Inomhusträning

Gråkallt, blåsigt och regn i luften. Suget att vistas ute ligger inte i topp.
Nej, lite inne träning får det bli.
Fram med lite attiraljer.

Lexa övade bla

position

fjärr, stå sitt ligg på håll utan att tänka framåt.
(Ser inte ut att funka något vidare, hi,hi)

Hålla blicken på mig
(är man observant ser man var belöningen är, vänsterögat!)

Fåren strosade lugnt utanför fönstret

och Jovi väntar lugnt på sin tur.

Att bära hålla fast otympliga saker, ingen match

även om de är glatta och otuggvänliga!
(Som om det skulle spela någon roll säger hon som gör tuggmärken i metallapporten)

Jovi fick också "leka" lite. Började med lite balansövningar på gym bollen för att sedan övergå till att lära henne "high five". Hon hajade fort och fortsatte sedan resten av övningarna i samma stil, dvs tass på.
Och efter ett tag såg man ut så här.

Klös och rivmärkt

Men efter en stund insåg hon att allt handlade inte om tassar. Man kunde använda mun också. Glad att hon använde den på rätt objekt annars hade min arm inte sett rolig ut ;-)

En som inte väntade lugnt på sin tur. Det var nästan läge för hörselkåpor.



En liten observation jag gjorde. Har gnölat över Jovis ovillighet att flanka vänster i vallningen. Tränade lite att hon ska spinna runt sin egen axel och kom på att hon spinner alltid år höger. Hmmm?? Började stimulera henne att spinna vänstervarv. Men se det var lättare sagt än gjort!! Oj, oj vad svårt hon fick. Men efter en stund så gick det, även om det inte var lika löst och kontrollerat som högervarvet. Hmmm.......

En annan observation var deras totala olikheter att jobba. Ställs de inför nya saker börjar Lexa prova en massa, högljutt och rufft far hon fram, 100 beteenden på samma gång. Medan Jovi stillar sig, tänker och gör små, små beteendeantydningar för att få en indikation om hon är på rätt spår.

Ingen swimmingpool

Om förra veckans vallpass med Jovi hos Lennart var ett glädjande genombrott var gårdagens ett suckande bakslag. Hade tänkt börja passet så som vi slutade sist. Flöde, lättja och fart.
Men..............redan på väg in i hagen kände den lilla hunden något.
(Ja, hon är mycket för att känna efter)

Lennart hade tidigare under dagen tagit ner de fem minsta, svagaste lammen som gått hemmavid och återhämtat sig till resten av flocken. Lammen var ovallade, känsliga och oerhört osäkra. Och DET kände den lilla hunden.
-Oh,oh sa hon här måste vi ta det väldigt försiktigt.
Inte ta i för mycket, inte pressa på för hårt och framför allt inte flänga!
Utan ge tid, ha tålamod och arbeta stegvis, skapa lugn och in ge förtroende.
Själv är jag lite åt andra hållet. Handlar först, analyserar och tänker sedan.
Lennart skrattade och konstaterade att vi sannerligen är varandras motpoler.
Ja, det kan nog stämma. Och motpoler har ett syfte. Plana udden av varandra andra och skapa en balans. Men här har vi en bit kvar att jobba med. Troligen tycker båda jag och Jovi att våran egen pol/udd är den rätta och minsann inte behöver justeras.
Så här skulle jag (alias Kurt Olsson) beskriva det
Fart, fläng, party, party och prova!!. För att sedan....Oj! så fel det blev..... Vi provar igen!!...Trallala!!
mot
Får se nu??..... Om vi skulle........... Nej, det går inte............ Kanske? Nja...ja varför inte..eller? hm...

Kanske är jag lite hård nu. Men jag kan inte annat än att beskriva det från min hjärnhalva.
Dock har jag turen att ha träningskamrater med lite andra hjärnhalvor och de är synnerligen en hjälp när en sån som jag ska komma underfund med en sån som Lillan.
Och misstolka det inte så som att jag inte skulle tycka min lilla. Detta har inget med "love" att göra. Bara ren och skär förståelse. Nå ja, detta om detta. Vidare till vårt vallpass.

Att hundar och säkert vi människor också är höger eller vänster "hängda" vet jag.
Lexa tex fick jag jobba jätte mycket med för att hon skulle släppa åt höger. I dag gör hon oftast bättre högrar än vänstrar. Men lilla Jovi, ja hon saknar helt vänstrar ;-)

-Det bara går inte att svänga vänster, säger hon blidkande och fintar mig med en höger.

Säger jag då.
-DU!! har inget alternativ!!!!

Säger hon
-Då går jag hem :-((

Säger jag då
-Det gör du inte!!

Säger hon
-Jo.??, eller.... gör det väl då, men väldigt oengagerat :-(

Och då kan ni kanske gissa hur en pol som jag agerar och hur en pol som Jovi känner sig, fniss.

På torsdag åker jag och Jovi på kurs. Det ska bli intressant att höra vad "polen" Mosse har att säga om oss. Kan vi "konekta" eller är vi helt enkelt av samma pol i grund och botten. (Ni vet, två plus stöter bort varandra) Den som väntar får se.

