När magen får bestämma.

I söndags var Ewa och jag till Bråfors och tränade. Tyvärr hade Rom blivit krasslig och kunde inte följa med och det var naturligtvis sorglig. Så det blev bara Four, Jovi och Gemma som skulle tränas. Lite tomt var det och vi saknade den högbente killens grace i hagen. Nu håller vi alla tummar och klor att grabben snabbt blir frisk så att ordningen blir återställd.

Jovi gick fint. Övade hämt med styrning i utgångarna och intag på linje i framdrivningarna och jag blev förvånad över hur bra hon svarade på alla konstigheter.

Four var lite överentusiastisk till en början men efter ett tag sansade han sig och började få både fin känsla och ett annat driv. En härlig liten valp som jag tror Ewa kommer att få mycket kul med.
Deras avslutande pass blev en lång promenad med fåren runt hela hagen där enda "felet" var att vända får. Mmmm... des såg riktigt lovande ut.

Gemma gick också bra, hon har bra koll, bra driv och ett gott förutseende. Dock fick jag stora problem med flankerna. Vänstern något bättre,  men högern!!???.. Nej, fina flanker är sannerligen inte hennes grej. Och ärligt talat är det inte min heller ;-) Fick lite förmaningar och goda råd av Ewa och vi försökte och försökte men............... Nej, det lossnade inte ändå. Kändes snarare sämre. Hon låste sig, vägrade gå fram och tänkte bara bort. Provade några olika varianter men kände inte att vi just där och då inte kom till rätta med vare sig förståelse eller flyt. Får klura vidare.
Vi avslutade så som Four med en långpromenad med fåren inklusive lite rännpassager genom en hanteringsanläggning som stod uppställd längst bort i hagen. En kvarleva sen tävlingarna där för några veckor sedan. Inga problem där i alla fall.

I dag var jag ut igen och provade med  flankrörelser men nej, hon förstår inte. Tränade på en stund och testade med olika energier, varierande tryck och i mängder av situationer  men tillslut sa min magkänsla att detta inte var vägen. Gemma blev bara mer och mer osäker och frågande. Kändes faktiskt inte alls bra. Vi lämnade övningarna och återtog vår "vanliga" träning och genast kom hon igång och började jobba igen. Jag är egentligen inte så orolig över hennes flanker och tror att vi kommer få till det så småningom men just nu får dessa ta sin lilla tid att mogna fram.

Jovi däremot överraskade som bara den. Hon som absolut inte jobbar med någon annan hund och icke tar får från andra heller drog gång på gång ut och styrde upp fåren under Gemmas träningspass. Fick säga åt henne på skarpen att gå därifrån, men icke. Vid varje pysch ljud kom hon farande som en raket och antingen tog djuren till mig eller höll dom rakt åt Gemma när hon inte flankade ut ordentligt. Ha,ha det var precis som om hon kände att hon var så mycket bättre och borde ta över rodret. Jo, jo ibland är den enes undergång den andres segerdans.

En annan rolig grej som hänt senaste veckan är att Jovi och jag kommit med i en träningsgrupp i lydnad. Kul! Kanske jag äntligen kan utveckla oss, få fingrarna ur och träna och möjligen komma till skott och tävla lydnad igen. :-)