En traumatisk dag

Lilla Jovi har haft en jobbig dag idag.
Det startade redan i morse när vi var ner till fåren.
Slö som jag är, så delade jag inte av fåren med någon större möda och fick naturligt vis med en tacka som inte hade något emot att läxa upp en osäker yngling som inte visste sin plats.
-Fyyy, vad hon är stooor och otäck, sa Jovi. Hon tänker säkert stånga på hjäl mig och servera mig till sina lamm. Då jagar hellre de mer nervösa ulltottarna, och höll sig på behörigt avstånd.
Något som tackan bara var tacksam för.Själv tänkte jag att den tackan behövde sig en uppl(e)xning ;-) Kopplade upp Jovi och släppte på Lexa. Tackan så mycket som sneglade inte ens åt hundens håll utan flyttade sig prydligt undan varje manöver Lexa gjorde. Så, då satt det inte i fåret.

Efter vallpasset blev det en tur ut i skogen. Hundarna springande och jag på fyrhjulingen. (Ja, jag sa ju att jag var slö) Lexa som varit med förr vet vad som gäller. Bakom eller några meter på sidan om motorljudet. Jovi däremot har inte riktigt samma geniala tänk. Och det var med nöd och näppe jag fick stopp på maskinen när hon plötsligt rusade in rakt framför mig och lade sig ner. 2ggr!!!!!

På eftermiddagen bad vi sonen passa hundarna medan vi åkte och såg ut höstens bagge.
Efter ett par timmar får vi ett SMS.
-Är Jovi med er?

Nej, det var hon ju inte. Vad hade hänt nu? Hade hon rymt?
Efter en stund som tycktes vara flera dygn ringde sonen.
-Jovi är hittad!

Hon hade lyckats smita ner i hagen och i ett försök att ta sig därifrån hade hon kommit åt stängslet.
Yyylllll!!!!! och trauma nr3.

Ibland är det inte lätt att vara liten.