En sons gåva till sin far

Då var helgen till ända och en ny vecka har inletts. Allt i vallningens tecken och det gillar jag.

Lördagen och söndagen spenderade jag i en vallhage i Borlänge tillsammans med ett glatt gäng från kelpieklubben. Utveckla, träna och utmana stod på programmet och jag tycker vi lyckades bra med det.

 

I går var jag och lämnade tillbaka Bad som varit hos oss i dryga 2 mån på sommarkollo.

 

 Det kändes lite i hjärtat när han klev ur bilen och tittade frågande på mig. Men så snart han återförenats med sin gamla flock släppte det. Mitt uppdrag med honom i sommar har varit att, dels avlasta matten med att ha en hund mindre att ta hand om och att träna grabben i vallning. Tycker nog att jag lyckats rätt OK med båda uppdragen, även om det var lite nervöst att visa upp vad vi åstadkommit. Vad förväntade sig ägaren? Hade vi gjort några framsteg? Var hon nöjd? Själv var jag supernöjd med vår lilla uppvisning. Han hämtade, drev, föste, delad och höll med sådan glädje, renhet och kraft att man undrade varför i hela världen jag ens tvivlat.

 

Gemma och Jovi fick jobba på storflock, ca 70 djur och skötte uppgiften galant. Kul att få möjlighet att prova när man inte har så många djur själv. Båda tjejerna kom snabbt in i arbetssättet. Det gällde att pendla, hålla koll på ytterdjuren, trycka in/fram dom för att få hela gruppen i samma riktning och i jämt flöde. Gemma, som annars är lite kantig och statisk förändrades rejält och jobbade metodiskt och mjukt. Båda fick även träna att hämta och dela hela gruppen. Även det löste det bra. Inga stopp, inga tapp, inget rundande. Duktiga flickor!    

 

I går var det också hussens födelsedag. Vår studerande son som, liksom alla andra studenter inte har det så fett ställt hade knåpat ihop en egen liten present. Se nedan. (Kom med E-posten tillsammans med hyresavin, kan tilläggas. ) Vilken pappa smälter inte för sånt?? = Hyran betald ;-)