Bristning

I dag var jag och Jovi och provade lyckan på ett vallprov.
Det blev en kort lycka kan jag säga där brister och svagheter briljerade i kapp med solens strålar.
Brist nr 1. Hundens känslighet för omgivningen.

Hunden före oss bröt så det blev lite brått in på banan.
Väl vid pinnen hade hon bra stående fokus på djuren.
Utställningen var exemplarisk men tyvärr för oss, fick utställaren säga åt sin hund lite hårdare att ligga ner. Det räckte för att Jovi skulle finna situationen aningen pressad. Hon lade sig ner, blev lite låg och tittade bort.

Brist nr 2. Mattens taskiga handlingskraft.

Jag ser hennes tryckta position, tänker oj! det där blev för mycket för Jossan men finner mig inte i att lösa upp henne utan skickar. Hon sticker ut och ca kvart över ser jag att hon tvekar och sänker tempot  men hon tar sig ändå runt och gör sitt upptag. Känner hela framdrivningen att hon inte greppar första tackan. Visslar höger, höger, höger. Men det händer inte mycket. Hade jag varit smart (och det är lätt så här i efterhand), så skulle jag lagt henne och tryckt ut henne och samtidigt gett lite energi.

Brist nr 3. Hunden surar ihop

Sista metrarna på framdrivningen börjar jag ana en viss motvillighet i hunden samtidigt som jag själv blir irriterad över att hon låter första tackan glida mer och mer åt vänster. Strax innan djuren är hos mig tar första tackan mod till sig och viker 90 grader upp mot en skogs dunge till vänster. De andra 5 fåren i flocken hakar på och jag kommenderar Jovi förbrilt mera höger. Men, NEJ! Det tänkte hon visst inte göra! Tappad flock och tack för försöket :-(

Så blev det med det!
Klart man blir både besviken, ledsen och arg. Men vad hjälper det?
Alla har vi brister men också massor av styrkor och jag hoppas att dessa kan hjälpa oss nästa gång.