Träningsyra

Fick till lite bra träning i går.

Till slut!!

Jovi startade lydnaden lite väl lustfyllt och glömde av både uppgift och noggrannhet i sin iver. Fick några bra verktyg av träningskamraten som jag ska slipa på och i slutet av passet gick hon riktigt fint. 

Gemma skulle få ett pass på träningsfåren men satte full fart ner i tackornas hage. Skrek och gormade som en galning men fick inte hejd på henne. Såg henne försvinna upp mot vindskyddet sen stod det inte på föränn tackor med lamm kom susande nedför backen. De annars så beskyddande gotlandsmammorna hade fullt sjå med att hålla reda på sina små som inte träffat någon annan hund än mjuka fina Jovi. 😱. Tillsist fick jag i alla fall stopp på spektaklet och vi kunde skapa lite mera ordning på torpet. 

Nu är snart nattens arbetspass slut. (Och tur är det för matsäcken börjar ta slut)

Ser fram emot en ny dag med hundträning på schemat. 

Tidens begränsningar

I kväll kommer yngste sonen hem ifrån storstaden på en snabbvisit för att ta emot ett stipendium från vår församlings. Det blir utdelningsceremoni i kyrkan med avslutande lunch i församlingshemmet. Som tur är passar mina arbetstider så att jag kan följa med.

Annars passar inte alls mina arbetstider just nu.
Hade velat släppa Jovi mer på kossorna, men jag jobbar.
Skulle behövt träna Gemma inför tävlingarna i Bråfors, men jag jobbar.
Hade behövt fixa lite med trädgården, men jag jobbar.
Huset är i behov av rengöring, men jag jobbar.
Lydnadsträningen skulle behöva få sig en skjuts, men jag jobbar.
Att man alltid ska komma på saker att göra när man jobbar som mest.

Vad gäller tävlingarna i Bråfors har jag valt att starta Gemma och stryka reservplatsen med Jossan.
Jossan, som förövrig är under matteavvänjning och tycker livet är rätt surt,

 

har dessutom en hel del att fundera över om hon vill ut på banorna igen.
Gemma och jag är inte riktigt färdig för IK-1 ännu men av två tveksamma frågetecken väljer jag det minst krokiga ;-) Det fattas bla lite styrningssäkerhet, hämt längder, delning/fålla kunskap och banträning. Ha,ha ja det där lät som att det fattas lite väl mycket för att överhuvudtaget starta. Ja, kanske, eller kanske inte. Jag vet faktiskt inte riktigt var vi står. Så det är väl det vi får gå ut och se. Spännande ska det bli. Men som sagt, jag skulle vilja ha haft lite bättre med tid till förberedelse och samkörning. Hoppas kunna klämma in nått träningspass innan i alla fall. Om inte annat har jag en tid bokad hos Peter nästa vecka.

Jovi ska i alla fall få två lydnadspass denna vecka. Ett med Caroline och Nelly, som nyligen fått tillökning i familjen i form av ett litet gossebarn och ett när kursen vi går har sammankomst. Har även anmält Jovi på arbetslistan i Bråfors eftersom hon ändå inte ska starta.

Mora-Jovi: 100-0

I helgen var vi till Mora och tävlade.
Tyvärr hade Jovi kopplat in alla sensorer på känslouppfattning och vibbar och då är hon omöjlig att bryta igenom. Dag ett gick hon inte ut. Med lite tvång fick jag ut henne men väl där hade hon ingen lust att ta djuren. Hon sköt i väg dom lite oengagerat och men vägrade gå runt och ta tag.

Dag två samma sak men då löd hon kommandona aningen bättre så att fåren kom in på banan bara genom mitt val att placera henne. Körde henne så hela triangeln men när hunden inte hjälper till är det väldigt svårt att få några får som flyter och går dit man tänkt. Kunde lika gärna ha varit en skylt med texten: Spring åt annat håll! jag flyttade runt. I delningen kände jag bara att det var ingen idé att ens försöka sig på att ta in hunden om inte luckan var ordentlig och stabil. Försökte och försökte få henne att hjälpa till att hålla upp de två bakersta, men icke.

Men efter ett par tre minuter kändes fåren lösare och Jovi aningen mer trygg men då var tiden slut och det var dags att kliva av. Återföringen av fåren skulle, efter arrangörens önskemål ske lugnt och kontrollerat. Och då plötsligt!,  jobbade den lilla hunden så som jag önskat. Tog tag, lugnade och gick med djur ända in i uppsamlingen. Hon är för rolig, Tossi Jossi.

