Kurs och tränings vecka

En vecka full med kursande.

I måndags var jag med som hjälpinstruktör på en klubbkompis grundkurs. Roligt att se nya, färska vallhundar lista ut mysteriet med förflyttning av djur och intressant att ta del av hur instruktörer tänker och lägger upp kurs.

I tisdags höll jag själv kurs. Visselkurs för vallhundsförare. Oj, vad duktiga eleverna blivit. Denna gång jobbade vi med att hitta rätt signal på rätt rörelse och att höja volymen på signalen. Ingen lätt uppgift skulle det visa sig. Men duktiga som dom är lyckades de tillslut och vi kunde börja lära hunden vad signalen faktisk betydde. Nu hoppas jag att deras egenträning går lika bra för då kan vi börja köra hund på pipa på "riktigt" nästa gång.   

I går var det dax att bryta valltänket och i stället öva geniknölarna i lydnad. Har en lydnadskurs på brukshundklubben i hop med en annan instruktör. En kurs där även mina hundar i viss mån är deltagare. Gårdagens moment var apportering och inte heller en busenkel nöt att knäcka. Men eftersom man tydligen omger sig med duktiga elever lyckades alla hundar förbättra sig väldigt. Mina egna också. Annars jobbar jag mycket med Jovis fokus på uppgift samt att orka hålla uppe koncentration och stadga längre. Lilla Gemma fladdrar mest runt och känns aningen obildbar. Men någon stans i allt flamstrams lyckas hon ändå använda hjärnan och få till en tanke och ett rätt planerat beteende. Fråga mig inte hur! 

I dag har vi ägnat dagen år egenträning i vallhagen. Bad fick jobba praktiskt. Hade några tackor som var lite "rufsiga" i baken och behövde en omgång med saxen. Så lätt att man tar den mest erfarna hunden. Så man får det gjort, liksom. Men jag tänkte annorlunda. Visst tog det lite längre tid och visst fick jag knöla lite innan det var klart men han fixade det. Fållade, höll och passade medan jag lekte frisörska. Det hela resulterade också i en mer engagerad och fokuserad hund på träningen efteråt.
Gemmas träning bestod i att öva kommando förståelse och jag tycker nog hon utvecklas även om jag för det mesta undrar om hon ser/hör/tänker mig överhuvudtaget. Fick också för mig att vi skulle börja öva lite inför delningsmomentet. Jo, pyttsan!! Här har vi en rejäl nöt att knäcka. Kommer INTE in. Eller ja, kommer INTE till mig överhuvudtaget. SKA ha alla djur ALLTID. Oavsett om dom väldigt långt ifrån varandra och har ingen förståelse för vitsen att hålla upp/vända djur från varandra. Tur jag såg det redan nu!! Vidden är en annan del som oroar mig. Är hon för vid och är det i så fall ett bekymmer? Kan det vara något annat som orsakar vidden som vi egentligen borde ta i tu med? Tänker på attityd, kraft, fart. Som tur är kommer coachexpertiiisen och kompiiisen hit på lördag. Får rådfråga henne då.
Och medan jag nu skriver detta vilar fåren inför Jovis runda. Uppdrag minska/öka vidd i utgång. Med andra ord - vända päronet. Det är rätt så osmart att öppna brett för att sedan snipa in mot slutet. Eller? Ja, frågar man Jovi så instämmer hon........ INTE!

I morgon är det lydnadskurs dax igen och på söndag tror jag att jag vilar!

Stil studie

Här kommer en liten stil studie från dagens pass.

Först ut,  Brorsan Bad...

 

 

 

Sedan har vi Syster Jo.....

 

 

 

Sist, och faktiskt också minst,  Lilla Gem...

 

 

 

 



Spiken ur kistan..

... ja, så kan man nog se det för den som varit klassad "begraven" sedan länge.

I helgen har vi varit och tävlat igen och faktum är att jag är förvånad och rätt överraskad över Jovis framsteg. Tänk att den så B-klassade och hopplöst fall stämplade lilla tösen ändå lyckas prestera OK på tävling. Ett under måste skett!!! Halleluja!! Prisad vare hundguden!!

Dag 1 gick vi ut och bara körde. Rätt prestigelöst, avslappnat och mjukt. Vi skarapade ihop 89p och slutade på en andra plats. Samma poäng som segraren, men med sämre hämtpoäng.

Dag 2 hade jag svårt att fokusera. Kände mig så nöjd med dag ett och kunde inte riktigt ladda om. Satte lite mycket press på Jovi, körde henne kravfyllt och missnöjt vilket hon naturligtvis kände och svarade dämpat och tryckt på. Som tur var märkte jag hennes reaktion i tid och bröt när delningen, pga det strulade. När jag sedan såg protokollet kunde jag konstatera att det inte var så pjåkigt som jag trott trots allt. 44 på hämtet, 2 bort på första benet, missad grind på andra och 2 bort på drivningen.

Väl hemma igen kunde vi konstatera att husse byggt färdigt burarna i husbilen.
Dom blev jätte bra!!

 Nu ska vi ladda om, se nya möjligheter och övervinna nya svårigheter. Det ser jag fram emot.

