Hundarnas julklapp...

... kräver nog lite övning innan den ger färdighet.

Att agera utomhus kan tyckas vara en självklarhet när man bor på landet. Men så är inte alltid fallet. Helst inte denna tid på året. Det är kolmörkt (gatlysen är en lyx), isigt (grusade vägar är en dröm), skarigt (vinden ligger på i öppna landskap) eller kallt (ja, kanske inte än då). Dessutom behövs ett dragmotor och min är i väldigt dålig kondition. Hundarna flåsar knappt i mitt sällskap.

Lexa var genast med på noterna.
Hon är så lättlurad att en frolic löste första provturen.
Jovi däremot är inte lika lätt att lura.
Är det otäckt så är det.
Och det ska nog lite mer än en frolic till för att motivera henne.
Men jag fick henne i alla fall att gå upp och vara kvar när allt var stilla.

Undrar just vilka mutor som ska till innan jag kommer dithän. Ha,ha,ha

 

Pysseldag

Lillkatten, nu döpt till Dio har börjat upptäcka världen utanför de trygga väggarna.

Noga övervakad av Sabaton.

Som även visade hur man kan fördriva tiden utomhus.

Själva har vi införskaffat en ny byrå.
Någon, säger inte vem, men hon är fyrbent, svart och vit och lystrar till namnet Jo.......Nej, förresten det gör hon inte alls. Hon lyssnar inte alls just nu :-( Hur som, HON, i alla fall har hoppat sönder vår gamla :-o

 Men en ny byrå är inte så bara. Den ska sättas ihop också. Varför kan man inte köpa färdigmonterade?

Sen kom sonen hem med en overall som skall användas i skolan och på kårträffar. Ja,ja det är väl ok om inte någon dum jä_el kommit på att det ska överösas med tygmärken. Och vem tror ni får montera, dvs hand sy fast dessa märken? Jo, en mamma :-((

Detta medan djuren roar sig på annat sätt





Lycka!

De senaste dagarnas värmebölja har tagit hårt på snön. Bitvis är den helt borta. Men då min hage så här års ligger i skuggläge finns ännu lite snö kvar och där det är bart är det så många isfläckar att det är otänkbart att träna. Hos Ewa J däremot var det så gott som bart så därför styrde vi vår kosa där åt idag.

Fåren var spattiga och yra. De verkade tro att våren var kommen och betet på väg upp. Detta speglade sig också i hundarna. I Lexas fall var det näst intill lögn i hel_ete att få henne att ta sakta kommandona. Hon rann i väg likt en porlande bäck i vårsolens snösmältning. Lycklig till tårna att äntligen, äntligen........... och det skar i hjärtat att bryta den lyckliga minen med ett HALLÅ!!!!!!!!!!!! LYSSNA!!!!!!!!!!! GÖR SOM JAG SÄGER!!!!!!!!!!! Och ska sanningen fram så njöt jag också av att se henne. Även om det inte var stilfullt och ordnat. Blev bara så lycklig i hjärtat av att se och känna hennes glädje av att äntligen komma ut på fältet igen.

Jovi pinnande också på bra. En hel del har sjunkit in under jul vilan. Och jag blev glatt överraskad över att höger och vänster kommandona börjar komma liksom andra svårigheter vi jobbat med under hösten. Om en annan skulle lära sig lika mycket under "vila" får Einstein se upp! ;-)

Gladast var jag nog över att Ewa tog ut sin lille fina Birk. Hon tvekade länge, funderade på att ställa av honom ett tag, vilket kunde vara ett rätt beslut om det inte bottnade i tvivel på annat. Ett tvivel jag kände inte var befogat. Men hon tog ut honom och det visade sig vara ett bra beslut. Birk jobbade flinkt och fick en hel del erfarenheter och lärdom att ta med sig i sin fortsatta utveckling. Och Ewa fick förhoppningsvis en bild av hur han jobbar/tänker då jag vallade med hunden en stund och hon fick chans att observera på håll.

Dan för dan.............

............kom vår julklapp.

Välkommen till Skräddars lilla misse.

Till sist......................

..Till Er Alla från Oss Alla..........

Sov lilla misse

Så kom då snön. Lagom till jul.

Snön ligger vi på taken,

...endast tomten är vaken.

