Tävlingshund eller inte?

Helgen har varit hektisk på riktigt.
Klubben anordnade tävlingar i Bråfors där jag lovat stå för kaffe/fika/lunch servering vilket innebar uppstigning kl 05:00 för förberedning, packning, resa iordningställande.
Dessutom var Jovi anmäld att delta liksom flera av mina kamrater så lite extra nerver stod på spel.

Sen hade ju bästa coachen hämtat hem en ny avkomma efter sin resa (som jag naturligt vis ville höra och se mera om, både ang avkomman och trippen hon gjort), Ewa och Birk skulle avlägga vallhundprov och tjejerna skulle på lydnadskurs. Insåg att hemmet skulle få stå bi denna helg och sova var det enda jag skulle hinna när jag väl var hemma. Så blev det också.

Var både nyfiken och oroad över hur Jovis debuterande i tävlingssammanhang skulle te sig. Jag vet att hon tycker folksamlingar och prestation är jobbigt och det gällde för mig att inte låta henne hamna i dålig sinneslag, ställa för höga krav eller begära "rättning" i ledet. Att vara ett med henne, hålla presstankar borta och hjälpa när än hon behövde var vad jag behövde ha fokus på. Inte helt enkelt för inbiten bromsvisslare kan jag meddela.

Första tävlingsdagen gick dock ändå bra. Hämten är inte där än så lite tajt, grunt och snett. Så som vi är just nu. Framdrivningen enligt plan, la ut fåren av linjen för att hon skulle få en lättare resa runt mig, nära publik och domare. Fösningen, JÄTTE BRA!! ett avsteg på crossen - två pinar borta och drivningen gick smärtfritt. Sen kom vi till delningen som inte är hennes bästa och jag försökte se farorna och planera därefter. Tyvärr hade jag rätt ang farorna men höll mig inte till planen som var att hålla upp de två sista i draget. Det hela resultera i att vi tappade de tre vi inte höll till uttaget och tävlandet var slut för denna dag. Mitt misstag min skuld. Jovi höll i alla fall för tävlingspressen.

Dag två var hon mera på än vanligt och jag fick lite svårare att planera, pusha och stötta hunden då fåren rörde sig ängsligare och vi fick flera krokar än vanligt. Delningen, som denna dag var en splitt blev också bekymmersam. Kunde plötsligt inte använda hunden som bara låg och spände rätt långt ifrån får utan fick mickla själv. När väl luckan kom var hon seg in men lyckade hålla upp rätt grupp och med ett stopp i rännan var tävlingen över och vi slutade på 76 p och en 10:de plats av 30.

I det stora hela är jag rätt nöjd. Det GÅR kanske att tävla henne trots allt. Måste bara få ordning med ett par saker, hitta linjetänket och få mera erfarenhet i att köra just henne. Hon höll i alla fall! Orkade ta pressen, platsen och kraven. Och jag gjorde mitt yttersta för att inte lämna över ansvaret och eventuella sinnesstämningar.

Det kom till min kännedom att någon filmat dag ett´s race men filmande verkar inte vara personens styrka då detta var det enda som fanns i kameraminnet. Men en liten glimt blev det i alla fall ;-)

Kan också glädjande meddela att coachens nykomling verkar vara en artad liten filur, att hennes resan varit toppen och att Birk numera är både en Gk vallhund och en startad IK-1 hund. Toppen!!

Nu väntar en veckas jobbande för sedan avlösas med ett tredagarsläger i vallning hos Monika i Kopparberg. 

Soo loong!