Debuternas helg

I helgen var äntligen ordningen återställd. Och även om det såg lite annorlunda ut än sist, nya hundar och nytt färdmedel så kändes det gött att åter vara på turné med Samuelsson och Grabbarna.
Och det hela blev lite av en debuternas helg för oss.

Debut i IK-2
Debut i nytt boende.
Debut för de ungas inskolning tillsammans och
Debut för framfötter/tassar
Vi tar det från början:
Lördag morgon packade Ewa, jag, Rom, Jovi och nykomlingarna i teamet Four och Gemma den nyinförskaffade, ombyggda, hundanpassade husbilen, som inte varit ut på Elgemyrs strapatser tidigare och startade färden mot Hudiksvall och X-läns tävlingar i IK-2. Förväntningarna och funderingarna var blandade. Skulle vi trivas i det nya boendet (husbilen)? Kunde vi hanterad kamping livet. Var vi, Jovi och jag redo? Skulle unghundarna funka ihop? Och, skulle vi få känna lite av segerns sötma tillsammans? Att jag skriver VI beror på att det verkligen känns så. Det de gör berör och engagerar mig på samma sätt som det vi gör engagerar dem. Det är mäktigt, tycker jag.
Nå väl.... slut tramsat med innebörden av coachade kamratskap hi,hi  ;-) och tillbaka till helgens verkliga händelser. Tävlingen!

Dag 1: Ewa och Rom var först ut av oss och gjorde en kalas runda ihop. Det såg så harmoniskt och fint ut. Liten krok på nått ställe men i övrigt lugnt, stabilt, lydigt och rutinerat. Super! Det hela gav 93p och de gick upp i ledning. En ledning som länge såg ut att hälla tills................ en förare drämde i med en runda på 94p och Samuelssonarna slutade 2:a. Vilket är jätte, jätte bra!!! Stort Grattis!!

Jovi så. Ja, att det inte skulle bli något kalas race var jag medveten om även om det, som hos dom flesta tävlingsmänniskor finns ett hopp. Efter ett lite resonablare samtal med mig själv tydliggjorde jag anledningen till att jag faktiskt var där och peppade mig att hålla fast till den planen. Det som sedan sabbade lite var att Jovi precis just, där och då, började löpa vilket ställde det hela på kant en aning. Ingen ursäkt dock. Bara ett konstaterande. Vi gjorde ändå vad vi kunde, med den kunskap, erfarenhet och trygghet vi har. Hämtet var för svårt och för långt. Tidvis var fåren utom synhåll och hon hade ingen aning om vart hon skulle. Lyckades dock, efter mycket visslande, lookbackande, rastningspromenerande och flörtande med hanteringshund få henne bakom utställd grupp och påbörja en framdrivning upp mot mig och ut på framdrivningen där tyvärr tiden tog slut.

Kvällen blev i alla fall bra mycket roligare för mig.............  eller??
Firade Rom´s finfina resultat med lite vin och husbilslagad mat i solsken tillsammans med trevligar medtävlande. En av tävlingens arrangörer anslöt och efter några glas starkare dryck hoppade en groda ur munnen på denna. En groda som genast samlades upp och omformades till ett ironiskt skämt där jag inte var sen att hänga på. Det hela gick i alla fall ut på att jag istället för................ kanske skulle börja med riverdance. Och kan man då se eller ens föreställa sig mig och min kropp prestera dans bättre än dagens IK-2:a då var vi rätt usla. Ha,ha... Nu menade dock inte funktionären så men det var kul att spinna på och jag tog inte illa upp. Hoppas han inte heller kände skam.

Dag 2 skulle visa sig bli ganska snarlik dag 1. Denna gång var Jovi och jag först ut av oss. Ingen aning om var fåren var, skar men lyckades ändå lotsa henne till fåren med pipans hjälp. Upptag bra, framdrivningen ok, fråndrivet bra, fastnade lite i ett drag innan cross grind, missande passagen med ett par djur, stor sväng. Delningen tyckte jag själv var bra men domaren ansåg den otydlig. Synintryck och känsla är inte detsamma och det kan jag förstå. Fållan var nära.......... men nära skjuter ingen hare och tiden tog slut när vi fick ta om.

Ewa och Rom gjorde en fin runda igen, lite strul innan crossgrinden som kostade och en tacka utanför fållförsök nr1. Men de skrapade trots det ihop 86p och slutade på en sjätte plats. Lysande!!

Ska man då summera ihop helgen så kan man konstatera att:
Husbilslivet funkade förvånansvärt bra
Unghundarna anpassade sig
Ewa och Rom är med.
Jovi behöver lite mera rutin och träning.
Hoppet lever, för vissa inom snar framtid och för andra någonstans bortom vägen
Och jag måste vara mera aktivt på hugget

Det enda som gjorde mig lite ledsen var en fadäs under min runda dag 2 där jag på första benet hör domaren prata och förklara en situation med någon. Trodde han förklarade hur han såg på bristen hos oss med sin protokollskrivare men när jag vände på huvudet såg jag att han "face to face" pratade med föregående tävlande om deras runda. Kändes inte alls ok, fick nästan känslan av att vara ointressant och dålig, ovärdig att bemöda sig bedöma. Tråkigt. Jag har också tränat hårt, betalt för att få vara med och kämpat för att ta mig dit jag är. Även om vi inte är några ess så förväntar jag mig få ett respektabelt bemötande. Har sopat historien under mattan och hoppas att det var mera en känsla än ett faktum men tar med mig händelsen som ett exempel på vad jag inte vill att någon ska få uppleva eller känna sig.