måndag 22 oktober 2012

Godkänd

Det är nu 2½ månad sedan Lexa gick bort.
Mycket har hänt, även om det i mitt inre känns som om tiden stått stilla. Saknade efter henne är grymt stor och i skrivande stund känner jag fortfarande hur gråten stockas i halsen och ögonen fylls av tårar. Har försökt att tänka realistiskt och förnuftig men i mitt hjärta har det känts ensamt, smärtsamt och håglöst. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att gå vidare. Många har fått stå bi i min sorg. Hemmet, familjen, vänner, djuren och inte minst jag själv. Synden straffar sig själv, heter det. Medan sorgen straffar EN själv, skulle jag vilja påstå. Så var det sagt/skrivet och jag hoppas jag kan lämna kapitlet Lexa bakom mig, se framåt och bli stark av minnena från vår tid.





Så Till Något Roligare!

I Lördags packade vi, jag och hussen husvagnen och drog ner till Värmlands sköna landskap. Dax för Jovi att gå ett VP igen.Var rätt besviken och uppgiven över vårt förra försök. Kanske inte så mycket på hunden som på på mig själv. Att jag lät henne falla på eget grepp utan att stötta och hjälpa henne som jag borde. Vilken coach beter sig så?? Men nu var det alltså dax igen och denna gång tänkte jag inte svika henne.
Vi var anmälda till båda dagarnas försök, där av husvagnen. Vi hann inte långt på vår resa förrän regnet började smattra på framrutan. Ingen fara tänkte jag. Solen lyser alltid i Karlstad, hade man ju hört. Men den sägnen kan vi lägga till historien. För satan, vad det regnade, regnade och åter regnade den här dagen.
Väl framme vid provplatsen försökte vi undvika att gå i de värsta vatten pölarna. Men redan innan genomgången hade pölarna förvandlats till lerbottnade sjöar så det var bara resignera och klafsa på. Jag och Jovi hade ett tidigt startnummer vilket jag är väldigt glad över så här i efterhand för ju längre tiden gick desto mer steg vattnet och fårens olust att vara kvar på banan. Av 17 hundar var det bara 7 som blev godkända och mycket berodde på att man inte förmådde hålla fåren lugnt kvar ute på banan i blötan.

Första momentet: Hämtet!
Gick ut till pinnen lagom när fåren nästan var framme. Ställde ut Jovi höger, vilket skulle innebära att hon behövde slå över aningens men ändå ha hjälp av hållhunden på vänster sida. Men så händer det som hände sist. Hållhund och utställare är inte riktigt nöjda med fårens placering och stillhet så de börjar plocka runt lite. Några käpp slag i marken och en cirklande hund. Men denna gång fann jag mig. Tog in Jovi, klappade om henne och delgav henne mitt stöd. Både en och två gånger innan utställningen var klar. Dock låg nu hållhunden på Jovis utgångssida och vägen upp mot hanteringen var fri. Men jag ändrade inte min plan utan skickade iväg henne.

Hon snävade in lite - 2 p bort
Gjorde ett fint upptag - 1 p bort, men fick lite hög fart på få fåren som drog lite snett och gled ner en bit bakom mig - 3 p bort. 44 p sammanlagt på hämtet och första delen klarad!

Fösningen var kanon! Lite sned start 1 p bort.

Drivningen gick också bra. En stor vatten pöl strax innan grinden på andra benet gjorde att tackorna delade sig och efter ett snabb överläggning med mig själv beslutade jag vi skulle att ta de som var flest genom grindhålet och låta de andra rinna på sidan om. Sista benet var svårt. Vatten sjöar på linjen och får som hade bråttom att gå bakom mig mot torra land. Stoppade Jovi ganska tidigt på det benet. Visste inte riktigt var jag skulle sätta fötterna, men hade god koll på djur ner mot fållan. Domaren drog - 6 p för missade får genom grind, av linjen och passiv (eller var det lydig!?)  hund.

Fållan! Ett misstag av mig och vi tappade förbi dom på första försöket. Nästa försök lät Jag jovi göra det hon är bäst på. Avväga, vägleda och ge fåren hennes förtroende. Plupp, plupp så gick de in - 3 p bort.

Fålla ut, inga problem - fullt. Och tillgänglighets provet gick också bra.

Domarkommentar:
I bland okoncentrerad - Ja, för ett ovant öga kan det se så ut. Hon har aldrig varit av typen "stylish".

Tempoväxlingar? - Och då antar jag att det är upptempo han syftar på, och som jag är glad att hon inte grävde fram en dag som denna men kommer att behöva fragent.

Totalt 84 p och Godkänd!!

Efter provet var vi både blöta, frusna och skitiga så vi beslutade oss för att haka på Hjulhuset igen och fara hem. Och gissa om det var skönt att komma hem i värmen och torran men vallprovet avklarat!

Snodde en bild från Mickis sida när vi står INNE I serverings tältet och klafsar.

7 kommentarer:

  1. Än en gång stort grattis!! Ni är ju suveräna!!

    usch ja saknaden efter hundar som fått gå vidare är riktigt riktigt jobbig, extra jobbigt när det sker så snabbt och när dem egentligen borde ha många år kvar.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det är inte konstigt att du saknar din ständiga vapendragare och att det gör ont. Hon kommer att ha en tass med i alla dina kommande framgångar <3
    Stort grattis till stämpel och diplom, nu är Jossan en riktig vallhund :-)

    SvaraRadera
  3. Förstod att det var något som tyngde dig. Det tar sin tid och jag hoppas du vet att jag alltid finns här för dig.<3
    Lexa kommer alltid att finnas med oss. Vi kommer alltid att minnas hennes tokiga lite smågalna sätt med ett leende på läpparna.
    Grattis än en gång till GK vallhundprov med Jovi! KRAM
    Ewa,Irja&Birk

    SvaraRadera
  4. Åh Heléne...förstår att du saknar. Det kommer ta minst ett år med sorgearbete, vid varje ny årstid där du brukade uppleva saker med din Lexa dyker smärtan upp, minnen tar vid och du kan gå vidare.

    Vad kul att ni fixade det i helgen! GRATTIS!!! Bra gjort att se vad du kunde förbättra för din hund, din lite annorlunda men duktiga hund. :) Fina Jovi!

    SvaraRadera
  5. Vet exakt hur du känner i din sorg :( Lexa och Qliff finns med oss i våra minnen...nu gråter jag...!!!!

    Stort grattis till Jovis VP.

    Kram Monika

    SvaraRadera
  6. STOORT GRATTIS från stolt uppfödare

    SvaraRadera