Ett fasansfullt ufo

Ha,ha,ha.......
Jovi smyger omkring smått skräckslagen.

Ett monster har äntrat hennes boning.
En hundliknande varelse med ett sköldliknande vapen runt halsen som konstant avger ett skärande ljud.
Den luktar dessutom mysko, rör sig stelt och vingligt och verkar något frånvarande samtidigt som den skannar hela sin omgivning med det vita vapnet. Det måste vara en Alien, nedkommen för att röva bort små Jovisar från jorden. Och det värsta!!! Den har manipulerat matten!!!!!!!!!!!!!!

Natten har gått si så där.

Visst, jag kan förstå att det kan vara ömt, stramt och irriterat men.......................
som alltid när det gäller Lexa, så är inget normalt balanserat. Det måste bara överdrivas.
Och har Lexa ont, så gör det jäääättteee ont och om det är synd om Lexa, så är det
suuuuppppeeer synd om henne. Vilket hon klart och tydligt gnällt om heeelaaaaaa natten.

Såret däremot ser jätte fint ut. Hoppas nu det läker som det ska och att Lexa snart kan återgå till sitt normala så att Jovi inte behöver gå runt och se ut som en strykrädd katt  ;-)

Trattlisa

Idag var jag till doktorn med Lexa.
Hade beställt undersökning för kastraktion men.................
diagnosen var akut livmodersinflamaton och operation var inte längre ett övervägande utan ett faktum.

Hemma igen, trött, öm och lite vilsen.

Medan Lexa låg under kniven tog jag och Jovi en tur till Lennart och hans ryor.
Oh, vad hon gick bra lill tösen. Jag är jätte nöjd!!!!

Jovi i sin karaktäristiska coola stil 

Ett jänmt fint tryck framåt

Lennarts Cap övde delning/håll upp

Brumm, brumm

Mina vänner försöker övertyga mig om att fart och högt varvtal inte är allt. Men när man varit van att styra en skenande Ferrari i fem år är det svårt att finna sig till rätta bakom ratten på en Ferguson.
Blir lätt frustrerat irriterad.

En duktig förare måste lära sig hantera olika fordon. Känna styrkan, bli medveten om bristerna, utnyttja motorn på rätt sätt och envist styra mot målet. En duktig förare bör också kunna reparera och byta delar som hämmar fordonets framfart samt sköta och underhålla de som är fordonets styrkor.

Nej, där är inte min garagepark jag pratar om, även om jag önskat att det stod en Ferrari parkerad bredvid vår gamla MF. Det är mina fyrbenta kamrater, doggsen.

Är jag då en duktig förare???
Njae, men jag är i alla fall skitig under naglarna av allt skruvande ;-)

News

Har varit mycket dålig på att uppdatera bloggen, ser jag. Det är nästan så att man kan tro att det inte händer ett dugg här på Skräddars. Vare sig i aktivitets väg eller i huvudbry. Men så är det naturligtvis inte. Även om jag skulle önska det ibland ;-). Den stora boven i dramat "inga blogg inlägg" anklagar jag Facebook för att vara. Det är både bekvämare, lättare och mindre arbetssamt för hjärnan att skriva någon rad där då och då. Dessutom funderar jag om folk verkligen läser bloggen längre??? 

Nå väl. Medan jag funderar över bloggens överlevnad kan jag resumera de senaste veckornas news.
1) Har funderat mycket över hundarnas liv och leverne. Och kommit fram till flera saker. Bla dessa:

Ett!! Att Jovi faktiskt inte är 8 veckor gammal längre. Hon behöver regler!!!
Två!! Lexas stress och spändhet är inte nyttig för henne. Hon mår inte bra.
Tre!! Dags att göra vallhund av Jovi. Hon är och kommer aldrig att bli sin mosters like. Like it or not!!

2)Lennart har startat en kurs för blivande tävlingsekipage och jag har fått äran att hjälpa till. Jätte roligt och jätte nyttigt! Jag lär mig massor, samtidigt som jag får möjligheten att dela med mig av det lilla jag kan och förhoppningsvis låta inspirera och motivera andra till det jag gillar. Deltagarna är jätte duktiga och ställer många kluriga frågor och problem för oss att diskutera kring. Här är några bilder från gårdagens pass.

Meg tar sats ut på ett vänster hämt.

Rosso ställer in hjärnan för vallning

Ben tränar på omprioriteringar

Stures blick är inställd.

Grå övar lugnt, jämt tryck framåt.

3) Osborn "the cat" har inte visat sin nuna hemma de senaste veckorna. Flera funderingar om händelser snurrar naturligtvis i skallen. Att katter gör vandringar är i och för sig inget konstigt, men bekväma Osborn, och i detta regn och kalla väder??? Nej!! Ny katt??

4) Tio får har lämnat gården för nya liv på annan plats. Det är alltid kul att få sälja djur till liv. Sju eller åtta till väntar på samma lycka. De som ska fortsätta livet på gården är klippta och ansade för kommande herrbesök och ser ut att vara i fint trim. 