Tog hundarna med på en vintervit stärkande snöpromenad.
Vissa tränade dock styrka mer än andra, för vem behöver dyra special designade vikt machetter när det finns snö??? 

Bolla (r), bolla (r)

Både bak...

..och fram.

Men det stoppar inte en snöentusiast. Får ta i lite mera bara.

Har tidigare skrivit om min oro för kattungen. I dag bestämde jag mig för att en veterinär fick titta på honom och eliminera mina ev farhågor. En kvart innan vi skulle åka kommer katten ner från övervåningen, där han förövrigt spenderat hela dagen, sovandes. Han såg trött och hängig ut. Hade svårt att andas rent och reagerade dåligt. Han tog några steg över golvet, lade sig ner, fortsatte några steg till, lade sig osv. Hundarna var fram och luktade på honom, men han brydde sig inte. Sabaton krafsade lite på hans rygg men han tittade bara upp ett kort ögonblick. Nu kände jag att det var bråttom. Lade in honom i en bur och for iväg. Kände att varje andetag kanske var det sista. Väl hos veterinären bekräftades min oro. Vätska i buk och lungor gjorde det svårt att andas. Vi gjorde hans resa kort och han fick somna in där och då.


Farväl lilla Slash.........................

Från - till +

I går, ett par grader kallt, sol och gnistrande snö.
Hämtade upp Ewa och Rom och åkte hem till Sarah och tränade.
Marie och Sture anslöt också och vi hade en trevlig dag bland fåren.

Fåren ja, de var roliga och avslöjande. Ett gäng ungtackor som inte var så där jättevana hund.
Rom var först ut och det slog mig hur fundersam och avvaktande han var. Ewa berättade att de nyss varit på kurs och där hade de stökat en hel del med honom. Ändrat lite i hans vanor och skapat lite nya regler, som säkert kommer att bli jätte bra när det väl är satt. Lexa gick som nummer två. Hon betedde sig också lite ovant. Kunde inte riktigt sätta fingret på det, men något stämde inte. Hon kändes okoncentrerad, trevande och flamsig utan riktig tyngd/allvar i det hon gjorde. Vi resonerade lite kring det och när jag sedan körde Jovi fattade jag var det var. Fåren!! De var ju som sagt inte mycket vallade. Oerhört känsliga och lätstyrda utan att för den delen vara nerviga eller sprättiga. Rom kände det direkt och slog i stora bromsen. Lexa som känner sig tryggast i att köra på fart och skrämsel visste inte hur hon skulle göra och Jovi bara utstrålade ett stort NO,NO,NO här går det inte att röra sig utan att skrämmas. Hi,hi tänk vad de känner in ändå.

Efter att fåren fått känna på alla hundarna en vända, fått förtroende och behandlats med respekt lugnade de ner sig och pass nummro två gick mycket bättre.

Rom svarade fint på nya träningen. Lite små missar då han uppfattar visselsignalerna, som för övrigt låter ganska lika, fel. Här får Ewa fundera på ev byte eller förtydligande. Blir så full i skratt när jag studerar Roms kroppspråk gentemot fåren. Han och lilla Jovi har så mycket gemensamt där. Som tex att det bara går inte att ta får in i drag och hamnar dom där gäller det att inte trycka. De ska vara lugna, trygga, säkra! Det syntes rätt tydlig skillnad i delningen. När Lexa delat och flyttar runt avdelade får hade de hela tiden en vilja att ta sig till övriga gänget. När Jovi och Rom delat knallade de lugnt framför hunden mot de andra gänget. Och vände hundarna dom knallade dom lika givet och sansat därifrån. Fick lite tips och råd av Ewa ang Jovi som var bra (hon bör ju vet, som har en hund som påminner). Bla stannar hon kort i drag, eftersträvan på kontroll är stor, tajt sista biten runt, spelar på sin ynklighet, och återhållsam att trycka i drag. Lexa gjorde ett bra andra pass. Startade med ett hallelujamoment hämt. Vid, men framförallt djup!!! Hurra!! Detta trots att åkern bjöd in henne. Men nej då, ut på vägen och över på nästa åker. Bra jobbat!!! Sedan plockade hon på mer koncentration, kraft och allvar samtidigt som hon sänkte tempot och gick!! Då blir man (nu mera, ha,ha) glad.

