I dag styrd vi kosan mot Dala-Floda och Ninnies beteshagar.
Besättningen visade sig vara pälstackor med lamm och åkrarna låg precis invid älven.
Men trots att vi var så nära vatten var vindpustarna heta i den förövrigt stekande solen.
Träningen fick därför anpassas, både till väderlek och besättningsuppsättning.
Korta pass, korta djurtransporter, lugnt och stressfritt. Tyckte alla skötte de uppgiften bra och jag tror inte jag såg ett enda flämtande får.
Jovi- Eftersom de åter igen var lammgrupper var det holbacken och tålmodigheten som tog över. Hon har en enorm känsla för mamma-barn jobb.
Gemma- Hade visst lärt sig något från gårdagens uppläxning och valde att, i stället för inrus-bus i stället markera sin ståndpunkt och stilla stå och avvakta lammförsvarande tacka. Och den strategin gav bättre utdelning. Var riktigt mallig över henne.
Badger - Valde jag att avstå med. De färdigheter han har skulle bara stärkas och bristerna stå bi. Dessutom började åskan dåna bakom hörnet.
I stället åkte vi hem och körde ett pass var. Det gällde att tvätta bort Jovis hold, få Gemma att hitta balans i fösningen och lösa Badgers låsningar och öppna för kommunikation. Tyckte jag lyckades rätt bra.
Nu tackar vi för oss och överlämnar åt mina goa klubbkamrater att fortsätta vallveckan i samma fina anda som den börjat.
I morgon planerar vi träning på annat håll och sedan är det dags att testa våra färdigheter eller ofärdigheter på banorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar