Sista dagen.........

.......... på 2012 bjöd på en halkig promenad i gråtrist väder.
4 grader varmt och is, is, is.
För att få någon form av balans spände jag hundarna i midjebältet, hoppade i icebugsen och trampade iväg. Det gick faktiskt riktigt bra!

När vi kom hem inspekterade jag underlaget hos fåren.
Hmmm... hårt, isigt, slaskigt och pulsigt om vartannat men i dag går det nog, i morgon???
Jovi fick gå första rundan. Med henne var det inga problem. Hon tar det så stabilt lugnt och fåren har sånt förtroende att de kan kosta på sig att känna sig för om underlaget. Men hon har taggat i lite under de senaste veckorna. Även om hon är lugn och stabil har hon full koll och släpper ingen tacka åt slumpen. Hon imponerade också med ett flertal fina delningar.

Efter henne var det Gemmas tur. Denna gång med LINA! Men fy, vad jag ogillar lina. I alla fall i sådan begränsad yta som vinterhagen har. Trasslade inte fåren in sig så trasslade jag in mig. Och efter några varv runt foderhäcken trasslade även Gemma in sig. Och trasslade jag inte in mig i linan så gjorde det slaskiga, hala underlaget, trånga ytan (och förmodligen den nedsatta smidigheten) att jag inte hann undan utan trasslade in mig i fåren också. Grrrrr........... men jag slapp i alla fall slita skiten ur mig för att fatt i henne när övandet var slut. Summa sumarum. En skitträning i mina ögon - toppen skoj i Gemmas.

Nu väntar soffan, duschen och sedan lite party, party!

GOTT NYTT ÅR ALLA LÄSARE!

Gemma

Lekte lite med telefonen och vips!!!

Men,.......... det var då det, för två veckor sedan ungefär.
Det har hänt lite..............

Spenderade gårdagen att få fatt i den lille råttan.
Efter att ha hängt i några svansar och jag full av svett skrikigt mig hes åker linan på igen!

Möda, värd mer än innehåll, eller?

Som (lite!!) äldre tror jag att man uppskattar tankar och mödor kring klappar och presenter mer än själva presenten i sig. För barn däremot är innehållet i det julröda paketen viktigast. Att de kommer från vän, släkt eller tomte spelar inte så stor roll. Inte heller att någon tänkt på att få ge, eller lagt energi och möda på att hitta.

Själv blev jag både glad och rörd åt när en vän tittade förbi med en klapp hon lagt mycket tanke och möda på. Där var det inte bara att komma på att ge eller göra sig besvär med att hitta. Hon hade klurat i hop både ett rim och limerick.
Det, får en verkligen att känna sig speciell.  :-))

Läs, så fint hon knåpat

En kvinnlig träningskamrat från Aspeboda
spred råd och goda idéer kring sig, så goda.

En som lyssná de var já,
gjorde som hon sa.

Tänk att vi silvermedaljen fick skåda.

-----------------------------------------------------------------------------------

När det känns som man vunnit på lott
kan delad glädje kännas dubbelt så gått

Det blev ingen husbil och ingen miljon
men det här vill jag dela till min kompanjon

Nu vill jag att ni hopar över klass IK1
så att vårt lilla sällskap igen blir komplett,

-så gott det nu kan vara utan vår "trumpet"
jag saknar henne också, det tror jag att du vet.

           God Jul önskar
        Ewa, Zeke och Rom



Att paketet sedan råkade innehålla just det jag gillar som mest ger förstås i extra stjärna i kanten

Tusen, tusen tack, härliga vän!!!

Till Er Alla...............

Efter vargattacken

Även om...............

..det ser lugnt ut. Så vet jag.

Men vad vet övriga.
Älgarna ligger lugnt i slyn och tuggar.

Fåren verkar inte heller bekymrade.

Hundarna busar ostörda.

Hönsen pickar ivrigt i sig sina korn.

Och Jovi studsar på som vanligt

Är det bara jag som tycker det känns obehagligt.

Är det bara jag som spejar spänt?

Är det bara jag som vet faran?

Ska det verkligen vara så att man i sin närmaste omgivning, ska behöva känna sig hotad och rädd. Rädd för angrepp. Rädd för skadegörelse och över sina inneboendes överlevnad. Var tog tryggheten vägen? Och glädjen att kunna leva utanför stadens stress? Möjligheten, att utan oro uppleva naturen, återskapa de öppna landskapen och låta sina djur andas frihet?

Jag är inte emot varg, men jag är för ett tryggt leverne.

Men just nu känns inte dom alternativen att funka så bra i hop.

Masterchef

I går kom yngsta sonen hem på jullov från studierna i huvudstaden.
Claes och jag förberedde en middag bestående av hasselbackspotatis, whiskeysås och lammstek.
Under potatisskalningen påpekade jag att vi nu var en till, så hussen skalade några extra. Men jag lade till ett par till med tanke på att ynglingen kanske var hungrig efter resan hem. Och tur var väl det!. Ungen satte i sig nio potatisar och en halv stek!! Kan morsan laga god mat eller kan hon laga god mat?? Matkontot kommer nog att stiga en hel del under hans vistele här hemma ;-)

I lördags kväll smet grannens hund ut genom dörren och upp i den mörka skogen. Hon är bara knappa 2 år gammal och brukar inte vara borta särskilt länge. Men nu kom hon inte tillbaka. Hur de än ropade och lockade. De var ut flera gånger i den svarta natten. Utan resultat. På morgonen efter var de ut igen och kunde nu följa spår. Plötsligt fick de se blod i snön och en bit längre bort låg hon. Död!

Länstyrelsen kallades ut och vargattack kunde konstateras. Stackars hund och stackars grannar :-( I dag väntar spårning och identifikation. Ev är det ett alfa par som slagit bo i området.

Blev lite ängslig över fårens skydd, så snabbt som ögat säkrade vi upp vinterhagen med strömtrådar. Hundarna får nu mera inte vara ute själva på gården utan uppsikt. Och jag kan säga att blicken sveper ideligen över åkrarna efter skuggor och skepnader och i fickan ligger kikaren för extra förstoring.

Pigg

Ledig Söndag och vaknade 05:00!!! Argh...!  :-(
Upp, kokade lite kaffe men insåg att det är på tok för tidigt.......
Försökte lägga mig och trugsova en stund, men.............. nej.
Suck!

Två som inte var så intresserade av trug sovning.

Ord som inte biter

Brrrr......... vilken kall morgon.
Dock inga stora siffror på termometern men ack så bitit i kinder och tassar.

 Sett en förändring i hundarnas förhållnings spel. Den tidigare så timida och milda Jovi har börjat agera annorlunda. I fyra månaders tid har Gemma fått bita, slita och hoppa på den envist nonchalerande borttittande Jovi. Lekarna har bestått, till mestadelen av jaktlekar utan den sista punschen (fällningen) eller försiktiga dragkamps med leksaker. Har bekymrat mig lite över Jovis tålmodighet. Att gång på gång på gång bli biten och dragen i hals, öron och ben utan att så mycket som morra till sitt försvar. Bara pipit och gått undan.

I dag förändrades leken, brutalt.

Gemma fick igen med samma mynt som hon betalat. Hon blev dragen i, biten på och rejält ner mulad i snön. Ha,ha. De hade långa brottningsmatcher och snabba fällningsjakter allt under lek och lust. Kanske det säger att lillan inte är ömtålig valp längre? Att det är dax att sätta henne på P eller att hon nu är hund på riktigt och kan ta leken på hundars vis. Vad vet jag? Kul hade dom i alla fall. Båda två!

I går var vi till Peter och tränade. Jovi var först ut. Har fått mycket ris tidigare pass hos mäster och tänkte,
-Äsch, vad fan..........jag går in och bara kör...........bära eller brista
Efter en stund kom Peter nerrusande.
-Åh, åååå..., tänkte jag. Nu kommer det!

-Men, Heléne........, sa ha............ Det var ta mig tusan det bästa jag sett från er!!! Vilken förändring!! Vad har du gjort?? Ni jobbar ju jätte BRA! Fan, vad roligt att se!
Sen började han svamla om tävling, framtida avel, avancerad träning och massa annat som jag knappt uppfattade i mitt frågande chocktillstånd.

- Tyckte han verkligen att vi var duktiga? Sa han det? Eller, ville han bara vara snäll? Gick hon verkligen så bra??? Öh, nej nu fattar jag ingenting???

- Tror du mig inte, sa Peter som säkert såg hur frågande jag såg ut.

-Nej, svarade jag ärligt. Vi bara körde ju!?

-Men ni..............., hon................., du...............

-Ja, ja, svarade jag. Men vad gör vi åt............................... åsså malde jag på med andra problem och knutar.

Ha,ha. Tänk att jag har så svårt att ta in att Jovi faktiskt kan, hon med!

