Tids-fördriv och tids-framvrid

I väntan på lamning har vi tränat vallning. Tre dagar i rad!! Och jämför man dag ett med dag tre så kan man dra slutsatsen -Övning GER färdighet!! Hi, hi det kan ju vara bra att komma i håg.

Dag ett var vi till Jovis uppfödare och även om Jovi jobbar hemma på gården varje dag så var det ett tag sen vi "tränade". Hemma handlar det just nu mest om att ta in, ta ut och hålla damerna borta från fodertrågen när jag fyller kraftfoder eller vara spärrvakt när nya höbalar ska in. Därför såg jag fram emot att få köra igenom hundarna ordentligt i de olika grundmomenten. Men att grundmoment ett var att inte lyssna, inte ta styrning och inte låtsas om att jag fanns var något jag inte var riktigt beredd på. Och när jag sedan bytte hund och det visade sig att Gemma inte var ett dugg bättre höll jag på att bryta ihop. Avslutade dock med fina saker. Gemma fick stöd och självförtroende i svåra drag och Jovis fårförighet stärktes upp.

Dag två var jag till Ewa. Var in i lilla hagen och jobbade gårdagens problem. Jovi öppnade vi upp, sen nötte vi koncentration, rörelsemedvetenhet och samarbete och det lossnade rejält. Gemma höll jag i ordentligt. Tillät inget flams, inget trams och inget spring. Flera pass fick hon bara ligga och vara grindvakt. Lugnt och fint. Svårt sa lillan som gärna skulle vilja upp och flytta runt på fåren lite men mot slutet hade hon fattat "leken" och började slappna av. Bra! Sist fick Jovi representera rasen BC och deras sätt att jobba för Ewas nya får. Lite spattiga var de till en början och gömde sig väl i den redan vana flocken. Plockade bort några av de gamla tackorna så att ungdomarna fick känna på hundens eye och tryck rakt på och släppen Jovi är så duktig på när fåren viker undan. Det tog inte lång stund förrän ungdomarna fattade galoppen, lugnade sig och lät sig föras.

Dag tre, dvs i dag var vi till Peter och fick oss en liten genomkörare. Med Gemma fick jag bra hjälp med hur jag skulle hjälpa henne med lugnet, fösningarna, flankerna och balansen dem emellan. Hon jobbade fint och svarade på alla hjälperna, helt efter Peters önskemål. Det var så härligt att se hur hon slappnade av mer och mer och började jobba med en helt nyfunnen självkänsla. Med Jovi tränade vi hämt. Det var långa hämt, kortare hämt, dolda hämt, dubbelhämt, kluriga utgångar och tuffa framdrivningar men Jossan, hon slet på. Kul! Fick också lite hjälp med hennes "haka på" och "glida med" noja.

När jag åkte hem blev det lite shopping.
Inspirerad av det vårlika vädret.

Det blev lite vårblommor........

.. och en ny vattenautomat till hönsen.

 

Sen fodrade vi fåren med en ny bal och kollade in lammen framfart i solskenet.



 

Än så länge är det bara en tacka som lammat men jag hoppas resterade 13 snart kommer igång.

I morgon väntar ett annat uppdrag. Några lärarkolleger i SBK har utbildat nya lydnadsinstruktörer och i morgon är det dags för deras examen, där jag är en av examinatorerna. Det ska bli så kul att se deras projektarbeten presenteras och givet hoppas jag kunna snappa ett och annat tips från de nypålästa.

 

Sist men inte minst vill jag påminna alla om klockan!!!
Den ska flyttas fram i natt.
God natt nu alla.
Har en jobbig natt framför mig. Uppstigning kl 02:00, för att ställa om husets alla ur!

 

Tripp, trapp, trull

Då har lamningen börjat.

14 tackor väntar tillökning och de första äntrade världen i lördags, trillingar.

Lustigt dock!?
När jag titta tillbaka upptäckte jag att det är samma tacka som lammat först de senaste tre gångerna och efter det har det dröjt ca en vecka innan övriga satt igång. Förklara den!

Trillingarna är väldigt olika i storlek. Lite likt sagans om bockarna bruse!!
Den minsta är väldigt, väldigt liten och den största rätt stor.

De verkar må bra även om jag är lite orolig över den minsta.
Men hon skruttar på, äter, bajsar, kissar och försöker busa till det lite på de vingliga benen. Får väl hålla ett extra öga på henne.