Så klart man blir både ledsen, besviken, arg, frustrerad och uppgiven över att inte få möjlighet att tävla hunden fullt ut när jag vet vad hon har och kan. Fåren var sådana som hon borde ha lätt att hantera och skulle passat hennes arbetssätt.Men när hunden bara inte vill samarbeta och inte tar tag i djur är det lätt. Övervägde ett tag att skicka hem/bort henne med buss men där vi var gick inga bussar på helgerna. Så inte ens det gick min väg, suck. Har verkligen fått känna på motgångarnas sveda denna helg.

Tur i "dyngstacken" ändå att jag fick uppleva och se några av klubbens mer lyckosamma rundor.
Lennart och Märtha tex som både blev GK på nöt och gick fina IK- rundor samt Ewa och Birk som gjorde härliga rundor bägge dagarna och var jätte, jätte duktiga. Stjärna i kanten för dom.
Tyvärr var det fler som var minst lika besvikna och frågande som jag. Dessa lider vi så klart med och håller tummarna för att kommande prov går bättre.

Väl hemma igen på söndag kväll låg bedrövelse känslan tungt kvar, men lättades upp när jag hoppade ur husbilen och kastade mig ut träningshagen. Tack Gemma!

 

Nu är det bara att kliva ur lerhålet jag ligger i, skaka av sig skiten och ösa igen det.
Jag är inte bitter................ eller??.............. ;-)

Vi lever!!

Och här kommer bildbevisen tagna av Harriet och Ewa

Lägg märke till avståndet. :-)
Jag var både knäsvag, kallsvettig och torr i munnen.
Men jag gick där, i samma hage och höll mig både lugn, koncentrerad.
 Fokuserad på uppgift och samarbete.

Jovi hade inga problem med det nya djurslaget.

Hon lärde sig snabbt hur och var hon skulle jobba och påverka.

Gick trångt, emellan, på bak och huvud. Föste, drev och delade.



 



Ett stort tack till Södra Dalarnes Vallare för allt stöd och tålamod. Det gick ju bra, precis som ni förutspådde och jag är mindre rädd, nu när jag bara fått provat i egen takt och utan krav. Jag tror faktiskt både jag och Jovi tyckte att det var, mitt i all rädsla och panikattacker ganska mäktigt på ett positivt sätt och jag är rätt säker på att vi kommer att prova flera gånger.

Ett sista inlägg ??

I kväll har vi varit till Heby BK och tävlat lydnad igen jag och Jovi.
Eftersom jag beslutat att ta upp lydnadtävlandet på allvar igen efter sju års frånvaro, anmälde jag mig till tre tävlingar tätt inpå varandra. Tänkte att någon skulle vi kanske klara. Nu fixade vi ett förstapris i ettan på fösta försöket i lördags och med bara tre dagar till nästa tävling tog jag en rövare och frågade om jag fick starta i nästa klass. Och det fick vi.

Lite panikartat fick jag fram en regelbok för att kollade momentsreglernas början och slut samt i vilken ordning de kom. Så jag kan väl inte påstå att vi var så värst väl förberedda vad det gällde det. Däremot ansåg jag att vi var så pass grundtränade att vi, med guds hjälp och lite tur hade chans på ett förstapris. Och så blev det. Trots lite missar här och var och en hel del okoncentration klarade vi gränspoängen och fick ett förstapris på 171,5p.

Nästa steg blir att ta oss igenom en lydnadstrea. Dit har vi dock en hel del kvar att jobba på så den tävling jag har kvar på anmälningslistan avstår vi. Behöver inte bara träna in nya moment det är en hel del annat som vi också måste putsa upp. Tur att jag går en kurs just nu så att jag kan få hjälp, stöd och en och annan spark i rumpan.

Tidigt i våras när jag planerade för tränings/tävlings säsongen lovade jag mig själv något.
Jag lovade att: Om Gemma fixade VP´t och Jovi fixade att tävla lydnad med förstaprisresultat skulle jag minsann också fixa något. Nämligen att komma över en fobi. Och inte vilken fobi som helst. KO SKRÄCKEN!! Och i morgon är det dags. Vet inte hur jag ska kunna sova. Vad har jag gett mig in på?? Jag och Jovi ska prova nötvallning.

Om jag överlever lovar jag att rapportera.
Annas........ Ta väl hand om er, lev lyckligt och töj inga fobiska gränser.

