Morgon stund har guld i ......

Fick till ett bra lydnadspass i dag på morgonen.
Mötte upp med Caroline och hennes fina Nelly på Borlänge BK för lite lydnadsträning innan solen gjorde arbete till ett kokhett inferno. Fick många bra råd och idéer med mig hem bla hur vi fäster rakare skick mot rutan, greppande av apporten, riktad lek och vittringsövningar. Toppen! Jovi utvecklas, om än lite långsamt men det beror mer på brist av träning än ren ointelligents. Gemma yrar mest runt men får till många fina rörelser ändå. Gäller bara att hinna med och plocka upp dom. Bad lekte jag bara med. Lek med leksak var för honom väldigt obekant när han kom till oss. Men jag tror att tjejerna visat honom tjusningen med sådana företeelser för idag gick han in i leken med både hull hår. Kul!

Tack Caroline för en härlig morgon/förmiddagsträning.

Släktvallning

I dag hade Jovi besök.

Mamma.........

Syrran...........

 

Och halvbrorsan..........

 

Tack Helen och Marie för en trevlig dag i hagen!

Helg äventyr

Veckoslutet började i Skinnsberg och avslutades i Kumla.
Hos Peter i Skinnsberg var vi i fredags och träna samt "visade upp" vad en fodervärd som jag gjort med hans hund!!!   ;-)
Han såg i alla fall inte missnöjd ut, hi,hi
Fick lite råd och tips om fortsättningen på träningen och var både trött och nöjd när jag åkte därifrån.

Lördag morgon var det dags att se hur väl förberedda jag och Jovi var på att ta steget ut på tävlingsbanan. Med oss i bilen hade vi Ewa och Birk som också skulle tävla IK-1 i Kumla.

Tänker inte gå in i detalj på hur racen förlöpte, men det var krokigt, tungt och tveksamt. Hon tog aldrig riktigt tag i djuren och vi fick ingen harmoni. Men hon ställde upp och försökte så gott hon kunde. Resten är upp till mig att bygga vidare på Hon/vi behöver stärkas, tryggas och jobba i hop oss mera i en tävlingssituation, få mera rutin och erfarenhet samt träna vidare enligt plan. Placeringsmässigt i mitten någonstans strax över 50 p utan fålla, vilket säger att det inte var en alldeles enkel IK1:a, men rakt inte omöjlig. Fint arrangemang, stor bana, bra får och härliga vänner i publiken.

Inspärrad för vidare utredning ;-)

Vallveckans dag 3

I dag styrd vi kosan mot Dala-Floda och Ninnies beteshagar.
Besättningen visade sig vara pälstackor med lamm och åkrarna låg precis invid älven.
Men trots att vi var så nära vatten var vindpustarna heta i den förövrigt stekande solen.
Träningen fick därför anpassas, både till väderlek och besättningsuppsättning.
Korta pass, korta djurtransporter, lugnt och stressfritt. Tyckte alla skötte de uppgiften bra och jag tror inte jag såg ett enda flämtande får.

Jovi- Eftersom de åter igen var lammgrupper var det holbacken och tålmodigheten som tog över. Hon har en enorm känsla för mamma-barn jobb.

Gemma- Hade visst lärt sig något från gårdagens uppläxning och valde att, i stället för inrus-bus i stället markera sin ståndpunkt och stilla stå och avvakta lammförsvarande tacka. Och den strategin gav bättre utdelning. Var riktigt mallig över henne.

Badger - Valde jag att avstå med. De färdigheter han har skulle bara stärkas och bristerna stå bi. Dessutom började åskan dåna bakom hörnet.

I stället åkte vi hem och körde ett pass var. Det gällde att tvätta bort Jovis hold, få Gemma att hitta balans i fösningen och lösa Badgers låsningar och öppna för kommunikation. Tyckte jag lyckades rätt bra.

Nu tackar vi för oss och överlämnar åt mina goa klubbkamrater att fortsätta vallveckan i samma fina anda som den börjat.

I morgon planerar vi träning på annat håll och sedan är det dags att testa våra färdigheter eller ofärdigheter på banorna.

Vallveckans dag 2

SDV´s vallvecka fortsätter och i dag var anhalten Avesta.
2 gårdar besöktes och dagens jobb blev väldigt omväxlande.
Vi startade hos Mackan och hennes fjäderlätta snabbsprinters sedan fortsatte vi till Bea och hennes oinvallade allmogebesättning som bjöd allt annat än spring och rörlighet.

Jovi- Vi nötte på med att öppningarna runt fåren och stadighet framåt. Invallningen skötte hon fint och fick stoooor användning av sin holdback och sin fina lammhantering. Hon fick också en mening med att släppa flankerna då tackorna med lamm ansåg att strid är bästa försvar mot närgången hund.

