Det så himla bra att få skriva ner det man känner, analysera det man skrivit och fundera över det man förvirras av.
Som tex föregående inlägg.
Tror jag nu vet vad som kändes tungt.
Nämligen KLICKET!
Kommunikationen mellan tränaren och den som tränas.
Att budskap och förståelse når fram.
Att man spelar i samma division, på samma spelplan och i samma land.
Att det som sägs och görs uppfattas rätt.
Och i går sa det aldrig "klick"
Om sedan klicket visat sig vara en dålig väg att gå eller inte ge bästa resultat tynger mig inte nämnvärt men att inte ens nå fram skapar osäkerhet.
Ja det här inlägget blev ungefär lika förvirrat som föregående men jag känner mig lättare nu när jag vet vad som kändes tungt. Sen är bara frågan hur vi når ända fram. Men det får bli en annan dag :-)
Menar du att det inte klickade med någon hund? Det var i alla fall inte min känsla... När jag läste ditt första inlägg förstod jag precis, jag har åkt hem med precis samma känsla av misslyckande trots att träningen varit bra. Då brukar jag gå ut och lirka lite till ;-)
SvaraRaderaMed Jovi förstår jag känslan precis, eftersom hon inte låter sig övertygas i brådrasket, men Gemma fick jag ingen sådan känsla med. Men hur roligt är det att träna komnandon? ;-)
Den här kommentaren blev inte ett dugg mindre förvirrad än inläggen ;-)