Klotterplanket: Men en andedräkt som skulle få gamar att avundas.

Lilla Gemma har under en längre tid haft en taskig andedräkt.
Vet att jag redan vid ettårs-vaccinationen bad vet. kolla munhåla och hals för att se om något var onormalt. Men de fann inget konstigt. För en månad sedan tröttnade jag och körde på henne lite plaque-off i hopp om att göra hennes närvaro lite mera angenämare. Men det hjälpte inte heller. Det hela blev bara mer och mer outhärdligt. Tillslut kunde jag knappt vistas i hennes närhet och när jag i helgen kände den kräknings framkallande doften av var fick jag nog.

Upp med henne i knä och under ett starkt lampsken bände jag upp käkarna och började sondera terrängen i munhålan. Snart hittade jag orsaken till odören. En tand!! Mörk, rutten och otroligt illaluktande satt den där i bakre överkäken och vickade. Konstaterade snabbt att den måste bort. Och det är fort.

I morse ringde jag djursjukhuset för att boka tid men tyvärr svarade de hade ingen tid förrän nästa vecka. Nästa vecka!!! Så länge hade jag inte tänkt vänta. Ringde en annan klinik och kunde få en tid redan nu på onsdag. Förklarade att hunden redan var i fasta, luktade värre än en hyena och uppfattades något allmänpåverkad. Sköterskan rådgjorde med vet. och undrade om jag hade möjlighet att komma på stört. Absolut!!, svarade jag tacksamt och kastade mig i bilen och tutade iväg glad att äntligen bli kvitt stanken.

Väl framme konstaterad vet. att tanden förmodligen blivit skadad, dött och var på väg att ramla ut. Han föreslog att vi skulle prova med att ge henne enbart lugnande och dra ut den. Skulle det visa sig att inte gå eller vara mycket var och elände under kunde de söva henne och operera. Bra tänkt!, tyckte jag.

En liten spruta i skinkan.
Somna av.
In på operationsbordet.
Fram med tången.
Dra.
Plopp!
Spola, slipa, KLART!

Enkelt!

Nu hoppas vi kunna njuta av hennes närvaro igen och vem vet, en och annan puss kanske vi också kan stå ut med ;-)