Sarah hade en lånehund och körde. En läcker liten tik som jag tror Sarah kommer att lära sig ännu mera med. De jobbade myket med att Svea, som hunden heter skulle känna in, balansera och förflytta djur, lära känna sin kraft och hur den påverkar samt hitta sin roll i spelet tillsammans med får och Sarah. Såg jätte bra ut!

Marie och Sture jobbade också jätte bra. De har tagit ett par rejäla kliv framåt. Sist jag såg dom jobbade Marie förtvivlat med att få Sture att förstå fösning. I går föste de finfint fler gånger. Kul att se. Och när det väl börjar klicka så .................... Nästa gång jag ser dom föser de väl till Kina ;-) hi,hi

Ja, det var i går det.
I dag lika många grader, men + . Solens strålar har förvandlats till regn och himmelen är trist grå.
Är det så julen kommer att bli?

I morgon får jag lite minisemester (kanske man kan kalla det).
Kurs i tre dagar på Klockargården i Tällberg, Leksand.
Sova på hotell och sätta sig vid dukat bord. :-)

Vit jul?

Så kom då snön, lagom till jul.

Hoppas bara den väljer att stanna, i alla fall tills helgerna är över.
Sen kan det vara detsamma, i alla fall för min del.
Men det är varmgrader ute och regnet hänger i luften. :-(

Hundarna var glada åt det vita luddet på backen och ville fort, fort ut och
busa runt i snön.

Jovi var så glad så att hon inte visste vilket ben hon skulle stå på.

En ny familjemedlem har äntrat gården.
En gul katt, utan hatt vid namn Slash Hudson. (Googla på det, om ni inte förstår)

Dock har jag varit lite bekymrad över pojken.

Han är oerhört lugn, sover mest och far inte runt som kattungar brukar.

Men han äter, går på lådan, har inga synbara tecken på ohälsa, normal temp och spinner gott
Det enda jag kan ta på är en hörbar andning när han sover. Mera som snarkningar än rossling.
Kanske känner han sig bara osäker och är trött av alla intryck.

Det var inte ett lugnt välkomnande han fick precis. En stirrande, smidig som en elefant hälsning. En brottare som välter upp och ner på katter och en skojminister som tror han fått en ny boxboll.
Avvaktar och håller koll. Kanske är han helt normal. Blev i alla fall glad när jag i natt vaknade av att han och Sabaton lekte lite smått.

Har ju bara Sabatons kattunge liv i minne och det var inte att leka med. Det är det förresten inte än i dag. Den katten är onyttigt våg halsig. Bara det att han INTE kan låta bli att reta Lexa. Han kan ta sats och hoppa på henne bakifrån eller demonstrativt gå i hennes väg och vifta med sin svans i hennes ansikte. Än så länge är han snabb och bara några hårsäckar fattigare, men vad händer den dag han inte hinner undan? :-o

Annars är det mycket julstökande just nu. Det är mycket man ska hinna med, allra helst när man jobbar ända fram till jul. Men köttbullarna är klara, spjällen förberedda, julbaket fixat, juldekorationerna uppe (fattas bara granen) och flera klappar inslagna.

I morgon är domedagen för baggen.
Hoppas han gjort vad han ska så vi kan se fram emot lite tokiga lammrace till våren.

Ta och ge

Det blev en tur i hagen idag.
Då jag inte hade planerat något speciellt tänkte jag att jag släpper in och ser vad som händer.
Det enda jag bestämt var att fåren skulle skyddas och Jovi skulle ösa.
Hmmm... intressant.

Lexa far iväg och tar tag i fåren. Jovi stannar i backen och avvaktar.
Sedan börjar Lexa ta ner fåren till mig, Jovi avvaktar ytterligare.
Lexa börjar köra på fåren i högt tempo och Jovi svarar med att försöka samla och lugna.
Lexa ger sig ut i ytterkanterna medan Jovi försöker få lugn i djuren som jag idelien sprättar i sär.
Så fort fåren rör sig mot drag far Lexa i väg och lägger sig på pass medans Jovi jobbar för att få tillbaka gruppen. Så länge Jovi cirklar, samlar och lugnar djur får hon hållas för Lexa. Tappar hon något är Lexa snabbt på plats och parerar. Men när jag plötsligt säger FRAM håller inte Lexa emot längre. Då gäller det att vara först och snabbast in på djur och Jovi blir hamnande på efterkälken och ser förvånat snopen ut.

