Jo, jo minsann!

Nyss fyllda 1 år, vaccinerad, 15 kg tung och börjar arta sig ;-)

Vem??????


Jo...................


JO.........VI !!

Ett, två-tre. Ett, två-tre.

Satan i gatan vad jag påverkas av mina hundars kynne.
Trodde det skulle bli en enkel match, men..... :-(

Tog en lamm promenad med Jovi över åkrarna. Tänkte hon skulle få jobba fritt och bara gå med djur, lirka lite med balansen och bara flytta framåt, framåt. Det gick riktigt skapligt. Fick gå in och hjälpa till ett par gånger när hon tänkte galet och styrde flickorna mot skogs.

Uppgiften med Lexa var att bibehålla lugnet, köra henne mjukt, lägga nyans i visslorna och lära in den nya höger signalen. Jo, då! Höger visslan börjar förstås men resten..........?? :-(
Att det ska vara så svårt.

Om vi ska prata pardans (som jag heller inte är en fena på) så kan man kanske likna det vid att med Lexa så sveper vi in i en mjuk rund vals med avbrott för några tangosteg och i Jovis fall blir det en passo doble med inslag av lite quickstep. Men.......... som en viss britt i Let´s dance skulle sagt (och kanske på grund av att jag är en sån usel dansare) så liknar det mest ett soloframträdande av hård, stötig hipphopp med Lexa och en tafatt grå slowfox med Jovi. Men kan dom i TV så ska väl jag också kunna. Bli bättre alltså.
Så kamrater, pardansträning i hagen framöver, ha,ha,ha.

Leeeexa!!, in i snickerboa med dig!

I dag var det dax att få sig en duvning av bästa Peter.
Efter att ha sett att Jovi lättare kopplar när hon får vistats i samma utrymme som Lexa bestämde jag mig för att ta ur bilburen och ha dem tillsammans i skuffen. Något jag inte tror den äldre i flocken hurrade över.

Träningen hos Peter var som vanligt toppen. Jag fattar inte. Har gått för många olika instruktörer ett tag nu men ingen har fått mig att slappna av, ta till mig, utmana och utveckla så mycket som Peter. Det känns alltid så himla rätt, enkelt, genomförbart och lättbegripligt när man tränar för honom. Och då är det inte så att vi får massa beröm och hyllningsord. Nej, nej. Tvärt om. Men hans sätt att förmedla, förklara och fundera klickar med mina hjärnceller. (Det kanske är att fördumma Peter, hi,hi men även de med högre hjärnkapacitet än jag anser honom vara en bra tränare.)

Fick jätte mycket feedback. Både på Jovi, Lexa och framförallt på mig själv. Och även om det mesta inte var i ordalagen, BRA!, FINT! SUPER! så kändes det rakt, ärligt, motiverande och träningsbart. Fattar inte hur man kan bli så glad och fylld av positiv energi av kritik. Peter har en underbar gåva. Att kunna kritisera utan att kränka eller få mottagaren att gå i försvar är inte många förunnat. Känner att det bara är att kavla upp ärmarna och köra!!  :-)

Noteringar ang Jovi:  Bra jobb med henne, fortsätt så och tänk utanför boxen. Lär henne press (regeltolkning). Hårt, snabbt för att direkt efter ge energi. Öppna flankstarterna med press (dock ej med ligg), flöda efter några meter. Döp rörelserna. Jobba med mera intensitet. Var rak, tydlig och strikt. "Lattja" däremellan. Hon blir trygg och tar för sig mer om hon förstår reglerna, undvik gråzons dalt. Går stadigt och stabilt mot djur, behåll det. Ge mycket energi.

Noteringar ang Lexa och mig: Fina rörelser, slarvigt förd, sätt ny högervissla slutet på den ena låter som början på den andra = förvirrad hund (i alla fall när hon lyssnar, hi,hi), vissla med mera dynamik och nyanseringar och framförallt mjukt. Stående stopp. Presentera hund för får. Läs fåren bättre och dunka inte på i blindo. PAUSA ge fåren tid och utrymme!!

Oj, oj mycket att träna på alltså.

Noteringar ang mig: Trots att Lexa är 5 år så hittar hon fortfarande på dumheter!!!!!!!!!!!

