Filmtajm

Började dagen med att märka lammen.
5 bagglamm och 7 tacklamm skulle det vara.
Men under märkningen gång konstaterades det att ett av tacklammen hade en liten påse under magen och blev därför klassad som bagge. Inte lätt det där ;-)

Sedan kokade jag en termos kaffe och gick ner i hagen för lite vallträning.
Solen sken och fåglarna kvittrade. Kan nog bli en härlig träningsdag, tänkte jag.
Passade på att filma lite också.
Men det var inte så lätt. Det var svårt att hålla koll på hund, får och tänkt väg samtidigt som man själv filmade. Blev lite missar i tajmingen och många gräsbilder. Men man är väl kvinna, hi,hi.

Här kommer Lexas.
Oj, oj. Öppningen på flankerna var borta och stoppen....  :-(

Sedan Jovi.
Kan väl konstatera att det ser lite bättre ut än vad det känns. Vilket var ett plus i sig ;-)
(Vad gillar ni föresten bakgrundsljudet, ha,ha)

Kokat över

I dag fick hundarna var sitt rejält vallpass och jag är rätt nöjd,.. tror jag?  (återkommer till det)
Lexa höll sig lugn och avspänd.

Mjuk(are) och lugn(are)

Men då och då hamnar hon i dålig dager



Vi filade lite på tipsen vi fick av Chrille, tränade öppningen på flanken och fråndrivs tempo med

avslappnade , mjuka,  kontrollerade starter.

Här fuskas det en anig.
Det är en flank, det ser ni på innerörat. Och även om kroppen är rätt trycker ögat :-(



Det hela gick så över förväntan att jag nästan undrade vad som var fel. Ha,ha. En sak som var väldigt annorlunda och som kan varit en bidragande orsak var mitt lugn. Visslorna var låga och mjuka, inga hets blåsningar och många korta pausar. Ha,ha, när hände det senast!! Dessutom fick hon, när det var fel inget nytt försök utan en tydlig och vägvisande förklaring på vad jag tänkt mig.  Backa bandet, med andra ord.



Hon känns också stadigare och stabilare



Jovi då?

Hmm..njaa…….. de är här det där ”tror jag?” kommer in i bilden. Hon började rätt bra,

 men när jag sedan började öka kraven på rätt och riktighet (med mina ögon sett) lessnade hon ur och segade ihop. På sitt allra kuvade sätt surade hon ifrågasättande.



-Om du tänker sätta krav och bestämma……nej, då är inte jag med L
-Fy, vad du är hemsk.
-Nej, det går inte…, jag kan då inte…..
-Jag förstår ingenting?

Sånt här är något som fullständigt får mig att brista. Men, jag sansade mig och tänkte efter. Sen bestämde jag mig! Jag kan inte spela teater. Lirkande, gullande, duttande och jollrande är inte min grej. Det får bära eller brista. Min frustration måste ut!

Ut kom den och landade på hunden gjorde den! Som en bomb!
Oj, oj vad hade jag nu gjort?
Varje gång lillan segade ihop, kom den.
Knölade ner henne i backen gång på gång.
Vi ett tillfälle försökte hon gå därifrån, men blev genast påmind av hur det känns och nöjde sig med att bara passivt förbli kvar. Följande halvtimme blev en bitter kamp. Kuvad, passiv surpuppa mot förbannad oförhandlingsbar enviskärring. Det var en hemsk halvtimme och det var nära att jag gav upp med en annons på blocket –Skit hund bortskänkes!

Men så…….rätt var det var,  hände något. Vet inte om det var tajming, en tillfällighet eller bara en jävla tur så började hundskrället jobba på och trampa i igen utan seghet och surfasoner. Vi grävde ner det som varit och startade om. Båda på ett mycket bättre humör och öppenhet.