Gemma- Jobbade lite med baksidans attityd och fösningens innebörd. Vid invallningen fick hon minsann se vilken otroligt stark och vallkunnig matte hon hade som lätt avhyste tackans attack. Hon lärde sig också att anfall INTE alltid lönar sig. I alla fall inte om man inte sedan står för konsekvensen. Bättre att ställa sig direkt och mena sin ståndpunkt.

Badger- Föste mycket och lugnt. Vid invallningen imponerade han stort. Han stod verkligen där han stod, avvaktande och tålmodigt tills tackorna givit vika.

Supernöjd med alla tre!!!  även om dom tenderade att vara svinrädda.

 

Vallveckans dag 1

Vår vallklubb anordnar för andra året en träningsvecka fylld av vallning, vallsnack och umgänge för likasinnade I dag var träningen förlagd både här på Skräddars och i Avesta då många i klubben vill delta. Kul, tycker jag! Är supernöjd med dagen och alla hundar. Både mina egna och andras.

Jovi- Fick göra både bana, kluriga utgångar och tempo växlings övningar samt en massa praktiskjobb när får skulle bytas, delas och flyttas. Hon kämpade på bra och vi jobbade oss flera sur-svårigheter och inåt tänk.  

 - till Jo

 

 

 

Gemma- Jobbade både i storfålla och ute på fältet. Ute fick hon lösa flera kluriga självförvållade tillställningar och lyckades på det hela taget rätt bra.

 

 



och en halv - till Gem

Badger - Jobbade också både i storfålla och ute på fält. Dessutom fick han delta i lite praktiskt arbete och gjorde det kanon bra med tanke på kunskap och erfarenhet.


 - till Bad

Välkommen bror

Här händer det alltid något och vecka som gått har inte varit något undantag.
Förutom både nya och gamla bekantskaper som varit här och tränat så har vi tränat en del själv också. Både Gemma och Jovi gör fina framsteg men lyfter också en hel del funderingar till ytan. Som tex. Hur kan det komma sig att jag fått alla mina vallhundar att tänka in på djur?? Ha,ha... Måste missat lektionen om hur man gör för att få hundarna att öppna upp, hålla ut, täcka upp, hela vägen runt. INNAN vi går in!!
Nu har jag i alla fall bokat en sådan lektion, så vi får hoppas att man kan råda bot på det feltänkandet.

I onsdags blev vi en till här på gården Det är Jovis bror, Badger (B-G) som flyttat in till oss på obestämd tid.

Tanken är att jag ska hjälpa hans ägare med så väl avlastning (många hundar har hon) som lite träning så att hon i lugn och ro kan hitta ett mer permanent hem åt honom. Helst på en gård med lite djurjobb som vardagssysselsättning.

 

 

BG är en otroligt vänlig och mjuk hund så anpassningen i flocken gick fort. Ännu ligger vi i stadiet lära känna varandra, skaffa förtroende och förtjäna respekt men visst har vi varit ut i hagen ett par gång och provat. Kan, utan att ljuga säga att det är en ooo-trolig likhet i syskonens sätt att jobba, deras utstrålning och deras sätt att tänka. Båda är jätte fina med djur, uppför sig lugnt och förtroendeingivande, vill hellre ha en stilla kontroll än fläktand fart och rörelse. Sen är båda, "sin egen bäste dräng". Ni vet den som inte ser andra som en tillgång.

 

 

I och med släppen vi gjort, uppfattningen jag skapat och erfarenheten av Jovis träning har jag i alla fall en teori och en plan. Ska bli intressant och se om jag lyckas......... en gång till ;-)

I fredags var vi bortbjudna på kalas. Eftersom B-G var ny och lite vilsen i flocken och jag jobbade förmiddag med klockringning 04:15 lördag morgon valde jag att stanna hemma men Claes gick. Ensam i huset passade jag på att göra tidig kväller (kl: 22) och räknade med att få sova alla timmar till klockan klämtar uppstigning. Men ack vad jag bedrog mig! Blev väckt av Claes kl 23:15 som inte hittade Gemma. Han hade kommit hem från kalaset, plockat undan lite, stängt åt hönsen och skulle bara räkna in hundarna och gå och lägga sig. En, två, ..... En, två, ..... Var var nr tre??? Vi ropade och visslade men ingen Gemma. Jag tog vallpipan med inkallningssignalen och sprang och visslade i alla väderstreck, Claes drog i väg på fyrhjulingen och sonen sprang upp i skogen och ropade. Ingen hund! Det hann snurra många tankar i mitt huvud när plötsligt efter nästan en timmes letande sonen ropade. - Hon är hittad!!!
Någon! hade, ... när den kom hem från ett kalas lyckats stänga in henne i vedboden när denne burit in trädgårdsmöbel dynorna dit. Gissa om en viss fru blev sur då? Och inte blev jag gladare över att det nu bara var 4 timmar kvar tills klockan skulle ringa och min tänkta utvilning gick åt fanders.