 Se upp. Ta det säkra före det praktiska eller omtänksamma och sluta aldrig att förvånas. :-(

Hussens kommentar när han såg eländet: Kan du inte höra på nästa kurs ni ska på om det är någon som vill ha henne? Undrar vad han syftar på då??  ;-) Ha,ha,ha

Hur svårt kan det vá?

Efter lite påtryckningar om att blogga gör jag nu 2!!! inlägg på samma dag.
Att hålla kurs har gett mig massor med erfarenheter och påminnelser som jag själv kan dra nytta av i min egen träning. I går predikade jag om vikten av rena och korrekta grunder, lydnad och inlärning. (Något jag inte alltid är en mästare på själv) Under förmiddagens pass med Lexa blev just det, ledorden i vår träning.

Började med att se till att hon höll sig lugn och föste målmedvetet. Övade lite på nya högersignalen och stora vänstern. Sedan kom vi till korta höger och då slant det till i skallen. Lexa släppte fullt och gav sig iväg fort, fort och när jag blåste stopp bara ökade hon. Hmmmmmm?? Gjorde samma åt vänster. Den satt som den skulle. Provade höger igen. Samma visa. Fullt släpp och tänkte runt. Och på stoppsignalen bara ökade hon.
Vad var det hon plötsligen inte förstod?
Gick in och förklarade. Tydligt och lugnt. Hon fattade och gjorde rätt.
Skapade samma situation som innan. Blåste kort höger, hon släpper fullt och springer och stoppsignalen bara ökar hon. Öhh??
In och förklara igen. Tjuuuu... mjukt höger...iyo...stopp. Hon fattar!
Successivt tar vi oss till situationen där det krånglade som handlade mycket om drag och min position (tror jag) och nu ser jag hur det rynkar sig i pannan på jycken. Hon tänker, sorterar och handlar. Helt enligt mina instruktioner den här gången. Jippi!!! Övade detta fler gånger ända tills tanken och osäkerheten att handla släppte och hon bara gjorde. Glad och nöjd över min pedagogik fick hon avsluta med lite delningar som utförde klokt.

Lilla Jovi börjar komma igång nu och det är riktigt roligt. Kanske min pedagogik även har gett frukt på hennes gren. Hon trycker i mer, prövar oftare, ökar tempot och verkar mer målmedveten och lustfylld.

Då är baggarna hängda!

Startade slakten i fredags men pga sen start och mörkrets intrång fick vi avbryta efter en och fortsätta nästkommande dag. Hade en tanke om att ta in baggarna i fårhuset, boxa in dom och lotsa ut en och en till slaktplatsen. Men pga av stress och tidsbrist blev det inte så utan vi tog dem från hagen direkt. Svårigheten blev dock när det endast var två kvar. Det var hopplösa att få tag på. Hämtade Lexa men även hon hade problem att fålla in dom. Undrar om de visste?? Till slut lyckade vi i alla fall och jag kan säga att jag är tårögt imponerad av min hund. Som vi jobbat med att inte stressa upp sig, inte gå in och nypa, spränga eller bära sig dumt åt. Och det var precis vad hon inte gjorde fast situationen lockade mer än någonsin. Djupt imponerad.

I lördags var Erika och Mimmi här och provade tacklammen. Kanske inte världens bästa förutsättningar för dom. Stort, lättfotat och dragigt. Men ibland kan man inte välja. Jag tyckte att dom skötte sig fint även om Erika var besviken över Mimmis uppförande och sin egen oförmåga. Kanske blev hon lugnad över att jag berättade att, strax innan de kom hade Jovi tryckt ut några av tackorna genom staketet och att jag, när Lexa var yngre knappt vågade mig ut till andra och träna av rädsla för att vi skulle bete oss illa eller okunnigt. Och är det bara det det hänger på så kan jag bjuda in till föreläsning i timtal. ;-) Nu hade jag turen att ha både uppfödare och träningskamrater som stöttade, visade och lärde mig och det är jag dem evigt tacksamma för. Annars vete sjutton.