 Om detta kommer att ge kvarstående men, väntar att se men vi gick i alla fall tillsammans ur hagen efter  ytterligare en halvtimmes trivsam, öppen och strukturerad vallträning. Nu är det inte bara hunden som felar. Hittade en hel del brister i mig själv också. Dessa tar jag med mig och jobbar på att lösa. Bla blir mina energigivningar krystade hot, min tajming är fel, hennes framförhållning hinner jag inte uppfatta och hennes känsla för djurhållning har jag så svårt att anpassa mig till. Dessutom fastnar jag i mitt tänk, min syn och min uppfattning att jag missar att hon så många gånger har mer rätt än jag vad gäller att läsa får.
Däremot har jag ingen bra plan för hur jag ska få till fösningen. Hon hittar inte riktigt den där gummibands känslan. Får diskutera med coachen. Vidare lurar jag mig också på hennes mjuka ”riktighet”. Ställer kanske lite väl höga krav ibland. Hon är ju trots allt bara 1,5 år med inte allt för stora erfarenheter. Varken hon eller jag är alltså perfekta. Men vi jobbar på det! J

En sak är hon i alla fall mästare i. Hantering av lamm. Där har Lexa fått sparken  ;-)

Nej, nog med skriverier för idag, det börjar suga i tarmen.

Dax för mat!



Varg i sikte

I dag när jag öppnade bildörren och skulle åka till jobbet möttes jag av katten Sabaton.
Sömndrucken sträckte han på sig och hoppade ur fordonet.
Stackarn han måste ha varit där sedan i går em då jag satte hundarna i bilen med luckan öppen medan en kompis tränade i hagen.

Har beställt en fårsax, vad jag nu ska med den till? Tycker det är både jobbigt och svårt att klippa själv. Men, har jag ingen kommer jag absolut aldrig att lära mig heller. Ha,ha stackars får, kommer ihåg när jag hjälpte en vän att klippa. Den tackan fick utegångsförbud efteråt. Folk kunde ju tro hon var vanskött så som hon såg ut.

Nu på kvällen undrar jag om jag överhuvudtaget har några får att klippa i höst.
Strax efter åtta passerade två vargar mina hagar. En mörk hane och en något ljusare hona. Nu blir det till att ta in alla nattetid ett tag.

Lammvallare

I dag imponerade hon på mig, lilla Jovi.
Med trädgården full i lamm och en del jobb som skulle uträttas där hade jag inget annat val än att mota in lammen i hagen igen. Men, för er som provat att själv mota nyfikna, leklusta lamm vet att det inte är en enkel uppgift. Att ens tänka tanken på att ta hjälp av Lexa var bortkastad hjärnaktivitet. Jag vet redan att hon inte klarar att hantera en sådan knepig uppgift. Lamm är inte lätta att valla, ska ni veta. de beter sig inte riktigt som får i övrigt.

Så vad göra?

Jo, jag hämtade lilla Jovi. Kanske kunde hon vara till någon hjälp. Eller så inte. En sak var jag i alla fall säker på. Hon skulle inte tappa fattningen, gripas av panik eller göra småttingarna illa. Och där hade jag alla rätt.
Visst såg hon lite förvånad ut när lammen första gången studsade runt, sprang emot henne och luktade henne på näsan men lade det åt sidan för att snabbt försöka komma underfund med hur de små krabaterna fungerade. Jag kan väl hålla med om att det inte var med världens bästa finess eller rakaste väg men in i hagen kom de och inte var det min förtjänst.

Kattlek

Årets skörd

Påskat klart

Påsken blev en händelserik helg på många sätt.
Skärtorsdagen var jag rätt hängig efter att ha jobbat natt i flera dagar med lite sömn. Långfredagens morgon bjöd på två nyfödda lamm och en massa pyssel på gården samt ett vallpass med dogsen. På påskafton bjöds det upp till sedvanlig påskmiddag med släkten. Mycket skulle iordningställas och jag spenderade större delen av förmiddagen vid spisen. Runt kl 14, gästerna skulle komma vid 16 bestämde sig en tacka för att det var dax för lamning.
-Åh, inte nu!!
Men hade hon bestämt så hade hon bestämt. Inget annat att göra än att springa emellan kök och ladugård. Men när gästerna kom hade hon fortfarande inte satt igång. Inte heller när vi ätit klart........... och inte ens när kalaset var slut. Vi lade oss och sov några timmar, men inte heller på natten hade hon kläckt ur sig. Nu började jag ana oråd. På påskdagen hade jag och Ewa bokat träning för Chrille Sjögren. Uppstigning kl 06 för att checka tackan. Jo, nu var det nära. Sprang in och meddelade Claes att han fick ta vakten.

