Nya erfarenheter

I helgen var det meningen att vi skulle avsluta säsongen med en tvådagars IK-2 tävling i Avesta.
Så blev det också men inte riktigt på det vis jag planerat.

Då Gemma skadade en trampdyna på träningen förra måndagen och denne inte ville vara färdigläkt till helgen fick vi stryka vår tävlingsstart och i stället ägna dagarna åt att hjälpa till i hanteringen.

Med bandagerat ben tryckte hon villigt ihop djuren och hjälpte till att ta ut dem till utställarna.

 

 

Min huvudsyssla var se till att hela tiden ha färdiga grupper om 5 djur varav två märkta redo i fack för utställning till de tävlande. Men då de övriga i handteringen också tävlade, blev det ibland lite glest med funktionärer i hanteringen och jag/vi fick rycka in på flera platser. Både nyttigt, lärorikt och då och då ganska stressigt.

 

 

Kastade in Jovi i hateringsfållan att packa får, då jag inte hann minska fållan vartefter fårantalet krympte medan Gemma hjälpte till att ta ut grupperna. Sedan springa ner, stoppa undan Gemma (Som jag inte ville ha i fållan dels pga de kletiga underlaget, såret och bandaget och dels för att hon inte kan vara stilla och lugn bland djur så som Jovi) Fålla in 5 nya, ut med Gemma, trycka ut djur, tillbaka, fålla, märka osv. Som tur var kom de tävlande funktionärerna tillbaka efter sina race och då kunde vi jobba i ett lugnare tempo.

 

 Madde o My ställde ut djur.

 Dag 2 var vi först på plats. Hämtade alla 180 - 200 djur från betet och fållade in dem i hanteringsfållan. Såg under transporten till hanteringen att en dam betraktade oss på avstånd. När fåren var infållade kom hon ner hälsade och presenterade sig som den veterinär som skulle besiktiga djuren. Hon sa att hon hade tittat på djuren när vi transporterade dem och bedömde dem som fina, friska och välmående. Hon hade dessutom passat på att iaktta vårt arbete med djuren under förflyttningen och berömde Gemma för fin djurhantering och välplacerade rörelser. -Det där skulle aldrig gått utan hund!!!, utropade hon. Kunde bara leende bekräfta. När hon såg att Gemma var lindad frågade hon om skadan och erbjöd sig att titta närmare på den. Vi lindade av, hon pillade, klämde och kände. Konstaterade att fliken dött och skrumpnat och att ytan under börjat läka fin. Hon drog bort den döda fliken, ordinerade en försiktighet i användande men ingen vidare bandagering och fullt frisk!! Yippi!!! Och TACK snälla veterinären för ditt engageman i min hund! 

 

Fåren visade sig dag 2 vara lite mindre medgörliga. Kanske var det att de tagits från de grönskade betet, min och Lennarts stress i hanteringen eller bara ha en dålig dag. Efter lite diskussion med domare och tävlingsledning togs de förbrukade fåren tillbaka till hanteringen och flera erfarna funktionärer kom till undsättning. Fåren lugnade i alla fall ner sig och resten av dagen flöt på bra.

 

Sörmlands trygga hanterare Krille, tog över sysslorna i hanteringen

 

Jag och Gemma fick prova på att ställa ut djur. De första flockarna var hon lite ivrig på att själv ta och blev lite förvånad när jag tillät en annan hund att gå i väg med dem. Men hon lärde sig snart, höll sin kant, väntade på att den tävlande hunden tog kontrollen och frågade ivrigt om det inte var dags att ställa ut en ny flock.

 

 

Kan summera helgen som så:

Inget plus på kontot tävlingserfarenhet men en massa på kontot fårhatering och utställningsteknik.

Tack Westmanland för att vi fick chansen och tack alla duktiga funktionärer, Madde, Gunnel, Marianne, Lennart, Krille mfl för råd, tips och trevlig samvaro.

 

Vill också skicka en grattis kram till mammi Ella, halvbrorsan Just och mormor Helen för segrar och fina placeringar. Samt till "farbror" Lennart som både hjälpte oss i hanteringen och tävlade med fina resultat.

 

Sist kommer här ett kort på det nästan färdiga köket.

 

 

Fattas lite mattor, nya stolar, ett hörnskåp, gardin och lite bling på väggarna. Sen så!!

Nu mot duschen med Jovi! Hon luktar nämligen allt annat än gott :-(