I helgen har vi varit och tävlat igen och faktum är att jag är förvånad och rätt överraskad över Jovis framsteg. Tänk att den så B-klassade och hopplöst fall stämplade lilla tösen ändå lyckas prestera OK på tävling. Ett under måste skett!!! Halleluja!! Prisad vare hundguden!!
Dag 1 gick vi ut och bara körde. Rätt prestigelöst, avslappnat och mjukt. Vi skarapade ihop 89p och slutade på en andra plats. Samma poäng som segraren, men med sämre hämtpoäng.
Dag 2 hade jag svårt att fokusera. Kände mig så nöjd med dag ett och kunde inte riktigt ladda om. Satte lite mycket press på Jovi, körde henne kravfyllt och missnöjt vilket hon naturligtvis kände och svarade dämpat och tryckt på. Som tur var märkte jag hennes reaktion i tid och bröt när delningen, pga det strulade. När jag sedan såg protokollet kunde jag konstatera att det inte var så pjåkigt som jag trott trots allt. 44 på hämtet, 2 bort på första benet, missad grind på andra och 2 bort på drivningen.
Väl hemma igen kunde vi konstatera att husse byggt färdigt burarna i husbilen.
Dom blev jätte bra!!
Nu ska vi ladda om, se nya möjligheter och övervinna nya svårigheter. Det ser jag fram emot.
Hörrudu, du behöver inte prisa någon hundgud. Det där har du och Jovi fixat själva, utan gud-hjälp! Nu ser vi fram emot nya svårigheter att övervinna och nya framgångar.
SvaraRadera