Hämtade upp Ewa och sedan åkte vi neröver.
När vi kom fram (efter lite felkörningar och många ??) möttes vi av en bekymrad Chrille.
-Fåren är lite stökiga och vill bara rymma hem.
Då får vi väl se till att de inte får chansen då, svarade vi obekymrat. Vi såg på Chrille att han inte var nöjd med situationen men så här i efterhand tror jag han insåg var den helt perfekt, och de fick inte en chans att smita. Däremot lockade de fram en hel del dumheter i våra hundar, vilket var bra. Nu fick vi chans att med proffshjälp rätta till dom.

Rompa tex gick på lite för hårt och släppte inte nog i flankerna.

Lilla Jovi fick beröm. (Kanske var det aningen jävigt då Chrille har både Jovis pappa och bror) Men han tycket det såg bra ut. Inte så stilfullt kanske men effektivt. Han bad mig ta det lugnt och sätta det vi hade och låta henne landa innan vi avancerade vidare. Förnuftigt.

Lexa skötte sig bra, till en början ;-) Lugn, fina flanker och ett reglerande tryck även om hon hade svårt för att gå den långa vägen på får som, när de fick chansen drog ner i draget och hemåt. Men vi lyckades få henne att jobba fint även där. Chrille tryckte mycket på att jag måste använda mycket mera broms på henne och göra flera pausar. (Som om jag inte hört det förr, hi,hi och tydligen aldrig lär mig) Och med lite coaching flöt det på riktigt fint. Pass 2 bestämde jag mig för hämt. Och då var det inte lika fint längre :-(

Chrille övervakade noga Lexas rörelser....

...och man kan se på hans min att han inte var imponerad ;-)

Men han kom med en hel del bra övningar som vi provade.När man är hos Chrille kan man inte låta bli att ta upp momentet delning. Personligen tycker jag att han är en fena på delning och vi fick med oss massa bra tips.
Summan blev:
Kanon bra får
Tydliga instruktioner
Suverän träning
Massa nya infallsvinklar och en hel del nyttiga råd och tips.
Under hela dagen hos Chrille SMS:ade Claes om nya lammningar. Tre tackor hade lammat under tiden jag varit borta och ladugården började bli rätt full med lammboxar. Men den lammsjuka tackan från gårdagen hade inte kommit till skott.

Väl hemma igen kastade jag mig in ladugården för att kolla tackan. Hon var ganska illa däran. Trött, utpumpad och helt färdig. Fick inte ens upp henne på benen. Gav henne lite selen och vätskeersättning. Sedan bestämde mig för att gå in och försöka dra ut lammen. Men när jag började känna insåg jag att det kommer att bli tufft. Fösta lammet låg med rumpan fram. Försökte få tag i hasen och tryck in det men tackan bara tröck emot. Provade än det ena och än det andra men ingen lägesändring. samtidig som jag höll på hörde jag hur en tacka i boxen bredvid krystade ut ett tredje lamm. Sneglade till och såg att den låg i sina hinnor utan att mamma tacka brydde sig. Kastade mig över och slet bort hinnorna. Ingen andning. Slungade och rubbade den lille som till sist drog ett rosslande andetag. Lade honom till tackan, som bara sade nej tack. Rubbade honom torr, sög ur näsa och svalg och satte honom på spenen. Tackan var inte alls imponera kan jag säga men jag lyckades i alla fall få i honom några droppar dyrbar råmjölk. Tillbaka till den oförlösta tackan och försökte ytterligare en gång men insåg att jag inte skulle klara det själv utan ringde veterinär.

Med veterinärens hjälp kunde vi till slut (även hon hade problem) få ut ett stycke felvänt och väldigt stort (förstås) dött bagglamm och en mindre men död tjej. Sedan fick tackan lite medikamenter och vila.
I går var tackan fortfarande väldigt svag och medtagen. Hon ville inte alls resa sig och matlusten var noll. Bak var hon jätte svälld och blå/röd. Tvingades lirka i henne lite näring och lyfta upp henne på benen. Vet inte om det var rätt. Tänkte bara att vi människor ska upp på fötter så fort som möjligt och hästar får ju inte alls bli liggande. I dag är hon bättre, kan resa sig själv, äter lite och börjar svälla av något där bak. Hoppas det går åt rätt håll. Lammungen då? Ja, han fick bli ett flasklamm. Mamma tacka vill inte ha honom vid spenarna. Han är lite svagare än syskonen och rosslar lite i andningen. Får se om vi klarar honom.

Glad Påsk............

............ allesammans!