I går var sista gången på VP - IK1 kursen. Även där fanns en del tvivel på sin och sina hundars kunnighet. Vilket jag kan förstå. Vi har övat svåra saker, vi har testat gränser och vi har hela tiden höjt ribban. När väl något fallit på plats hos deltagarna har vi genast ökat svårigheten. Både genom övningsval och att vi varit på olika får, i olika hagar, med olika drag och olika förutsättningar. Det har inte getts tid eller utrymme åt att "glida runt på en räkmacka" och stila. Men med lite distans tror jag ändå att de både kan se och känna utvecklingen. Deltagarna fick börja med att fräscha till grunderna för att sedan ge sig ut på en fösningsbana bestående av fyra skarpa hörn och varierande drag. Vända djuren på en innerflank och köra banan åt andra hållet. Efter det. Långa hämt. 3 var på ett avstånd av ca 200-250 meter. Sedan hade jag och Lennart planerat...... men något ljushuvud #fniss# (eller??, tror hon är brunett nu för tiden) kom på den briljanta idén att vi skulle testa malteserkors. Ja, hade man tvivel på kunnighet innan så blev det inte bättre nu kan man säga. Korset är svårt. Det gäller att grunderna sitter, att man kan läsa och hålla koll på fåren samtidigt som man kör hund och att man får flytet och kan planera ett upplägg. Jag tycker de löste det bra, de gjorde många fina försök och hittade lösningar och svar på problem och funderingar. Sista övningen var en linjeövning där varje får utanför linjen,  varje stopp och struntat styrförsök gav minuspoäng och banne mig var det inte ett par som satte nollan. Övriga hade endast några få minus men jätte bra försök. Då blir i alla fall mitt hjärta glatt :-)) Tack alla deltagare för en rolig och lärorik period och tack Lennart för ett härligt samarbete!

Effektiva jag :-)

Oj, vad jag hann med mycket i eftermiddag.
Kände energin spruta.

Det var länge sedan kan jag säga.
Har varit lite småorolig för att jag känt mig så seg och vissen.
Men idag gnistrade jag till.
Hem från jobbet, tog ut Jovi i skogen på lite bollek och uppletande, sedan slängde jag mig på fyrhjulingen (ja, någon måtta på energianvändning får det finnas) och drog en repa med hundarna för att avsluta med ett vallpass på småbaggarna. Hi,hi de små ulltottarna trodde de kunde skrämma lilla söta Jovi-snuttan, men där gick de bet. Hon bangade inte för lite baggeye.

Lexa tycker baggarna är roliga. De gör lite motstånd, är sprittiga och studsiga. Men.....
jag var på henne som en hök. Rätta rörelser framför att makt-retas med pojkarna. Inte riktigt vad hon tänkt sig dock. Det är så tillfredsställande att sätta små baggar på plats, tycker hon. De flyttar sig även om man är fin och lugn. Men det är klart, inte lika ryckigt roligt kanske ;-)

Efter vallningspasset, middag och sedan hann jag också rensa ur det värsta vissna i rabatterna.

Visst har jag varit duktig?

I måndags styrde jag kosan ner till Lekeberga och kurs för Karin Söderberg.
Vi var sex deltagare och hade hundar i varierande ålder och i olika träningsstadier.
Allt från lilla Jovi 11 månader och nytänd till Lexa 5 år och toktänd, fniss.

Här hjälper Karin Barbro och Willma att få ordning på flanken

Min ambition var att köra Lexa så mycket som möjligt men efter att ha fått intrycket av
att det skulle handla mycket om grundträning och jobb i 25à ändrade jag planen.
Lexa och Jovi fick dela på de passen.

Med Lexa kunde det konstateras. Slarvig och otålig. Var mera noggrann, släpp inte igenom slav och se till att sagt ord gäller. Hela tiden,  till nytt kommando ges. Vi gjorde också några långa hämt och långa fösningar som jag var riktigt nöjd med. Överlag en balanserad och välgrundad hund. Kan tillägga att Lexa var på sitt allra strålande lugna humör. Negativt för mig då jag hade velat diskutera och få tips på hur jag ska jobba med hennes stress och spändhet. Tror att storan visste det och spelade lugn, he,he.