Inne igen fortsätter mitt städande i gamla hundkurspapper. Har kontaktat brukshundklubben och frågat om de möjligen vill ha delar av mitt material. Det känns hårt att lägga så mycket jobb på brasan. I går hittade jag diplom från en agility utbildning och idag hittade jag utställnings diplom för "exemplarisk visning av hund". Jojo, man har lite dolda talanger, hi,hi ;-)

Nostalgi

Operation städa skrivbord avklarad!
Egentligen skulle jag ha putsat fönster och hängt upp julgardiner men som vanligt (när det handlar om mindre fascinerande saker) så fastnade jag i annat. Denna gång i skrivbordets alla skåp och lådor.

Det blev lite sorgligt när jag hittade alla gamla papper från SBK tiden. Alla kompendier och overheader med kursmatrial om div infallsvinklar, metoder, läror och tankesätt vad gäller hundträning. Det var många timmars grubblande, iordningställande och skrivande som åkte ner i sopkorgen. Men tiderna förändras, metoderna förfinas, läradet utvecklas och nya sätt att träna och tänka uppdagas.

Hittade också några gamla kursdiplom från begynnelsens tider. Och kan ni tänka er, ett var faktiskt för en genomförd agilityutbildning. Ha,ha ja i bland har man visioner. Inget illa menat åt agilitysporten. Men den är nog inte ämnad för en trögtänkt, slö och osmidig person som mig.

En liten bunt med tackkort och brev från kursdeltagare som funnit mina föreläsningar och kurser intressanta och diskussions främjande gjorde mig varm i hjärtat. Kan sakna de där stimulerade feedbackandet när det gäller att tänka och träna hund ibland. Nu har jag turen att ha träningskamrater att göra det med men då var det oftare, med många fler, på olika nivåer, i olika konstalationer och i flera olika specialämnen.

Snefördelat

I förmiddags tog vi en tur i det nya hundförar bältet och man kan säga att hundarna hade lita olika tekniker för att ta sig/mig framåt. Lexa använde mindre muskelgrupperna, bringa, bog och överarmar. Medan Jovi nyttjade de större. Rygg och lår. Kanske kan ni gissa vem som tog slut först?

Förövrigt är det också så de ser ut i arbete. Lexa i en karaktäristiska BC stil. Framåt hukande med sänkt huvud och böjda armbågar medan Jovi är mera rätt uppstående.

Jovi tog sitt, förhoppningsvis för året sista dopp. Knäpplisan trodde att den blanka isen skulle bära henne över de vattenfyllda diket. Men med ett kras så brast den och hon fick ganska förvånad bråttom upp på torra land igen, ha,ha,ha :-) Sen var det en som noggrant hoppade över eller sprang runt.


Hemma på gården igen upptäckte jag...........................  :-o


.................. åh, nej inte i år igen!!!!  :-(

Måste nog investera i en ny adventsgran uppsättare! En med inbyggt vattenpass!!

I ur och skur

I dag var det grått, blåsigt och regningt. Men, har man bestämt träning så har man. De första passen gick i riktigt grisigt väder. Inte ens kameran kunde fokusera, hi,hi.

Men efter hand blev vädret bättre och så även bilderna.

Här lille Birk 6 månader

Lexas pass blev inge bra inte bra. Hon kändes intensiv, ofokuserad, ojusterbar och spänd och jag fick aldrig någon vi känsla. Det blev bara ett evigt kämpande. Tycker bilden nedan är rätt talande.

I min bubbla är det bara JAG!





Då var Jovis bättre. Första passet ägnade jag åt raka, stabila fösningar. Andra passet blev ett delningspass och det tredje en mix av det första och andra men med mera energi och flöde. Och banne mig lyckades jag inte få ner lite mera drag under galoscherna.

Fick en hel del bra insikter och åsikter av mina kamrater och jag tackar och tar emot. Några satte vi på plats, andra får vi jobba mera på. Och en sak är säker. Jovi kommer, mer och mer :-)


Och apropå kamrater med åsikter..................................



