Den galne, den präktige och den flumme

Efter att ha blivit inspirerad av kamraternas vallträning i Söndags tog jag och hundarna en tur i hagen i går. Var först  in med Gemma i fållan och hon uppförde sig lugnt och behärskat. Bra! Då provar vi ute på det öppna nästa vända, tänkte jag.
Jovi fick också starta i fållan och hur hon uppförde sig är väl nästan överflödigt att ens skriva.
Men så fick Heléne en snilleblixt. Ja, hon får sådana ibland. Håller sig inte alltid till planen utan svävar ut både här och där. Det är knappt så hjärnan hinner med emellanåt.
Har ett längre tag funderat och pulat på metoder för att få Jovi att se delningsövningar på det sätt jag ser dem och önskar att hon agerar efter, utan större resultat. Men i går testade jag lite i den lilla fållan och banne mig fick jag inte det att, åtminstone se ut som det gör i mitt huvud. Hunden ända in mellan grupperna mot  huvudena och möt upp! Lysande. Eftersom fåren stod som de gjorde, de ena framför och de andra bakom lekte jag lite lookback också. Kul tyckte jag och maffigt tycktes Jovi tycka.

Sen var det dags för lilla Gemma att äntra fältet. Linan var givetvis på som stöd och hjälp. Men, kunde jag konstatera det var för tidigt. Blir lite för mycket gas, intensitet och pys i planeten som hon inte riktigt klarar att kontrollera ännu. Så tillbaka in på mindre ytor. Bra, då vet vi det!

Jovis andra vända bestod av en övning jag påmindes om när Ewa/Rom tränade.
Hämt förbi en fålla med får. Svårt trodde jag. Det gällde ju att styra av/täcka drag men ändå ha fåren i draget.
 L ?????????? . . . . . . Ibland vet jag inte om Jovi är osynligt begåvad eller om hon bara har ren flax för så värst svårt såg det inte ut att var. Fåren tittade knappt åt draghållet utan knallade lugnt och tryggt rakt mot mig med en ”lufsande” Jovi på sidan.

I dag nalkades lydnadsträning utomhus. Det var länge sedan. Men återigen märkte jag inte Gemma var mogen ytorna och alla störningar som sker utanför husets trygga väggar. Hon har liksom inte fattat vikten av att koncentrera sig och lyckas jag få till det, kommer det alltid en fågel, ett löv eller ljud som distraherar.
Jovi däremot, var duktigt. Fokuserad, målinriktad och tog verkligen i. Kul! Sen är det kanske inte så moment rent. Men det kommer bara jag får tränat.

Dom är bra olika mina senaste tre hundar. Sett ur mänskligt perspektiv skulle man kunna stämpla följande:
Lexa som var högt och lågt. Lärde snabbt men ansåg inte ordning och struktur var viktigt. Arbete framför allt. Kvantitet för kvalité.
Jovi- Fröken riktigt och rätt. Ordning och reda. Gör inte mer än vad som krävs och handlar därför inte förhastat, ogenomtänkt eller med risk för ev felbedömning.
Gemma-Lite av en intensivare flower-power modell. Har inte riktigt koll på sig själv, omgivningen eller hur saker och ting hänger ihop. Och ärligt talat tror jag inte ens hon försöker. Det blir som det blir bara det är kul, underbart och flyter på. Så himla noga behöver man väl inte vara. Och att hjärnan vilar är ju bara normalt.