Förutom både nya och gamla bekantskaper som varit här och tränat så har vi tränat en del själv också. Både Gemma och Jovi gör fina framsteg men lyfter också en hel del funderingar till ytan. Som tex. Hur kan det komma sig att jag fått alla mina vallhundar att tänka in på djur?? Ha,ha... Måste missat lektionen om hur man gör för att få hundarna att öppna upp, hålla ut, täcka upp, hela vägen runt. INNAN vi går in!!
Nu har jag i alla fall bokat en sådan lektion, så vi får hoppas att man kan råda bot på det feltänkandet.
I onsdags blev vi en till här på gården Det är Jovis bror, Badger (B-G) som flyttat in till oss på obestämd tid.
Tanken är att jag ska hjälpa hans ägare med så väl avlastning (många hundar har hon) som lite träning så att hon i lugn och ro kan hitta ett mer permanent hem åt honom. Helst på en gård med lite djurjobb som vardagssysselsättning.
BG är en otroligt vänlig och mjuk hund så anpassningen i flocken gick fort. Ännu ligger vi i stadiet lära känna varandra, skaffa förtroende och förtjäna respekt men visst har vi varit ut i hagen ett par gång och provat. Kan, utan att ljuga säga att det är en ooo-trolig likhet i syskonens sätt att jobba, deras utstrålning och deras sätt att tänka. Båda är jätte fina med djur, uppför sig lugnt och förtroendeingivande, vill hellre ha en stilla kontroll än fläktand fart och rörelse. Sen är båda, "sin egen bäste dräng". Ni vet den som inte ser andra som en tillgång.
I fredags var vi bortbjudna på kalas. Eftersom B-G var ny och lite vilsen i flocken och jag jobbade förmiddag med klockringning 04:15 lördag morgon valde jag att stanna hemma men Claes gick. Ensam i huset passade jag på att göra tidig kväller (kl: 22) och räknade med att få sova alla timmar till klockan klämtar uppstigning. Men ack vad jag bedrog mig! Blev väckt av Claes kl 23:15 som inte hittade Gemma. Han hade kommit hem från kalaset, plockat undan lite, stängt åt hönsen och skulle bara räkna in hundarna och gå och lägga sig. En, två, ..... En, två, ..... Var var nr tre??? Vi ropade och visslade men ingen Gemma. Jag tog vallpipan med inkallningssignalen och sprang och visslade i alla väderstreck, Claes drog i väg på fyrhjulingen och sonen sprang upp i skogen och ropade. Ingen hund! Det hann snurra många tankar i mitt huvud när plötsligt efter nästan en timmes letande sonen ropade. - Hon är hittad!!!
Någon! hade, ... när den kom hem från ett kalas lyckats stänga in henne i vedboden när denne burit in trädgårdsmöbel dynorna dit. Gissa om en viss fru blev sur då? Och inte blev jag gladare över att det nu bara var 4 timmar kvar tills klockan skulle ringa och min tänkta utvilning gick åt fanders.
Lördagen bjöd på uppvaktande av min brors söta tös, Lo, som fyllde sitt första år och valppasseri. Lilla Fours matte skulle ut och förlusta sig och valde (ur valpens perspektiv) det kuliga stället Skräddars som uppehållsrum.
Här fick han lära sig att, både klättra på möblerna...............
....jaga katter..........
En lärorik plats men andra ord!
Oj, vad många bra saker han fick lära sig på en enda kväll :-) Four tackar för alla nya kunskaper och jag tackar för passningen. Toppen! Ska bli kul att se vad det blir av din plan och du... Det där med att öppna upp och täcka djur, det pratade vi ju om sist. Vad tränar hunden på egentligen?!
SvaraRadera