Genombrottet

Dagen träning blev en riktigt höjdare.
Birk och Ewa gör stora framsteg, Jovi flödar som aldrig förr och Gemma förstod vart "skåpet skulle stå". I bland är det härligt att vara vallhundstränare!

Ja, Birk och Ewa har verkligen fått upp farten i sin utveckling. Står inte på förrän de går om och springer förbi. Men håll en koll i backspegeln Ewa, vi är fler som är på G! Den stora utmaningen för Ewa är att släppa på kontrollen, ge hunden utmaningar, vara tydlig, energigivande och tuff samt hela tiden sikta framåt. Och jag är övertygad om att hon fixar det. För Birks del handlar det mycket om att ta tag i sin uppgift och handla fullt ut. Något jag inte heller är särskilt orolig för. Som det såg ut i dag är frågan inte om det sker. Snarare när! Och känner jag dom rätt blir svaret.......... Ganska snart!

Jovi var riktigt på bettet i dag. Full av energi och kraft. Såna här dagar är hon bara hur kul som helst att träna. Hon hade bra sprutt i sina flanker, tryckte till ordentligt, höll upp avdelade djur fint och gjorde flera fina, egna delningar mot staketet



Foto: Ewa Jakobsson

Det är inte lätt att hålla koll på vilka vilka tassar som ska vara var.

En typisk Jovi är sällan spänd. Ser ni den avslappnade fram tassen?
Var muskel har sin tid ;-)





Med Gemma har jag haft lite bekymmersamt att bryta igenom. Jag tycker överlag det är svårt att veta hur mycket man kan pressa och hur mycket man kan gå på sin unghund utan att det varken blir för tamt eller för hårt. Vill inte successivt höja ribban för vad hon kan ta samtidigt som jag inte heller vill skrämma eller hämma. Lagom är ju svenskens hedersord. Men när man inte vet vad som är lagom då?

Hon har lite problem med attityden till fåren. Fåren har inte bett om att bli jagade och de har definitivt inte bett om att ha en röjig valp hängande i svansarna. Har provat med att gå på henne. Men jag har varit på tok för tam. Hon fintar mig och kör på ändå. Förra veckan åkte pisken fram och jag tyckte nog att jag fick en reaktion. I dag släppte jag alla mina hämningar och jag förklarade både det ena och andra för den lilla damen vad jag tyckte om hennes sätt att hantera fåren. Och när hon inte ville förstå förklarade jag lite till och för säkerhetsskull ytterligare ett par gånger innan jag henne förtroendet igen. Då ni......... var det en liten ynklig hund som först  lomade i väg till Ewa och sökte tröst, sen tittade hon på de andra hundarna för att få stöd och när ingen ville försvara hennes beteende drog hon en suck, infann sig och vallade på JÄTTE fint och med en mycket bättre attityd till djuren och jag behövde inte bråka så hårt för att bryta feltänk. Nu tror jag inte att Gemma kommer vara lika öppen igen nästa gång. En gång är ingen gång i hennes värld. Men jag tror eller vet nu att jag kan bryta igenom och att hon tål att pressas.

Sen är det ju också mycket enklare när hon bromsar och korrigerar sig själv.
Se själva.