11 veckor i dag

Ny vissla införskaffad

och i går var vi ut och provade den "i skarpt" läge.
Inte helt enkelt. Den har både annan form och annan tjocklek än min förra så det krävdes lite övning.

Sarah och Simba kom också och de har börjat få ordning på mycket. Riktigt bra!
Jovi gjorde en hel del bra saker men också några mindre bra. Önskar jag kunde komma på hur hon tänker och hur jag ska jobba henne. Mmmm..... får bli mitt kall framöver. Lätt är hon inte, men kärvänlig ♥

Mot Gemma är hon också kärvänlig, kanske lite för vänlig.

Men i går efter vallningen, då hon var trött och helst ville vara ifred fräste hon faktisk i lite extra mot den dryga valpen som hängde och dängde i henne. Bra!
Annars har de rätt kul ihop.

Här hemma ser det ut när man har valp.

Jag har inte många mattor på just nu med tanke på rumsrenheten. Men de jag har ligger oftast knölade på helt fel plats och det är leksaker, pinnar och barkbitar i var hörn.

Gemma växer och utvecklas och har nu blivit 11 veckor gammal. Vi provar lite nya saker nästan varje dag. Klickade tex in henne igår, var på promenad i civilisationen i förrgår, umgicks med främmande hundar dagen före det, fick undersöka nya föremål i måndags osv.

Hon har i dagarna även kommit på en ny lek.
Stirrande smygarleken!!  :-o

En jätte rolig lek som hon utövar med stor entusiast mot Jovi.

Försöker avleda leken med lite annat. Men blicken i ögonen visar att den är svår att motstå.

Sen kan man undra vad som ska hända med hennes öron.
Vipp???

eller

Stå???

Konsten att sura......

......... det är lilla Jovi en mästare på.
Och hennes matte är ur dålig på att hantera det.
Jag blir bara sååå jää_la ursinnigt förb_nnad.
I söndags var vi till Ewa och tränade.
Jovi har problem (enligt mig) med sitt flankande. Hon släpper inte taget om djuren och när jag korrigerar detta säger hon bara:
- No.no, ska det var å detta vis är jag inte med. :-(

Började med att lirka, försöka instruera och hjälp. Men:
-Nä! Tänker jag inte! Och ska det vara så, så tänker jag ingeting alls.

Då tappade jag humöret.
Ok, ska du spela omöjlig så ska jag det också, tänkte jag och började pressa, pressa och pressa. Det hela kändes som en kamp på strupen, en strid mellan envisa, tjurighet och mitt sätt är det enda rätta. Jag vet inte riktigt vem som gick segrare ur striden (det känns inte som den är riktigt utredd ännu) men Jovi började i alla fall jobba tillslut även om flankandet inte var så himla mycket bättre. Och efter ett vilopass gick hon ut igen som om inget hänt.  !??!

I går körde jag henne ett pass här hemma. Inget surande men heller inga fina flanker. Och jag orkade inte bråka igen. Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. Tror inte någon av oss tjänar på sureri och bråk. Måste klura på en annan lösning.

Annars flyter allt på härhemma super bra. Alla djur är överens och sams.

Tripp, trapp, trull

Gemma växer så det knakar och kan snart matcha Jovi i lekarna.

Men än är det lite svårt att hänga med i svängarna

I går var hundarna på stöldturné. Hönsmat i sikte!



Tuppen var inte så imponerad.





I dag var vi till Ewa och tränade igen. Av dusten mellan mej och Jovi där sist märktes inget. Fick till några bra pass med bla fållarbete och delning där jag hoppas att hon såg vitsen i att släppa, förflytta sig, trycka.
Lilla Gemma tog också en sväng om med fåren, till coachens förtret ;-) Det är så häftigt att se när det medfödda drifterna bara slår till. Stirrandet, hukandet, ihop hållandet, smygandet och parerandet.

Namngivelse

I dag fick min brors lilla tös sitt namn. Louisa!

