1,2,3 - 1,2,3 - 1,2,3

Nej, vi övar inte vals. Vi räknar lamm!
Ja, lamningen har startat om än lite segt och jag är glad att jag är så pass till åren att jag inte går i väntans tider detta år. Då detta år tydligen är trillingarnas år!
Fem tackor har lammat, alla har fått trillingar, puh! Måtte det vara nog nu. Tackorna klarar visserligen det bra men det är klart att tre mjölktörstande gasthalsar tär på kroppen.

Dogsen och jag har senaste tiden ägnat mycket tid åt tränande. I alla former.
Det har varit både vallning, lydnad och allmän hyfsträning som stått på programmet.
Det senare med viss måtta dock för är det något som jag inte brinner för i hundtränings världen så är det just det. Varför kan inte hundar vara födda med kunskaper som att gå i koppel korrekt, ligga stilla tyst och vänta på sin tur, strunta i andra hundar, komma när man kallar och hålla tassarna (i alla fall dom skitiga) på backen? Och att torka av fötterna innan man rusar in skulle inte heller vara så dumt! En sån hund skulle jag vilja ha!
Tävlingslydnaden och vallningen däremot har vi tränat mer intensivt. Så pass intensivt att vi till och med har anmält till tävling och prov. Räknade ut att det var sju år sedan jag senast stod på en tävlingsplan i lydnad. Då med en aussie i elitklass. Hoppas bara att Jovi håller igen med löpet lite, lite till.

Här kommer lite bilder från söndagens vallträning hos Ewa.
Fåren var verkligen inte att leka med vill jag lova.
Super känsliga och super snabba.

När Jovi här försöker sig på ett upptag fullkomligt rusar fåren ut fältet.

Som skjutna ur en kanon! Och hon fick jobba rätt länge med både lugn och avstånd innan fåren fattade förtroende för henne.

Rom jobbade som en mästare! Det är retligt att han inte är tävlingsbar. Han är verkligen lika säker som en klocka.

 

Här får han i uppgift att ta in och ut de super känsliga fåren i ett skjul. Nemas problemas!

Och att dela den sammansvetsade gruppen var heller inga bekymmer.

 

Småttingarna hade, tro det eller ej faktiskt inga större bekymmer med fåren.
Gemma hittade ganska snart harmonin i fösningen och kunde föra fåren lugnt både långt och länge.

 

Och lilla Four var inte sämre han.

 

 

 

Som sin far känns han som en mästare. Även om han har en liten bit kvar upp till pallen. Men det gäller att skynda långsamt. Något även han måste lära sig, hi,hi.

I dag var vi till Peter och tränade. Jag fattar inte hur den mannen alltid levererar.
Antingen är jag mycket trögfattad eller så har han en kunskaps/idé bank som överträffar det mesta. Har tränat där i sju år och får fortfarande nya verktyg, nya idéer, nya lösningar och lär mig massor varje gång. Hoppas han vet hur tacksam jag är!