Vi fortsatte med lite nytt tänk om press och övade olika delningstekniker.
(Och, ja. Så här några timmar senare är jag både nöjd och glad över vår feedback från master)

Gemma visade också fina takter. Peter tyckte det var dax att lägga lite press på henne. Hon svarade först med nonchalans, sedan med flykt eller fjäsk och sen lite undanmanövrar innan hon till sist hajade grejen. Värre var det med mig. Jag körde också hela registret men det tog mycket längre tid innan jag fattade och tajmade rätt. Arrrg! Hur svårt kan det vá???

Snöigt

Åh, vilken härlig dag!!!
Stora snöflingor har dansat ner från skyn och bara några få minusgrader i luften. Har spenderat flera timmar ute i snön med hundarna.

(Vissa mera PÅ snön än I den)
Jovi älskar verkligen att stutsa runt i det vita pudret. Se bara!

https://www.facebook.com/photo.php?v=461621330551509

Och i stillbildsformat ser det ut så här!

Gemma kan för sitt liv inte begripa roligheten i snöhoppen.........

... det må väl finnas roligar saker att göra än att flänga runt som en tok i snön?

Tex.....!!!

Japp, vi hann med lite sånt också

At the Gate

Tack Ewa för den underbara dikten

Kämpar med mig själv

Hur blödig får man egentligen vara?
Hon var ju bara en hund!

Saknaden efter Lexa sköljer med jämna mellanrum fortfarande över mig.
Det går i vågor, och denna höst/vinter har det vågat oftare än vad som är hälsosamt. Kan/ska/bör eller är det normalt att man saknar en icke human varelse så intensivt att det påverkar ens hela jag? Vet inte. Vet bara att det händer. Försöker hela tiden hitta en väg ut, men så fort jag tror mig kunna så slungas jag tillbaka. Vad var det då med Lexa som gör det så svårt att släppa taget och gå vidare? Hon var ju ingen superstar och inte heller någon otroligt överbegåvad individ. Nej, snarare tvärt om. Men hon triggade mig. Hon fick mig att leva ut, hon fick mig att kämpa, hon gjorde mig motiverad, inspirerade och engagerade mig och höll hela tiden träningsglädjen och envisheten i gång. Kanske var det hennes ofoglighet jag föll för, hennes enorma ego och hennes envishet att få vara den hon var. Ära och berömmelse, med all respekt. Men är det vad jag verkligen letar efter?

Tittar upp över skrivbordskanten och ser mina två nuvarande stjärnor. Trötta och nöjda med förmiddagens aktiviteter. En röst säger mig..........Glöm......släpp taget........gå vidare.........se framåt.....de förtjänar det,

Ja, så är det nog. Fan, att det ska vara så svårt!

Nej, nu ska jag inte tråka ut er mera med mina inre tankar och känsloflöden utan i stället berätta om vår härliga förmiddag ute, i snöyra och minusgrader.

Äntligen feberfri och äntligen mildare.
Har legat nerbäddad i feber och snuva ett par dagar. Hundarna har knappt varit ut och lika så bra det för den delen för det har varit kallt, rejält kallt. Men i dag var jag bättre och temperaturen strax över tio minus. Det har snöat i massor. Jovi älskar snön. Hon skuttar runt som en kalv på grönbete.

Gemma gillade också snön............

... men hade siktet inställt på lite andra saker............

I nästan tre timmar var vi ute och busade i snön, tog springrundor över åkrarna och njöt av att få vara friska, ofrusna och fria. Vi hann också med ett par korta rundor med fåren och lite uppletande i snövädret. Med rosiga kinder och trötta ben var det njutbart att åter få komma tillbaka in i stugvärmen och krypa ner i sin korg.

Kyligt

Brrrrr...............
Vaknade till en yttertemperatur på -20 grader, och det är på tok för kallt tycker jag. Efter att ha utfodrat får och höns sved det i både fingrar och tår av kyla, hundarnas tassar krampade och kylan bet i kinderna.

Nä, här får det bli en inne förmiddag.

Full fräs i vedspisen.....

och inomhusaktivering.


Började aktiveringsbollarna,

gick sedan över till att leta godis i handdukar.

Kanske inte en så där väldigt genomtänkt övning...........

..om man inte har förråden fulla med handdukar som man kan offra.
Det blev liksom inte sig riktigt lik efteråt, om jag så säger ;-(

Så vi övergick till lite mera slit och släng material till godisgömmorna.

Tidningspapper och pappersmuggar. Lite skräpigt dock, men det får man ta.

Sen ägnade vi en stund åt hårt nos arbete,
där det gällde att hitta gömmorna och dessutom vara först!!

Så kom den då...

... SNÖN!!

Två, som inte var lika imponerade av det vita pudret valde hellre att stanna inne i stugvärmen.