5) En liten träningshage har upprättas för Jovis utbildning och flera kurser och träningar är inbokade i hennes namn. Erkänner att jag haft lite svårt att acceptera hennes vallegenskaper. Men även jag har fått öppna upp och omvärdera.

6) Ett krig har deklarerats på gården. Vägen, fåren och hagarnas överlevnad mot "the Bäverknutters"

Så här ser det ut just nu i hagarna. Undre tråden under vattenytan och inte långt ifrån att vattnet går över diket upp på vägen. Vägen kan spolas bort, marken sumpas igen och med låg ström i stängslet får vargen en lätt väg till dukat bord.

Ja, det var sex av huvudnyheterna från Skräddar.
Ha de bra där ute.

Trolltyg

Hemkommen från Söderalas IK-2 tävlingar men både goda och mindre goda nyheter.
Om vi börjar med de goda så är det alltid roligt när det går bra för vänner och bekanta.
Tex så blev Anna och Ted bästa IK-2 hund OCH fick i hop poäng till en SM plats, Anita gjorde fina rundor och Lennart lika så. Lilla resekamraten Rom tog sin första placering på får och fick därmed också sina första (men långt ifrån sina sista) SM poäng, Mickis gjorde en lysande runda dag ett och Sanna visade sig vara en hejare på delning och vann dag två. Syster Ella var handtam och startade ruggigt bra dag två och Lisbeth visade att det går att göra saker med stil även i näst intill omöjliga situationer.

Nöjd är jag också med min och Lexas prestation i fråndrivningen. Visst, vi missar lite i tajming och linjer då och då men det är inget som inte går att förbättra. Med mera träning, rutin och erfarenhet så kan vi nog lite till. Hoppas jag! ;-) Att fålla och delning skar sig ser jag som ett mindre bekymmer. Det var svårt. Även för de rutinerade. Men även om vi misslyckades fick vi i alla fall nya erfarenheter och nya infallsvinklar med oss hem.

Däremot verkar det gå troll i våra utgångar och det är mindre roligt :-(
Har en del teorier och planer som snurrar runt i skallen. Ska se om vi kan sätta några i verket och utvärdera resultatet men kul är det inte just nu. Tur att jag av naturen är ENVIS! annars vete f-n.

Aktiv dag, idag

I dag blev det en riktig workout för Skräddarsdoggsen.
Vi startade förmiddagen med en två och en halv timmes promenad. Första delen av promenaden gick igenom byns gator. Där fick hundarna order om att hålla sig intill och följa mig i alla lägen.. Det gällde att hela tiden hålla sin position. I hundmöten, förbi golfare, cyklister, bilar, lekande barn, hästhagar, råmande kor och doftfläckar. Stannade jag skulle hundarna stanna, gick jag skulle hundarna gå och I SAMMA TEMPO!!! och svängde jag så skulle dom svänga.  Smarta Lexa hon lade sig bakom mig medans nyfikna Jovi hellre placerade sig bredvid så att hon kunde sticka fram näsan och skåda civilisationens alla konstigheter. I och med den placeringen fick hon det också lite svårare. Men efter ett antal korrigeringar drog hon en djup suck och fokuserade på sin uppgift. Andra halvan av promenaden gick igenom skogen och där fick hundarna härja fritt medan jag ägnade mig åt betydligt viktigare saker. KANTARELLER!

Efter en kort power-nap var det dax att röra på fötterna igen.
Tackhagen nästa!

Singel

Love that face

Lillan

Koll på läget

Mamma upp i dagen, hi,hi

När vallningsträningen var avklarad fick jag idén att valla bagglamm.
I och med att dom går på skogsbete har vi inte vallat så mycket på dom.
Men.........., tänkte jag. Jag kan ju ta ut dom på fälten utanför hagen.
Sagt och gjort. Lexa vallade ner dom och hon skötte det riktigt bra trots att killarna inte var hundvana, trögflyttade och rätt istadiga matade hon lugnt men bestämt på dom. På fältet släppte jag sedan Jovi.
Och nu blev det annat än hos tackorna, kan jag lova. Eftersom baggarna inte gick en meter utan ett rejält tryck fick hon det svårt. Men det svåra taggade henne och då hon inte riktigt hajat det där med inre tryck tog hon till andra vapen. Fart, oåterhållsamhet, lite mun, iver och glädje. Oj, vad hon levde upp. Efter ett tag såg ett nytt beteende. Ett stabilare, lugnare tempo med tryck inifrån. Visserligen inte något ögonbrynshöjande men hon hade hittat något annat/nytt men får vi träna på baggarna några vändor till så kan vi kanske stärka det.

Detta blev dagens middags ingredienser.

Jaha, vad gör man av detta??

Grillad karré, potatisgratäng, rostade grönsaker och en sås på smörstekta kantareller, vitt vin, grädde och parmesan. Mums!! Att drick: Vatten!............Ja, någon måtta på festande får det vara.

Sist vill jag visa några fynd jag gjorde under vår Skåne-Danmark resa. 

Bordstabletter alla L-G Olssson

Ask

Snapsglas med får och BC

Åsså något att fylla glasen med ;-)