Lilla Jovi var lite tveksamt trevande i starten men kom sig ner och mer ju fler pass vi körde. Sista passet bad jag Karin gå ur fållan och betrakta oss från sidan. Jag kände själv att jag blev för passiv med henne därinne. Förstod inte riktigt hur hon tänkte, blev tveksam och agerade grått. Det kände Jovi så klart och reagerade osäkert. Karin konstaterade att Jovi var en stark hund på djur men förar vek och jag fick lite tips om hur jag skulle tänka när jag tränar henne. Med flöde, energi och genomtänkta övningar som ökade självförtroendet och lusten skulle det nog bli en bra vallhund av henne också. :-)

Att kursa på Lekeberga innebär inte bara fina djur och härliga marker. Ingrid och Nisse gör allt för att man ska trivas. Bra boende, underbar god mat och full uppassning. Det var som att vistas på hotell. Vad sägs om lammgryta, västerbotten paj med löjrom, rökt lax med hjortronsås eller kalvfärs biffar med potatis gratäng. Helt fantastiskt!!

I dag tog jag mig en tur i hagen och övade på det brister Karin  påpekade och banne mig gick det inte riktigt bra. Jag körde Lexa NOGGRANT och planerat. Köpte inte ett enda slarv och hon vallade som en gud. Halleluja!!! Lilla Jovi flödade jag med positiv energi i övningar som bara resulterade i lyckande och hon jobbade på som bara den. Fullt fokuserad på djur och med ett lätt sinne. Bravo!!!!!!

Baggen fick också äntra tackornas näste. De har stått uppstallade jämte varandra några dagar men fick alltså idag gå ihop och gå ut tillsammans. Baggen ståtade självsäkert fram till tackorna och tänkte erövra deras gunst men tackorna tackade barskt för visat intresse och bad honom vänta på deras inbjudan. Hi,hi,hi

Fårat, kursat och tränat

I dag blev det klocka på ring, ring!
Sista gruppen livdjur skulle hämtas.
Kvart över sju stod jag och Lexa i hagen och sorterade, flyttade och fållade.
Nu är de väck och vinterflocken intakt, förutom de kvarvarande bagglammen som ska till slakt.

I fredags var jag ut och dammade av Lexa efter 3 veckors operations vila.
Förvånansvärt nöjd!!, var jag efteråt.
Visst, hon lyssnade illa och chansade mer, Men hon var mjuk (öhhh, rättar till mjukare) och trots 23 dagars samlad energi, rätt lugn.
En tacka hade bestämt sig för att ifrågasätta henne och vände hela tiden upp och utmanade. En situation som Lexa brukar ha svårt att hantera. Men denna dag tog hon det oootroligt coolt. Avvaktade, stod, tryckte, stod, avvaktade i säkert 10 minuter. Tackan gav INTE vika. Då snappade hon till framför näsan på henne, körde ner frambenen i leran och blängde stint.
-Make my day, då rå!!!!
Och det var det sista vi såg av vrånghet från en tacka denna dag :-)

Jovi fick också ett pass. Fick rådet av Mosse att köra korta 10 minuterspass med högt flöde och full intensitet. Därför hade jag kostat på mig en klocka med tidtagning, ställt in den på 10 min och that´s it! Kan meddela att efter 5 min var både jag hund och får rätt andfådda. Överskattade nog min kapacitet ;-)

Pappan till alla barnen är hemma.

Han står installad och väntar på att få skrida till verket.
Hoppas han faller brudarna i smaken. Äktenskapsmäklare är inte min stora grej.

I går var det kursdax med Lennart igen. Gång nr 4 och eleverna visar framfötter. Hur kul som helst! Vi hade klurat ut nya utmaningar. Bla fick det köra ett VP/IK1 tävlingsmässigt med bedömning och allt. Eleverna fick själva ställa ut till varandra och det skulle visa sig vara en nervpirrande uppgift. Efter "tävlingsracet" och lite kommentarer och prat kring det körde de en bana till och avslutade med att öva/få hjälp med vad de själva upplevde svårt just nu. Det är ett ambitiöst gäng som alla vill nå steget längre och det stora ledorden denna gång blev: LYDNAD!!, LINJER!!, INNERFLANK!!