........................dom här tre verkar ha en och annan, ha,ha,ha  :-)

Killervissla

Har haft en kanon träning hos Peter.
Vi odlade lite planer för framtiden och tog ett stadigt grepp om nuet.

För Jovis del var träningen en helt ny upplevelse.
Plötsligt köpte inte mamma hennes ynklighet och plötsligt gick inte det inte längre att manipulera henne.
Men den nya upplevelsen fick henne inte (som jag kanske varit rädd för) att sluta jobba, trots att jag vid ett tillfälle fick hämta tillbaka henne in i hagen igen. Nej, hon ansträngde sig bara lite mer......... att försöka få mig att framstå som ett mjäk. Men när det inte lyckades, fogade hon sig och påbörjade ett samarbete. Fint! Nu gäller det bara att få till det, även utan Peter stöd. Rak, tydlig, svart och vit.

En tydlig episod som visade vad hon egentligen har bakom masken uppstod när hon lyckades singla bort en tacka från övriga gruppen. Tackan blev stående, hotande och tänkte rakt inte foga sig. Men Jovi var envis. Hon backade tackan meter för meter och när tackan gjorde sina anfall studsade hon retligt undan och gick sedan på igen. Fast besluten om att inte ge sig. Efter en stund beslutade vi att ta upp övriga gruppen för att lättare få tackan från sitt "bo". Men se Jovi hade rakt ingen lust att lämna tackan och försökte flera gånger att vända om och försöka igen. Skulle inte kalla en sådan hund för djurvek eller omotiverad.

Med Lexa är planen en annan. Hon kan ibland ta över och strunta lite i att det är jag som bestämmer. Därför bestämde vi att lära in en killer vissla. En vissla som bara ska användas i nödlägen och på tävling.

Visslan är svår för mig att blåsa. Så det krävdes en del träning. Men när jag fick till den och fick det förklarat för hunden att det var bäst att fly fältet och ge upp så såg jag en Lexa jag inte sett mycket av. Hon gav sig.... för mig!!! :-) Men jag kan avslöja att det inte var givet och det var nära att det blev en hospitalresa med hundbett och stelkramp spruta som resultat. Envis är hon den rackaren.

I övrigt så är det inte så mycket hunden som ska förändras. Det är dyng stacken vid stolpen (jag). Jag är på tok för såsig och sen. Måste in i matchen, se, coacha och agera, hitta känslan, vara alert, fatta raka, snabba beslut och vara engagerad. Hi,hi här får Peter en utmaning att ta sig an. Och jag med, är jag rädd ;-)

Eye of the tiger

Tralla, la, tiddelodoo, tjohoo!!!
Är så glad!!

Hämtade upp Ewa J och Irja för lite träning hos Christine idag.
Båda har ju anmält sig till VP och kände lite behov av att bla träna hämt.
Själv valde jag att ge Jovi lite egentid och lämnade därför Lexa hemma.
Träningen gick bra och jag tror vi alla var rätt nöjda.
På väg hem kände jag att NEJ!, vill nog köra lite till. Stannade därför till hos Ewa plockade ut hunden.
Ewa har nyss byggt en liten 25:a så jag tänkte att den blir nog bra åt Jovi. Hon har faktiskt inte jobbat så mycket på mindre yta och knappt alls på riktigt trångt. Har inte sett det som ett behov. Hon hanterar fåren hemma i stora hagen bra och med tanke på hennes återhållsamhet, försiktighet, lydighet och lugn har jag varit lite restriktiv med stänga in henne trångt utan plats och utrymme. Tänk om hon skulle tycka det blev otäckt och pressat. Nej, då har hon det bättre på stort. Där kan hon gå med sina milda rådjursögon och sakta men stabilt trycka undan djuren samt själv välja ett behagligt avstånd.

Men oj!!! vad fel jag haft!!