Det går, om än inte prickfritt så går det!

Senaste dagarna har hösten börjat förbereda sitt intrång i det svenska klimatet. Det märker man inte minst genom att man åter fått börja leta efter lysknapparna på kvällens sista pinkrunda och att jackor och tröjor rotats fram ur garderobernas mörka hörn. Både lite sorgligt och skönt kan jag tycka. Det finns väl ingen som kan klaga på utebliven värme och sol denna sommar antar jag. Personligen har jag njutit i fulla drag, Det enda som tyngt är bristen på djurvänligt träningsväder. Men det får vi och andra sidan ta igen nu.

I helgen tog jag, Claes och alla hundarna husvagnen till Hudik. Jovi skulle tävlas tre dagar i rad, Såg verkligen fram emot att åter får möjlighet att köra henne på banorna. Och i tre dagar! Problemet är att jag inte riktigt hittat hur jag bäst, med tanke på de brister vi har, ska köra henne. Var/när hon behöver stöd/hjälp och hur/när jag ska agera. Nu fick jag chansen att under tre dagar laborera lite med mina teorier.

Djuren var helt perfekta (åtminstone passade de mig och Jovi ypperligt), de avslöjade rätt snart hundens ev. brister utan att för den skull försöka fly hals över huvud (snarare tvärt om, i fråga satt, stannade och mötte upp) eller stressa runt. Förändrade bara hunden sin attityd och förde dom väl igen så var de inte sämre än att de gav hunden chansen. Banan låg på en väl kuperad mark och ändrades om inför varje ny tävlingsdag.

Genomgående för alla tre dagar var:
-Problemet i hämten och framförallt störningen hållhund/människa, som bidrar till osäkerhet och handlingsförlamning.
Provade att skicka både på och mot hållhunden/människans sida utan större framgång. Hon tar sig inte riktigt runt, håller inte djupet och tar inte riktigt tag i/över djuren
-Oviljan att snabbt stoppa/parera/hålla med flanker.
Detta jobbar vi med och jag kan skönja en förbättring. Detta är dock en brist jag måste lära mig hantera och planera för bättre. Tredje dagen försökte jag jobba henne mera med korta sidorörelser/korrigeringar längs crossen vilket kosta en del poäng där men och andra sidan var hon lösare vid rännan och orkade släppa taget i första flanken så fåren kunde glida igenom.

-Min tajming i både signaler och energier.
Här finns det brister att jobba upp. Jag agerar FÖR långsamt, tror i stället för att snabbt konstatera och handla därefter samt blir titt som kvart prestations aggressiv. Men jag ser också en utveckling. jag tänker annorlunda, planerar mera och känner mer medvetenhet.

-Hennes otroligt fina känsla att föra just dom här djuren på ett respektfullt och för fåren tryggt sätt. Kul att se!
Fåren avslöjade snabbt hundens brister i både attityd, respekt och tillit. Det var många som fick prova på flockens blängande hotfullhet, stampande varningar, försvarande huvud hyttningar och flocksplittringar. Jovi däremot hade inte en enda tacka som stannade, ifrågasatte, kände sig för hotat eller otrygg. Hon spärrade inga vägar utan förde dom tydligt och lugnt. Kanske inte alldeles enligt banbyggarnas planerade väg. Men det tror jag varken hon eller fåren bryr sig så mycket om och kunde det generera i någon form av poäng skulle jag bli förvånad om hon inte fick full pott.

Otroligt nöjd med helgen for vi hem med en känsla:
Det går, även om man i den vildaste fantasin inte ens vågat drömma om det så går det. I alla fall i bland!

Hemfärden bjöd på både mer och mindre trevligheter.
En mindre trevlighet var vädret. Ös regn, hagel och blixtrande dunder från ovan.

En mera upplyftande trevlighet var mitt fynd (?) på blocket.

Och nu står den hemma på gården redo att ta mig på nya äventyr.

Väl hemma igen möttes vi av Sabaton som varit på alldeles egna äventyr i ett par veckor.

Men efter ett rejält mål mat, lite omplåstring och kärlek var han redo för nästa upptåg.

Semester, ett tag till

Semestern fortsätter, även om jag får lov att bryta den aningen tidigare än jag tänkt då bemanningen på jobbet inte blev som tänkt. Sånt som händer. Men just nu njuter jag i alla fall i fulla drag av värmen och solen. Enda nackdelen är att det inte blir så mycket tränat som jag har tänkt och planerat. Men det kommer en höst.............så småningom. Får ta igen det då, har ingen brådska. Vi är ju unga och har tiden framför oss. Eller???? ;-)

Så klart har jag inte helt legat helt på latsidan. Något pass här och där har det allt blivit som i går morse tex, innan solen blev allt för het.

Gemma gick riktigt fint, Jovi var tung, tung, tung och Bad fick smaka på den Elgemyriska envisheten.

Måste också berätta att jag i torsdags fick äran att instruera på en minikurs för unghundar på Working Kelpie klubbens årliga sammankomst. Jätte roligt och jätte många fina unghundar.