Vi tränar vidare.........

Om gårdagens vallpass var en ren katastrof så var dagens rena miraklet.
(Eller ja, lite överdriver jag kanske)

I går var vi till Sara och Grå.
Lexa var ohörsam och på. Och när hon dessutom återupptog den dumma
efter löpet minen "hoppas!-oj!, VAAA!!-hur menar du nu-glömde av mig" kunde jag inte hålla tillbaka.
Trodde jag hade lärt mig att det inte är något att hia upp sig över.
Hon bara blir sån.
Eko i kolan, liksom. Länkarna mellan de få cellerna hon har går av.
Som tur är läker de ihop igen........ Efter ett tag.

Jovi var också ohörsam. Men mera därför att baggarna glodde utmanade.
-Usch! Otäckt, sa lillan. Dom kommer kanske och tar mig.
Bäst att skrämselflänga fort runt.
Dock lyckade vi i alla fall fålla en grupp.
Men det var mera min förtjänst än hundens.
Ibland för man till tajmingen ha,ha,ha  ;-)

Eftersom det var så varmt idag blev det korta och hyfsat enkla pass.
Enkla i den bemärkelsen att JAG var tydligare och mer hjälpsam min doggar. Men vi tränade forfarande på saker de tycker är svårt. Typ hantera press rätt, öppna upp, tempo, slappna av, ligg, gå mot djur och flankskillnader. Och jag måste säga att jag är rätt nöjd :-)

När vi kom hem fick bägge hundarna sig ett välförtjänt dopp i poolen.
Lexa njuter av simturen medan Jovi har fullt sjå att komma ur panikplasket till ett mera sansat simmande.