En som är extra glad över tillökningen är nog Jovi. Hon kan ligga och tindrar med ögonen i timmar utanför lammboxen. Gemma är också nyfiken på det nya men är lite mera skeptisk till de små (eller så är det tackans övervakande försvarsinstinkt som skrämmer henne)

 

Farsinerande det där med barnaförsvar. När Jovi är i närheten oroar sig tackan inte nämnvärt. Hon fortsätter äta eller dia sina små. Men när Gemma kommer in smäller det rejält i grindarna. Huvudet är hela tiden riktat åt hennes håll och lammen har hon stenkoll på.

Bakslag i vädret

Så blev det vinter igen då.

Inget varken jag eller katten uppskattar.

Hundarna däremot verkar inte ha något emot den vita varan.

 

På gården har allt sin gilla gång.
Fåren börjar få magar och väntar bara att få snaska på grönt gott gräs.
Dock tror jag det är ett tag kvar till både lamning och betessläpp.
Kraftfodergivan, som är dagens höjdpunkt, är Jovi till stor hjälp i.
Att hålla undan de gottesugna tanterna så att jag kan fylla trågen med den extra energin de behöver ser hon som en viktigt uppgift.

Hussen har också en del för sig. Bla har han investerat i en nyare traktorför att göra utfodring och gårdsarbetet lättare. (Somliga väljer hästkrafter i stället för hundhjälp)

 

Träningen med hundarna går framåt. Både inom vallningen och lydnaden.
I lydnaden börjar jag se en möjlig tävlings start inom snar framtid. Det är lite kvar att få ihop,
men med bra träning och träningsbara ytor, dvs ingen snö och is så ska det nog gå.

I går var vi till Ewa S och tränade vallning. Det var ett tag sedan sist och det var skön att höra att hon såg att saker hade hänt,  till det bättre med båda tjejerna.
Då är vi i alla fall på rätt spår!
Som vanligt blev det mycket vallsnack och mindre av annat prat.
Brukar alltid komma på när jag åkt ifrån en sådan träning.
-Öh, ??? Frågade jag hur hon mådde? Om de andra hundarna var OK? Om det hänt något allmänt utanför själva vallningen? eller om ev framtids utsikter inom jobb, familj, resor mm?
Och svaret blir nästan alltid detsamma.
-Nää!
Ha, ha snacka om att gå in en bubbla!! Tur vi är lika på det planet.
Det kan till och med hända att vi måste ringas efter träningen för att prata om saker som vi skulle ha pratats om när vi träffades som inte har med själva tränandet att göra men som vi glömt. Är det såna man kallar nördar?

Hur som så har rolig och trivs och för mig är det prio ett.
Lilla Four som jag inte sett på ett tag har blivit stooora pojken och är nu fullt träningsbar för både dom ena och dom andra mer eller mindre svårare uppgifterna en vallhund bör klara. Ska bli roligt att följa hans utveckling. Anar att jag måste hålla i hatten. Det kommer att gå undan!! (utvecklingen alltså, hi,hi)

Två Snattare

Inspiration, energi och motivation är inte något som bara kommer över mig.
Jag stjäl det oftast från andra, utan de ens vet om det.

Och i helgen har jag stulit massor.
Som i förrgår tex. där vallningen hos Chrille gav mersmak. (se gårdagens blogg)
Och igår då jag hade bokat tid med Mackan för att få lite feedback och idéer/råd kring vår lydnadsträning. Fick jätte många bra tips på saker att jobba vidare med och blev således både motiverad och inspirerad. Vi körde igenom en lydnadstrea med Jovi. Lite skrupler här och där som vi ännu inte är klara med men i det stora hela känns det som vi är på G. Fria följet, som jag själv tycker är svårt och inte får i hop riktigt gick faktiskt ganska bra. Fick lite övningar med mig hem som jag tror kan göra susen. Vi gick igenom inlärning av dirigerings apporteringen, övade på gruppmomenten och diskuterade belöningsplaceringar och träningsmodellermodeller. En toppen eftermiddag!!

Och om Gemma är en fröjd att köra i vallhagen så är Jovi detsamma på lydnadsplanen. Tvärt om däremot är en lite större kamp även om det går så himla mycket bättre för varje träning.
Mackan undrade hur långt jag kommit med den lilla och då jag svarade knappt alls förvånades hon. Men när jag visade upp yrpannan tror jag hon höll med. Hon fick sig i alla fall ett gott skratt. Gemma var överallt och ingenstans. Koncentration noll och hörbarhet ännu sämre. Hon har liksom inte tid och än mindre tycker hon det är viktigt att ta sig tid. Mackan sa att om hon skulle gissa ålder på henne utifrån uppträdande skulle hon gissa ca 5-6 månader. Ha,ha, ja, då kanske ni kan tänka er. Den hunden är nog född vallhund och inget annat, övriga aktiviteter är bara tillfälliga energifyllda tidsfördriv.

