Om slutet är gott....

.... måste väl också början bli detsamma??

Det är i alla fall i den tron jag avslutar 2014.

Vad sonens tro är, är en annan femma ;-)
Han var nämligen i rödriket,  Modos land (Ö-vik) på hockey häromdagen och träffade rödebaronen him self.
Det var ju för väl att både han och motståndarlaget suddade ut färgskalan en aning ;-)

Tillbaka till dagen.........
.. när Gemmas ben ser ut så här...

 

och Lennart och Ewa beställt träning här....,

...var både jag och ................

Jovi var överens. Dags att starta upp lillan igen!!!
Benet har läkt, muskel uppbyggnaden pågår men huvudet slirar ännu på kopplingen.

 

 

Men får vi bara lite bra vallväder framöver så ska nog även hjärncellerna hitta tillbaka till sitt ursprungliga läge.
I dag var de bara i drivläge, ha,ha

Jossan var på ett ovanligt bra vallhumör hon med.

Liksom både Märta

 

och Rom

 

Småkillarna Loboo och Four är på gång och fick till fina träningar för framtida segrar.

Nu släpper jag taget om 2014 och hoppas att få tillbringa 2015 med alla mina  ♥  under friska, roliga och trivsamma förhållanden.

Från oss alla..........

... till er alla
önskar vi.....

Bandage fri jul

Efter lite drygt en månad i bandage.

 

Nu när bandaget är borta återstår det att jobba upp musklerna igen och efter att klorna klipptes
tog vi en första promenad med fri tass. Som av gammal vana drog hon upp tassen och hoppade på tre när det gick för fort. Trampdynorna, som gått på bomull i sex veckor är mjuka och lena som valptassar så jag antar att även det var ovant och det ömmade nog en del på gruset.

 

 

 

 

Såruppdatering

Tjoho!! Vad det läker!!

Lite mera hud och hår på det här och vi är i hamn!

Tvångsmässig själavård

I dag fick jag besök av kamraterna.
De hade tröttnat på att vi inte är med och tränar och bestämde därför att lägga sin träning hos mig.

 

 

Ewa hade till och med slagit på stora trumman och bakat!!!!

Grymt imponerad av denna pyssliga sida hos henne ;-) (Undrar bara lite oroligt om hon hamnat i nån sorts livskris? fniss)

 



Det var härligt att vara med igen och även om vårt deltagande mest bestod i att beskåda, fundera och ge feedback så kunde jag inte hålla tillbaka helt utan körde båda mina en kortis var.

Gemma hade minsann inte glömt takterna utan pinnade på som om det var igår vi vallade. Helt obekymrad sitt handikapp vallade hon fint även på tre ben.

 

Jossan tyckte också det var kul att entra hagen och jobbade på fint.

Vad gäller Gemmas läkningsprocess, så går den framåt.
I torsdags såg det ut så här....

 

...och som ni ser har det övre såret nästan läkt helt.
I morgon är det dags att lägga om igen och jag hoppas på ytterligare förbättring.

I humöret är hon helt återställd och har ingen som helst förståelse för varför hon inte får härja runt som en tok på fälten.
Att promenera med två, som normalt springer järnet över stock och sten, i koppel på isiga vägar är ingen hit kan jag meddela.
Tur man kör dubbat.

 

Tack Ewa och Lennart för att ni tvingade mig ut igen. Ibland undrar jag hur man överlever utan beslutsfattande vänner :-)

Kyligt

Så har snön kommit.

Själv är jag ingen beundrare av vare sig snö eller kyla.

Gemmas ben läker på. I torsdags gjordes den första omläggningen i hemmet och det var lycka när jag under bandaget såg att det går åt rätt håll. Märker det också på hennes humör. Hon är gladare, spralligare och mindre bekymrad i sitt lilla ben. Men än är det långt kvar tills vi kan börja med några roligheter.

Efter sista besöket på djursjukhuset ordinerades jag att besöka apoteket för att inhandla de förbandsmateriel som behövs för Gemmas omläggning.
Vet att jag frågade särskilt om de verkligen fanns där och om det istället inte gick att få med sig det som behövdes direkt från dom.

-Det finns på apoteket, blev svaret. Vi har inget att sälja.
Sagt och gjort. Åkte till apoteket. Men, ............
.... tror ni att det fanns??
Nä................ :-(

Lätt galen av ilska sprang jag in på Vettris, som inte alls är den veterinärstation Gemma behandlats på och förklarade läget.
Snälla, gulliga Anders på Vettris rotade snabbt runt i deras lager av förbrukningsmaterial och fann vad jag sökte. Han plockade snabbt ner det jag behövde i en påse och bad mig komma tillbaka om jag önskade mer.

Tack goa Anders och tack Vettris!


Apropå kyla så får jag ibland kommentaren att jag uppfattas aningen kall.
Kan inte annat än att bekräfta.
Att vara kylig är ett sätt att stänga av, hålla på avstånd och inte släppa in.
Som kyld känner man inte, behöver inte ta ansvar och kan hålla saker o ting borta.

Nu är jag kyld.
För kyld!!!!,
kan varken hålla känslor eller saker o ting på avstånd.
Influensans baciller har tagit ett grepp om både näsa, hals o huvud. Kroppstemperaturen varierar kraftigt och humöret sviktar.

Som tur är har doktorn ordinerat medicin

 

En riktigt smaklig medicin!  Tack, Doktorn ♥

Äntligen sömnlös

I dag var dags för omläggning nummer 5.

Tillsammans med veterinären bestämde vi att prova lägga om Gemmas ben utan att söva henne.

Och.......................


det gick alldeles utmärkt................
eller ja?
det gick i alla fall.

Detta innebär att vi inte längre behöver åka till djursjukhuset för att se om såret
utan kan lägga om det hemma. Yippie!

Här kommer en liten bildserie på förloppet, från första iakttagelsen till i dag.

Nu väntar en lång läknings period med massor av omvårdnad och bandagering.