Julbestyr i träningsveckan.

Ledig vecka innebär en hel del hundträning men också lite julförberedelser.
Måndagen ägnades helt åt julklappshysterin och även om vi dragit ner på antalet så springer slantarna fort iväg.

På tisdagen var vi till Ewa och Birk och tränade. Det var inte så mycket snö i stora hagen men då det börjat töa var det tungsprunget och hundarna blev rejält stumma i benen. Fåren däremot, behövde inte röra sig särskilt mycket eftersom vi mest tränade flanker, utgångar och delning. Ja, det finns en del att förbättra, kan man kort summera dagen med. Kvällen ägnade vi åt julköttbullerullning. Eller..ja..., jag rullade och stekte medan hundarna tiggde åt sig lite färssmet.

 

I går var det lydnadsträning på programmet. Vi är ett gäng som träffas en gång i veckan och kör ihop. Jätte nyttigt för Jovi som till största delen tränat hemma i köket och är ovan andra hundars/förares närvaro. Vi startade inomhus på en yta på ca 15 kvadrat. 5 hundar samtidigt och det var svårt för Jovi att hålla fokus. Men hon ansträngde sig bra och försökte hålla koncentrationen på vårt även om det var svårt när andra tjoade och klickade. Efter en halvtimme var hon helt färdig och ögonen rullade i skallen på henne, ha,ha. Gemma tränar jag bara hemma än så länge hon har fullt sjå att hålla koncentrationen där. Men hon har börjat samla sig och förstå principen så snart är det väl dags att även hon får följa.

I dag när jag slog upp mina blå hade nästan att snö försvunnit och isen blänkte grå i värmen. Typiskt, jag som tänkt vallträna lite. Fick bli var sitt pass inne i fårboxen. Gemma skötte sig fint. Ingen stress ingen oro och fåren flyttade sig fint. Jovi däremot ställde till det lite för sig. Hon pressade och höll i lite för ojämnt och ställde tackorna gång på gång. Hon fick ett tufft pass att reda ut situationen. Provade, provade och provade. Snappade lite och hoppade undan. Men insåg att det inte var en bra lösning. Sen provade hon att ta ut frustrationen på någon annan men inte heller det funkade. Ruschande skapade bara oreda och tillfällig förflyttning och passivitet gav inte heller önskat resultat. Så småningom provade hon att stå kvar, trycka, släppa, lirka lite med "blickflanker" och kroppshållning och då löstes spänningarna i tackorna upp och de gick fint undan resten av passet.

I kväll har vi möte i vallklubben men innan dess tänkte jag hinna med lite bakning, klä granen och köra ett kort lydnadspass. Till helgen far jag och Jovi på lydnadsläger. Ska bli så kul. Det var länge sedan jag andades lydnadsteknik en hel helg tillsammans med andra.