Släppte in henne i 25:an och hon trampade på fint utan att bekymra sig särskilt över att det inte fanns plats. Hörnen i fållan var förstärkta och det gav mig en idé. Jovi har aldrig packat in får i hörn. Det måste jag testa!! Ja, ni hör väl!! Först är jag orolig att en 25:a ska hämma henne sedan bestämmer jag mig för att hon ska trycka in får i hörn. Hur tänker jag egentligen?? ;-)

Började som en drivning. Och jag kan säga att både jag och får stod som i ett skruvstäd. Såg på Jovi att hon växte med uppgiften. Körde vidare med att hon fick knö sig in och plocka ut fåren från hörnet, gå in i mitten av hopen och dela. Packa i hop och dra i sär, plocka in och ta ut. Hela tiden märkte jag att hon taggade och stärktes. Ewa föreslog att vi skulle fösa in dem i hörnet, packa ihop och hålla dom där. Lika dumt det med tanke på tidigare. Men!!............
 Det var då det hände!! Ögonblicket jag väntat på.
Stunden då rådjursögonen skulle ändra form och blicken av ett rovdjur träda fram.

Är väl lite tokig men jag gillade sååååå vad jag såg. För att inte tala om känslan och energin hon förmedlade. Lugn, kall, trygg och menande. MOVE!! Och när en av tackorna bestämde sig för att utmana klev hon fram, markerade och ställde sig hotfullt stilla och spärrade  MAKE MY DAY!!
Det var första gången jag såg den blicken och jag ville bara låsa stunden och njuta. Tror nog att Ewa får måånga och lååånga besök av oss i fortsättning. Jävlar vad gött det var!!!  :-)

Dragen av en bagge.

Är oerhört glad över mitt hundtorkar rum.
Det är ingen höjdare att få in hundarna i huset efter ett träningspass eller en promenad den här tiden på året. Leriga och skitiga är bara förnamnen. Önskar att jag hade en groventré med hunddusch och golvvärmande klinkers. Men i brist på den lyxen fick den gamla klädkammaren duga.

I väntan på att torka.



Dagens träning gjorde mig glad. Lexa visar mer och mer att hon finner en viss bekvämhet i sitt nya lugn. Nya högervisslan sitter benhårt och de stående stoppen håller på att fall på plats så sakteliga. Även ingångarna i delningarna är tryggare. Kul! Jovi visade också att hon snappat ett och annat. Som tex innerflanker och att komma in i luckor och hålla avdelade får. Det är visserligen en bit kvar men hon visar i alla fall att hon tagit till sig det jag har försökt att undervisa och handlar i rätt riktning.

Dagen promenad däremot var inget vidare. Mina hundar går sällan  koppelpromenader och är därför inte så värst väluppfostrade i sådana sammanhang. Något man kanske borde ta tag i..??? 
Fördelen med dragandet är ändå att jag får lite farthjälp i uppförsbackarna och därför tänkte jag som så.
Om de nu ändå vill dra kan de göra det på riktigt utan att slita på mina armar och axlar.
Har därför beställt ett baggenbälte så nu kan det snart bli åka av, ha,ha,ha

Med andra(s) ögon

Att se på saker och ting från ett annat perspektiv är inget jag kommer på så där alldeles av mig själv. Och idag var inget undantag. Det är man är glad att man har goa träningskamrater som hjälper en med sånt. Idag kom Ewa S med grabbarna, alla 3!!! Jo, även Mr Bud him self fick följa med. Något som inte händer så där särskilt ofta. Och det var allt en nedrans tur, eller kanske var det en mening med att han var plats en dag som denna. Bud är ju hunden som Ewa använder som vaktmästare. En sån som håller reda på djur och ser till att dom inte far all världens väg när nya, unga hundar spänner sin båge i syfte av att fånga vallningens gåta. Dessutom är han duktig på att känna andra hundars energier och släpper inte till hundar med fel attityd.

Och gissa vem han fick äran av att jobba med idag??
Fel, fel, fel. ;-)
Nej, inte Jovi. Lexa!!

Bud agerade hållhund till oss när vi övade vida, fina utgångar.
Första utgången = skit!
Och, som farbror Bobby sa. Görs det dumheter så att jag får lov att korrigera kommer det att kosta.
Andra utgången mycket bättre och tredje kanon och fjärde lysande! :-)
Men det roliga i det hela var att Bud i det andra och i det tredje ovilligt ville släppa taget och låta Lexa ta djuren medans han i det fjärde lugnt lät henne lyfta djuren och komma med dem i en framdrivning. Hmmmm.. kan detta tyda på att det finns orenheter i upptaget?? Ja, om du frågar Bud är svaret solklart.  

