Kyligt

Så har snön kommit.

Själv är jag ingen beundrare av vare sig snö eller kyla.

Gemmas ben läker på. I torsdags gjordes den första omläggningen i hemmet och det var lycka när jag under bandaget såg att det går åt rätt håll. Märker det också på hennes humör. Hon är gladare, spralligare och mindre bekymrad i sitt lilla ben. Men än är det långt kvar tills vi kan börja med några roligheter.

Efter sista besöket på djursjukhuset ordinerades jag att besöka apoteket för att inhandla de förbandsmateriel som behövs för Gemmas omläggning.
Vet att jag frågade särskilt om de verkligen fanns där och om det istället inte gick att få med sig det som behövdes direkt från dom.

-Det finns på apoteket, blev svaret. Vi har inget att sälja.
Sagt och gjort. Åkte till apoteket. Men, ............
.... tror ni att det fanns??
Nä................ :-(

Lätt galen av ilska sprang jag in på Vettris, som inte alls är den veterinärstation Gemma behandlats på och förklarade läget.
Snälla, gulliga Anders på Vettris rotade snabbt runt i deras lager av förbrukningsmaterial och fann vad jag sökte. Han plockade snabbt ner det jag behövde i en påse och bad mig komma tillbaka om jag önskade mer.

Tack goa Anders och tack Vettris!


Apropå kyla så får jag ibland kommentaren att jag uppfattas aningen kall.
Kan inte annat än att bekräfta.
Att vara kylig är ett sätt att stänga av, hålla på avstånd och inte släppa in.
Som kyld känner man inte, behöver inte ta ansvar och kan hålla saker o ting borta.

Nu är jag kyld.
För kyld!!!!,
kan varken hålla känslor eller saker o ting på avstånd.
Influensans baciller har tagit ett grepp om både näsa, hals o huvud. Kroppstemperaturen varierar kraftigt och humöret sviktar.

Som tur är har doktorn ordinerat medicin

 

En riktigt smaklig medicin!  Tack, Doktorn ♥