Debuternas helg

I helgen var äntligen ordningen återställd. Och även om det såg lite annorlunda ut än sist, nya hundar och nytt färdmedel så kändes det gött att åter vara på turné med Samuelsson och Grabbarna.
Och det hela blev lite av en debuternas helg för oss.

Debut i IK-2
Debut i nytt boende.
Debut för de ungas inskolning tillsammans och
Debut för framfötter/tassar
Vi tar det från början:
Lördag morgon packade Ewa, jag, Rom, Jovi och nykomlingarna i teamet Four och Gemma den nyinförskaffade, ombyggda, hundanpassade husbilen, som inte varit ut på Elgemyrs strapatser tidigare och startade färden mot Hudiksvall och X-läns tävlingar i IK-2. Förväntningarna och funderingarna var blandade. Skulle vi trivas i det nya boendet (husbilen)? Kunde vi hanterad kamping livet. Var vi, Jovi och jag redo? Skulle unghundarna funka ihop? Och, skulle vi få känna lite av segerns sötma tillsammans? Att jag skriver VI beror på att det verkligen känns så. Det de gör berör och engagerar mig på samma sätt som det vi gör engagerar dem. Det är mäktigt, tycker jag.
Nå väl.... slut tramsat med innebörden av coachade kamratskap hi,hi  ;-) och tillbaka till helgens verkliga händelser. Tävlingen!

Dag 1: Ewa och Rom var först ut av oss och gjorde en kalas runda ihop. Det såg så harmoniskt och fint ut. Liten krok på nått ställe men i övrigt lugnt, stabilt, lydigt och rutinerat. Super! Det hela gav 93p och de gick upp i ledning. En ledning som länge såg ut att hälla tills................ en förare drämde i med en runda på 94p och Samuelssonarna slutade 2:a. Vilket är jätte, jätte bra!!! Stort Grattis!!

Jovi så. Ja, att det inte skulle bli något kalas race var jag medveten om även om det, som hos dom flesta tävlingsmänniskor finns ett hopp. Efter ett lite resonablare samtal med mig själv tydliggjorde jag anledningen till att jag faktiskt var där och peppade mig att hålla fast till den planen. Det som sedan sabbade lite var att Jovi precis just, där och då, började löpa vilket ställde det hela på kant en aning. Ingen ursäkt dock. Bara ett konstaterande. Vi gjorde ändå vad vi kunde, med den kunskap, erfarenhet och trygghet vi har. Hämtet var för svårt och för långt. Tidvis var fåren utom synhåll och hon hade ingen aning om vart hon skulle. Lyckades dock, efter mycket visslande, lookbackande, rastningspromenerande och flörtande med hanteringshund få henne bakom utställd grupp och påbörja en framdrivning upp mot mig och ut på framdrivningen där tyvärr tiden tog slut.

Kvällen blev i alla fall bra mycket roligare för mig.............  eller??
Firade Rom´s finfina resultat med lite vin och husbilslagad mat i solsken tillsammans med trevligar medtävlande. En av tävlingens arrangörer anslöt och efter några glas starkare dryck hoppade en groda ur munnen på denna. En groda som genast samlades upp och omformades till ett ironiskt skämt där jag inte var sen att hänga på. Det hela gick i alla fall ut på att jag istället för................ kanske skulle börja med riverdance. Och kan man då se eller ens föreställa sig mig och min kropp prestera dans bättre än dagens IK-2:a då var vi rätt usla. Ha,ha... Nu menade dock inte funktionären så men det var kul att spinna på och jag tog inte illa upp. Hoppas han inte heller kände skam.

Dag 2 skulle visa sig bli ganska snarlik dag 1. Denna gång var Jovi och jag först ut av oss. Ingen aning om var fåren var, skar men lyckades ändå lotsa henne till fåren med pipans hjälp. Upptag bra, framdrivningen ok, fråndrivet bra, fastnade lite i ett drag innan cross grind, missande passagen med ett par djur, stor sväng. Delningen tyckte jag själv var bra men domaren ansåg den otydlig. Synintryck och känsla är inte detsamma och det kan jag förstå. Fållan var nära.......... men nära skjuter ingen hare och tiden tog slut när vi fick ta om.

Ewa och Rom gjorde en fin runda igen, lite strul innan crossgrinden som kostade och en tacka utanför fållförsök nr1. Men de skrapade trots det ihop 86p och slutade på en sjätte plats. Lysande!!

Ska man då summera ihop helgen så kan man konstatera att:
Husbilslivet funkade förvånansvärt bra
Unghundarna anpassade sig
Ewa och Rom är med.
Jovi behöver lite mera rutin och träning.
Hoppet lever, för vissa inom snar framtid och för andra någonstans bortom vägen
Och jag måste vara mera aktivt på hugget

Det enda som gjorde mig lite ledsen var en fadäs under min runda dag 2 där jag på första benet hör domaren prata och förklara en situation med någon. Trodde han förklarade hur han såg på bristen hos oss med sin protokollskrivare men när jag vände på huvudet såg jag att han "face to face" pratade med föregående tävlande om deras runda. Kändes inte alls ok, fick nästan känslan av att vara ointressant och dålig, ovärdig att bemöda sig bedöma. Tråkigt. Jag har också tränat hårt, betalt för att få vara med och kämpat för att ta mig dit jag är. Även om vi inte är några ess så förväntar jag mig få ett respektabelt bemötande. Har sopat historien under mattan och hoppas att det var mera en känsla än ett faktum men tar med mig händelsen som ett exempel på vad jag inte vill att någon ska få uppleva eller känna sig.

