Konsten att sura......

......... det är lilla Jovi en mästare på.
Och hennes matte är ur dålig på att hantera det.
Jag blir bara sååå jää_la ursinnigt förb_nnad.
I söndags var vi till Ewa och tränade.
Jovi har problem (enligt mig) med sitt flankande. Hon släpper inte taget om djuren och när jag korrigerar detta säger hon bara:
- No.no, ska det var å detta vis är jag inte med. :-(

Började med att lirka, försöka instruera och hjälp. Men:
-Nä! Tänker jag inte! Och ska det vara så, så tänker jag ingeting alls.

Då tappade jag humöret.
Ok, ska du spela omöjlig så ska jag det också, tänkte jag och började pressa, pressa och pressa. Det hela kändes som en kamp på strupen, en strid mellan envisa, tjurighet och mitt sätt är det enda rätta. Jag vet inte riktigt vem som gick segrare ur striden (det känns inte som den är riktigt utredd ännu) men Jovi började i alla fall jobba tillslut även om flankandet inte var så himla mycket bättre. Och efter ett vilopass gick hon ut igen som om inget hänt.  !??!

I går körde jag henne ett pass här hemma. Inget surande men heller inga fina flanker. Och jag orkade inte bråka igen. Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. Tror inte någon av oss tjänar på sureri och bråk. Måste klura på en annan lösning.

Annars flyter allt på härhemma super bra. Alla djur är överens och sams.

Tripp, trapp, trull

Gemma växer så det knakar och kan snart matcha Jovi i lekarna.

Men än är det lite svårt att hänga med i svängarna

I går var hundarna på stöldturné. Hönsmat i sikte!



Tuppen var inte så imponerad.





I dag var vi till Ewa och tränade igen. Av dusten mellan mej och Jovi där sist märktes inget. Fick till några bra pass med bla fållarbete och delning där jag hoppas att hon såg vitsen i att släppa, förflytta sig, trycka.
Lilla Gemma tog också en sväng om med fåren, till coachens förtret ;-) Det är så häftigt att se när det medfödda drifterna bara slår till. Stirrandet, hukandet, ihop hållandet, smygandet och parerandet.