffe, Evertar och våra ögonstenar (hundarna). Vad kan man mer begära? Ja, det skulle vara uppehållsväder då. Men idag tog i alla fall inte hundarna slut pga värmen. Nej, snarare på att jobba sig trötta.

Vi började på pälstackorna. En härlig, vänlig grupp som svarade fint på hundens alla rörelser.
Sedan gick vi över på de mera spralliga och springiga skogsfåren.
Vi hade byggt en ganska stor bana som startade med, ett över 300 meter långt hämt, ett första ben på ca 250 meter och en cross som var lika lång. Lexa gick banan 4 ggr och jag kan säga att hon är rätt mör i sina ben just nu.

Även om det gick långt ifrån lysande så var det oerhört nyttigt träning. Det händer inte varje dag att vi jobbar på sådana ytor, med sådana avstånd och på nya får. Glad är jag i alla fall att jag lyckades hålla ner tempot och skapa lugn. Sen var det lite si och så med tajming och hörsamhet.

Lilla Jovi tog sig också en provvända mellan lek och latjo övningarna med bästisen Rom.

En traumatisk dag

Lilla Jovi har haft en jobbig dag idag.
Det startade redan i morse när vi var ner till fåren.
Slö som jag är, så delade jag inte av fåren med någon större möda och fick naturligt vis med en tacka som inte hade något emot att läxa upp en osäker yngling som inte visste sin plats.
-Fyyy, vad hon är stooor och otäck, sa Jovi. Hon tänker säkert stånga på hjäl mig och servera mig till sina lamm. Då jagar hellre de mer nervösa ulltottarna, och höll sig på behörigt avstånd.
Något som tackan bara var tacksam för.Själv tänkte jag att den tackan behövde sig en uppl(e)xning ;-) Kopplade upp Jovi och släppte på Lexa. Tackan så mycket som sneglade inte ens åt hundens håll utan flyttade sig prydligt undan varje manöver Lexa gjorde. Så, då satt det inte i fåret.

Efter vallpasset blev det en tur ut i skogen. Hundarna springande och jag på fyrhjulingen. (Ja, jag sa ju att jag var slö) Lexa som varit med förr vet vad som gäller. Bakom eller några meter på sidan om motorljudet. Jovi däremot har inte riktigt samma geniala tänk. Och det var med nöd och näppe jag fick stopp på maskinen när hon plötsligt rusade in rakt framför mig och lade sig ner. 2ggr!!!!!

På eftermiddagen bad vi sonen passa hundarna medan vi åkte och såg ut höstens bagge.
Efter ett par timmar får vi ett SMS.
-Är Jovi med er?

Nej, det var hon ju inte. Vad hade hänt nu? Hade hon rymt?
Efter en stund som tycktes vara flera dygn ringde sonen.
-Jovi är hittad!

Hon hade lyckats smita ner i hagen och i ett försök att ta sig därifrån hade hon kommit åt stängslet.
Yyylllll!!!!! och trauma nr3.

Ibland är det inte lätt att vara liten.

Vi tränar vidare.........

Om gårdagens vallpass var en ren katastrof så var dagens rena miraklet.
(Eller ja, lite överdriver jag kanske)

I går var vi till Sara och Grå.
Lexa var ohörsam och på. Och när hon dessutom återupptog den dumma
efter löpet minen "hoppas!-oj!, VAAA!!-hur menar du nu-glömde av mig" kunde jag inte hålla tillbaka.
Trodde jag hade lärt mig att det inte är något att hia upp sig över.
Hon bara blir sån.
Eko i kolan, liksom. Länkarna mellan de få cellerna hon har går av.
Som tur är läker de ihop igen........ Efter ett tag.

Jovi var också ohörsam. Men mera därför att baggarna glodde utmanade.
-Usch! Otäckt, sa lillan. Dom kommer kanske och tar mig.
Bäst att skrämselflänga fort runt.
Dock lyckade vi i alla fall fålla en grupp.
Men det var mera min förtjänst än hundens.
Ibland för man till tajmingen ha,ha,ha  ;-)

Eftersom det var så varmt idag blev det korta och hyfsat enkla pass.
Enkla i den bemärkelsen att JAG var tydligare och mer hjälpsam min doggar. Men vi tränade forfarande på saker de tycker är svårt. Typ hantera press rätt, öppna upp, tempo, slappna av, ligg, gå mot djur och flankskillnader. Och jag måste säga att jag är rätt nöjd :-)

När vi kom hem fick bägge hundarna sig ett välförtjänt dopp i poolen.
Lexa njuter av simturen medan Jovi har fullt sjå att komma ur panikplasket till ett mera sansat simmande.