Målgång

I helgen har vi varit inne i ett ordentligt målgångsflow.
Två av årets planerade hundmeriteringar är redan uppnådda.
Roligt, men samtidigt lite skrajset och tomt.
Vad gör vi nu?? Ingen är riktigt färdig för nästa steg och ändå är
planen att ge sig på det. Läskigt!

I fredags var jag ner till Huddinge och gick ett VP med Gemma.
Hade anmält mig på närmare håll men då jag såg att anmälningarna dit
började skena i väg i förhållande till antal platser beslöt jag mig för att gardera med
en anmälan till Huddinge. En gardering som inte var helt lugn.
Länge stod jag som tredje reserv och när de beslutat om en platsökning på de närmare VP´t och vi
var garanterade plats började jag äntligen se ett hopp om start. Men i tisdags ringde Britta och undrade om jag ändå ville komma till Stockholm starta då de fått återbud. Så klart!!!, jag ville.
Tre försök är bättre än inget och även om jag trodde vi var klara för ett godkännande så kan vad som helst hända och man kan aldrig ta något för givet.

Nu gick första försöket bra och Gemma och jag klarade VP´t. Men det blev ändå inte riktigt som planerat. De första ekipagens får kändes stabila och lugna och svarade fint på hunden men efter hand började draget "hem" öka och fåren blev spretigare. Om det var grupp sammansättningen, att det gått tidigare eller hundarna vet jag inte. Det var absolut inte "dåliga", omöjliga att valla eller jätte svåra. De hade bara ändrat lite i energi och strategi under dagens lopp. Så att gå fint "på broms bakom djur fantasin" ändrades till "släpp inte upp dom i draget" kampen. Hi, hi.
Hämtet ok. Fin båge ut , hittade inte riktigt toppen, gick in och styrde upp snett.
Lite vingel på framdrivningen, lade medvetet ut fåren förbi mig, runda och tog tag.
Första benet-bra koll, andra benet som blev en sorts cross körning av får mellan mig hund gick också bra tills jag upptäckte grindhålet!! Får i klunga kan omöjligt komma igenom det. Och mycket riktigt två av tackorna blev stående, fick en tanke på hemmets trygghet, stoppades av hunden och gled runt på sidan om. Sen kom sista benet. Där hade jag inget val än att driva. Något Gemma ser som absolut meningslöst. Så jag avbröt drivningen och la istället upp en plan för det moment vi tränat minst på FÅLLAN! Och det måste ha varit min geniala plan, mitt sunda handlande och min enorma tänka till begåvning som gjorde det. (så,så,så....skratta inte så högt, det hörs ju genom hela skärmen) Ja, ja hur det än gick till så hade vi fullt både in och ut och när hon heller inte bet domaren under tillgänglighets provet var det klart. 83/43 Godkänt vallhundsprov!! Jiiihaaa!!

Coachen kom och grattade med bubbel och hurra!!
(hon hade även med ett minne från Gemmas tidigare liv, svanskaparlivet!)
Ha,ha, hon är skön hon, våran coach :-)



Nästa dag var det dax igen! Denna gång bara ett par mil hemifrån. Jovi skulle starta lydnadsklass 1. Jag som inte stått på en lydnadstävlingsplan på sju år kände mig rätt ringrostig och ganska nervös. Det var dock en hel del gamla uvar på plats så något hemtamt blev det ändå. Jag och Jossan har tränat aktivt och målmedvetet för detta sedan i höstas/vintras och jag tyckte nog vi var så förberedda vi kunde vara. Men man vet ju som sagt aldrig och i den här situationen har vi ju inte varit, på tävling, i allvaret, under pressen och de angivna kraven. Insåg genast att jag missat en detalj i vår förberedelse. Trång bana och liten yta. Men det hela gick bra och vi klarade vårt mål att knipa ett första pris även om inte allt gick som på räls. Men trots jätte fina poäng 168,5 med ett moment nollat var jag inte riktigt nöjd. Jag fick inte riktigt ihop henne, engagemanget dalade snabbt och jag upplevde henne aningen disträ och miljöpåverkad. Själv tappade jag också fokus och blev vid ett par tillfällen både handlingsförlamad och passiv.
Platsen och tandvisningen - 10. Kände att hon inte låg på uppgift, sökte stöd och påverkades av miljön runt i kring.
Linförighet - 8. Släpper lite, tappar i haltposition och trycker inte i ordentligt.
Läggande - 0. Missar skiftet ligg, som är Jovis onaturligaste skifte trots att hon är en BC! och intar ett klockrent sitt.
Inkall - 9,5 ett ur dåligt avslut
Ställande - 10, det var det värt!!
Apportering - 9,5 lite slött gripande och lojt hållande
Hopp - 9,5 ytterligare ett ur dåligt avslut, kommer inte in/runt i utgångsposition utan sitter snett
Helhet - 9

Kanske kan man tycka jag är gnällig. Men jag har hellre en hund som missar lite i momenten men har en attityd, vilja och koncentration till samarbete än en som gör vad den ska men med bristande engagemang. Nu var det inte så att engagemanget, viljan, kraften, utstrålningen och samarbetet var obefintligt. Men jag vet att det kan bli bättre och jag vet att det behövs för framtida mål.

