Tillplattad önskedröm

Sur, uppgiven och totalt överkörd!
Det kan man verkligen säga att jag blev i helgen.

Genrepet inför tävling gick bra. Lexa var lugn och fin. Lydde varje signal näst intill perfekt. Monikas hundar gick också bra så det bådade gott inför helgens IK-2 tävlingar.  MEN..............

Dag ett strulade Lexa, sin nu mer vana trogen i utgången. Men jag fick ut henne på ett extra kommando. Hon höll ut fint, var djup bakom och lyfte fåren om än snett så i alla fall lugnt. Sen brakade det loss. Full fart ner, tog inte styrning korrekt och det blev hit och dit och överallt. Grrrrrrrrrrrr!!!
Runt mig och i väg i samma förbannade stil. Efter att ha bråkat rejält med henne vände hon sig mot mig och skulle nog skrikit (om hon kunde) - Gör det själv då!!! Hade vi varit på linjen så var det bara små korta passager för att sedan kasta om och ta den åt andra hållet igen och grindar kunde jag bara glömma.
Väl i delningsringen var fåren så uppjagade att de endast stannade om Lexa låg stilla så där en tre meter utanför. Hur lätt är det att dela då???

Dag två var om möjligt ännu värre. Lexa sprang ut, såg hur hon letade fåren som stod lite gömt. Blåste stopp och höger igen.
-I förhållande till vad, tycktes Lexa säga och sökte sig inåt. Stopp igen. Höger.
-Aha, du menar andra åkern bredvid? Stopp igen, höger.
Nu fattade hon ingenting och irrade mest runt. Plötsligt ser hon något. Troligtvis en funktionär, skär linjen och far iväg. Bra djup och lyfter fint. Sedan var det dax igen. Jagar fåren hemåt, trots att jag försöker deklarera att det är sned framdrivning. Hon hånade varje kommando jag gav och gick mig helt ur hand. Väl i delningsringen sa fåren.
-Rör sig den hunden igen sticker vi oavsett hur långt bort hon är. Hon verkar vilja äta oss till middag, springmörade!!

Åh, vad upprörd och besviken jag är. All den träning och fina träningsresultat dessutom, vi gjort. Som bortsuddat, totalt bortblåst och till vilken nytta. Det är inte alla som får uppleva att känna sig nertryckt i skoskaften av sin hund. Lexa är Lexa, och har alltid varit. Visst älskar jag henne, trots allt men just nu är det inte kul............  Och när jag sedan kommer hem, tar ut henne i hagen och hon går som en dröm då är det uppkäftigt uppgivet...............

Lite bilder från helgen  (fler bilder finns på hemsidan under Foton-Vallning)

Carina delar

Tee på väg ner med fåren

Jeanette o Nils

Anita o Kim fållar

Stefan o Beth

Nej, det är inte Jovi.
Ike kan också dreggla ;-)