Svår träning gav många svar

Gårdagens träning gick kanske inte till skyarna.
Faktiskt så nådde den knappt upp till trottoar kanten.
Men jäkligt rolig var den!
Och tro det eller ej, jag kände mig rätt nöjd trots allt.

Ewa presenterade en grupp ungtackor som just blivit separerade från gammtackorna.
Dom var flyktiga, spretiga och lättfotade. Dom hade inte hunnit bilda flock ordentligt så det var ingen lätt match för hundarna att hålla ihop dom. Men man tager vad man haver och alltid skulle de ge oss en och annan erfarenhet till. (Även om det inte var just dessa erfarenheter vi planerat för dagen, ha,ha)

För Jovi blev det en ganska bra träning där allt hon kunde ställdes på sin kant.
Att hålla tillbaka och slå i bromsen resulterade i tappade djur.
Att inte täcka ytterkanten gav fåren chans att smita i sidled.
Att trycka mitt på utan att hålla ihop skapade bara oreda och flera småflockar.
Ja, det var mycket som hon fick erfara med dessa svåra djur och det ska bli väldigt intressant att se om hon lärde något.

För Lexa stackar´n gick det inge bättre. Hennes påskjutande vallningsstil gjorde bara fåren ännu snabbare och ännu spretigare. Det ville till att hon slappnade av (även i huvudet), korrigera upp på kanterna och inte ligga på för hårt framåt. Svårt, svårt. Till slut hittade vi rätt :-) Jag lyckades coacha henne rätt och hon hittade ett bra flyt. (Där hamnade vi faktiskt på plus) Låter kanske som att det gick rätt bra i alla fall men då ska jag ärligt tala om att DET flytet bara var en tiondel av träningstiden. Resten var rätt kasst.

Tex, som när jag envist ville få henne på baksidan om det nerfallna trädet i hämtet = Trädet tog all kraft i upptaget och hon kunde plötsligt inte lyfta djur. LEXA??

Eller när jag ville vända framdrivningen tidigare för att göra en fråndrivning = Nej, nej, nej, det gick rakt inte för sig. Och att stanna eller lägga mig kan du bara glömma! Du får vänta till jag är framme. Vaxpropp i hela huvudet.

Eller när jag skulle bryta en framdrivning till en cross = Tog inte en enda signal rätt. 

Eller när hon tvingades trycka de snabba fåren i dragets riktning = Tittar förvånat hem och uttrycker, går inte de drar,..... ser du?

Eller, eller ,eller..... Kan nämna många eller.
Till slut föll jag bara ner på knä och gapskrattade åt eländet, och någon undrade i veckan om jag inte skulle anmäla till tävling. Ha, ha, ha.........    ELLER HUR!!!!!!!!!!!!!
Nej, vi måste träna mera!
Öppna huvudet,
tänk mindre eget,
min signal = mitt ansvar,
coacha bättre och
på med mjukisbrallorna båda två!  ;-)

Släktträff

I går var det "valpträff" för Jovis kull.
Uppfödare Helen hade fixat med mat, träning och ett härligt väder.

Tyvärr kunde inte alla närvara men det var i alla fall fem kullsyskon, mamma, pappa, halvbror och moster närvarande. Kul!

Här är ett foto på syskon och föräldrar.



Dagen till ära hade Peter bokats för att ta hand om oss i vallhagen.



Först ut... Maggan



Därefter Sandie..





..Bagder





och Nimso.





Vi fick också se valparnas duktiga föräldrar.
Pappa Sweep..





..och mamma Ella



 Det blev en kanon dag med massor av skratt och galna jämförelser.
Alla fick dessutom nyttiga sanningar med sig hem av Peter att öva vidare på.

(Flera foton kommer på hemsidan)

Skit fia ;-)

SUCK!
Blir lite trött på Jovi ibland.
Hon, den lilla, svaga, timida varelsen tar alldeles för lätt på hundlivets regler och ser sina misstag som rena självklarheter. Hon ser mest förvånad ut när man förklarar för henne att: DET DÄR ÄR FEL!

Som i dag tex.
-Kissnödig.
Ingen vaken.
-Piper väl till lite dår´å.
-Nähä, ingen reaktion.
Då kissar jag väl på mattan då. Inget konstigt med det. Det gjorde jag ju som valp.

SUCK!

Eller som när jag gick in för att titta på TV´n hur det gick för svenskarna på skidor.
Hörde plötsligt hur det skramlade i järngrytan med kalopps från igår på spisen.
Gick för att titta, och vad fick jag se!!!!!!!!!!

SUCK!

Eller som när vi är i ladugården.
Har deklarerat 100 ggr att hon ska ge fan i sopen.

Men hon kan bara inte låta bli!
Detta medför att den alltid ligger tvärs över golvet och blir en säkerhetsrisk när jag snubblande ska bubba hösäckar över den.  SUCK!

Men idag kom jag på en lösning!!
Ha,ha, ha.

Eller ja, kanske inte en lösning. Snarare en luring.


Däremot är jag jätte nöjd med hennes insats med fåren idag. Vi övade en hel del svåra praktiska moment. Som att ta fåren ur en hage och in i en annan via en liten öppning och med mig i en obehjälplig position eller att själv föra dom längs en väg där de inte känner sig trygg att gå åt ena hållet och rusar hemåt åt det andra. Lena och Gina kom också förbi för lite träning. Det såg riktigt trevligt ut och dom kommer nog att få mycket roligt ihop detta vallningsår.

Katten har också tränat. Dock inte vallning.

Trädklättring!


Claes har jobbat hårt idag. Han håller på att bygga en rum åt hundarna.

