Att hålla koll... svårt nog för mig.

Så då var jag åter tillbaka i etern.
Lördagens åskoväder slog ut både dator och tv.
Datorn är fixad men tv´n är fortfarande död.
Igen signal hojtar den och det kan jag förstå när blixten slog ner i antennförstärkarna med ett en sån smäll att det regnade små eldklot över taket.

Förra veckan var jag och Jovi i Kil, hos Heidi Billkvam på lydnadsläger. En riktigt trevlig tillställning med många skratt, trevliga kurskamrater och nya aha-upplevelser. Jovi skötte sig riktigt bra och visade med pompa och ståt alla brister vi kom för att få hjälp med. Det pinsamma var att, redan vid det fösta teori passet fattade jag vad/hur jag felat i min träning. Rackarns vad det ska vara svårt att hålla koll på alla delar. Försökte dölja pinsamheterna så mycket det gick med Heidi var skarpsynt och såg igenom oss. Hi,hi. Jo, jo nu är det slut på hjälper, små dubbelkommandotrix, fina detaljer, stöduppmuntringar och småbelöningar lite här och var. Dags att lära hunden helhet, stadga, eget ansvar, uthållighet och koncentration. Dessutom ändrade vi lite på belöningssystematiken och tålmodigheten hos mig. Och de få pass vi hunnit tränat sen vi kom hem tycks ge resultat.

I dag har veterinären varit här och tagit nya MV-prov på fåren. Hoppas på fria resultat.

På onsdag är det äntligen dax för mig att få se några av syskonen till Gemma. Har inte sett dem sedan jag hämta hem lillan för två år sedan. Det är kennelträff med vallning på schemat i tre dagar. Vi ska vara hos Peter i Skinnsberg, nära och bra för mig och husbilen. Gemma kan verkligen behöva sig en genomkörare då vi är anmälda på tävling till helgen. Den senaste tiden har hon bara jobbat praktiskt, på storflock och på lammgrupper och jag ser att hon slarvat med både flanker, styrbarhet och hörsamhet. Finlir och banträning var det länge sedan vi ägnade oss åt. Ser verkligen fram emot hjärntvätt (den under det blonda håret) igen. Jag brukar ju ha en tendens att förtränga viktiga detaljer. Men jag ska försöka impa på Peter med egna medvetna pausar, så som han försökt pränta in i ryggmärgen på mig de senaste sju åren men som jag lätt glömmer. Ha,ha! I bland undrar jag om man kan bli senil vid 40?? Rackarns vad det ska vara svårt att hålla koll på alla delar.

I Söndags träffade jag en ny bekantskap.
Eller, NÄÄÄ inte ny men ny i detta sammanhang.
Sara och Ellen var med på vår lydnadsträning och här har vi en ny stjärna.
Riktigt duktiga var dom. Ska bli kul om man får följa dom framöver.
Caroline och Nelly går också från klarhet till klarhet och kan bli ruggiga framöver.
Stackars Göte, som varit halt ett tag och gått på vila skrek till innan de ens hunnit värmt upp och stackars Margret blev förstås rejält orolig. Vet besök för honom verkar det enda raka.

Sist men ack så viktigt vill jag be en bön för Four.

Må din tass läka så att du kan debutera till helgen.
Amen!