En sons gåva till sin far

Då var helgen till ända och en ny vecka har inletts. Allt i vallningens tecken och det gillar jag.

Lördagen och söndagen spenderade jag i en vallhage i Borlänge tillsammans med ett glatt gäng från kelpieklubben. Utveckla, träna och utmana stod på programmet och jag tycker vi lyckades bra med det.

 

I går var jag och lämnade tillbaka Bad som varit hos oss i dryga 2 mån på sommarkollo.

 

 Det kändes lite i hjärtat när han klev ur bilen och tittade frågande på mig. Men så snart han återförenats med sin gamla flock släppte det. Mitt uppdrag med honom i sommar har varit att, dels avlasta matten med att ha en hund mindre att ta hand om och att träna grabben i vallning. Tycker nog att jag lyckats rätt OK med båda uppdragen, även om det var lite nervöst att visa upp vad vi åstadkommit. Vad förväntade sig ägaren? Hade vi gjort några framsteg? Var hon nöjd? Själv var jag supernöjd med vår lilla uppvisning. Han hämtade, drev, föste, delad och höll med sådan glädje, renhet och kraft att man undrade varför i hela världen jag ens tvivlat.

 

Gemma och Jovi fick jobba på storflock, ca 70 djur och skötte uppgiften galant. Kul att få möjlighet att prova när man inte har så många djur själv. Båda tjejerna kom snabbt in i arbetssättet. Det gällde att pendla, hålla koll på ytterdjuren, trycka in/fram dom för att få hela gruppen i samma riktning och i jämt flöde. Gemma, som annars är lite kantig och statisk förändrades rejält och jobbade metodiskt och mjukt. Båda fick även träna att hämta och dela hela gruppen. Även det löste det bra. Inga stopp, inga tapp, inget rundande. Duktiga flickor!    

 

I går var det också hussens födelsedag. Vår studerande son som, liksom alla andra studenter inte har det så fett ställt hade knåpat ihop en egen liten present. Se nedan. (Kom med E-posten tillsammans med hyresavin, kan tilläggas. ) Vilken pappa smälter inte för sånt?? = Hyran betald ;-)





 

 

 

Årstid nr 3, eller räknas den som nr 4?

..... hur som.
Hösten är i alla fall här.
Bladen börjar så skateliga gulna och dimman ligger tät över dalen,

de sista sommarblommorna lyser ännu, men det står inte på förrän de sover i komposten.

 

 

 Fårens sommarull är borta, och

 



 

flickorna börjar förbereda sig för höst löpet, något som märks tydligt på Jovi som blir både ynkligare, lojare och fjantigare än vanligt.

 

 

Höst innebär också att kollo tiden för Bad är slut,

 

nästa vecka bär det av hemåt till vardag och gamla flocken igen.

 

Vi kommer givetvis att sakna honom. En trevlig kille med stort hjärta och fina anlag.
Tror hans matte har stora planer för hans framtid.

 



Nya mål i siktet

Det var länge sedan sist.
Men i går fick vi våra scheman att matcha och kunde äntligen!! träna tillsammans igen.

Ewas lilla valp har vuxit och det var dags att se om den lille var redo för lite "serious work"-
Och...., jodå, det var nog i rättan tid, fniss :-)

Det där med att träna valp/unghund är ingen lek. Nej, det är svettigt värre och man får inte alltid till det riktigt som man tänk.

Men till slut så.........................
............. klickar det bara till...............

...och då ........ kan man inte vara annat än att så här nöjd  :-)) ............. (och trött)

Jovi fick sig ett pass hon med.

 

Och efter hade vi givande diskussioner ang hennes hämtträning. Nu har vi en plan...........

Rom har kvalat till SM-Nöt........igen! Och även om han, just idag tränade på ett något mindre djurslag rörde han sig tryggt och kungligt. Vad månne detta bliva!? Har svårt att föreställa mig något bättre.

 

Fåren blev också tagna av stunden och såg ut att njuta av hans sätt att föra dom.

Nu önskar jag dom stort lycka till på Mästerskapet och hoppas, hoppas...................

 

Lilla....som nu i detta gäng plötsligt blivit stora (eller i alla fall inte mist) Gemma fick sig en duvning i att plocka lösa får från fållade djur och hålla dom från varandra. Inte helt enkelt för en tjej som vill ha alla. Men vi löste det rikt bra. Om jag själv får tycka ;-)

Ewa påminde mig om att mixa mera i träning.
De senaste veckornas "lydnadsträning" har gjort att hon tappat lite driv så det var tid att ta tillbaka lite av den varan igen.

 

Glada och nöjda med träningen samlade vi våra tankar och idéer runt kaffebordet medan hundarna busade runt i trädgården.

Vilken toppen dag!!!