Ett snitt på 2,25 per styck

Usch, vad slarvig jag är på att uppdatera bloggen!
Ja, ja ingen har klagat så få är väl intresserade?

Nu tror jag i alla fall det är färdig lammat.
12 av 14 har nedkommit med småttingar och de två återstående ser enbart välväxta ut.
De har inga juver, inga lamm magar och inga andra tecken på dräktighet.
Senast beräknad födelsetid går ut nu i veckan så de två tomma får då ingå i träningsgruppen.

 

27 pigga lamm blev det till slut (det blir i snitt 2,25 lamm/tacka). Men det hela gick inte helt smärtfritt. 2 var så svaga att de inte klarade sig trots många försök med bla stödmatning och omvårdnad och ett förlöstes med ett skadat ben som den inte förmådde stödja på. 

Hundarna

är rätt sugna på att undersöka de små. Men, pälstackor med lamm ......... Nej, skulle inte tro det.
Jovi är den som är mest sugen och när vi förra veckan gjorde ett vallbesök i Bråfors och hon såg att det även ingick större lamm i gruppen lyste ögonen på henne. I hanteringsfållan låter hon sig oberörd glos, luktas och trampas på av de små. Puttar fint bort dem med huvudet medan hon riktar ögon och uppmärksamhet på tackorna. Gemma fick också prova och tyckte nog det var lite läskigt med dom små som betedde sig så konstigt. Men hon höll sig kall och jobbade på. Ute på fältet såg jag dock inte att de bekymrade henne.

Här hemma blir det lite tränat. Det är lite trickigt att hålla träningsdjuren från tack/lamm gruppen. Men det går. Vänta på att stängsel ska komma upp så jag kan dela av grupperna. Men fårnäten hoppar inte i backen av sig själv verkar det.

Till helgen skulle vi gjort lydnadsdebut, jag och Jossan. Räknade ut att det var sju år sedan jag senast tävlade lydnad och jag har verkligen sett fram emot att prova igen. Men tyvärr har hunden tajmat in med löp så nu får vi skjuta på premiären ett tag. Annars är hon rolig att träna. Det är inte alls samma tveksamhet, långsamhet, tjurighet och trångsynthet som i vallningen. Det ska verkligen bli spännande at se vad hon kan i "skarpt läge". Jovi är ju Jovi, känslornas mästare. Kan hon förbi se yttre spänningar, min press, andras övervakande ögon, stelheten och striktheten som ändå blir på tävling och gå med samma gaist och engagemang som på träning? Ja, vi får väl se.

Har en hel del annat att se fram emot också. Det börjar bli dags för Gemma att debutera. VP på G och får vi bara lite bättre kontroll över styr pulpeten och delningarna tror jag vi är redo för IK-1 också. Lydnads entrén lär dock vänta på sig. Det blir lätt lite för "rörigt" i den lilla hjärna.

Kurser väntar. Bla för Jonas och Peter och en hel del träningar både i vallhagen och på appellplanen.
Kennelläger Dimhöjdens ska bli kul. Har inte sett ett enda av Gemma syskon så det ser jag verkligen fram emot.

Sen blir det en resa till Skottland i höst för att titta på World Trial och förhoppningsvis ytterligare en nästa vår, då träna egen hund blir temat.

Förutom dessa "egna" kuliga grejor har jag dessutom andras kuligheter att följa. Massor av träningskompisars hundar både vid sidan av och på tävlingsarenan, i gemensam träning och mot nya mål.

1,2,3 - 1,2,3 - 1,2,3

Nej, vi övar inte vals. Vi räknar lamm!
Ja, lamningen har startat om än lite segt och jag är glad att jag är så pass till åren att jag inte går i väntans tider detta år. Då detta år tydligen är trillingarnas år!
Fem tackor har lammat, alla har fått trillingar, puh! Måtte det vara nog nu. Tackorna klarar visserligen det bra men det är klart att tre mjölktörstande gasthalsar tär på kroppen.

Dogsen och jag har senaste tiden ägnat mycket tid åt tränande. I alla former.
Det har varit både vallning, lydnad och allmän hyfsträning som stått på programmet.
Det senare med viss måtta dock för är det något som jag inte brinner för i hundtränings världen så är det just det. Varför kan inte hundar vara födda med kunskaper som att gå i koppel korrekt, ligga stilla tyst och vänta på sin tur, strunta i andra hundar, komma när man kallar och hålla tassarna (i alla fall dom skitiga) på backen? Och att torka av fötterna innan man rusar in skulle inte heller vara så dumt! En sån hund skulle jag vilja ha!
Tävlingslydnaden och vallningen däremot har vi tränat mer intensivt. Så pass intensivt att vi till och med har anmält till tävling och prov. Räknade ut att det var sju år sedan jag senast stod på en tävlingsplan i lydnad. Då med en aussie i elitklass. Hoppas bara att Jovi håller igen med löpet lite, lite till.

Här kommer lite bilder från söndagens vallträning hos Ewa.
Fåren var verkligen inte att leka med vill jag lova.
Super känsliga och super snabba.

När Jovi här försöker sig på ett upptag fullkomligt rusar fåren ut fältet.

Som skjutna ur en kanon! Och hon fick jobba rätt länge med både lugn och avstånd innan fåren fattade förtroende för henne.

Rom jobbade som en mästare! Det är retligt att han inte är tävlingsbar. Han är verkligen lika säker som en klocka.

 

Här får han i uppgift att ta in och ut de super känsliga fåren i ett skjul. Nemas problemas!

Och att dela den sammansvetsade gruppen var heller inga bekymmer.

 

Småttingarna hade, tro det eller ej faktiskt inga större bekymmer med fåren.
Gemma hittade ganska snart harmonin i fösningen och kunde föra fåren lugnt både långt och länge.

 

Och lilla Four var inte sämre han.

 

 

 

Som sin far känns han som en mästare. Även om han har en liten bit kvar upp till pallen. Men det gäller att skynda långsamt. Något även han måste lära sig, hi,hi.

I dag var vi till Peter och tränade. Jag fattar inte hur den mannen alltid levererar.
Antingen är jag mycket trögfattad eller så har han en kunskaps/idé bank som överträffar det mesta. Har tränat där i sju år och får fortfarande nya verktyg, nya idéer, nya lösningar och lär mig massor varje gång. Hoppas han vet hur tacksam jag är!