Klotterplanket: Fördomarnas tid är förbi

Våren har äntligen anlänt och vi som traskat runt i en liten vinterhage kan äntligen ge oss ut på snöfria gärden. I veckan har jag städat upp hundarna lite och förberett dom för en kursdag hos Chrille. Bokade honom faktiskt för enbart mina dogs men då han ändå var ledig passade jag på att fråga runt om fler var intresserade och fick napp direkt. Fyra förväntansfulla förare och fem inte mindre förväntansfulla hundar rullade i går in på gårdsplanen i Ytterkålsta.

Jenny med sin unga kelpie pojke

Brudarna!

Zack, en halvbror till Gemma

Jovi var först ut. Chrille tittade på oss en stund och sa sedan;
- Hon måste ner i tempo! Bromsa henne. Brrromsa, Brromsa mer!

??! Öh... hur tänker han nu!?, undrade jag häpet.
BROMSA!
JOVI?
Pratar han verkligen om lilla fröken snigel!? Skalmans lilla syster!!
Hörde jag rätt? Bromsa? Har Chrille fått nippran?

Ja, ja tänkte jag. Jag kör! Det ska bli roligt att höra hur han slingrar sig ur det här.
Så jag körde! Bromsa, bromsa och bromsa lite till. Snart dör hon för mig tänkte jag. Somnar väl in stillastående, led av tristess och ointresse. Jag som slitit med att öka tempot, sprättat får och stimmat som en galning i hopp om att entusiasm, reaktion och intensitet ska hänga på och så står denna yngling och säger BROMSA henne! Ha, vilken korkad idé!

Jovi blev nog lika häpen hon när hon hörde den, inte helt främmande men ack så oanvända visselsignalen.
- Menar kärringen att jag ska stanna? Nä..........
- Menar hon att jag ska ligga? Nä............
- Menar hon att jag ska slå av trycket? Nä..........
- Hon kan väl inte mena att jag ska..................................?? JO!!

Det var lite som att en sten föll från Jovis hjärta. (egen tolkning) Äntligen hade någon fattat!!
Jag farsinerades över hur hon från ingenstans började fokusera bättre, trycka mer, öka sin koncentration och uppträda mera tryggt och självsäkert. Och när jag efter några pass också såg en tydligare markering i hennes förståelse för skillnaden mellan att förflytta djur och förflytta sig själv (flanka) var halleluja moment ett faktum!!

Tusen tack Chrille för rådet, för att du stod på dig och för att du gav oss en sådan stor bit i det håliga pusslet. Kunde inte för mitt liv gissat att den skulle passa så bra. Och därmed måste jag också be om ursäkt för mina hånfulla tankar och min fördomsfulla inställning till Jossan. Ingen raket kanske, men ack så bra när jobb med gårdens djur ska göras.

Att sedan Gemma fick ungefär samma råd var jag inte lika förvånad över. Chrille hjälpte mig att se var, när och hur och rådde mig att utveckla henne i takt med kapasitet, erfarenhet och känsla. Ännu ett klokt råd alltså!

Övriga hundar gick också fint och alla förarna fick något med sig hem att öva eller tänka vidare på.