Medan jag var på kurs ägnade sig de där hemma åt lerduveskytte.
Till min förskräckelse hade de släpat med sig Jovi. Men hon hade glatt skruttat runt och inte brytt sig en daler i skjutandet. :-)

Planerna för dagen är:
Beställd lasagne ska tillagas.
Sonen ska levereras till tåget.
Lexa ska få sig ett pass i hagen. (Och kanske lillan)
Lite spårjobb med Jovi.
Städa upp lite i fårhuset.
Kratta löv.
Och packa!! I morgon drar vi till Lekeberga och kursar för Karin Söderberg.  :-))

Ledig??

Äntligen lite ledig!!!
Och vad hittar men på då? Ja, det är det minsta jag har att bekymra mig över.
Pyssla lite med fåren är en sak jag måste. Årets bagge är hemma.
Bild på honom kommer.
Tackorna ska delas. Träningsfåren för sig och avelsdjuren för sig. Stödfodring börjar bli aktuellt och fårhuset måste iordningställas. Kvarvarande bagglamm ska slaktas och några tackor ska levereras till nya gårdar. Det börjar alltså höstas. Fyyy, vill inte ha den kyliga årstiden så nära inpå.

På lördag har jag och Lennart kurs igen. Det ska bli riktigt roligt att höra vad ekipagen pysslat med och tänk  sedan sist. Hört lite skvaller och läst lite bloggar och vad jag kan förstå så är tummen i topp!! Jag minns tillbaka när jag själv var i samma situation. Man tyckte inget hände. Allt stod bara still. Men så var det naturligtvis inte, det var bara det att man fokuserade så mycket på att hela tiden förbättra att man glömde se framstegen.

I helgen kommer också sonen hem. Det är rätt tomt i huset när han nu studerar på annan ort.
Han skickade ett sånt där "värmande för en mamma" SMS häromdagen.
"Kommer hem i helgen.
Behöver balsam, parfym och deo.
God mat är ju inte fel heller.
Matlågor är alltid välkommet"

På söndag lämnar de sista livdjuren gården.

Måndag, tisdag ska jag på kurs. Måste hinna väcka och damma av Lexa innan.

Hon har verkligen bara vilat sig i form.


Undrar vad hon säger om att komma igång igen??

Jovi har nu varit hemma i en vecka och vi har haft mycket att fundera över och jobba med. (läs under Jovi-Vallning 11 månader, på hemsidan) Men det har varit ett rent nöje!

Hur kunde jag tänka tanken att göra mig av med henne?

Mitt lilla Hjärta..... <3

Fick jag någon dag över till att bara vara ledig nu då???


Ööhhh...,!?   Nej. ;-)

Lärt mig en läxa

Nu är Jovi hemma igen!!

Kunde helt enkelt inte sälja henne.
Hon har en alldeles för stor del av mitt hjärta.
En som också blev glad var Lexa. Hade inte ens tänkt tanken på att hon skulle sakna sin systerdotter.
Nu är ordningen återställ. Jag har fattat ett beslut (till) och kommer att ge lilla Jovi tid och utrymme
att finna sin roll. Och om rollen inte blir den jag tänkt kommer hon ända att stanna här och få vara den hon är. Jag älskar henne oavsett. Det har jag lärt mig av denna resa.

Kattkungen

Saknaden efter Jovi är större än jag trodde den skulle bli.
Det är kanske så, att det inte är föränn man mister kakan man verkligen uppskattar den.
Har fått lite smårapporter och i det stora hela verkar det gå bra för henne.
En del träning är dock ett måste för att hon ska passa in i sin nya roll.
Paret som har henne vill prova henne mera innan de bestämmer hurvida hon passar.

Själv har jag också ett sådant ställningstagande att ta.
Har en lånehund hemma just nu.
En fin tik, lika gammal som Jovi men med en helt annan personlighet.

