Påskat klart

Påsken blev en händelserik helg på många sätt.
Skärtorsdagen var jag rätt hängig efter att ha jobbat natt i flera dagar med lite sömn. Långfredagens morgon bjöd på två nyfödda lamm och en massa pyssel på gården samt ett vallpass med dogsen. På påskafton bjöds det upp till sedvanlig påskmiddag med släkten. Mycket skulle iordningställas och jag spenderade större delen av förmiddagen vid spisen. Runt kl 14, gästerna skulle komma vid 16 bestämde sig en tacka för att det var dax för lamning.
-Åh, inte nu!!
Men hade hon bestämt så hade hon bestämt. Inget annat att göra än att springa emellan kök och ladugård. Men när gästerna kom hade hon fortfarande inte satt igång. Inte heller när vi ätit klart........... och inte ens när kalaset var slut. Vi lade oss och sov några timmar, men inte heller på natten hade hon kläckt ur sig. Nu började jag ana oråd. På påskdagen hade jag och Ewa bokat träning för Chrille Sjögren. Uppstigning kl 06 för att checka tackan. Jo, nu var det nära. Sprang in och meddelade Claes att han fick ta vakten.

Hämtade upp Ewa och sedan åkte vi neröver.
När vi kom fram (efter lite felkörningar och många ??) möttes vi av en bekymrad Chrille.
-Fåren är lite stökiga och vill bara rymma hem.
Då får vi väl se till att de inte får chansen då, svarade vi obekymrat. Vi såg på Chrille att han inte var nöjd med situationen men så här i efterhand tror jag han insåg var den helt perfekt, och de fick inte en chans att smita. Däremot lockade de fram en hel del dumheter i våra hundar, vilket var bra. Nu fick vi chans att med proffshjälp rätta till dom.

Rompa tex gick på lite för hårt och släppte inte nog i flankerna.

Lilla Jovi fick beröm. (Kanske var det aningen jävigt då Chrille har både Jovis pappa och bror) Men han tycket det såg bra ut. Inte så stilfullt kanske men effektivt. Han bad mig ta det lugnt och sätta det vi hade och låta henne landa innan vi avancerade vidare. Förnuftigt.

Lexa skötte sig bra, till en början ;-) Lugn, fina flanker och ett reglerande tryck även om hon hade svårt för att gå den långa vägen på får som, när de fick chansen drog ner i draget och hemåt. Men vi lyckades få henne att jobba fint även där. Chrille tryckte mycket på att jag måste använda mycket mera broms på henne och göra flera pausar. (Som om jag inte hört det förr, hi,hi och tydligen aldrig lär mig) Och med lite coaching flöt det på riktigt fint. Pass 2 bestämde jag mig för hämt. Och då var det inte lika fint längre :-(

Chrille övervakade noga Lexas rörelser....

...och man kan se på hans min att han inte var imponerad ;-)

Men han kom med en hel del bra övningar som vi provade.När man är hos Chrille kan man inte låta bli att ta upp momentet delning. Personligen tycker jag att han är en fena på delning och vi fick med oss massa bra tips.
Summan blev:
Kanon bra får
Tydliga instruktioner
Suverän träning
Massa nya infallsvinklar och en hel del nyttiga råd och tips.
Under hela dagen hos Chrille SMS:ade Claes om nya lammningar. Tre tackor hade lammat under tiden jag varit borta och ladugården började bli rätt full med lammboxar. Men den lammsjuka tackan från gårdagen hade inte kommit till skott.

Väl hemma igen kastade jag mig in ladugården för att kolla tackan. Hon var ganska illa däran. Trött, utpumpad och helt färdig. Fick inte ens upp henne på benen. Gav henne lite selen och vätskeersättning. Sedan bestämde mig för att gå in och försöka dra ut lammen. Men när jag började känna insåg jag att det kommer att bli tufft. Fösta lammet låg med rumpan fram. Försökte få tag i hasen och tryck in det men tackan bara tröck emot. Provade än det ena och än det andra men ingen lägesändring. samtidig som jag höll på hörde jag hur en tacka i boxen bredvid krystade ut ett tredje lamm. Sneglade till och såg att den låg i sina hinnor utan att mamma tacka brydde sig. Kastade mig över och slet bort hinnorna. Ingen andning. Slungade och rubbade den lille som till sist drog ett rosslande andetag. Lade honom till tackan, som bara sade nej tack. Rubbade honom torr, sög ur näsa och svalg och satte honom på spenen. Tackan var inte alls imponera kan jag säga men jag lyckades i alla fall få i honom några droppar dyrbar råmjölk. Tillbaka till den oförlösta tackan och försökte ytterligare en gång men insåg att jag inte skulle klara det själv utan ringde veterinär.

Med veterinärens hjälp kunde vi till slut (även hon hade problem) få ut ett stycke felvänt och väldigt stort (förstås) dött bagglamm och en mindre men död tjej. Sedan fick tackan lite medikamenter och vila.
I går var tackan fortfarande väldigt svag och medtagen. Hon ville inte alls resa sig och matlusten var noll. Bak var hon jätte svälld och blå/röd. Tvingades lirka i henne lite näring och lyfta upp henne på benen. Vet inte om det var rätt. Tänkte bara att vi människor ska upp på fötter så fort som möjligt och hästar får ju inte alls bli liggande. I dag är hon bättre, kan resa sig själv, äter lite och börjar svälla av något där bak. Hoppas det går åt rätt håll. Lammungen då? Ja, han fick bli ett flasklamm. Mamma tacka vill inte ha honom vid spenarna. Han är lite svagare än syskonen och rosslar lite i andningen. Får se om vi klarar honom.