Lördagen bjöd på uppvaktande av min brors söta tös, Lo, som fyllde sitt första år och valppasseri. Lilla Fours matte skulle ut och förlusta sig och valde (ur valpens perspektiv) det kuliga stället Skräddars som uppehållsrum.

Här fick han lära sig att, både klättra på möblerna...............

....jaga katter..........

 ....sova i soffor.............

 .... busa sent..........

 ........ och sno andras ben!

 

En lärorik plats men andra ord!

Ny bekantskap i hagen

I dag kom Pia och Tom på vallträningsbesök.
Löjligt egentligen! Pia och Tom bor, inte alls så långt ifrån mig utan är den närmsta
SVaK medlemmen jag har. Ändå har vi aldrig träffats och tränat ihop. Tokigt!! En förklaring kan kanske vara att vi inte tillhör samma klubb, vilket i och för sig kvittar, och att Pia inte aktivt har tävlat så vi har helt enkelt inte stött på varandra. Men nu är hon på G och ville komma och träna. Kul! Tom och Pia gjorde fina pass med en hel del klurigheter att reda ut. 



Sandra och Rapp, som för övrigt tillhör samma klubb som jag och dessutom tränar här en del kom också.  I fjol när jag såg dom var de en bit på väg men hade en längre väg att gå. Nu är det annorlunda och jag tror de två var mycket nöjda med sig själva.

Jossan jobbade också bra. Liksom lilla Gem. Det har också tagit kliv i rätt riktning.

Inför jobb

Nu är det så där igen.
Varje år lika dant.
Hur mycket som helst att göra och ännu mer man önskade man hade tid med.
Putsa betena - Check
Dikesrensning - Check
Gräs och sly röjning - Check
Fårbädden ut - Check
Jämna till och så i nytt gräs i trädgården - Check
Bygga om fårhuset - Check
Fälla träd - Check
Rensa ogräs - Check
Röja ur förråd - Check
mm, mm
Aldrig tycks det ta slut. Och mitt i allt kommer man på lite andra saker man skulle vilja fixa och trixa med, bygga om eller röja upp. Ja, man är sannerligen inte sysslolös i alla fall.

Och mitt i allt gårdsgöra har jag två små fyrtassingar som också behöver göra. Och även om jag tycker att de borde fått mycket, mycket mer, så har vi ändå hunnit med en hel det vad gäller träning och aktiviteter.

I vallningen har jag lagt om träningen lite, både för Gemma och Jovi.  Var i väg och fick lite inspiration och andra infallsvinklar från ett nytt håll som gav idéer och öppningar. I stora drag handlar det om att, för Gemmas del stärka kommunikationen, få ett bättre samspel, öka förståelsen, hålla huvudet kallt och förstå sin roll. Både gentemot mig och djur.
Jovi som redan har lite "för mycket av dom ingredienserna" har vi istället öst på med massor av "inte hinna tänka" övningar för att få henne lite rappare och öppna upp mera runt djur. Tycker nog båda gör framsteg även om det är en bit kvar ännu.

På lydnadsplanen händer det också en del. Dock räcker inte tiden riktigt till. Önskar jag hade mera tid och ambition att pilla mera med bristerna. Men, som en kollega alltid säger. VAR SAK HAR SIN TID! Och den tiden är inte här just nu. Tjatade i alla fall till mig en lydnadskurs i grannklubben som vi går. Hoppas den kan inspirera. Annars får jag väl lura på coachen att starta en till karriär. Hon kan då både inspirera och motivera och har dessutom samma inställning till mitt nörderi. Träna, tänk, träna, tävla, tänk, gör om, träna, gör rätt, utmana träna, utveckla och utveckla lite till, osv i all oändlighet. Såna människor gillar jag! och behöver för min egen utveckling.

Häromdagen var vi i alla fall på klubben och tränade fart och itag. Och man kan inte anklaga Gemma för att inte försöka. Hon tog i så tassarna blödde.

 

Nästa steg blir att få det hela att hålla i hop i både tanke och kropp i en korrekt rörelse. Och det är inte så lätt tycker lillan. Jovi har också lite liknande problem,...vara samlad och tänd... ??? Hmmm?? Vi jobbar vidare.

Vi har också fått äran om en ny bekantskap i träningsgänget. Lilla Four som är ny flockmedlem i det Samuelssonska gänget.

I går fick han göra sin första valldebut och jag måste säga att det såg lovande ut. Höger varv, höger varv, stående stopp och ett självsäkert hållande på huvudena. Hi,hi han var för söt. Så liten men ändå så säker på vad det var han skulle göra. Ska bli kul att följa honom.

Nej, nu har jag inte tid att sitta här och filosofera och drömma längre.
Verkligheten (röjsågen) kallar.