Det ska bli ett isolerat rum med utgång till hundgården. I dag är vi bara inhägnat en bit i boden med kompostgaller. Det får visserligen tak över huvudet och vindstilla men någon värme finns det inte. Men nu ska det bli ändring på det! Skönt, det har varit lite oroligt och pyssligt när det varit kallt ute och vi måste jobba. Och som ni läst vill jag ogärna ha lillan inne själv!

I morgon väntar vallhundsklubbens årsmöte och nästa vecka inleds med tre dagars jobbkurs i Tällberg.

Utbrytare

I morse när Claes kom ut i fårhuset var det kaos!!
Tackorna hade lyckats öppna boxdörren och tagit sig ut och in till foderkammaren. Som tur var kom dom inte åt kraftfodret men hösäckarna var nertrampade och det gottigaste ur varje var uppätet.

Och i eftermiddag när jag kom hem från jobbet hade de brutit sig ut ur vinterhagen. Suck! Undrar just om de har vår längtan eller om de bara är rastlösa. Hur som, det blev det staketlagning, stallstädning och en promenad med alla djuren. Nu är ordningen återställd, tackorna rastade och hundarna tränade. Passade på att ge de betäckta en vitamin/selen injektion också.

Årets bästa träning?

Frågar ni mig, så var dagens träning den bästa hittills i år.
Inte bara för att det gick bra och hundarna skötte sig.
Utan också för att det skett saker och att den blev konstruktivt.

Jovi fortsätter att utvecklas i positiv riktning och jag känner mig tryggare med att köra henne.

I dag hade vi farbror Bud och "tant" Ewa med som störningsobjekt.

Att ta får från andra, att gå förbi, hålla fokus och jobba vidare trots andras närvaro var till att börja med svårt och jobbigt men släppte och stärkte Jovi mer och mer efter varje försök. Precis vad hon behövde!

Rom hade ett fint flyt och det rullade på riktigt, riktigt bra. Här har det också hänt grejor.

Lexa jobbade också fint och gjorde många bra val. Diskuterade lite kring "bend-out" och det blir nästa nya utmaning med henne. Motsatsen är som bekant inga problem, ha,ha,ha.

Zeke visade fin form. Fick stoppa Ewa vid ett tillfälle för att i glädje hurra: Kolla!! hans hållning och attityd. Öronen upp, en muskelspänd kropp som bara lyste självsäker trygghet och fullt fokus framåt med hot och lagom tryck. Trots att Ewa grälade på honom!!! Den Zeke gillar JAG!!

Zeke brukar vara hunden vi alltid diskuterar mest och längst krig. I dag var inga undantag. Grejen är den att vi inte riktigt har hittat en bra och framgångsrik plan med hur och varför för honom. Vi har hela tiden utgått från en och samma position. Men om vi nu inte kan få honom att handla annorlunda kanske vi måste tänka i andra banor. Se det från ett nytt perspektiv. Det vi tror är hans rädsla kanske i själva verket är hans ego, hans vilja och hans första val. Hmmm???

Sist lägger jag ut kort på en intressant studie av leken viska vidare.
Ni vet den där man sitter i en ring och ska viska vidare en mening.
Innehållet visar sig sällan vara den samma i slutet av kommunikations kedjan
som den som skickades ut i början. Vallning är tydligen inget undantag
Signalerar samma ord på båda korten.

F-R-A-M-Å-T!

Hon signalerar vidare ...................

............men säger hon verkligen samma sak på båda korten?

Kylan gör inga undantag

Nej, trots att det var lite kallt i förmiddags uteblev inte träningen.
Man får helt enkelt finna lämpliga lösningar.

Och medan vi nötte på inne i fårboxen slöade hussen och katten framför TV´n.

Besegrad igen

Så har vi haft krig igen, jag och Jovi.
Idag handlade det dock inte om fösning.

Eftersom det var så kallt bestämde jag mig för att köra lite närarbete inne i fårboxen.
Först skulle fåren sorteras. Denna gång skulle det bara göras tvärtom.
Lammen in i lilla boxen och de stora kvar i den större.
Men det var lättare sagt än gjort. Även får lär monster, Ewa och det var inte så lätt att sätta stopp när åtta stora tackor satte av och skulle in i den lilla boxdelen. Det blev till att ändra strategi.
Stortackorna in i lilla boxen, lammen kvar i den större, ta ut stortackorna bakvägen medan Lexa höll lammen på plats.
Så!
Färdigt!
Fiffigt av mig!

Glad i hågen, ut med Lexa och in med Jovi. Lillan skötte sig fint,.............. till en början.
Men när kraven började komma satte vrångheten till.
Jaha :-(
Är det så du vill ha det, så? :-/
Och, liksom förra tvisten så blev det en kamp.
Men även denna dag segrade JAG! HA..,HA..,HA!

Nu ligger hon surmulen under sängen och truttar.
Snacka om dålig förlorare ;-)

Det gäller att smida........

.........medans järnet är varmt!
Snart kommer ryss kylan och sätter stopp för min utevistelse.

Idag krånglade tackorna lite i fårhuset. Tror det beror på att lillan har ändrat attityd ;-)
De knöade in sig i hörnet och vände alla huvuden utåt. Så det var bara för mig och "Jossan" att bryta oss in i högen så att vi kunde få ut lammen längst in. Inte särskilt vackert och inte särskilt graciöst men effektivt.

Ut med lammen och fösträna. Och var jag nöjd igår så var jag minst lika nöjd idag.
Ja, det där var ju inte så svårt, tänkte jag när flåsande halvsprang bakom för att hinna med.

Såg massa andra brister som vi också behöver "sätta" men just nu är jag bara
nöjd att hon släppt på bromsen, tonat ner djurkänsligheten, slutat tjura och går på.

Det andra hinner vi nog med också.