Måste bara berätta om en rolig episod som hände idag.
Skrattade så jag fick ont i magen. :-))

Sabaton the cat kommer in, gör sig stor då han blir rädd för Kate, (som den lilla lånehunden heter)
eftersom hon tidigare jagat honom ute.
Kate blir lite ängslig, vänder bort huvudet och rör sig sakta därifrån.
Då går det upp ett ljus för katten!!
Han provar att närma sig henne, hon flyttar undan.
Katten morskar till sig kliver närmare, hunden ryggar.
Då hoppar katten fram varpå hunden kastar sig åt andra hållet.
Nu vet katten sitt övertag och flyttar systematiskt runt stackars Kate som inte riktigt förstår hur en Sabaton fungerar.
Och till råga på allt verkar katten njuta av det.
Banne mig vet jag inte om han log också. Såg för festligt ut.
Annars är han ju van vid att Lexa snappar efter honom och
Jovi drar honom efter golvet.
Nu fick han vara kung!! I alla fall ett tag ;-)

Det går fort ibland

I torsdags åkte jag och Ewa på kurs för Mosse.
På vägen dit hade vi tre hundar i bilen men när vi åkte hem hade vi bara två.
????????
Ja, jag vet inte riktigt vad som egentligen hände. Allt gick mycket fort.
Men ungefär så här:
Babbalde som vanligt på med vår trogna resekamrat Ewa på färden ner.
Samtalet handlade om ditten och datten men mest om hund, naturligtvis.
Vi kom fram, minglade lite och sedan till action.
Eftersom Lexa är nyopererad hade jag valt att köra Jovi.
Samtalade lite med Mosse om henne. Körde henne, fick lite råd och samtalade om henne igen.
Mosse sa ungefär så här (lite egen tolkning)
Ni passar verkligen inte ihop. (Nej,  det har jag känt ett längre tag)
Du gör inte hunden rätt och hon inte dig. (Heller ingen direkt nyhet)Hon är ung och kommer säkert att bli jätte fin men frågan är om du lyckas ta henne dit?
(En fråga jag ställt mig själv många, många gånger.)Hmmmmmmmmm??????????
Bilder från kursen:

Ett av Mosses alla goda råd var:

Hitta ON-knappen......

........ se seriöst på din träning.

..även om du inte alltid är på topp.

Efter ytterligare ett pass och mera samtal vågade jag fatta beslutet jag gått och grunnat över.
Vi två är inte ett!

En jätte gullig tjej som var med på kursen hörde mina tankar och frågade lite försynt.
-Om du har tänkt dig att sälja Jovi, kan jag få bli spekulant då?
Hon har träffat Jovi en gång tidigare och jag minns att de satt och myste länge tillsammans.
Hon förklarade att hennes man sökte en rehabiliterings/vårdhund och tyckte att Jovi verkade har rätt psyke för ett sådant uppdrag. Det tog mig inte många sekunder att känna precis detsamma.
Samtalet slutade med att hon tog med sig Jovi hem på prov, och vi blev en hund mindre i bilen.
Klart att det känns. Klart att jag saknar henne. Men samtidigt känns det så rätt, och paret som provar henne känns så rätt för Jovi och enligt uppgift verkar saker och ting ännu klinga i harmoni. Hoppas!

Nå väl. Snabbt gick det och fort blev det. Men ännu var dagen ej slut.
Nej, för innan kursen slutade harklade någon ur sig att valpar fanns kvar i en kull som inte låg så lång från våran färdväg hem.
Så vad gjorde vi???

Jo, tog den vägen så klart!
Nu bestämde jag inget (fast det var nära) även jag kan hejda mig ibland.
Avvakta lite och ser vad som händer med lilltösen först.
I går hade jag och Lennart kurs.
Solen strålade ikapp med deltagarna och fåren bjöd ett härligt motstånd.
Med andra ord: Perfekt!!
Jag har varit lite emot att hjälpa till och leda kurs. Efter alla år inom SBK känner jag en viss mättnad.
Men att hålla kurs är som att äta. Ju mer du äter desto hungrigare blir du.
Det är så roligt att få chans att ta del av andras utveckling, att få se när det klickar till och få känna lampan i knoppen tändas. Sen att ha turen att få ambitiösa hundcoacher, potentiella hundar och en massa humor i samma gryta är bara att se som extra krydda. Lennart "tupp" ;-) gör ett fint jobb i toppen. Planerar och reder ut, kommer med bra tips och håller balansen i "hönsgården", hi,hi.

Nej, nu har jag inte tid för detta längre.
Har lite att grunna på.
Hund? Jovi? Valp? Unghund? Hane? Tik? Vem? Var? Frimärken? :-o Nej! Hmmmmmmmm???