Stort kalas, med massa fika och paket.
Under namngivelse ceremonin uppträda min son och hans Louise
med ljuv sång och skönt gitarrspel.

För hundarnas del innebar det några timmars bilvistelse.

Kanske inte det mest spännande som finns. Men acceptabelt. Lilla Gemma skötte det bra. Sov mest hela tiden. Anledningen till det var förmiddagens aktivitet. Operation eget initiativ. Det såg ut som följer.

Vad skådar mitt norra öga?!!

Tjohooo!! Bagglamm!



10 veckors kalas

I går var vi ut i skogen igen, efter det otäcka geting anfallet här om dagen.
Det var med hök ögon jag sonderade terrängen för vart steg jag tog.
På hundarna märktes dock ingen skillnad. Full fart, hit och dit.

I dag fyller Gemma 10 veckor och vad passar bättre som födelsedagspresent än ätbara delikatesser. Vi tog bilen och åkte ut till Ewa. Först gången ensam bak i bilburen. Det var väl lite klagomål till en början men sen lugnade Gemma ner sig och knaprade i stället på sitt ben. Väl framme hos Ewa fick hon träffa fåren för första gången. Lite spännande var dom nog med inget går upp emot färskt får bajs, mums!!! Hon gjorde dock några försök till att få igång/stoppa upp matmaskinerna.
Gulligt ♥

Efter fårmötet fick hon bekanta sig med Ewas hund och snosa runt lite i den nya miljön. Bilresan hem sov hon hela vägen och kände sig nog rätt nöjd med sin förmiddag.

Eftermiddagen bjöd på flera läckerheter. Dags att göra rent i hönshuset. Lilla Gemma var med. Hönsen och tuppen kacklade och slog med vingarna men vem har tid att bry sig sånt när hela backen är full i MAT!!!

God mat!!!!

Höns bajs!!

Mätt och belåten ligger hon nu och sover under skrivbordet och jag tror hon är rätt nöjd med sin 10 veckors dag.

Om ni inte sett det så håller jag på att uppdatera hemsidan. Det var kanske på tiden.
Gemma har fått en ny sida och det finns lite nya foton här och där.

Ordningen återställd........

Gemma är hemma igen.
Vistelsen på sjukan har gått bra och inga komplikationer tillstötte.
Dock tror jag hon var lite FÖR utvilad ;-)

Men tillslut...................Zzzzz.................



Dax igen.........

Olyckan verkar inte vilja släppa sitt tag om oss.
Nu ligger nästa hund inlagd på djursjukhuset.

Var ut i skogen med Gemma och Jovi.
De sprang runt, busade och upptäckte världen.
Plötsligt ser jag i ögonvrån hur Jovi rusar sta.
Tittar till och ser valpen vid en trädstam.
Skulle just kliva över ett nedfallet träd när jag hör lilla Gemma
skrika hysteriskt. Tänkte att hon kanske fastnat eller skadat sig
och skyndar fram. Hon sprang galet runt i en cirkel halvt ålande mot marken.
När jag kommer fram ser jag fullt med getingar på hennes rygg.
Då fattar jag!
Hundarna hade klivit i ett jordgeting bo.

Drar av mig tröjan och torkar av getingarna på hennes kropp samtidigt som jag
hör surrandet runt mig och känner hur det plötsligt svider till på ett par ställen på
arm, axel och bröst.

Tar upp Gemma under armen och börjar springa.
Släpper ner henne igen för att borsta av de getingar som envist satt kvar på mig.
Gemma blir liggande............................

Då blev jag riktigt rädd.
Inte nu igen, var en tanke som slog.

Lindade in henne i min tröja och sprang genom skogen över åkern och hem.
Ropade på sonen (förmodligen hysteriskt)
-Du måste köra oss till djursjukhuset, fort!  

Resan in var allt annat än laglig.
Gemma låg, inlindad i tröjan rätt medtagen i mitt knä utan att så mycket som vicka på öronen och med en matte som hela tiden kollade hennes andning och vakenhet. Väl framme rusade jag in och ropade ut mitt ärende.
- Valp 9v anfallen av jordgetingar. Behöver hjälp, NU!!!!!