Två kom hon i alla fall, och en fin glas statyett att ta med hem.
Och jag är glad att första steget är avklarat och att lydnadscomebacken är påbörjad.

Morgonpigg

Glad var jag, när jag igår vaknade tidigt och hann med ett vallpass med Gemma innan jobbet. Glad var jag även idag, att jag vaknade tidigt och hann flytta får med Jovi innan regnet öste ner.

Mindre glad var jag åt att regnet aldrig upphörde. Hade tänkt...... och ........ och dessutom lite ......... Men, påhittig som man är ;-) fick det bli lite inomhusaktivitet.

Efter lite tankeverksamhet i form av detaljträning av lydnadsmoment och inlärning av nya sattes även kroppsmusklerna i jobb.

Det blev lite balansboll

och löpbands träning.

 

Nu är båda flickorna trött i både knopp och kropp och jag kan åka och jobba med gott samvete.

Flitiga-Lisor

Denna vecka har vi varit flitiga som tusan.
10 min vallpass varje dag med fokus på att hitta rätt bakom djur. Gemma börjar haja konceptet medan Jovi har en annan inställning. Tänker dock inte krångla med henne för mycket hon har sitt arbetssätt, som förövrigt funkar bra både för henne och fåren där får jag nog lära mig att anpassa mig. Inte helt enkelt dock och ibland undrar jag om det inte ÄR lättare att lära en gammal hund att sitta än att lära en gammal tant att anpassa modell efter förutsättningar och behov?

I går var vi till Peter, jag och Gemma och fick oss en genomkörare. En nyttig sådan. Massor med nya saker hon tidigare inte utsatts för. Vissa svårare än andra. Bla körde vi längre hämt med mark byte. Både vad gällde själva terrängen, lutningen och synbarheten. Vi provade crossar i olika drag, fållarbete a´la 12 feta texelblandningar  i en 6 grindars fålla och vända djur som vill hem. Kul var det och mycket nytt att träna vidare med. Jovi fick vara publik. När hon löper är hon inte så kul att träna. Hon har fullt sjå med att lukta, markera (pissa) och spana in ev partners, hörselsinnet är nedsatt och koncentrationsförmågan ur balans.

I dag var vi och tränade lydnad. Vi hade nya kommendanter, nya hundar omkring oss och vi var på ny plats. Nyttigt, nyttigt! Gemma hade som vanligt lite svårt för att ta det där med lydnadsfokus på riktigt allvar. Dessutom var det stora, konstiga (läs ej BC) hundar, samt en och annan arg tant som man nog måsta akta sig för på samma yta som hon. Hualigen!! Ha,ha! Jovi var också slarvig. Hoppas det beror på löpet! (Annars har jag lite att jobba på) Dåliga avslut, seg, slafsig position och allmänt lätt under tassarna. Lite mera tryck och attityd hade inte varit fel. Men det var å andra sidan bra. Fick öva mig i att hantera, motivera, överföra energi och slipa till hjärnkontoret som den värsta coachen. Och, jag tycker nog att jag lyckades ändå. Bra!! Mera sån träning!!

I morgon väntar mera lydnad. Har "tiggt" åt mig att få delta på en gammal träningskamrats tävlingslydnads kurs. Thomas och jag tränade mycket ihop när jag hade golden och jag gillar hans sätt att tänka och träna. Eftersom jag varit borta från bruks och lydnaden ett tag (7år) så har jag en del att ta igen. Och det ska jag sno av Thomas!! (Men det har jag inte sagt högt, fniss) Kul sak det bli i alla fall. Behöver bla lite hjälp med hur jag ska tänka för att "få i hop" Jovi, trycka i lite mera engagemang och bygga momenttrygghet och attityd. Sen, fräck som jag är, halkar givetvis Gemma med som paushund och där hoppas jag kunna få idéer med störningskänsligheten och att hålla fokus på rätt, eller, när det gäller henne, en sak.