I Jovis träningen behövde jag någon som med ord kunde förklara hur det såg ut. Så bort med Bud (nej, han kan inte prata. Ännu!) och in med Ewa (hon kan prata, hi,hi). Hon förklarade ett och annat och gav mig rådet att se det från fårens perspektiv och inte från hur hennes moster skulle agerat. Nyttigt och intressant. Ty trots att de inte spänner och eyas så har fåren full respekt för den lille. Fick också lite bannor för min gråhet och mitt överseende som vi sedan jobbade med att förändra. Bra feedback och tydligt förklarande observationer. Sånt gilla jag! Sen är allt upp till mig.

Stackars Zeke blev halt efter sina pass. En tidigare skada verkar gått upp igen och jag hoppas innerligt att han kryar på sig och att det inte är något allvarligt. Rompa däremot verkade tämligen oberörd av att ha stygn under magen att tampas med.

-Orättvist!, sa katten

Ser något jag inte känner? :-o

Både i går och idag har vi varit ner på åkern tränat.
Det gäller att ta vara på dagens få ljusa timmar.
Tyvärr så känner jag en uns av trytande motivation. Det är inte bra :-(
Får liksom ta i och verkligen anstränga mig där ute på fältet.
Blir lätt slarvig(are) och grå. Hoppas på att få lite ny energi och inspiration snart.

Men Lexa jobbar jag fortfarande!! (det har vi gjort i 5 år nu, hi,hi) på att få ner tempot. få in lugnet och avslappningen men ändå vara alert och lyhörd. Det går väl si så där med övervikt åt si-hållet :-)

Hon har taggat ner, saktat in och slappnat av men tappar i alerthet och kraft. Det känns lite som hon går in i en sorts koma/trans vilket gör att hörbarheten blir noll ;-) Klurar på den!

Stående stopp är ett nytt moment vi tränar. Lexa är en natur läggare (nej nu ljög jag). Men när hon väl stannar väljer hon att göra det i liggande ställning. Förmodligen för att det är lättare för henne. Då kan ben och huvud gå ändå liksom, hi,hi utan att matte blir tokig för att hon fysiskt förflyttat sig ;-) Smart hund!
Att stå stilla! är bland det svåraste Lexa vet och därför är lina ett måste vid inlärningen.
Linan ja, en nya 55 meters linan är toppen!!............när man väl trasslat ut den. Tog mig 15 minuter av hysteriskt pillrande sist, grrrrr.

Jovi går väl också framåt (ironin i den meningen förstår ni snart). Observera att jag använder order väl. Jag vet fortfarande inte riktigt var jag har den lilla damen, hur hon tänker, vad som är drivkraften eller vad hon känner. Svårt! Och om jag är grå utåt i träningen med henne så är det inget mot hur jag upplever det. Tror jag håller på att bli färgblind ;-) Önskar ibland att jag vore mer av en motoriks momentstränare och kunde lägga den känslomässiga energikopplingen åt sidan. Men jag är jag och Jovi är Jovi. Vi får försöka kompromissa :-) Med Jovi övas kommandoordens betydelse in. Fram, ligg, stanna sitter bra. Men höger och vänster är värsta grekiskan så vida jag inte pressar från uppenbar punkt. Men då går hon bara på min positionering. Och min positionering är tydligen något som är viktigt i hennes värld. Hon går alltid utanför eller bort i från mig vilket trasslade till det rejält när jag övade innerflanker åt mitt håll idag. Sen är det något som spökar i fösningen. (Och här kommer ironin) Även om träningen går framåt så gör inte hon det, fysiskt sett. Det finns en ovilja att trampa i och trycka på djuren framåt. Hon blir stående och hållande. Gärna strax framför mig. Jag känner mig som en hämmare och kan inte få ner kraft och energi till hunden. Frustrerande!  Detta är något jag tänkt att min begåvade träningskamrat ska få äran att ta sig en funderare på nästa gång vi ses, som förhoppningsvis blir på lördag :-)

En klassisk Jovi stil

Även solen har fläckar ;-)

En som inte tycker att livet är särskilt rättvist (se föregående blogginlägg) är Sabaton.
Han letar fortfarande SINA presenter!