En sköterska kom sprinegde ut och tittade på henne och då.....
piggnade lilla Gemma till, pust!
Hon öppnade ögonen och tittade nyfiket på främlingen, fortfarande medtagen men ändå piggare. Vi fick träffa en veterinär, och tursamt nog var det samma veterinär som var med när det svåra beslutet om Lexa fattades. Hon visste vad jag nyss gått igenom och kände nog att jag var extra orolig. Hon föreslog att Gemma skulle stanna över natten för observation, få cortison, smärtstillande och dropp för att späda ut giftet snabbare. Det var nog ingen fara med henne, trodde hon men Gemma är trots allt liten, hade kommit i chock och var rätt medtagen. Det var bättre dom höll koll på ev försämringar än jag, menade hon. Dessutom, om hon skulle bli sämre under natten skulle jag få lov att åka till Strömsholm då jouren här stänger kl 22:00. Ett bra alternativ tyckte jag och lät henne stanna. Jovi däremot, som också fick sig ett par tre stick klarade sig med en cortisonspruta och hemgång.

Så, nu sitter vi här igen.
Jag och Jovi ♥
Men det ser ljusare ut denna gång och imorgon kanske vi är tre igen.

Nya intryck

Så var ytterligare en dag till ända på Skräddars.
Dagen har bjudit ny intryck för lilla Gemma, 4,5 kg att ta in.
Efter att ha avmaskats, ätit mat och gjort sina behov tog vi en tur upp på byn.

Vår by är inte så stor och man får vara glad om man stöter på något eller någon. I dag hade vi tur. Vi mötte både traktorer, bilar, cyklister, barn och hundar.

I klädd det lilla röda

Mycket att lukta på

En och annan nerkörning i diket

Sitt strejk

En,  inte alltför rolig biltur

Efter bybesöket blev man så här trött Zzzz......

Kung Sabaton hade dock inte en lika intressant dag. Efter ett misslyckat jaktförsök på hönsen som slutade i att han själv blev attackerad lomade han besegrad upp på altan och lade sig och sov.

Lillkatten Dio, större än valpen tillbringade dagen i rabattens svalkande jord och jamlade kelsjukt när någon passerade.



Efter en behövlig vila var det full fart på lillan och storan igen. Dax att visa man går för.



Skräddarsbo på riktigt

Efter bara några dagar kan jag nöjt konstatera att lilla Gemma anpassat sig över förväntan till sin nya miljö.

Trodde faktiskt det skulle ta ett tag innan hon skulle vänja sig. Det är ju trots allt lite skillnad att komma från ett hem med två tikar, 14 valpar och barn som livar upp tillvaron större delen av dygnet till en gård på landsbygden i stillhet och ro. Men det känns faktisk som om hon uppskattar lugnet och tystnaden.

Jovi gjorde som så många andra hundar när en ny valp kommer in i familjen. Det man inte ser finns inte! Men som ni vet är det inte hållbart i längden. En liten valp är ju överallt och ingenstans. Jovis nästa steg blev att kontrollera valpen. Inte nära mig, inte mina saker och vet hut!,  när jag säger till. När hon fick det att funka släppte alla spänningar och de leker och umgås nu avspänt.

Men det gäller förstås att se upp.
Den lilla "gäddkäften" är inte att leka med. Fråga mig ;-)

En bra teknik är att lägga sig på och hålla fast.

Men den lilla kan sina trix. Under soffor och bord har den store svårt att få tag.

Katten lever än så länge ett kungligt liv. Men så snart Gemma kommer på att det mesta är "mycket snack och lite verkstad" tror jag han får se upp.

Lite hyss har damen också hunnit med.
Vad sägs om att:

-gömma sig i busken när det är dax att komma in och sova

-demolera möbeldekor

-dra ur metalltyngderna ur panelgardinernas nedre fåll