Nå väl, full med ny motivation och inspiration ägnade jag dagen, med hjälp av de nya verktyg jag fått av Mackan, åt lydnadsträning............

Favvo moment

Hoppas kan man alltid ;-)

 

Platsen är en uppgift inte en sovpaus

Är kraven för belöning höga hämtar man en belöning själv

En väl behövd vatten paus är varje hunds rätt oavsett tidpunkt.

..........för att senare ta en tur i vallhagen där för övrigt broms inte var att tänka på. Parera snabbt och håll upp var mera dagen uppgift. Satan vad tackorna var springiga och våryra.

Fördomarnas tid är förbi

Våren har äntligen anlänt och vi som traskat runt i en liten vinterhage kan äntligen ge oss ut på snöfria gärden. I veckan har jag städat upp hundarna lite och förberett dom för en kursdag hos Chrille. Bokade honom faktiskt för enbart mina dogs men då han ändå var ledig passade jag på att fråga runt om fler var intresserade och fick napp direkt. Fyra förväntansfulla förare och fem inte mindre förväntansfulla hundar rullade i går in på gårdsplanen i Ytterkålsta.

Jenny med sin unga kelpie pojke

Brudarna!

Zack, en halvbror till Gemma

Jovi var först ut. Chrille tittade på oss en stund och sa sedan;
- Hon måste ner i tempo! Bromsa henne. Brrromsa, Brromsa mer!

??! Öh... hur tänker han nu!?, undrade jag häpet.
BROMSA!
JOVI?
Pratar han verkligen om lilla fröken snigel!?  Skalmans lilla syster!!
Hörde jag rätt? Bromsa? Har Chrille fått nippran?

Ja, ja tänkte jag. Jag kör! Det ska bli roligt att höra hur han slingrar sig ur det här.
Så jag körde! Bromsa, bromsa och bromsa lite till. Snart dör hon för mig tänkte jag. Somnar väl in stillastående, led av tristess och ointresse. Jag som slitit med att öka tempot, sprättat får och stimmat som en galning i hopp om att entusiasm, reaktion och intensitet ska hänga på och så står denna yngling och säger BROMSA henne! Ha, vilken korkad idé!

Jovi blev nog lika häpen hon när hon hörde den, inte helt främmande men ack så oanvända visselsignalen.
- Menar kärringen att jag ska stanna?  Nä..........
- Menar hon att jag ska ligga?  Nä............
- Menar hon att jag ska slå av trycket?  Nä..........
- Hon kan väl inte mena att jag ska..................................?? JO!!

Det var lite som att en sten föll från Jovis hjärta. (egen tolkning) Äntligen hade någon fattat!!
Jag farsinerades över hur hon från ingenstans började fokusera bättre, trycka mer, öka sin koncentration och uppträda mera tryggt och självsäkert. Och när jag efter några pass också såg en tydligare markering i hennes förståelse för skillnaden mellan att förflytta djur och förflytta sig själv (flanka) var halleluja moment ett faktum!!

Tusen tack Chrille för rådet, för att du stod på dig och för att du gav oss en sådan stor bit i det håliga pusslet. Kunde inte för mitt liv gissat att den skulle passa så bra. Och därmed måste jag också be om ursäkt för mina hånfulla tankar och min fördomsfulla inställning till Jossan. Ingen raket kanske, men ack så bra när jobb med gårdens djur ska göras.

Att sedan Gemma fick ungefär samma råd var jag inte lika förvånad över. Chrille hjälpte mig att se var, när och hur och rådde mig att utveckla henne i takt med kapasitet, erfarenhet och känsla. Ännu ett klokt råd alltså!

Övriga hundar gick också fint och alla förarna fick något med sig hem att öva eller tänka vidare på.

Jenny får lite råd av Chrille.

Ninnies Kate in action

Ninnie och Chrille observerar och resonerar

 

Kate

Evas unga hane Zack gick finfint

I dag åker jag vidare till nästa "proffs".
Det är det lydnaden, och framförallt friaföljet som ska gås igenom.

Och denna gång lämnar jag fördomarna hemma!!